Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Vin som du inte förstått storheten med

Mmm

Medlem
Vissa viner är lätta att dissa för att man inte gillar karaktären, t.ex Clos St Jean eller Amon-Ra. Men vissa viner känns underligt att man bara ogillar.

Som Gamla världenfanatiker tar det emot att säga att jag aldrig har provat en bra flaska Cos d'Estournel. Borde vara rätt i krysset för mej? Det smakar inte direkt illa, korrekt Bordeaux och allt det där. Men det är oslipat, grönt och inte speciellt upphetsande. Lite som en bolags-Bordeaux med lite dyra ekfat på toppen. Har provat 1990 (två ggr), 1994, 1995, 1996 och 2004.

Ett annat vin som har gjort mej perplex är Sociando-Mallet. Köpte mycket av det på Parkerpoäng förr, men det är ju bara för aggressivt. Och där finns inte ens några dyra ekfat att mjuka upp. Här har jag provat massor av årgångar från början av 80-talet.

Leoville Poyferré kan vara lite så ibland också. Finns bra årgångar, men den del är lite för enkelt för priset. 2001:an är i alla fall väldigt bra.

Bordeauxer som alltid levererar topp för mej är Calon-Segur och Las Cases. Där finns de där lyftet från vardagen som man letar efter.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Väldigt ofta så förstår jag mig inte på Chianti. Jag har dock druckit en del bra, men för det mesta så tycker jag att de tenderar att vara ganska generiska rödtjut, speciellt i prisläget under 200 kr. Bra viner, ibland riktigt bra, men de har sällan någon större komplexitet samtidigt som de kan vara lite åt det tunnare slaget. Jag letar dock fortfarande och har ännu inte gett upp.

Vita chardonnay-viner är också trista vanligtvis, men även här dyker det upp lite trevliga viner mellan varven, dock alldeles för sällan. Likaså Sauvignon Blanc, både från Loire och NZ.

Men det är ju grova generaliseringar jag kommer med såklart, det finns ju många undantag, speciellt bland de lite dyrare vinerna. Ett av mina favoritviner är trots allt Silex när det gäller vita viner. :)
 

Vino fino

Medlem
Som Gamla världenfanatiker tar det emot att säga att jag aldrig har provat en bra flaska Cos d'Estournel.
Jag är böjd att hålla med, till en viss del. Fast jag vill vidga det till St Estephe och säga att jag mycket sällan blir upphetsad. Med ett undantag, Montrose '89. Annars tycker jag alltid att Pauillac och St Julien slår St Estephe utan större ansträngning. Även om jag svär i Bdx-kyrkan...

Andra besvikelser är Råbert-favoriter från CNdP som Janasse (malo-ek-björnbärssylt), samt liknande exemplar i samma genre. Bra viner men samma förbannade mall. Byt etiketter och ingen skulle märka någon skillnad.

Håller också med @Matlen om SB, ganska ofta från NZ. Känns som att receptet är uttjatat. När vi ändå pratar NZ, premium Pinot Noir från Otago. Alltid korrekta men många saknar umpfff…

Sist men inte minst Alsace. Dyr, extraherad Gewurtz och Pinot Gris från vissa producenter (läs Zind-Humbrecht). Hur kul är det efter första glaset?
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Chateau d'Issan är ett enigma för mig. Ramlade baklänges och började tillbedja gudomar från både bortglömda religioner och religioner som nog borde vara bortglömda, då jag smakade en ung '81:a eller '83:a för lämge sedan. Det som fascinerade mig var dess enorma liljedoft, eller tallkåda (kaaan ju ha varit lavendel?) som betog mig fullständigt.

Över åren har jag druckit ett gäng d'Issan, och jag har alltid d'issat dem pga den överdrivna aromatiken i tallkåda och liljor.

Men, trots allt köpte jag två flaskor av 2005:an... Nu läser jag smaknoter att det inte bara är jag som lider av detta vins smött perversa aromatik. Ser inte fram mot att öppna första flaskan :deprimerad:

Den första flaskan fick MVG, men sedan har det bara blivit IG...
 

