Sätta poäng?

[Magnus L]

Efter att ha spenderat på tok för mycket av min föräldralediga dag på http://www.wineberserkers.com och denna tråden:
http://www.wineberserkers.com/forum/viewtopic.php?f=1&t=100508&start=175 undrar jag nu vad era åsikter är kring poängsättning av vin. Sätter ni poäng? Varför? För vem? Vilken skala använder ni?

Jag har länge varit en ganska stor motståndare till poäng på vin, men i och med att jag har börjat använda CT lite mer aktivt så har jag börjat använda mig av 100-poängs skalan mer och mer.

Jag tycker poäng är ett ganska intressant och intuitivt sätt att bedöma vin. Sen finns det få saker jag irriterar mig mer på när det gäller (offentliga) vinprovningsanteckningar än när folk bara sätter poäng. Jag sätter givetvis poäng mycket för min egen skull, men jag skulle ljuga om jag påstod att det inte är kul att tänka sig att andra också skall kunna ta del av det. Annars hade jag ju inte skrivit på CT alls, utan fortsatt med mina små anteckningsblock. Att bara sätta ett poäng utan medföljande skriftliga noter blir för en utomstående väldigt svårt att tolka och på CT får jag ibland känslan av att det mest är för att få så många TNs som möjligt.

 

[Vino fino]

Sätter ni poäng? Varför? För vem? Vilken skala använder ni?

Jag känner mig extremt kluven till att sätta ett numerärt värde på ett vin enligt en artificiell skala till 100 som börjar någonstans kring 70 och egentligen bara blir relevant efter 85 poäng.

Men… lite som med Microsoft så är det en standard som man måste förhålla sig till om man använder CT. Så jag sätter poäng, för min egen skull och för eventuella andra som läser mina noter. Men jag pratar aldrig poäng när jag håller provningar eller diskuterar vin med vinfränder. Poängen ger en indikation och en referens för jämförelser men man måste förstå sammanhanget (min skala och mina noter) vilket gör att mina poäng egentligen bara blir intressanta för mig och eventuella andra som följer mig på CT. Lösryckta är de ganska meningslösa.

 

[Livermore]

Jag sätter inte poäng på det jag dricker, i alla fall inte 100-poängsskalan. Jag kör på en simpel femstegsmodell.
1: Vidrigt
2: Drickbart men inget jag kommer dricka igen
3: Helt okej, ett vin som kan drickas igen även om det inte är något jättespeciellt
4: Bra, ett vin som kommer drickas igen och är ett vin utöver det vanliga
5: Fantastiskt, ett vin som måste drickas igen när tillfälle ges.

Genom denna skala får jag god koll på vilka viner jag vill prova mer av, och även om det är en producent som jag tror kan ha fler intressanta viner och årgångar. Jag är inte så intresserad av om ett vin får 85 eller 86, det säger mig inte så mycket än så länge. Kanske jag byter till 100-poängsskalan när jag har lite fler referenser. Min skala går ju lätt att överföra till 100-poängsskalan även om poängen inte blir exakta.

 

[Magnus L]

Jag känner mig extremt kluven till att sätta ett numerärt värde på ett vin enligt en artificiell skala till 100 som börjar någonstans kring 70 och egentligen bara blir relevant efter 85 poäng.

Men… lite som med Microsoft så är det en standard som man måste förhålla sig till om man använder CT. Så jag sätter poäng, för min egen skull och för eventuella andra som läser mina noter. Men jag pratar aldrig poäng när jag håller provningar eller diskuterar vin med vinfränder. Poängen ger en indikation och en referens för jämförelser men man måste förstå sammanhanget (min skala och mina noter) vilket gör att mina poäng egentligen bara blir intressanta för mig och eventuella andra som följer mig på CT. Lösryckta är de ganska meningslösa.

Håller till största delen med. Men varför känner du att du måste använda poäng om du använder CT? Går ju utmärkt att strunta i det.

Ett poäng är ju trots allt bara en väldigt kort TN som nästan alla, oavsett språk kan förstå. Min största invändning är att poäng gör sken av att vara något väldigt objektivt och absolut då det egentligen är precis som du skriver väldigt godtyckligt och i högsta grad varierande med sammanhanget.

 

[Skumpagne]

Brukar sätta mellan 50-100 där 50 är jäkligt dåligt och 100 omöjligt bra.

