Vinjournalister och deras (in)kompetens.

[Jimmy Forsman]

På Frankofilens blog (som ni hittar här: http://frankofilen.blogspot.com/) så har det dragit igång en diskussion angående vinskribenter och deras brist på kompetens. Vilket föranleder mig till att dra upp ämnet för diskussion här.

Kan vi verkligen lita på att de vinjournalister vi läser och som vi låter influera våra vinval är kompetenta?

Jag vet, och det här är ett o-omkullrunkerligt faktum, att den absoluta majoriteten av den Svenska vinjournalistkåren provar Systembolagets nyheter helt öppet. Med det menar jag att de inte, trots att de har full möjlighet att göra det, väljer att veta namn, distrikt och pris på varje vin de provar. Det kanske inte låter så farligt tycker ni, men faktum är att man låter sig influeras av just av de här sakerna, känner man igen namnet och har haft goda erfarenheter av vinet sen tidigare så är chansen stor att man ger vinet ett högt betyg igen. Samma sak gäller med pris; dyra viner är automatiskt bättre i kvalité, någonting som också påverkar provaren undermedvetet. Det är lätt att dra upp ett vin några steg "bara för att", det är naturligtvis idiotiskt.

Men varför gör de så här, det är frågan. Litar de inte på sin egen förmåga att prova ett vin blint? Personligen tor jag det är lika delar lathet som osäkerhet. Det är nämligen så att Den Svenska Vinskribenten har målat in sig i ett hörn. Genom att de har slagit på den stora trumman och predikat "prisvärdhetens" lov under så många år så har de tappat förmågan att kunna bedöma viner korrekt. De har skapat ett samhälle där pressen och näringslivet lever i en ohelig symbios, de har tillsammans skapat en värld där viner som inte kommer i pappförpackning egentligen inte får någon uppmärksamhet i dagspressen (några få undantag finns, jag vet). Genom ett oansvarigt användande av "toppbetyg" har man underminerat sin egen trovärdighet. När Sveriges ledande vinskribenter skriver saker som 'ett fynd för 60 kronor, +++++, passar till allt' så förringar man inte bara sig själv och sin egen kunskap, man förringar även konsumenten. Och tyvärr, i en tid där den bittra sanningen varit att om en tidning kör ett löp med 'Bästa boxen under 150 kronor' så kommer lösnummerförsäljningen att öka så har det kanske varit rätt väg att vandra, men i en tid då vinintresset ökar enormt varje år och konsumenten blir mer och mer kunnig och påläst så är det fan ett yrkesmässigt självmord att fortsätta nedför den vägen.

 

[Mysonoxen]

På Frankofilens blog (som ni hittar här: http://frankofilen.blogspot.com/) så har det dragit igång en diskussion angående vinskribenter och deras brist på kompetens. Vilket föranleder mig till att dra upp ämnet för diskussion här.

Kan vi verkligen lita på att de vinjournalister vi läser och som vi låter influera våra vinval är kompetenta?

Jag vet, och det här är ett o-omkullrunkerligt faktum, att den absoluta majoriteten av den Svenska vinjournalistkåren provar Systembolagets nyheter helt öppet. Med det menar jag att de inte, trots att de har full möjlighet att göra det, väljer att veta namn, distrikt och pris på varje vin de provar. Det kanske inte låter så farligt tycker ni, men faktum är att man låter sig influeras av just av de här sakerna, känner man igen namnet och har haft goda erfarenheter av vinet sen tidigare så är chansen stor att man ger vinet ett högt betyg igen. Samma sak gäller med pris; dyra viner är automatiskt bättre i kvalité, någonting som också påverkar provaren undermedvetet. Det är lätt att dra upp ett vin några steg "bara för att", det är naturligtvis idiotiskt.

Men varför gör de så här, det är frågan. Litar de inte på sin egen förmåga att prova ett vin blint? Personligen tor jag det är lika delar lathet som osäkerhet. Det är nämligen så att Den Svenska Vinskribenten har målat in sig i ett hörn. Genom att de har slagit på den stora trumman och predikat "prisvärdhetens" lov under så många år så har de tappat förmågan att kunna bedöma viner korrekt. De har skapat ett samhälle där pressen och näringslivet lever i en ohelig symbios, de har tillsammans skapat en värld där viner som inte kommer i pappförpackning egentligen inte får någon uppmärksamhet i dagspressen (några få undantag finns, jag vet). Genom ett oansvarigt användande av "toppbetyg" har man underminerat sin egen trovärdighet. När Sveriges ledande vinskribenter skriver saker som 'ett fynd för 60 kronor, +++++, passar till allt' så förringar man inte bara sig själv och sin egen kunskap, man förringar även konsumenten. Och tyvärr, i en tid där den bittra sanningen varit att om en tidning kör ett löp med 'Bästa boxen under 150 kronor' så kommer lösnummerförsäljningen att öka så har det kanske varit rätt väg att vandra, men i en tid då vinintresset ökar enormt varje år och konsumenten blir mer och mer kunnig och påläst så är det fan ett yrkesmässigt självmord att fortsätta nedför den vägen.

