Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Små partier 2 mars 2018

Äntligen stod prästen i predikstolen igen! Efter några torrlagda veckor släppte bolaget på kranarna igen för era två kosmonauter på systembolagets provningar. Och detta var ett riktigt trevligt släpp med något för alla: lyxig fin-skumpa som levererar, trendiga naturvinsproducenter i både rimliga och orimliga prisklasser men som absolut vinner tävlingen om mest friska rödvin, charmiga njut-nu-objekt från Douro, Argentina, Côte du Rhône, och Spanien, samt rimligt prissatta vita viner (Willi Schaefer, Paul Cluver), härlig pinne från Oregon, lämpliga lagringsprojekt (Larrivet Haut-Brion).

Om priset inte är en fråga så väljer jag Clos de Goisse, Montirius les Clos (så mycket bättre än den flaska som släpps 16 mars från samma producent, annan vingård by the way), Hugel Riesling GL, Evening Land Pinot Noir och Arnot Roberts. Men det finns mycket bra i lägre prisklasser denna gång! Bra jobbat.

Philipponat Clos de Goisses 2007

N: djup knäckig doft med gräddkola och ugnsbakade päron.
M: perfekt balans, drick nu och njut utan problem. Detta är riktigt bra. En symfoni av olika svenska äpplen (hur är det möjligt?). 94-95

Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2008
N: finstämd nos med mycket citrusfrukter. Rätt ung.
M: gräddig och härlig men kanske aningen litet mer grovkornig mousse än vad jag vill ha mina FdP! Jag hade siktat in mig på just denna pga av förkärlek för producenten och ett år av stor betydelse. Men vet ej. Dock härlig nu och flera år framåt men kanske inget för 40-årsfirandet…. 88-91.

Roland Champion Special Club Grand Cru 2012
N: litet vaniljstång, gröna äpplen, inte helt integrerad näsa.
M: ligger förvånansvärt bra i munnen. Grillad citrus och litet fyllig stil. Inte superhög syra. Helt drickbar och njutningsfull redan nu. 88-89.

Bedstekilde 0003 2017
Litet som för tidigt pallade äpplen från grannens tomt. Kul men inget man köper.

Federspiel Himmelstiege Riesling 2017
N: seriöst kryddig och vitpepprig
M: litet blommig och bra balans mellan sött och surt. Kort finish. Kryddiga krusbär på slutet. Inget för evigheten men rätt trevligt att dricka nu. Har kropp och skulle nog klara litet försiktigt kryddad kyckling. 86-87

Würzburger Stein Riesling Erste Lage Juliusspital 2016
N: gröna äpplen, rätt straight forward och ungdomlig.
M: bra kropp, kryddig, men kanske inte den bästa Julle-spital jag druckit. 87

Hugel Grossi Laüe Riesling 2011
N: åh, fantastiskt! Får de tidigare riesling att framstå som relativt bleka. Mogna äpplen, malört, fänkål, citron.
M: Massor med kropp och kanske nästan litet mycket. Inte jättehög syra, men något säger mig att detta kommer att klara många år till, litet som ett rhonevin i kroppen. Halvgardering: 89-93

Reuilly Les Pierres Plates 2016
N: kartigt och inte så spännande. Krusbär.
M: helt ok, men krusbären insisterar. 83

La Comtesse Maison Laporte 2016
N: citrus, krusbär
M: bra syra, inte utan kropp. Litet kort, litet enkelt men man får vad man ska ha. 86-87

Le Marigny Domaine Aubuisières 2015
N: fin doft, litet komplicerad och spännande. M: fin lång finish. Päron. ren frukt. Helt ok 85-86

Curtefranca Ca' del Bosco 2016
N: doften är litet godisbetonad och smaken är citrondriven men också litet kemisk. 81

Tega Do Sal Viña Mein 2015
I stort sett grönfärgad.
N: litet såpa (är det en syn-och doftvilla?). Äpplen.
M: låg syra, fet kropp. Litet märklig ändå. Ville gilla detta men kom inte hela vägen. Rätt speciellt. 82-84

Campolargo Cerceal 2014
N: en grön frän doft som väcker en till liv igen. Finns någon spännande krydda däribland. Rätt komplex.
M: litet lätt bubblig. Gröna äpplen, bra syra, driv, och energi. Gillar detta. 88

