StefanAkiko
Muscadet suddenly became important to me.
På Finewines.se ser det ut som om vi kollektivt tror på ansvarsfullt drickande. Och på oansvarigt många trevligheter.
I QI-avsnittet “QI vs ALCOHOL! Funny and DRUNKEN Rounds!” ställs den urgamla frågan: är alkohol bra? Svaret verkar vara: ibland, av misstag, och vanligtvis på sätt som kräver antingen en akutmottagning, några matematiker eller en sabel. Det avsnittet var också min inspirationskälla: QI, “QI vs ALCOHOL! Funny and DRUNKEN Rounds!”:
Whisky har till exempel använts för att rädda synen på en man i Nya Zeeland, när läkarna behövde etanol vid metanolförgiftning och inte hade medicinsk etanol till hands. Lösningen blev att man satte in ett dropp med Johnnie Walker Black Label. Detta är kanske inte ett serveringsförslag, men det som fungerar, det fungerar! Det är också ytterligare ett bevis på att whisky har ett bredare CV än de flesta konsulter. (Denis Duthie-fallet som rapporterades av bland annat Time och Otago Daily Times.)
Detta underhållande avsnitt nämner också en studie där traumapatienter med alkohol i blodet befanns ha lägre dödlighet på sjukhus. Innan du uppdaterar ditt första hjälpen-kit till två plåster och en flaska Bordeaux kanske vi bör lyssna på Lee S. Friedman, forskaren bakom studien. Han betonade att hans forskning inte var en rekommendation att dricka. Alkohol är ju fortfarande mycket effektivt på att skapa just de situationer som akutläkare kallar “fredag natt”.
Lee S. Friedmans studie, “Dose-response relationship between in-hospital mortality and alcohol following acute injury”, baserades på det massiva antalet 190 612 traumapatienter (typ dubbla Umeås befolkning) i Illinois Trauma Registry 1995 till 2009. Forskningen visade dessutom att den högsta blodalkoholgruppen hade nästan 50 procent lägre sjukhusdödlighet. Resultaten är statistiskt mycket signifikanta, med p < 0,001 i den justerade multivariabla modellen. Det är intressant att mekanismerna inte är klarlagda, så don't fix what ain't broken. Det fungerar ju uppenbarligen på Akuten.
För oss alldagliga vinamatörer (älskare) belyses också en verkligt tröstande upptäckt: professionella vindomare är inte alls konsekventa. I en studie av Robert T. Hodgson lyckades bara omkring 10 procent upprepa sina bedömningar tillräckligt väl för att kvalificera som konsekventa. Det betyder inte att expertisen är helt värdelös, men nästan. Det betyder självklart också att våra egna smakpreferenser inte är en bondläpp i rummet. Den är en självständig nation.
Jag gillar upplägget: Studien använde triplikat av samma viner i blindprovning och fann att ungefär 10 procent av domarna kunde upprepa sin poängsättning inom samma medaljgrupp. Blir ju enklare om man håller sig snävt. Säg mellan 88-91p
Detta roliga klipp påminner oss också om att mousserande vin delvis kan tacka engelsmännen för socker, starkare flaskor och ett tryck som annars hör hemma i bildäck och familjejular. Frankrike gjorde Champagne vackert. England hjälpte det att explodera inomhus. Christopher Merrett presenterade “Some observations concerning the Ordering of Wines” för Royal Society den 17 december 1662. Royal College of Physicians beskrev hur Merrett dokumenterade tillsats av socker och melass för att göra vin “brisk and sparkling”. Extra skoj: Detta var långt innan den klassiska Dom Pérignon-myten.
Så här lyder några slutsatser
Alkohol är hälsosamt, särskilt om du har planer på att bli en traumapatient. Alkohol är som allra bäst för att det förvandlar kemi till historier, druvor till civilisation, middagar till samtal och matematiker till människor som kan beställa oändligt många öl men ändå bara behöva betala för två pints.
Drick mindre än du skrattar.
Välj bättre än du tror.
Och använd aldrig gott vitt vin för att försöka ta bort rödvinsfläckar. Det är inte fläckborttagning. Det är en andra tragedi.