För de som gillar att handla sönderstressad halalslaktad dansk kyckling för 39 kr/fryspåsen, köper apelsinjuice gjord på koncentrat från bl.a. apelsinskal och tycker att hushållsosten många gånger är för stark är det naturligtvis en gudagåva att ha dessa daddor som mallar vad gäller det som ska hällas i glasen framför Bingolotto till helgen. Jag träffade en gång en av dessa "prisvärdhetsbesserwisserskribenter" på en vinprovning, där han slängde sig med allehanda floskler och klichéer angående vinerna han drack. Han beskrev en sauvignon blanc (en av de mest lättigenkännliga vitvinerna även för novisen) som en nyklippt fotbollsplan på våren och doften av blomsterängens humla pollinerandes de späda skotten från en hibiskusblomma och andra vansinnigheter. Jag bestämde mig för att driva med snubben och sa, ja, det är verkligen märkligt att detta är en chardonnay, varpå han svarade "det visste jag väl", kruxet var bara det att det var en sauvignon blanc, hans egen kvasiintellektuella lyrik hade redan hintat det.
Sedan hävdade idioten (ursäkta uttrycket) att man i champagneregionen enbart tillverkade mousserande vin, samt att Crèmant de Bourgogne bara var gjord på chardonnay och pinot noir druvor (det fanns vid den tidpunkten bl.a. en mycket god Blanc de Noirs på ren P.N. från André Delorme att köpa på bolaget som låg 100 meter från lokalen vi var i som motbevisade hans rappakalja.
Den dagen sjönk mitt förtroende för vinskribenter som en gråsten.
Men, men, ska jag svära i kyrkan var det inte mycket bättre då allas guru Robert Parker gav Quinta do Novals Nacional 5 stjärnor och i samma upplaga av Parker's Wine Buyers guide berättade att han aldrig ens smakat vinet (nu har han gjort det, men ändå). Där "dog" han också, och jag skulle aldrig våga ge t.ex. en 1811 Latour 5 stjärnor utan att ha smakat det (nej, *suck* jag har aldrig smakat denna nektar från "kometåret").
Börjar man ge sig in på dylika saker och ertappas med brallorna nere svider det i skinnet på både hög och låg inom vinskribentindustrin, och mitt enda råd är som alltid: Våga prova själv, våga bilda dig en uppfattning själv, och gillar du inte trendviner från Priorat, tasmansk Pinot Noir eller annat som skribenterna hyllar så har du lika rätt som de har, det är du som är din egen expert och dina smaklökar kan ingen ta ifrån dig.

 

[Jimmy Forsman]

Vi talar om ett gäng trötta, gamla män som inte har ork eller vilja att förnya sig.

De går hejdlöst på all propaganda och information de får hemskickat till sig och som de får till livs då de åker på bjudresor till exotiska resmål. Jag vet importörer som svär över att de måste bjuda med vinskribenterna på resor, och vi snackar 'full service' här, resa, boende, mat och helst små freebees som en vinflaska här och där.

Sen kommer de hem och skriv snälla saker, höga på ångorna, efter att ha fått en gratis upplevelse.

När vinskribentsföreningen har sina årsmiddagar så tar de tacksamt mot 'bidrag' på superviner från olika importörer, någonting som jag tycker rimmar jävligt illa med den journalistiska gärningen.

Nej, Systembolaget borde satsa på de oberoende vinskribenterna, det är där man fortfarande kan få en realistisk bedömning av produkterna.

 

[Mysonoxen]

Vi talar om ett gäng trötta, gamla män som inte har ork eller vilja att förnya sig.

De går hejdlöst på all propaganda och information de får hemskickat till sig och som de får till livs då de åker på bjudresor till exotiska resmål. Jag vet importörer som svär över att de måste bjuda med vinskribenterna på resor, och vi snackar 'full service' här, resa, boende, mat och helst små freebees som en vinflaska här och där.