Marko Gure Arbasoak Oxer Bastegieta 2016
N: vanilj och päronglass från gb + kryddiga ekfat.
M: litet enkel, saknar syra. 83

Dog Point Sauvignon Blanc 2017
N: vilken av de viner jag radat upp är sauvignon blanc? Lätt som en plätt och äntligen får man känna sig så där tvärsäker. Detta känns igen på en halvmeters avstånd. Svartvinbärsblad och krusbär.
M: rätt bra kropp, fetare än vad doften antyder. Men det är faktiskt inget mer än vanlig NZ sauvignon blanc och jag tycker kanske inte det är så intressant. 85

Paul Cluver Estate Chardonnay 2016
N: bra burgundisk doft. Litet ekad chablis över detta. Mer elegant än vad man skulle kunna tro.
M: gröna äpplen, en hel del kropp. Bra syra. Okomplicerad. Och därför lätt att gilla. Kanske ska den serveras litet svalare för att få fram den äppliga syran. Mycket prisvärd. 87-88

Gewürztraminer Cuvée Théo 2016
N: doften är som riktigt bra gewurz. En smakfull reklamskylt för en cirkus. Det finns en massa godis och frukt men också en återhållsamhet som bådar gott.
M: litet tung i gumpen. Håller inte vad den lovar. Kanske ett par grader kallare. Avstår från att poängsätta, gillar doften så pass mycket ändå.

Graacher Domprobst Riesling Kabinett 2016
Todays kabinett is yesterday's spätlese! Om du ska dricka nu så köp kabinetten, om du ska spara så köp spätlesen. Härlig i munnen och med stor riklig fruktighet - som en fruktsallad. 90-91

Graacher Domprobst Riesling Spätlese 2016
Här finns också en liten kryddighet, annars rätt lika i uttrycket. Låång finish. 90-91

Dry Szamorodni Samuel Tinon 2009
N: sherryliknande. Oxiderad och härligt nötig.
M: litet för tung! Märklig sälta. Högst intressant och verkligen något för den sherry-intresserade vinnaren att pröva tycker jag! 88

Concerto Reggiano Lambrusco 2016
N: typisk lambruscodoft litet svartvinbärssaft av stilen hemkokade som mormor brukade bjuda på.
M: I munnen rätt behagligt om kort. Slånbär litet rivig mousse. Torr men ingen obehaglig beska utan angenämt i sin stil. 83-85

Hugel Grossi Laüe Pinot Noir 2011
Mkt ljus färg
N: härlig litet grönstjälkig och elegant pinot näsa.komplex men blyg, litet undervegetation, torrmull, bär, svag anstrykning av penselrengöringsmedel men inte lika konstigt som det låter.
M: mjuk i munnen, dock inte helt utan struktur, men litet enklare i munnen. Betydligt tunnare än de andra. 86-87.

Auntsfield Heritage Pinot Noir 2013
N: mörk frukt, vanilj. Pinositet. I en klar nya världen forward stil.
M: stor pinne, mkt struktur, mkt bärig, alkoholhetta på slutet, men god, och något man skulle kunna servera med en stor biff faktiskt. 86 men en helt annan stil än Hugel.

Evening Land Seven Springs Pinot Noir 2014
N: detta är så jag vill att mina pinnar ska dofta! Det bara stiger en parfym av hallon, jordgubb, söta körsbär, jord, tryffel, fint fatade toner. Oerhört inbjudande.
M: sval frukt och klunkvänlig, men inte riktigt lika strukturerad i munnen. Serveras sval för att få fram syran. Kanske litet tapp i mitten. Varm årgång. Inget att spara en massa år, men härlig nu. 91-92

Barda Pinot Noir 2016
N: tallbarrsolja, skog, körsbär snarare än jordgubbar.
M: enklare i munnen. Litet ekbeska. Litet alkoholhetta. Men torr och rätt strukturerad jämfört med Auntsfield och Evening Land. Litet uttorkad frukt/gisten sjömanskista. 84

Château Berliquet Saint Emilion Grand Cru Classé 2007
N: mintchoklad. Sval frukt. En del mognadstoner men inte over the top.
M: litet enkel i munnen. Inga tanniner i stort sett. Men inte så mycket frukt heller. Verkligen helt ok även om det inte är något jag går igång på. En bra vardagsbordeaux. Drick nu. 85-86

Château Larrivet Haut-Brion 2015
N: litet ekplanka, men inte så att det stör. Plommonkompott.
M: mycket frukt, men torr och relativt stram. Riktigt bra balans. En del ekbeska på slutet som drar ner intrycket. Behöver lagras. Har rätt bra potential. 88-90 nu men kan bli ännu bättre om eken integreras.