Krug 1988 ligger högst hittills med 97 pts

 

[Magnus L]

Brukar sätta mellan 50-100 där 50 är jäkligt dåligt och 100 omöjligt bra.

Krug 1988 ligger högst hittills med 97 pts

Vilket är ditt lägsta poäng?

Mitt högsta är 1991 Penfolds Grange med 98 pts.

 

[Skumpagne]

Vilket är ditt lägsta poäng?

Mitt högsta är 1991 Penfolds Grange med 98 pts.

Skulle tippa 55 eller 60. Skrev först upp alla i Juhlins champagnebok men nu kör jag instagram till det mesta som är värt att skriva om. Dåliga flaskor vill man helst inte minnas. Men instagram fungerar utmärkt som minnesbank.

 

[Magnus L]

Jag sätter inte poäng på det jag dricker, i alla fall inte 100-poängsskalan. Jag kör på en simpel femstegsmodell.
1: Vidrigt
2: Drickbart men inget jag kommer dricka igen
3: Helt okej, ett vin som kan drickas igen även om det inte är något jättespeciellt
4: Bra, ett vin som kommer drickas igen och är ett vin utöver det vanliga
5: Fantastiskt, ett vin som måste drickas igen när tillfälle ges.

Genom denna skala får jag god koll på vilka viner jag vill prova mer av, och även om det är en producent som jag tror kan ha fler intressanta viner och årgångar. Jag är inte så intresserad av om ett vin får 85 eller 86, det säger mig inte så mycket än så länge. Kanske jag byter till 100-poängsskalan när jag har lite fler referenser. Min skala går ju lätt att överföra till 100-poängsskalan även om poängen inte blir exakta.

Tack för svaret! Denna typen av skalor är ju också ganska vanligt förekommande, och om jag inte är helt ute och cyklar det vanligaste innan RP började propsa på 100-skalan.

Det som jag föredrar med just en mer "finkornig" skala är att ibland tycker jag två viner är bra (4 på din skala) men det ena är ändå så lite bättre. Detta blir ofta relevant i stora provningar och betydligt mindre relevant när man provar ett vin hemma i soffan.

 

[Magnus L]

Skulle tippa 55 eller 60. Skrev först upp alla i Juhlins champagnebok men nu kör jag instagram till det mesta som är värt att skriva om. Dåliga flaskor vill man helst inte minnas. Men instagram fungerar utmärkt som minnesbank.

Instagram är kul när det kommer till vin, men tyvärr bryr sig inte mina vänner där ett jota om vin. Så för mitt egos skull funkar CT bättre

Och jag håller helt med, dåliga flaskor ramlar för det mesta bort helt och hållet. Jag har druckit gott om uselt vin, men uppenbarligen (kollar på CT) aldrig brytt mig om att poängsätta något under 75.

 

[Livermore]

Tack för svaret! Denna typen av skalor är ju också ganska vanligt förekommande, och om jag inte är helt ute och cyklar det vanligaste innan RP började propsa på 100-skalan.

Det som jag föredrar med just en mer "finkornig" skala är att ibland tycker jag två viner är bra (4 på din skala) men det ena är ändå så lite bättre. Detta blir ofta relevant i stora provningar och betydligt mindre relevant när man provar ett vin hemma i soffan.

Ja, jag har ännu inte varit på någon större provning. Kanske måste jag byta skala då om jag vill poängsätta mer exakt.
Jag har ett antal fyror i mina anteckningar och det är såklart skillnad på dem, men inte tillräckligt stor skillnad för att vara relevant. Men jag har ännu inte så många anteckningar. Det kommer förmodligen bli svårare och svårare att hålla på med den här skalan när anteckningsboken börjar bli överfylld, men det är inget jag behöver oroa mig för än så länge.

 

[Magnus L]

Ja, jag har ännu inte varit på någon större provning. Kanske måste jag byta skala då om jag vill poängsätta mer exakt.
Jag har ett antal fyror i mina anteckningar och det är såklart skillnad på dem, men inte tillräckligt stor skillnad för att vara relevant. Men jag har ännu inte så många anteckningar. Det kommer förmodligen bli svårare och svårare att hålla på med den här skalan när anteckningsboken börjar bli överfylld, men det är inget jag behöver oroa mig för än så länge.

Förstår precis vad du menar, och tanken slår mig ofta när jag försöker sätta poäng hur godtyckligt det är och hur lite skillnad jag egentligen tycker det är mellan närliggande poäng.

