Anders Landström
Medlem
I helgen så deltog jag i en provning av champagne från 1988 / 1989 / 1990 där ett antal av de riktigt storheter i champagne provades. På menyn stod följande uppsättning av viner:
1988 Sugot-Feneuil Special Club
1988 Taittinger Comtes de Champagne
1989 Heidsieck & Co. Monopole Diamant Bleu
1989 Krug
1989 Philipponnat Clos des Goisses
1990 Billecart-Salmon Nicolas-François Billecart
1990 Bollinger Vieilles Vignes Francaises
1990 Selosse
Jag tror inte man behöver vara speciellt mycket champagnenörd för att gå igång på den listan. Till saken hör att de flesta vinerna lagrats från inköp i en och samma källare. Två av vinerna var inköpta vid senare tillfälle och det skulle visa sig att dessa två var de som var i mindre eller högre grad defekta.
Innan vi startade själva provningen så serverades ett bonusvin (tror de flesta på finewines.se uppskattar konceptet med bonusviner vid det här laget), 1964 Piper-Heidsieck Cuvée Florens Louis. Den hade läckt i källaren hos provningsledaren och behövdes därför drickas. Jag har druckit den här cuvéen vid ett tillfälle tidigare men då som årgång 1973 och jag håller det som ett vin i absoluta toppklassen. Då denna flaska läckt under en längre tid var den inte vid full vigör men levererade ändå en trevlig upplevelse. Torr fin sherry på näsan med en hel del läckra nötiga toner ,torkad frukt och mogna smöriga aromer. Vinet hade en bra syra och initalt en antydan till mousse som naturligtvis försvann ganska snabbt. Intressant nog höll sig doften hela kvällen och levererade allt mer djup. Smaken följde inte upp men jag kan bara drömma om hur vinet hade varit innan det började läcka.
Själva huvudprovningen serverades i tre flighter, en per årgång.
1988 Sugot-Feneuil Special Club Lätt parfymerad doft som har någon spritsig ton i sig, någon föreslår bittermandel men jag tycker att det är mer åt björnklister. Bra syra och vinet känns yngre än de 88or jag dryckit nyligen (som till exempel Salon 1988). Tyvärr finns det som i smaken någon klistrighet i smaken. Kvällens svagaste vin och lite ett bevis på att när det kommer till ålder så har många odlare svårt att leverera som de större husen (naturligtvis finns det undantag)
1988 Taittinger Comtes de Champagne Väldigt mörk färg. Mycket knäck, nötter och något artificiell sötma i doften. Smaken tyder på att vinet varit något för varmt lagrat under en del av sin livstid. Syran finns där och smaken uppvisar kanske den torraste Comtes jag någonsin druckit. Ett väldigt bra vin som tyvärr hämmades av den troligen felaktiga lagringen.
1989 Heidsieck & Co. Monopole Diamant Bleu Korkdjävulen slår till Vinet kan inte bedömas. Tråkigt då detta var ett av tre viner jag inte provat tidigare
1989 Krug Krug är alltid Krug och det här är inget undantag. Inte den starkaste Krugen men den leverar den perfekta balans i dpften med fin rostad doft, nötter, en bukett orientaliska kryddor. Som många 1989or dricker den väldigt bra just nu med en skön gräddig smak och en syra som inte rädds sticka upp. En del av oss, inklusive mig, tycker att eftersmaken inte riktigt levererar men vinet som helhet är ändå en skönhet.