Domaine Font de Courtedune Côtes-du-Rhône Vieilles Vignes 2016
N: röda och svarta vinbär. Mörklila färg. Syrener. Litauiska gröna gelebollar. Väldigt kul doft.
M: bra frukt, torr finish, bra balans, ger ett klassiskt och svalt intryck. Kanske inte den mest komplexa men bra för sin prislapp! 86-87

Jaboulet Crozes-Hermitage Domaine de Thalabert 2015
N: litet tillknäppt. Ren frukt.
M: en del beska på slutet, behöver tid. Stram klassisk stil. Bra syra, rak i munnen. Torr och fin. Tät textur som verkligen bådar gott. Rätt bra faktiskt men skulle behöva sparas tror jag. 88-89.

Montirius Vacqueyras les Clos 2015
N: wow! Något helt annat på näsan än de två tidigare. Litet gott och blandat, blommiga dofter, något animaliskt under (vildsvinsfett?)
M: ja detta gillar jag mycket, fin ren syrlighet som går som en tråd genom upplevelsen. Frukt, men fokuserad. Vita liljor, färska björnbär som varit i kylskåpet. Läcker nu, läcker sen. Inget stort och kralligt vin utan snarare väldigt elegant. 92-93

Châteauneuf-du-Pâpe Domaine Font de Courtedune 2015
Vilken skillnad i årgång (eller druvblandning)! Betydligt ljusare och varmare röd färg än CdR16 från samma producent.
N: litet försiktigare näsa än CdR16
M: varmare frukt på munnen, men också mer röda bär. Litet hallonsötma. (mer Grenache i denna?) litet alkoholstickig på slutet. Inget att långlaga. 87.

Châteauneuf-du-Pâpe Château Sixtine 2014
N: mörkare bär, sötlakrits (litet ouzo…)
M: ekig och bångstyrig. Rätt forward. För den som gillar stora söta röda kraftpaket. 85-86

L'Authentique Château Pineraie 2011
Nästan svart i färgen.
N: målarlåda, mörk blockchoklad.
M: mjuk attack, rund och fin, stor, saknar kanske litet syra, men också helt drickfärdig. Litet sadelolja, mer choklad, 80%ig kakao. Litet som att man vill att malteserna [edit fem dagar senare: fattade först inte varför jag blandat in Maltas befolkning i detta och kliade mig i huvudet till dess att jag insåg att jag nog skrivit malbecerna] borde vara, stora, men utan syltig och vaniljindränkt frukt. Eken är integrerad. Jag gillar detta. Med en bbq i sommar? Inget finlir. Men riktigt trevlig. 88

Carusu 2014
Ljusrödbrun i färgen. Absolut något intressant och kanske till och med inbjudande först, men sen verkligen torr, stram, litet slånbär, något piemontesiskt över detta. inget modernt här inte. Om man skulle buteljera The Penguin i Blues Brothers på flaska [
] och sälja som vin skulle detta vara nära sanningen. En sorts ökenbuskig örtig komplexitet. Sval frukt men rustik stil. För den vin-vane. Inte för nybörjaren. Eintritt nicht för Jedermann. Nur für Verrückte! 87-88

Rosso Colli Tortonesi 2016
N: litet nygrillad gris, konstigt nog. Mörka bär. M: sötsur med betoning på sur. Rätt trist. 81

SP68 Rosso Arianna Occhipinti 2016
N: färska och torkade örter; litet salvia
M: stram, syradriven, ståltankad. Ren och fin. Saknar litet komplexitet i dagsläget men med ett eller två år till så. Litet anis, lakritsrotte, vid första intryck litet klen, men där finns frukt, gömd bakom en massa syra och struktur. Sammantaget friskt och härligt. För naturvinshipstern. 89-90