Sen kommer de hem och skriv snälla saker, höga på ångorna, efter att ha fått en gratis upplevelse.

När vinskribentsföreningen har sina årsmiddagar så tar de tacksamt mot 'bidrag' på superviner från olika importörer, någonting som jag tycker rimmar jävligt illa med den journalistiska gärningen.

Nej, Systembolaget borde satsa på de oberoende vinskribenterna, det är där man fortfarande kan få en realistisk bedömning av produkterna.

De kan ju kika in här för att hitta seriösa skribenter

 

[Jimmy Forsman]

I sanning! Detta är seriositetens högborg!

 

[Jimmy Forsman]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Michel Bettane: 'We are not gurus


Bettane takes particular issue with the position taken by Mondovino director Nossiter in his new book Le Goût et le Pouvoir, when he attacks 'all the critics and arbiters of taste who, in imposing their opinions, spoil the pleasure and culture of wine'.
Michel Bettane, one of France's most influential wine writers, says critics are not gurus - and Jonathan Nossiter's criticisms are 'infantile'.

In an interview with Swiss newspaper Le Temps, Bettane said that the role of the wine critic is to act as interface between the producer and the public, to be constructive and to guide the consumer.

'While he has a role as a judge, his judgement must not be brutal,' said Bettane. 'He also has the role of an educator. But we must not tell people what they should like. We are not gurus.'

Bettane defended the role and importance of the wine critic.

'Would you eliminate the criticism of film, theatre, art and literature? This is infantile,' he said. 'I know Jonathan Nossiter personally. He's a nice man, his film did a lot of good for the cause of wine. He succeeded in attracting thousands of people to wine. But he mustn't consider himself the great wine thinker of the 21st century.'

Bettane worked for 20 years for French consumer wine publication La Revue du Vin de France, and with colleague Thierry Desseauve, launched the magazine's wine guides. Both critics went solo last year and have since launched their own website, magazine and guide book.

In the Le Temps interview, Bettane begrudgingly defends the applying a point system to the qualitative classification of wines.

'I have always hated this, but it's difficult to avoid,' he said. 'Let's just say the points are a kind of Richter Scale of pleasure.

Debatten fortsätter på hemmaplan och internationellt. En del recensenter visar på hyggligt omdömme, men forfarande så märker man, och detta är speciellt tydligt bland de svenska vinskribenterna, att man talar med kluven tunga.

De vill inte se en bättre 'bildad' konsument, de vill fortsätta ha sitt kunskapsövertag, hur ska man annars kunna sälja på kreti och pleti de mest varierade böcker, uppslagsverk och fan och hans moster?

Det är ju tydligt att intresset och behovet av bildning finns därute, när rena litteraturstudier och omskrivningar säljer som smör i bojhandlarnas hyllor. Vi kommer alltid att vara intresserade av mat och dryck, det är någonting som vi alla kan ta till oss och som skapar, om inte glädje, så i alla fall åsikter och skapar diskussioner.

 

[Mysonoxen]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Michel Bettane: 'We are not gurus


Bettane takes particular issue with the position taken by Mondovino director Nossiter in his new book Le Goût et le Pouvoir, when he attacks 'all the critics and arbiters of taste who, in imposing their opinions, spoil the pleasure and culture of wine'.
Michel Bettane, one of France's most influential wine writers, says critics are not gurus - and Jonathan Nossiter's criticisms are 'infantile'.

In an interview with Swiss newspaper Le Temps, Bettane said that the role of the wine critic is to act as interface between the producer and the public, to be constructive and to guide the consumer.

'While he has a role as a judge, his judgement must not be brutal,' said Bettane. 'He also has the role of an educator. But we must not tell people what they should like. We are not gurus.'

Bettane defended the role and importance of the wine critic.

'Would you eliminate the criticism of film, theatre, art and literature? This is infantile,' he said. 'I know Jonathan Nossiter personally. He's a nice man, his film did a lot of good for the cause of wine. He succeeded in attracting thousands of people to wine. But he mustn't consider himself the great wine thinker of the 21st century.'

Bettane worked for 20 years for French consumer wine publication La Revue du Vin de France, and with colleague Thierry Desseauve, launched the magazine's wine guides. Both critics went solo last year and have since launched their own website, magazine and guide book.

In the Le Temps interview, Bettane begrudgingly defends the applying a point system to the qualitative classification of wines.

'I have always hated this, but it's difficult to avoid,' he said. 'Let's just say the points are a kind of Richter Scale of pleasure.