Jag tycker det kan vara intressant att sätta intervall av poäng på vin, typ "92-94 poäng". JAg gör det aldrig själv, men förstår tanken med att "som bäst 94, och minst 92". Fast kan också tycka att det förtar idén lite. Då är vi egentligen inne på en mer regelrätt TN.

(Som ni kanske börjar förstå är min plan att hålla igång den här tråden tills ni tröttnar! )

 

[Vino fino]

Håller till största delen med. Men varför känner du att du måste använda poäng om du använder CT? Går ju utmärkt att strunta i det.

Jo, men som jag sade, mest för egen referens. Minnet sviker och om man försöker hålla sig till ganska sakliga omdömen om de viner man provar kan det vara svårt att se vad jag egentligen tyckte om ett vin. Bra att ha en numerisk skala att luta sig mot när man läser 5 år gamla noter…

Sen är det ju det här med rapporter ur CT. Ganska oumbärligt att kunna sortera på attributet "poäng".

 

[Livermore]

Jag har ett konto på CT men har inte fört in några noteringar dit. Om jag skulle börja med det är det nog naturligt att jag byter till 100-poängskalan. Ett stort problem med den skalan för mig är dock att den är så förskjuten. Ett vin som får 89 poäng kan ha noteringar som får vinet att låta som defekt (liten överdrift men ni förstår).

 

[Mattias Schyberg]

Mina tre cent. Betyg på vin, varför och för vem?

Ett omdöme utan kvantifiering blir helt enkelt lite för luddigt och oprecist. Poängskalan sätter vinet i relation till andra viner och får på så vis ett referensvärde som går att ta på. Men visst, i de bästa av världar baseras poängen på en "objektivt förankrad subjektiv åsikt", vilket i praktiken är lika subjektivt som allt annat, men med skillnaden att poängen inte enbart behöver baseras på ens personliga smakpreferenser (ett visst mått av objektivitet där man även kan ta hänsyn till vintyp och liknande). Att poängskalan knappt blir relevant förrän runt 80 poäng är på sätt och vis ett problem, men så länge alla relaterar till samma skala så blir det ändå en form av standard och andra förstår vad man menar.

När jag sätter betyg så är det för att jag vill tydliggöra HUR bra jag tycker att ett vin är (om jag tycker om det framgår vanligtvis i texten tillsammans med en motivering kring varför så är fallet). Det är svårt att prata bort ett värde som sätts enligt en "internationell standard", vilket gör det extra utmanade, detta samtidigt som en åsikt och ett omdöme aldrig kan vara direkt fel.

Men viktigast av allt; det är knappast allvarliga saker det här med vin och poängsättning, det är nog mest en kul grej för oss vinnördar att roa oss med.

 

[Mattias Schyberg]

Jag sätter inte poäng på det jag dricker, i alla fall inte 100-poängsskalan. Jag kör på en simpel femstegsmodell.
1: Vidrigt
2: Drickbart men inget jag kommer dricka igen
3: Helt okej, ett vin som kan drickas igen även om det inte är något jättespeciellt
4: Bra, ett vin som kommer drickas igen och är ett vin utöver det vanliga
5: Fantastiskt, ett vin som måste drickas igen när tillfälle ges.

Genom denna skala får jag god koll på vilka viner jag vill prova mer av, och även om det är en producent som jag tror kan ha fler intressanta viner och årgångar. Jag är inte så intresserad av om ett vin får 85 eller 86, det säger mig inte så mycket än så länge. Kanske jag byter till 100-poängsskalan när jag har lite fler referenser. Min skala går ju lätt att överföra till 100-poängsskalan även om poängen inte blir exakta.

Funderat en hel del på att köra din variant, men då de flesta använder sig av Parkerskalan så känns det lite onödigt. Men jag har förmodligen mycket bättre känsla för värdet i en femskalig bedömningsmetod, då man är uppväxt med den på sätt och vis. Jag förstår väldigt väl vad 2/5 innebär.

 

[Mattias Schyberg]

Vilket är ditt lägsta poäng?

Mitt högsta är 1991 Penfolds Grange med 98 pts.

Jag hade gärna druckit detta vin för att bekräfta om jag håller med, har du lite att bjuda på?

 

[Magnus L]

Ett omdöme utan kvantifiering blir helt enkelt lite för luddigt och oprecist.