La Stoppa Trebbiolo Rosso 2015
N: litet murken träplanka. Körsbärskaka med bra stoppning (no pun intended)
M: Kanske något av samma litet oförlåtande syrlighet som SP68 men mycket mer mörk frukt, plommon och svarta körsbär. Litet snällare, litet sötare. Själv föredrar jag Sp68. 86-87

Petruccino Podere Forte 2015
N: som att kliva in på ett sågverk med nytt flis, hyvelspån, varmt cederträdamm från bandsågen. Bakom finns mycket frukt och kanske en tulpan.
M: härlig rakt av. Liten hetta från alkoholen, kan nog lagras, men fin och komplex och rätt kraftfull i uttrycket. Ett väldigt bra stort vin. 89-91

Di Fatto Monferrato 2014
N: litet tajt näsa, svarta vinbär, kaffe, slakteributik.
M: ok grepp, ok kropp, litet rustik och enkel. Finish är all over the place. 83

Don Anselmo Paternoster Aglianico 2013
N: Sval frukt, cypresser, kottar. Gillar verkligen.
M: stram, körsbärskärnor, litet sur och ogin nu. Behöver kanske lagras och definitivt mat. Nu 85 men kanske finns där mer att hämta. Jag är ju stort fan av Aglianico så detta var kanske litet av en besvikelse givet prislappen.

Xi-Ro Domaine Ligas 2016
N: garrigues, torkad salvia, körsbär.
M: rätt fin och driven. Ingen ek, klassisk stil. Körsbär och körsbärskärnor. Stram och fin. Elegant. 88-89

El Lance Suertes del Marques 2016
N: hästsvett och hästpiss. Svårt att bortse från just hästpisset.
M: vita blommor, sval frukt, bra syra, rätt bra balans faktiskt. Men doften går som sagt inte att bortse från. Väldigt speciell. Kanske något trendnissarna kan haussa :) Kanske ett av de mest salta vinerna jag smakat. 81-82 - men det är kanske inte ens rimligt att sätta poäng på en sådan här märklig skapelse?

Suzanne Rioja 2014
N: fin doft, bra bärighet, litet fina fat, blommigt.
M: litet sura slånbär, enklare. 85-86

Charme Douro 2014
N: detta är en modern och solvarm stil, faten är kryddiga och charmiga, men generösa. Bären är söta.
M: mjuk och fin. Marabou mjölkchoklad, följt av en trevlig bärighet som är söt och angenäm utan att vara obalanserad. Det mest okomplicerade vinet hittills på provningen. Ett vin att bjuda svärmor på till söndagssteken (om du har den sortens härlig, livsglad och generös svärmor som jag har, annars finns ju alltid El Lance (se ovan)). Känns långt ifrån trendigt eller intellektuellt men faktiskt litet härligt. Ungefär som en film med Tom Cruise. Det ger mer njutning än vad man vill erkänna. 90

Elephant Hil Syrah 2015
N: kalamataoliver, mörka bär, kanske litet kakaoböna.
M torr och fin, bra syra, liten kryddighet, muskot, lakrits, kåda. 87-88

Arnot-Roberts Syrah 2016
N: ja, det går ju att skriva bort detta som blomvatten, men där finns mer än så.
M: påminner litet om SP68 i stilen men detta är mycket mer finkalibrigt. Kalamataspad. Liten örtighet (lagerblad), blodkorv med mejram. struktur, elegans, rätt fint faktiskt. Grym syra. Arnot-Roberts har inte så långt mellan sina instegssyraher (North Coast och Sonoma Coast) och vingårdssyraherna som andra producenter vanligtvis har. Får känslan av att de helt enkelt är för kompromisslösa för att släppa ifrån sig ett halvkul vin utan struktur. 90-92

Presumido Carmènére Casa Bauzá 2016
N: Fat, men annars rätt straight forward mörka bär
M: enkel och litet tunn. Inget fel, men inget jag går igång på. 82-83

Zaha Malbec Toko Vineyard 2014
N: fruktig men inte alltför mycket ek som stör.
M: kaffesump, plommon, mörk choklad. Torr i stilen, men ändå inte alltför ekad. Rätt intressant faktiskt. 87-88.