Debatten fortsätter på hemmaplan och internationellt. En del recensenter visar på hyggligt omdömme, men forfarande så märker man, och detta är speciellt tydligt bland de svenska vinskribenterna, att man talar med kluven tunga.

De vill inte se en bättre 'bildad' konsument, de vill fortsätta ha sitt kunskapsövertag, hur ska man annars kunna sälja på kreti och pleti de mest varierade böcker, uppslagsverk och fan och hans moster?

Det är ju tydligt att intresset och behovet av bildning finns därute, när rena litteraturstudier och omskrivningar säljer som smör i bojhandlarnas hyllor. Vi kommer alltid att vara intresserade av mat och dryck, det är någonting som vi alla kan ta till oss och som skapar, om inte glädje, så i alla fall åsikter och skapar diskussioner.

När vår då mest kände "vinexpert" (nu har väl Bengt Frithiofsson tagit över den titeln) gamle Carl-Jan inte ens visste vad ett Marsalavin var så säger väl den saken det mesta om kompetensen.
Jag kräver inte att alla ska veta odlingsarealen för Picpoul de Pinet men det där var som att bränna en straffspark i en VM-match där målvakten fått rännskita och stuckit iväg till omklädningsrummet.
Kontentan är väl att likt politiken som säger att vi får de politiker vi förtjänar så får vi också de vinskribenter vi förtjänar.
Det är synd och skam att vissa av de där märkesbundna mutkolvarna får husera i pressen när det i Sverige finns gott om skickligare folk som skulle kunna göra ett bättre och mer objektivt arbete.
Jag är säker på att om vi bara hugger vilket som helst av namnen på random på våra medlemmar här och satte honom/henne som vinskribent skulle vi få en bättre och objektivare läsning än i 99% av fallen i våra dagstidningar.

Jag kommer nästan osökt att tänka på "sommelieren" på en fin restaurang jag besökte på Malta. Han presenterade sig som "wine expert" och till min stora häpnad kände han inte ens till vad Château Haut-Brion var. Ännu en av dessa "experter" vars kunnande är ytterst tvivelaktigt.
Likaså en förståsigpåare till vinkypare på en restaurang i Frankrike som påstod att man inte kunde dricka sauternes till förrätten (som var gåslever) då jag beställde ett glas 1990 Yquem och som dessutom hade fräckheten att servera mig en billig sauterneskopia eftersom han hällde upp glaset i vinkällaren och serverade mig. Då jag besällde ännu ett glas Yquem och bad att han skulle hälla upp det vid bordet blev han så chockad att tårarna stod i ögonen på honom, och givetvis "bjöd han" på både det första och det andra glaset efter att ha fått en utskällning som hette duga.

 

[Jimmy Forsman]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Michel Bettane: 'We are not gurus


Bettane takes particular issue with the position taken by Mondovino director Nossiter in his new book Le Goût et le Pouvoir, when he attacks 'all the critics and arbiters of taste who, in imposing their opinions, spoil the pleasure and culture of wine'.
Michel Bettane, one of France's most influential wine writers, says critics are not gurus - and Jonathan Nossiter's criticisms are 'infantile'.

In an interview with Swiss newspaper Le Temps, Bettane said that the role of the wine critic is to act as interface between the producer and the public, to be constructive and to guide the consumer.

'While he has a role as a judge, his judgement must not be brutal,' said Bettane. 'He also has the role of an educator. But we must not tell people what they should like. We are not gurus.'

Bettane defended the role and importance of the wine critic.

'Would you eliminate the criticism of film, theatre, art and literature? This is infantile,' he said. 'I know Jonathan Nossiter personally. He's a nice man, his film did a lot of good for the cause of wine. He succeeded in attracting thousands of people to wine. But he mustn't consider himself the great wine thinker of the 21st century.'

Bettane worked for 20 years for French consumer wine publication La Revue du Vin de France, and with colleague Thierry Desseauve, launched the magazine's wine guides. Both critics went solo last year and have since launched their own website, magazine and guide book.

In the Le Temps interview, Bettane begrudgingly defends the applying a point system to the qualitative classification of wines.

'I have always hated this, but it's difficult to avoid,' he said. 'Let's just say the points are a kind of Richter Scale of pleasure.

Debatten fortsätter på hemmaplan och internationellt. En del recensenter visar på hyggligt omdömme, men forfarande så märker man, och detta är speciellt tydligt bland de svenska vinskribenterna, att man talar med kluven tunga.