Mattias Schyberg

Administratör
Chateau d'Issan är ett enigma för mig. Ramlade baklänges och började tillbedja gudomar från både bortglömda religioner och religioner som nog borde vara bortglömda, då jag smakade en ung '81:a eller '83:a för lämge sedan. Det som fascinerade mig var dess enorma liljedoft, eller tallkåda (kaaan ju ha varit lavendel?) som betog mig fullständigt.

Över åren har jag druckit ett gäng d'Issan, och jag har alltid d'issat dem pga den överdrivna aromatiken i tallkåda och liljor.

Men, trots allt köpte jag två flaskor av 2005:an... Nu läser jag smaknoter att det inte bara är jag som lider av detta vins smött perversa aromatik. Ser inte fram mot att öppna första flaskan :deprimerad:

Den första flaskan fick MVG, men sedan har det bara blivit IG...
Det låter som ett perfekt vin för den som tolererar Ruché och gillar Bordeaux, särskilt Margaux. o_O
 

Mattias Schyberg

Administratör
Sist men inte minst Alsace. Dyr, extraherad Gewurtz och Pinot Gris från vissa producenter (läs Zind-Humbrecht). Hur kul är det efter första glaset?
Som tur är så är vi inte på FW för att kramas. För egen del så föredrar jag "dyr, extraherad Gewurtz och Pinot Gris". :) Tycker dessa druvor blir som roligast med lite mer ambition (läs kraft). Just Zind-Humbrecht brukar jag gilla dessutom. Men jag tolererar ju å andra sidan Ruché också. ;)
 

Magnus L

urydhtfilgukj
Jag är böjd att hålla med, till en viss del. Fast jag vill vidga det till St Estephe och säga att jag mycket sällan blir upphetsad. Med ett undantag, Montrose '89. Annars tycker jag alltid att Pauillac och St Julien slår St Estephe utan större ansträngning. Även om jag svär i Bdx-kyrkan...

Andra besvikelser är Råbert-favoriter från CNdP som Janasse (malo-ek-björnbärssylt), samt liknande exemplar i samma genre. Bra viner men samma förbannade mall. Byt etiketter och ingen skulle märka någon skillnad.

Håller också med @Matlen om SB, ganska ofta från NZ. Känns som att receptet är uttjatat. När vi ändå pratar NZ, premium Pinot Noir från Otago. Alltid korrekta men många saknar umpfff…

Sist men inte minst Alsace. Dyr, extraherad Gewurtz och Pinot Gris från vissa producenter (läs Zind-Humbrecht). Hur kul är det efter första glaset?
Ja tänk vad olika smaken kan vara. Själv älskar jag rejäla pinot griser och gewurzter!

Något jag själv inte har upptäckt storheten i är vita Rhone viner. Och då har jag ändå lagt på tok för mycket pengar på det :)
 

Livermore

Medlem
Väldigt ofta så förstår jag mig inte på Chianti. Jag har dock druckit en del bra, men för det mesta så tycker jag att de tenderar att vara ganska generiska rödtjut, speciellt i prisläget under 200 kr. Bra viner, ibland riktigt bra, men de har sällan någon större komplexitet samtidigt som de kan vara lite åt det tunnare slaget. Jag letar dock fortfarande och har ännu inte gett upp.
Jag drack en hel del chianti när jag var i Italien, och även om jag var väldigt ung när jag var där och hade outvecklad smak, är jag benägen att hålla med dig. nu har jag inte druckit det på ett tag, med det är ju främst för att det finns så mycket bättre bara ett stenkast därifrån.
 

kayaker

Cyklist
Jag gillar viner i alla möjliga stilar och har druckit en försvarlig mängd trevliga viner från södra Rhône, men en producent jag aldrig fått kläm på är Domaine du Pegau och det är inte brett jag stör mig på.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Jag gillar viner i alla möjliga stilar och har druckit en försvarlig mängd trevliga viner från södra Rhône, men en producent jag aldrig fått kläm på är Domaine du Pegau och det är inte brett jag stör mig på.
Vad stör du dig på, alltid kul att försöka förstå? Har själv ännu inte druckit någon så jag är som en öppen bok. :)
 

magnum

Epernay, Frankrike
Kul tråd detta! Måste fundera vidare på vad jag inte gillar men Gewurtz från ZH skulle nog kunna platsa, men jag älskar vita Rhone, Chante Alouette från Chapoutier är en stor favorit likaså Leoville Poyferre framförallt 1990 och Pegau är ju helt fantastiskt, skulle man kunna dricka dagligen!
 