1989 Philipponnat Clos des Goisses Bråkstaken i gänget. En kaskad av olika dofter med mycket söt frukt och röda bär som bärs upp på ett fortsatt ganska friskt underlag. Riktigt bra syra och en krämig mousse i det här mycket viniösa vinet. Det diskuterades innan, CdG är inte för alla men det är ett vin för mig. Jag älskar den här stilen. Inte perfekt strömlinjeformad utan varje årgång talar sitt eget språk
1990 Billecart-Salmon Nicolas-François Billecart Kvällens friskaste vin och ett vin som jag i en blindprovning hade placerat i BdB-lägret vita blommor, mineraler, citrus med den begynnande smörighet bra chardonnay kan uppvisa. Lite petroleum som vibrationer av Riesling. Smaken däremot är koncentrerad och bred. Kristallklar och inte en antydan till ektoner. Bra 1990-syra som känns långt upp i gommen. En NF som levererar i klass med sin bror från 1996
1990 Bollinger Vieilles Vignes Francaises Man måste alltid vara ödmjuk när man dricker VVF. Ett av världens mest sällsynta viner och vilket vin. Mörkt, nästan rosafärgat med tydliga ekade toner. Om det funnits tanniner i det här vinet så hade det varit en röd Bourgogne av toppklass. En del jordighet och framförallt mörkare röda bär i doften. Kraften i smaken fyller upp hela gommen och det är synd att det inte gick att sitta och suga på det här vinet längre. Ett vin som inte skulle ha haft några problem med att dekanteras och ett vin som jag är oerhört tacksam att jag fått prova.
1990 Selosse Efter VVFen så förväntar jag mig en tillbakagång till ett något lättare vin men där smäller Selosse till. Kvällens klart bästa vin och faktiskt det kraftigaste. Om VVF är den röda bourgognen så sitter man här med en vit Montrachet med mousse. Vinet är initialt nästa blygt på näsan men växer efterhand och allt mer av de typiska Selossetonerna kommer fram med blommor och exotiska frukter. Smaken är så otroligt koncentrerad. Det innehåller lager efter lager med aromer och eftersmaken är bland de mest intensiva jag känt på mycket länge. Återigen ett vin som behöver mycket luft.
För mig var kvällens tre vinnare, i ordning, Selosse, Bollinger VVF och Philipponnat CdG. Alla tre hade ensamma gett en stor upplevelse men nu fick jag möjlighet att prova dem på en gång. Provningen som var anordnad av Johan Tidelius var mycket väl genomförd. Skulle jag ändrat på något så var det nog den lite svaga uppställningen på 1988 för att ge gänget från 1990 en jämnare match men det är synd att klaga allt för mycket. Som helhet en mycket trevlig eftermiddag.
Från finewines.se deltog även NonPlusUltra och Elvis.
1988 Sugot-Feneuil Special Club
1988 Taittinger Comtes de Champagne
1989 Heidsieck & Co. Monopole Diamant Bleu
1989 Krug
1989 Philipponnat Clos des Goisses
1990 Billecart-Salmon Nicolas-François Billecart
1990 Bollinger Vieilles Vignes Francaises
1990 Selosse
Jag tror inte man behöver vara speciellt mycket champagnenörd för att gå igång på den listan. Till saken hör att de flesta vinerna lagrats från inköp i en och samma källare. Två av vinerna var inköpta vid senare tillfälle och det skulle visa sig att dessa två var de som var i mindre eller högre grad defekta.
Innan vi startade själva provningen så serverades ett bonusvin (tror de flesta på finewines.se uppskattar konceptet med bonusviner vid det här laget), 1964 Piper-Heidsieck Cuvée Florens Louis. Den hade läckt i källaren hos provningsledaren och behövdes därför drickas. Jag har druckit den här cuvéen vid ett tillfälle tidigare men då som årgång 1973 och jag håller det som ett vin i absoluta toppklassen. Då denna flaska läckt under en längre tid var den inte vid full vigör men levererade ändå en trevlig upplevelse. Torr fin sherry på näsan med en hel del läckra nötiga toner ,torkad frukt och mogna smöriga aromer. Vinet hade en bra syra och initalt en antydan till mousse som naturligtvis försvann ganska snabbt. Intressant nog höll sig doften hela kvällen och levererade allt mer djup. Smaken följde inte upp men jag kan bara drömma om hur vinet hade varit innan det började läcka.
Själva huvudprovningen serverades i tre flighter, en per årgång.