De vill inte se en bättre 'bildad' konsument, de vill fortsätta ha sitt kunskapsövertag, hur ska man annars kunna sälja på kreti och pleti de mest varierade böcker, uppslagsverk och fan och hans moster?

Det är ju tydligt att intresset och behovet av bildning finns därute, när rena litteraturstudier och omskrivningar säljer som smör i bojhandlarnas hyllor. Vi kommer alltid att vara intresserade av mat och dryck, det är någonting som vi alla kan ta till oss och som skapar, om inte glädje, så i alla fall åsikter och skapar diskussioner.

När vår då mest kände "vinexpert" (nu har väl Bengt Frithiofsson tagit över den titeln) gamle Carl-Jan inte ens visste vad ett Marsalavin var så säger väl den saken det mesta om kompetensen.
Jag kräver inte att alla ska veta odlingsarealen för Picpoul de Pinet men det där var som att bränna en straffspark i en VM-match där målvakten fått rännskita och stuckit iväg till omklädningsrummet.
Kontentan är väl att likt politiken som säger att vi får de politiker vi förtjänar så får vi också de vinskribenter vi förtjänar.
Det är synd och skam att vissa av de där märkesbundna mutkolvarna får husera i pressen när det i Sverige finns gott om skickligare folk som skulle kunna göra ett bättre och mer objektivt arbete.
Jag är säker på att om vi bara hugger vilket som helst av namnen på random på våra medlemmar här och satte honom/henne som vinskribent skulle vi få en bättre och objektivare läsning än i 99% av fallen i våra dagstidningar.

Jag kommer nästan osökt att tänka på "sommelieren" på en fin restaurang jag besökte på Malta. Han presenterade sig som "wine expert" och till min stora häpnad kände han inte ens till vad Château Haut-Brion var. Ännu en av dessa "experter" vars kunnande är ytterst tvivelaktigt.
Likaså en förståsigpåare till vinkypare på en restaurang i Frankrike som påstod att man inte kunde dricka sauternes till förrätten (som var gåslever) då jag beställde ett glas 1990 Yquem och som dessutom hade fräckheten att servera mig en billig sauterneskopia eftersom han hällde upp glaset i vinkällaren och serverade mig. Då jag besällde ännu ett glas Yquem och bad att han skulle hälla upp det vid bordet blev han så chockad att tårarna stod i ögonen på honom, och givetvis "bjöd han" på både det första och det andra glaset efter att ha fått en utskällning som hette duga.

Hehe, buss på bara!

Carl Jan måste jag ju dock ta en aning i försvar, han har ju egentligen inte utgett sig för att vara vinexpert de senaste 20 åren, det var när han och Knut Christian satt nere i Gästis och pratade fikonspråk 1983 som det begav sig sist egentligen. Han har kallar seig för gästgivare och det gör han rätt i, för vin det kan han inte mycket om. Att han tillskrivs som dryckesexpert det är mer medias fel. Man jag kan hålla med om att Marsala är någonting som man bör kunna placera! Han blev lite bitter när man pikade hoom för den fadäsen!

Njae, jag vet faktiskt inte om jag håller med dig om att vi får de vinskribenter vi förtjänar. Jag skulle hellre säga att vi får de vinskribenter som Systemet ger oss. Genom att dalta med vinskribentsföreningen så till den milda grad att de har tre exklusiva provningar inför varje nyhets släpp och att 'frilansarna' bara får komma på den sista som är i slutet på månaden och inte har en chans i helvetet att klara en deadline, skapar de en monopolsituation som inte gagnar någon. De gamla rävarna sitter kvar, de är trygga och säkra och de förs fram konstant. Några få har lyckats ta sig in, Jens Dolk gillar jag, han provar inte BiB och han håller sig till viner +100 spänn, ett lovvärt initiativ då varenda jävel skriver om viner för 'pöbeln' som en god vän skulle säga.

Ja, ja, vi får se vad som händer! Man kanske skulle ta och bjuda in 'föreningen' på debatt här på forumet...

 

[Mysonoxen]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Carl-Jan var ju i o f s den som gjorde att media grundade mytbildningen som finns bland pöbeln att man måste vara en feminiserad homofil för att tycka om gott vin, vilket ju har avhållt många som är nyfikna från att dricka. Min svåger (som iofs har intelligens i par med ett plommon och lever på sin avlidne fars förmögenhet) är en av dem. Vin är för kärringar och karlar ska bara dricka starköl, snaps och maltwhisky. Period!