Last edited:
Trådskapare
M

Mmm

Medlem
Jag gillar viner i alla möjliga stilar och har druckit en försvarlig mängd trevliga viner från södra Rhône, men en producent jag aldrig fått kläm på är Domaine du Pegau och det är inte brett jag stör mig på.

Här har du en till. Får inte kläm på Pegau.
 

Jos

Medlem
Vissa viner är lätta att dissa för att man inte gillar karaktären, t.ex Clos St Jean eller Amon-Ra. Men vissa viner känns underligt att man bara ogillar.

Som Gamla världenfanatiker tar det emot att säga att jag aldrig har provat en bra flaska Cos d'Estournel. Borde vara rätt i krysset för mej? Det smakar inte direkt illa, korrekt Bordeaux och allt det där. Men det är oslipat, grönt och inte speciellt upphetsande. Lite som en bolags-Bordeaux med lite dyra ekfat på toppen. Har provat 1990 (två ggr), 1994, 1995, 1996 och 2004.

Ett annat vin som har gjort mej perplex är Sociando-Mallet. Köpte mycket av det på Parkerpoäng förr, men det är ju bara för aggressivt. Och där finns inte ens några dyra ekfat att mjuka upp. Här har jag provat massor av årgångar från början av 80-talet.

Leoville Poyferré kan vara lite så ibland också. Finns bra årgångar, men den del är lite för enkelt för priset. 2001:an är i alla fall väldigt bra.

Bordeauxer som alltid levererar topp för mej är Calon-Segur och Las Cases. Där finns de där lyftet från vardagen som man letar efter.
Måste nog säga att jag håller med dig kring Cos. Har faktiskt aldrig blivit riktigt imponerad och tycker din beskrivning är spot on för mig själv. Dock inte 2005 men den var å andra sidan för vaniljig och nya-världenaktig för att vara så dyr och eftertraktad.

Har prövat Diebolt Fleur de Passion ett antal ggr och har aldrig gillat vinet, som dock verkar väldigt poppis. Skulle aldrig få för mig att köpa. Gillar dock standard och prestige märkligt nog... Ska jag fortsätta svära i kyrkan så fattade jag inte Selosse Rose heller som jag tyckte bara var för mycket men nu blir det väl ett jävla liv.... :eek:
 

chambertin

Medlem
Saftig endimensionell Crozes-Hermitage (brukar var det för det mesta även om en del St.Joseph lider av det också, Guigal C-H -04 och Graillots C-H från samma år som exempel. Bara riktigt simpla och trista viner) renderar inga ovationer hos mig liksom torr Chenin Blanc från Loire, Gewürz i allmänhet (har nog mest tröttnat snarare än ngt annat) men Pinot Gris tycker jag nog är ganska kul både som torr, blommig och fruktig men även de sent skördade från Alsace kan vara kul emellanåt.

Pegaus Cuvée Reservée -98 liksom Laurence från samma, då ringer klockorna hos mig.
Det var två viner som fick mig riktigt hooked på C9dP.

Riktigt träig Barolo förstår jag mig heller inte på liksom Bdx-kollegorna som superextraherar sina Merlot-dominerade viner så att vinet tappar all nerv.
 

Kostjan

Mot bättre vetande
Ska jag fortsätta svära i kyrkan så fattade jag inte Selosse Rose heller som jag tyckte bara var för mycket men nu blir det väl ett jävla liv.... :eek:
Ok att du inte gillar Cos eller Diebolt FdP men att inte gilla Selosse rosé, då är man bara skum.......;)
 
  • Like
Reactions: MD
Toppen