1988 Sugot-Feneuil Special Club Lätt parfymerad doft som har någon spritsig ton i sig, någon föreslår bittermandel men jag tycker att det är mer åt björnklister. Bra syra och vinet känns yngre än de 88or jag dryckit nyligen (som till exempel Salon 1988). Tyvärr finns det som i smaken någon klistrighet i smaken. Kvällens svagaste vin och lite ett bevis på att när det kommer till ålder så har många odlare svårt att leverera som de större husen (naturligtvis finns det undantag)
1988 Taittinger Comtes de Champagne Väldigt mörk färg. Mycket knäck, nötter och något artificiell sötma i doften. Smaken tyder på att vinet varit något för varmt lagrat under en del av sin livstid. Syran finns där och smaken uppvisar kanske den torraste Comtes jag någonsin druckit. Ett väldigt bra vin som tyvärr hämmades av den troligen felaktiga lagringen.
1989 Heidsieck & Co. Monopole Diamant Bleu Korkdjävulen slår till Vinet kan inte bedömas. Tråkigt då detta var ett av tre viner jag inte provat tidigare
1989 Krug Krug är alltid Krug och det här är inget undantag. Inte den starkaste Krugen men den leverar den perfekta balans i dpften med fin rostad doft, nötter, en bukett orientaliska kryddor. Som många 1989or dricker den väldigt bra just nu med en skön gräddig smak och en syra som inte rädds sticka upp. En del av oss, inklusive mig, tycker att eftersmaken inte riktigt levererar men vinet som helhet är ändå en skönhet.
1989 Philipponnat Clos des Goisses Bråkstaken i gänget. En kaskad av olika dofter med mycket söt frukt och röda bär som bärs upp på ett fortsatt ganska friskt underlag. Riktigt bra syra och en krämig mousse i det här mycket viniösa vinet. Det diskuterades innan, CdG är inte för alla men det är ett vin för mig. Jag älskar den här stilen. Inte perfekt strömlinjeformad utan varje årgång talar sitt eget språk
1990 Billecart-Salmon Nicolas-François Billecart Kvällens friskaste vin och ett vin som jag i en blindprovning hade placerat i BdB-lägret vita blommor, mineraler, citrus med den begynnande smörighet bra chardonnay kan uppvisa. Lite petroleum som vibrationer av Riesling. Smaken däremot är koncentrerad och bred. Kristallklar och inte en antydan till ektoner. Bra 1990-syra som känns långt upp i gommen. En NF som levererar i klass med sin bror från 1996
1990 Bollinger Vieilles Vignes Francaises Man måste alltid vara ödmjuk när man dricker VVF. Ett av världens mest sällsynta viner och vilket vin. Mörkt, nästan rosafärgat med tydliga ekade toner. Om det funnits tanniner i det här vinet så hade det varit en röd Bourgogne av toppklass. En del jordighet och framförallt mörkare röda bär i doften. Kraften i smaken fyller upp hela gommen och det är synd att det inte gick att sitta och suga på det här vinet längre. Ett vin som inte skulle ha haft några problem med att dekanteras och ett vin som jag är oerhört tacksam att jag fått prova.
1990 Selosse Efter VVFen så förväntar jag mig en tillbakagång till ett något lättare vin men där smäller Selosse till. Kvällens klart bästa vin och faktiskt det kraftigaste. Om VVF är den röda bourgognen så sitter man här med en vit Montrachet med mousse. Vinet är initialt nästa blygt på näsan men växer efterhand och allt mer av de typiska Selossetonerna kommer fram med blommor och exotiska frukter. Smaken är så otroligt koncentrerad. Det innehåller lager efter lager med aromer och eftersmaken är bland de mest intensiva jag känt på mycket länge. Återigen ett vin som behöver mycket luft.
För mig var kvällens tre vinnare, i ordning, Selosse, Bollinger VVF och Philipponnat CdG. Alla tre hade ensamma gett en stor upplevelse men nu fick jag möjlighet att prova dem på en gång. Provningen som var anordnad av Johan Tidelius var mycket väl genomförd. Skulle jag ändrat på något så var det nog den lite svaga uppställningen på 1988 för att ge gänget från 1990 en jämnare match men det är synd att klaga allt för mycket. Som helhet en mycket trevlig eftermiddag.
Från finewines.se deltog även NonPlusUltra och Elvis.