Jag ses som ett lustigt undantag då jag varken ser ut eller beter mig som homosexuell, och att jag inte är det kan min fru och några dussin andra trevliga damer vittna om med förstahandsinformation, så han vet inte riktigt hur han ska tackla mig, det har hans lilla reptilhjärna ännu inte klurat ut.

Vad gäller vinjournalistiken så menar jag mest att om ingen höjer rösten och avslöjar allt mygel så får vi de journalister vi förtjänar.
En radda avslöjande nyhetsreportage i någon av de stora tidningarna är heller inget alternativ då deras egna medarbetare står på löne- och förmånslistorna hos importörerna.

 

[Jimmy Forsman]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Carl-Jan var ju i o f s den som gjorde att media grundade mytbildningen som finns bland pöbeln att man måste vara en feminiserad homofil för att tycka om gott vin, vilket ju har avhållt många som är nyfikna från att dricka. Min svåger (som iofs har intelligens i par med ett plommon och lever på sin avlidne fars förmögenhet) är en av dem. Vin är för kärringar och karlar ska bara dricka starköl, snaps och maltwhisky. Period!

Jag ses som ett lustigt undantag då jag varken ser ut eller beter mig som homosexuell, och att jag inte är det kan min fru och några dussin andra trevliga damer vittna om med förstahandsinformation, så han vet inte riktigt hur han ska tackla mig, det har hans lilla reptilhjärna ännu inte klurat ut.

Vad gäller vinjournalistiken så menar jag mest att om ingen höjer rösten och avslöjar allt mygel så får vi de journalister vi förtjänar.
En radda avslöjande nyhetsreportage i någon av de stora tidningarna är heller inget alternativ då deras egna medarbetare står på löne- och förmånslistorna hos importörerna.

Ahahahaha! Helt brilliant!

En liten passus i sammanhanget är att Knut Christian, som var typen som satt med CJ i källaren, och i mitt tycke var den mer feminina av de två, absolut inte är Gay och rent utav tog väldigt illa vid sig när sådant fördes upp på tal en gång i tiden. Han är precis som du är i din svågers ögon, Bög by association.

Sen att vi supermanliga vinmän har en tendens att uppskatta Roséchampagne är ju bara ett plus i sammanhanget!

Jag håller helt med om rösthöjningar och mygel, men här har vi en fantastisk situation där ett av de säkraste sätten att få upp lösnummerförsäljningen på en tidning är att sätta ut 'bästa fyndboxen under 160 kronor - Vi ger dig vinnarna!'. Det är helt otroligt vad drönarna handlar tidningar om de tror att de ska få information om vilket som är det bästa, billigaste vinet. Två ord som inte borde vara möjliga att kombinera på något sätt.

Vi lever i en kultur där det är 'Bang per Buck', APK (Alkohol Per Krona) eller vad fan man nu vill kalla det, som dominerar. Och ingen är intresserad av att ändra på detta: Tidningarna vill sälja lösnummer, Systembolaget (Don't get me started on the bastards) säger sig värna om kvalitén men det räcker att slå upp deras lanseringsstrategi för att se boxar så långt ögat kan nå, ni förstår, det underlättar ju så för personalen..., och som jag skrivit tidigare, skribenterna vill bevara folk på den kunskapsnivå de är, för då kan de fortsätta att skriva samma jävla pekböcker om och om igen till en oförstående massa...

 

[Mysonoxen]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Carl-Jan var ju i o f s den som gjorde att media grundade mytbildningen som finns bland pöbeln att man måste vara en feminiserad homofil för att tycka om gott vin, vilket ju har avhållt många som är nyfikna från att dricka. Min svåger (som iofs har intelligens i par med ett plommon och lever på sin avlidne fars förmögenhet) är en av dem. Vin är för kärringar och karlar ska bara dricka starköl, snaps och maltwhisky. Period!

Jag ses som ett lustigt undantag då jag varken ser ut eller beter mig som homosexuell, och att jag inte är det kan min fru och några dussin andra trevliga damer vittna om med förstahandsinformation, så han vet inte riktigt hur han ska tackla mig, det har hans lilla reptilhjärna ännu inte klurat ut.

Vad gäller vinjournalistiken så menar jag mest att om ingen höjer rösten och avslöjar allt mygel så får vi de journalister vi förtjänar.
En radda avslöjande nyhetsreportage i någon av de stora tidningarna är heller inget alternativ då deras egna medarbetare står på löne- och förmånslistorna hos importörerna.

Ahahahaha! Helt brilliant!