Clos de los Siete 2014
Körsbär i rom eller plommon i madeira? Var har jag doftat detta tidigare....Anton Berger!
M: stram och fin, litet eldig på slutet men härlig. Liknar känslan av Douro-vinet med förbjuden njutning. 88-89

Hartenberg Cabernet Sauvignon 2014
N: cassis, plommon och björnbär.
M: rätt mycket syra och tanniner, grön, ofärdig. Väl kryddiga ekfat 84-85
 
Last edited:

jrick

Medlem
De icke-bildliga alternativen går miste om associationer till Frankensteins monsters stygn (fast tvärtom) o dyl, och ”utan söm” är en aning konstruerat. Detsamma gäller ”utan skarv” men jag tror det kan fungera riktigt bra i vissa s-hang, tack!
Sömlös är väl ganska väl använt åtminstone när man pratar mjukvara och sånt.
 

Patrik Sellin

fd Innertällmo Bryggeri
Skönt att ha er igång igen. Synd att inte @Patrik Sellin smakade Montirius. Hade varit en del i pusslet. :) Eller har noten bara inte kommit på pränt?

Noten hade inte kommit på pränt. Den är med på bilden. Tack för att du är uppmärksam:
91318 Montirius Vacqueyras les Clos 2015 199 kr
N: varm, mogen, med körsbär och plommon
M: Rosor och svarta vinbär, rejält tuffa tanniner, men saknar lite frukt. 85-88p
 

Skrutt

Medlem
Jo, Jaboulet har jag siktat in mig på. 2000 flaskor så det ska nog räcka åt oss båda. ;)

Fast bara 240 av hermitagen, så den får vi slåss om! :D
Härligt att det finns 2000 st Thalabert. Jeb Dunnuck gav den hela 97 pinnar. Man undrar bara vad Omar Khayyam tycker.

Hermitagerna låter jag nog bli med tanke på hur många olika 2015 det finns att köpa (plånboken grinar). Borde inte bli några hårda strider för min del alltså.
 
Last edited:

Poussard

Medlem

Patrik Sellin

fd Innertällmo Bryggeri
Är det inte dags att vi börjar skilja på oxiderad och oxidativ och använder dem rätt? Det är lite svårt att veta om vinet är defekt eller bara medvetet stylat och även om man kan gissa sig till det så kanske vi felutbildar en massa nya medlemmar?
Ligger kanske något i det, men ett "oxidativt" vin är väl alltid oxiderat? Däremot är inte det omvända sant.
Om jag har förstått det rätt så är "oxidativt" synonymt med "avsiktligt oxiderat"? Så att använda "oxiderat" i det här fallet är inte fel, men det ger kanske inte en fullständig bild.
 

Poussard

Medlem
Ligger kanske något i det, men ett "oxidativt" vin är väl alltid oxiderat? Däremot är inte det omvända sant.
Om jag har förstått det rätt så är "oxidativt" synonymt med "avsiktligt oxiderat"? Så att använda "oxiderat" i det här fallet är inte fel, men det ger kanske inte en fullständig bild.

Jag skulle säga att ett oxiderat vin är ett vin som förstörts av luft, och ett oxidativt vin är ett vin som fått vissa karaktärsdrag tack vare (medveten) kontakt med luft. Så nej, men det är kanske hårklyverier.
 

Patrik Sellin

fd Innertällmo Bryggeri
Jag skulle säga att ett oxiderat vin är ett vin som förstörts av luft, och ett oxidativt vin är ett vin som fått vissa karaktärsdrag tack vare (medveten) kontakt med luft. Så nej, men det är kanske hårklyverier.
Då använder vi bara orden olika: för mig är ett "oxiderat vin" ett vin som är oxiderat oavsett anledning. "oxidativt" är bransch-lingo för "avsiktligt oxiderat". Personligen tycker jag att "oxiderat" känns mer korrekt i alla sammanhang, men det är en smaksak.
 