Intressant åsikt. För mig är ett skriftligt omdöme utan kvantifiering gott och väl tillräckligt för att jag skall kunna skapa mig en bild av ett vin (sen förutsätter det givetvis att TNen är innehåller en adekvat analys och är skrivet på ett gemensamt språk). En poäng kan då absolut tillföra ytterligare en dimension i sammanhanget, men en poäng utan en skriftlig analys ser jag som mer eller mindre bortkastad.

Men visst, i de bästa av världar baseras poängen på en "objektivt förankrad subjektiv åsikt", vilket i praktiken är lika subjektivt som allt annat, men med skillnaden att poängen inte enbart behöver baseras på ens personliga smakpreferenser (ett visst mått av objektivitet där man även kan ta hänsyn till vintyp och liknande).

När jag sätter betyg så är det för att jag vill tydliggöra HUR bra jag tycker att ett vin är (om jag tycker om det framgår vanligtvis i texten tillsammans med en motivering kring varför så är fallet).

Så när du sätter betyg så är det baserat på hur bra du anser att vinet är för sin stil sitt pris, etc.? Inte hur gott du tycker att vinet är?
För här tror jag det varierar ganska mycket bland folk. Vilket gör poängsystemet ännu svagare

Det är svårt att prata bort ett värde som sätts enligt en "internationell standard", vilket gör det extra utmanade, detta samtidigt som en åsikt och ett omdöme aldrig kan vara direkt fel.

Tycker personligen det är lättare att prata bort poäng än vad jag faktiskt har skrivit i min TN.

Men viktigast av allt; det är knappast allvarliga saker det här med vin och poängsättning, det är nog mest en kul grej för oss vinnördar att roa oss med.

Kanske, men det är också något som i högsta grad används kommersiellt.

 

[Magnus L]

Jag hade gärna druckit detta vin för att bekräfta om jag håller med, har du lite att bjuda på?

Den tog slut

 

[Mattias Schyberg]

Många frågor...

"Intressant åsikt. För mig är ett skriftligt omdöme utan kvantifiering gott och väl tillräckligt för att jag skall kunna skapa mig en bild av ett vin (sen förutsätter det givetvis att TNen är innehåller en adekvat analys och är skrivet på ett gemensamt språk). En poäng kan då absolut tillföra ytterligare en dimension i sammanhanget, men en poäng utan en skriftlig analys ser jag som mer eller mindre bortkastad."

Håller med i stort, men språket är per automatik mindre precist än ett fyrkantigt tal (mindre binärt). Språket kan tolkas på så oerhört många sätt medan ett siffervärde enligt rådande standard blir mer universalt och exakt. Men även en siffra används såklart väldigt olika. Texten är klart viktigast i vilket fall som helst. Jag motsäger inte ditt sätt att se på saken alls, men ser saken aningen annorlunda möjligen.

"Så när du sätter betyg så är det baserat på hur bra du anser att vinet är för sin stil sitt pris, etc.? Inte hur gott du tycker att vinet är?"

Svar nej, inte så du menar. Hur gott vinet är kommer alltid vara det absolut viktigaste attributet, men jag sågar inte ett vin och ger det ett orättvist lågt betyg enbart för att det finns ett inslag jag inte gillar, typ en ton av dill om jag nu råkade tycka dill var vedervärdigt. Jag tar alltså hänsyn till vintypen vid poängsättning. Samma med kropp; om jag råkar föredra ett vin med lätt kropp så låter jag inte detta påverka betyget när jag bedömer ett fylligt vin eller vice versa (i smaknoten kan dock detta få lysa igenom). Pris har jag inte med i kalkylen alls.

"Tycker personligen det är lättare att prata bort poäng än vad jag faktiskt har skrivit i min TN."

Här håller jag inte riktigt med. Ens personliga smak behöver aldrig "pratas bort" medan en poäng satt enligt någon form av referensram går att diskutera i viss mån. Om jag ger Umbala 100 poäng så tycker jag att man kan kräva en rimlig motivering, om jag säger att det är fantastiskt gott, så är det min personliga åsikt (dock är båda sätten i grund och botten subjektiva). Inser dock att det är hal is jag trampar på nu.

Slutligen: Jag är allt annat än expert på detta så ta mina tankar och funderingar för vad de är.

 

[sunqan]

Det är väl som vår käppfäktande vän och hans 88p på 2012 ytpn
Man får ta det för vad det är...