En liten passus i sammanhanget är att Knut Christian, som var typen som satt med CJ i källaren, och i mitt tycke var den mer feminina av de två, absolut inte är Gay och rent utav tog väldigt illa vid sig när sådant fördes upp på tal en gång i tiden. Han är precis som du är i din svågers ögon, Bög by association.

Sen att vi supermanliga vinmän har en tendens att uppskatta Roséchampagne är ju bara ett plus i sammanhanget!

Jag håller helt med om rösthöjningar och mygel, men här har vi en fantastisk situation där ett av de säkraste sätten att få upp lösnummerförsäljningen på en tidning är att sätta ut 'bästa fyndboxen under 160 kronor - Vi ger dig vinnarna!'. Det är helt otroligt vad drönarna handlar tidningar om de tror att de ska få information om vilket som är det bästa, billigaste vinet. Två ord som inte borde vara möjliga att kombinera på något sätt.

Vi lever i en kultur där det är 'Bang per Buck', APK (Alkohol Per Krona) eller vad fan man nu vill kalla det, som dominerar. Och ingen är intresserad av att ändra på detta: Tidningarna vill sälja lösnummer, Systembolaget (Don't get me started on the bastards) säger sig värna om kvalitén men det räcker att slå upp deras lanseringsstrategi för att se boxar så långt ögat kan nå, ni förstår, det underlättar ju så för personalen..., och som jag skrivit tidigare, skribenterna vill bevara folk på den kunskapsnivå de är, för då kan de fortsätta att skriva samma jävla pekböcker om och om igen till en oförstående massa...

Ja det var ganska kul en gång då jag var ute under lunchen och handlade en Lanson Rosé (absolut ingen av mina favoritroséskumpor, men min fru älskar av någon anledning den där smörj... eh jag menar drycken) och en pava rödtjut (tror det var en Rioja jag köpte). Plötsligt ringer min fru på mobilen och säger att hon glömt sin handväska på en frisersalong i Vasastan och ber mig köra förbi och hämta upp den.
Jag gör så och kör sedan till jobbet och knallar in med en flaska roséskumpa titatndes upp från en av Bolagets påsar i ena handen och en damväska i den andra. Då två arbetskolleger står och fånstirrar säger jag bara:
"vad fan glor ni på grabbar. Har ni aldrig sett nån komma ut ur garderoben förr?"

Eftersom de pikat mig i åratal att det är bögigt att dricka annat vin än möjligen nåt fläskigt Rhônevin var det ganska kul att se deras miner.

Det där med "billigaste boxvinerna" och "Systemets bästa viner under 60 kr" "Bolagets lådvinsfynd inför våren/sommaren/hösten/vintern" och liknande löpsedlar från Expressen, Metro och Aftonbladet äcklar mig också uppriktigt. När det är såna rubriker, eller nåt om bantning, Britney eller paris Hilton vet man att det inte hänt mycket av värde på jorden det senaste dygnet. Att verka för att en hel generation människor ska bli lådvinspimplare som kvällstidningarna gör i ohelig allians med Systembolaget befrämjar knappast en dryckeskultur värd namnet.

Men, men, det märks även i ens närmaste vänkrets. Det har då och då hänt att någon man bjudit in till fest kommit med nåt jävla skitvin och sagt "det här kommer du säkert att gilla, det fick bra kritik i senaste Expressen". Jojo, givetvis tackar man artigt även om man svär inom sig över att ha fått nåt skräp det inte ens duger att spetsa till köttfärssåsen eller koka musslor med...

 

[Dejzan]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Nu kommer jag kanske lite ifrån ämnet, men en stor del i problemet med boxviner tror jag ligger i att vi inte har några egentliga traditioner vad gäller vindrickande. Hur länge har vin egentligen varit något den stora allmänheten druckit? Nu är jag inte gammal nog att svara på frågan själv, men när mina föräldrar var unga på 70 talet dracks det vin, inte ngn som helst kvalitet förvisso men det var ändå en del av kulturen och livet då(hoppa in och rätta mig om jag har fel ngn). Visst dracks det vin tidigare också men i en mycket liten utsträckning.

Så vad ger det oss? 30-40 år av ett aktivt vindrickande är inte så mycket tid att bygga upp traditioner på. Dessutom har vi väl först på senare år sett vin som en naturlig del i måltiden istället för en rusdryck. Nu har jag tappat bort mig i mitt resonemang, men det jag försöker få fram och som anknyter till ämnet är att när vi nu skapar traditioner och kultur kring vindrickande så sker det med hjälp av billiga bulkviner. Här har journalisterna ett stort ansvar, liksom Systembolaget.