Poussard

Medlem
Då använder vi bara orden olika: för mig är ett "oxiderat vin" ett vin som är oxiderat oavsett anledning. "oxidativt" är bransch-lingo för "avsiktligt oxiderat". Personligen tycker jag att "oxiderat" känns mer korrekt i alla sammanhang, men det är en smaksak.

Även om jag skulle hålla med dig och det skulle vara korrekt så förstår jag inte poängen med att medvetet inte använda mer nyanserade ord. Det kan ju va korrekt i alla sammanhang att skriva ”vin” om alla vin du beskriver också medan ”vitt vin”, ”rött vin” och ”rosévin” bara är braschlingo.
 

Patrik Sellin

fd Innertällmo Bryggeri
Även om jag skulle hålla med dig och det skulle vara korrekt så förstår jag inte poängen med att medvetet inte använda mer nyanserade ord. Det kan ju va korrekt i alla sammanhang att skriva ”vin” om alla vin du beskriver också medan ”vitt vin”, ”rött vin” och ”rosévin” bara är braschlingo.
För mig är "oxidativ" en medicinsk term och jag gillar inte att använda den när det gäller livsmedel. Jag har dock inget emot att andra gör det om de tycker att den är mer passande.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Även om jag skulle hålla med dig och det skulle vara korrekt så förstår jag inte poängen med att medvetet inte använda mer nyanserade ord. Det kan ju va korrekt i alla sammanhang att skriva ”vin” om alla vin du beskriver också medan ”vitt vin”, ”rött vin” och ”rosévin” bara är braschlingo.
För mig är "oxidativ" en medicinsk term och jag gillar inte att använda den när det gäller livsmedel. Jag har dock inget emot att andra gör det om de tycker att den är mer passande.
En annan lösning på ert problem är att beskriva den sensoriska upplevelse som får er att referera till "oxidativ/oxiderad" för maximal nyansering. ;)

Jag köper dock både "oxidativ" och "oxiderad" som två förenklade beskrivningar. Om upplevelsen är negativ eller positiv förmedlas bäst av omdömet/betyget i slutklämmen. :)
 

Ekdahl

Medlem
Jag skulle säga att ett oxiderat vin är ett vin som förstörts av luft, och ett oxidativt vin är ett vin som fått vissa karaktärsdrag tack vare (medveten) kontakt med luft. Så nej, men det är kanske hårklyverier.
Men för att komplicera bilden något så kan en viss oxidering med tid öka komplexiteten och helhetsupplevelsen med ett vin. Själv tycker jag det är tydligast med Champagne. Så för mig är det allt annat än en defekt, utan snarare ett karaktärsdrag som gör vinet bättre. Även om det inte var avsiktligt från början.
 

Poussard

Medlem
Men för att komplicera bilden något så kan en viss oxidering med tid öka komplexiteten och helhetsupplevelsen med ett vin. Själv tycker jag det är tydligast med Champagne. Så för mig är det allt annat än en defekt, utan snarare ett karaktärsdrag som gör vinet bättre. Även om det inte var avsiktligt från början.

Jag håller med dig men skulle inte kalla det oxiderat, utan oxidativt då kanske..
 

Ekdahl

Medlem
Jag håller med dig men skulle inte kalla det oxiderat, utan oxidativt då kanske..
Ok, men det var inte riktigt så jag tolkade dina ursprungliga inlägg. Mer att ett oxidativt vin var ett medvetet sätt att göra vinet.

Men frågan kanske handlar mer om hur man gillar sitt vin. Jag verkligen gillar ett oxiderat vin och bryr mig faktiskt inte om det är medvetet eller inte. Vinet är vad det är, oavsett om det var meningen att vara så eller inte. Det enda viktiga för mig är hur det upplevs när jag dricker det.
 

Poussard

Medlem
Ok, men det var inte riktigt så jag tolkade dina ursprungliga inlägg. Mer att ett oxidativt vin var ett medvetet sätt att göra vinet.

Ja, du har rätt i det. Frågan är väl vad man bör kalla ett vin som omedvetet påverkats av luft men inte blivit defekt. För min del är ordet oxiderat så starkt förknippat med en defekt så jag i brist på ett annat antagligen skulle sagt oxidativt, men kanske saknas ett tredje ord här, vad vet jag..
 
Toppen