Referenser och kontrollnoter
I QI-avsnittet “QI vs ALCOHOL! Funny and DRUNKEN Rounds!” ställs den urgamla frågan: är alkohol bra? Svaret verkar vara: ibland, av misstag, och vanligtvis på sätt som kräver antingen en akutmottagning, några matematiker eller en sabel. Det avsnittet var också min inspirationskälla: QI, “QI vs ALCOHOL! Funny and DRUNKEN Rounds!”:
Whisky har till exempel använts för att rädda synen på en man i Nya Zeeland, när läkarna behövde etanol vid metanolförgiftning och inte hade medicinsk etanol till hands. Lösningen blev att man satte in ett dropp med Johnnie Walker Black Label. Detta är kanske inte ett serveringsförslag, men det som fungerar, det fungerar! Det är också ytterligare ett bevis på att whisky har ett bredare CV än de flesta konsulter. (Denis Duthie-fallet som rapporterades av bland annat Time och Otago Daily Times.)
Detta underhållande avsnitt nämner också en studie där traumapatienter med alkohol i blodet befanns ha lägre dödlighet på sjukhus. Innan du uppdaterar ditt första hjälpen-kit till två plåster och en flaska Bordeaux kanske vi bör lyssna på Lee S. Friedman, forskaren bakom studien. Han betonade att hans forskning inte var en rekommendation att dricka. Alkohol är ju fortfarande mycket effektivt på att skapa just de situationer som akutläkare kallar “fredag natt”.
Lee S. Friedmans studie, “Dose-response relationship between in-hospital mortality and alcohol following acute injury”, baserades på det massiva antalet 190 612 traumapatienter (typ dubbla Umeås befolkning) i Illinois Trauma Registry 1995 till 2009. Forskningen visade dessutom att den högsta blodalkoholgruppen hade nästan 50 procent lägre sjukhusdödlighet. Resultaten är statistiskt mycket signifikanta, med p < 0,001 i den justerade multivariabla modellen. Det är intressant att mekanismerna inte är klarlagda, så don't fix what ain't broken. Det fungerar ju uppenbarligen på Akuten.
För oss alldagliga vinamatörer (älskare) belyses också en verkligt tröstande upptäckt: professionella vindomare är inte alls konsekventa. I en studie av Robert T. Hodgson lyckades bara omkring 10 procent upprepa sina bedömningar tillräckligt väl för att kvalificera som konsekventa. Det betyder inte att expertisen är helt värdelös, men nästan. Det betyder självklart också att våra egna smakpreferenser inte är en bondläpp i rummet. Den är en självständig nation.
Jag gillar upplägget: Studien använde triplikat av samma viner i blindprovning och fann att ungefär 10 procent av domarna kunde upprepa sin poängsättning inom samma medaljgrupp. Blir ju enklare om man håller sig snävt. Säg mellan 88-91p
Detta roliga klipp påminner oss också om att mousserande vin delvis kan tacka engelsmännen för socker, starkare flaskor och ett tryck som annars hör hemma i bildäck och familjejular. Frankrike gjorde Champagne vackert. England hjälpte det att explodera inomhus. Christopher Merrett presenterade “Some observations concerning the Ordering of Wines” för Royal Society den 17 december 1662. Royal College of Physicians beskrev hur Merrett dokumenterade tillsats av socker och melass för att göra vin “brisk and sparkling”. Extra skoj: Detta var långt innan den klassiska Dom Pérignon-myten.
Så här lyder några slutsatser
Alkohol är hälsosamt, särskilt om du har planer på att bli en traumapatient. Alkohol är som allra bäst för att det förvandlar kemi till historier, druvor till civilisation, middagar till samtal och matematiker till människor som kan beställa oändligt många öl men ändå bara behöva betala för två pints.
Drick mindre än du skrattar.
Välj bättre än du tror.
Och använd aldrig gott vitt vin för att försöka ta bort rödvinsfläckar. Det är inte fläckborttagning. Det är en andra tragedi.
Referenser och kontrollnoter
- QI, “QI vs ALCOHOL! Funny and DRUNKEN Rounds!”:
- Denis Duthie och whisky som akut etanolkälla vid metanolrelaterad förgiftning: Time, 4 december 2012, samt Otago Daily Times, 12 december 2012.
- Lee S. Friedman, “Dose-response relationship between in-hospital mortality and alcohol following acute injury”, studie på 190 612 traumapatienter i Illinois Trauma Registry, 1995 till 2009.
- Robert T. Hodgson, “An Examination of Judge Reliability at a Major U.S. Wine Competition”, Journal of Wine Economics, 3(2), 2008, s. 105 till 113.
- Christopher Merrett, “Some observations concerning the Ordering of Wines”, Royal Society Archives, läst för Royal Society den 17 december 1662.