 

[Mysonoxen]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Nu kommer jag kanske lite ifrån ämnet, men en stor del i problemet med boxviner tror jag ligger i att vi inte har några egentliga traditioner vad gäller vindrickande. Hur länge har vin egentligen varit något den stora allmänheten druckit? Nu är jag inte gammal nog att svara på frågan själv, men när mina föräldrar var unga på 70 talet dracks det vin, inte ngn som helst kvalitet förvisso men det var ändå en del av kulturen och livet då(hoppa in och rätta mig om jag har fel ngn). Visst dracks det vin tidigare också men i en mycket liten utsträckning.

Så vad ger det oss? 30-40 år av ett aktivt vindrickande är inte så mycket tid att bygga upp traditioner på. Dessutom har vi väl först på senare år sett vin som en naturlig del i måltiden istället för en rusdryck. Nu har jag tappat bort mig i mitt resonemang, men det jag försöker få fram och som anknyter till ämnet är att när vi nu skapar traditioner och kultur kring vindrickande så sker det med hjälp av billiga bulkviner. Här har journalisterna ett stort ansvar, liksom Systembolaget.

Jag kan bara svara för min egen familj. Det jag kommer ihåg från min barndom är att det dracks rena skräpviner. Alger hette ett från Algeriet som brukade serveras, liksom Chianti i de gamla bastfiascopavorna. Mina föräldrar drack vin kanske 3-4 ggr om året, det var öl och grogg som gällde om det skulle festas.

Vin var för överklassen eller invandrare från Sydeuropa. Minns en gammal polare från ex-Jugoslavien och en grek jag umgicks med. Deras föräldrar hade alltid vin från hemlandet hemma och det var något exotiskt och främmande tyckte man då.

Föga kunde jag ju då ana vad mitt stora intresse i livet skulle bli...

 

[Jimmy Forsman]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Nu kommer jag kanske lite ifrån ämnet, men en stor del i problemet med boxviner tror jag ligger i att vi inte har några egentliga traditioner vad gäller vindrickande. Hur länge har vin egentligen varit något den stora allmänheten druckit? Nu är jag inte gammal nog att svara på frågan själv, men när mina föräldrar var unga på 70 talet dracks det vin, inte ngn som helst kvalitet förvisso men det var ändå en del av kulturen och livet då(hoppa in och rätta mig om jag har fel ngn). Visst dracks det vin tidigare också men i en mycket liten utsträckning.

Så vad ger det oss? 30-40 år av ett aktivt vindrickande är inte så mycket tid att bygga upp traditioner på. Dessutom har vi väl först på senare år sett vin som en naturlig del i måltiden istället för en rusdryck. Nu har jag tappat bort mig i mitt resonemang, men det jag försöker få fram och som anknyter till ämnet är att när vi nu skapar traditioner och kultur kring vindrickande så sker det med hjälp av billiga bulkviner. Här har journalisterna ett stort ansvar, liksom Systembolaget.

Jag skulle faktiskt vilja säga att Sverige har en ganska lång historia av att dricka vin, så länge vi har haft kulturellt utbyte och handel med andra länder har Svenskar snokat reda på nya alkoholdrycker och släpat med sig hem. Men under en lång, lång tid var vin förknippat med aldel och rika familjer. Arbetarna och de fattiga hade inte råd med dylika importerade konsumtionsvaror, utan höll sig till de klassiska dryckjomen: Brännvin (ett ord som bara det visar på vinets långa historia i Sverige Brännvin = Brandevijn = Brandy dvs destillerat vin, öven om vi valde att destillera säd eller potatis istället.) Andra källor till vinets förekomst i landet kan man bland annat hitta i Bellman och andra historiska och kulturella nedteckningar. Men, Dejzan, du har helt rätt. Gemene man i Sverige har inte druckit vin speciellt länge. Det var väl egentligen i början av 60:talet som vin började leta sig ned från de akademiska kulturlagren, via ideologiska föreningar till arberarklassen. Och som vi konstaterar tidigare så är det en priskänslig kundgrupp. Naturligtvis var inte Sossarna långsamma på att uppmärksamma det spirande intresset för rödvinsromantik, och minnandes den Franska Revolutionens slagord med 'vi och bröd åt alla' så började man skeppa in båtlaster med billigt elände att sälja till den stora massan.

Och så har det tyvärr fortsatt. Men fortsätter att satsa på kvantitet före kvalitet samtidigt som några få stukade individer (som vi på det här forumet t.ex.) lyckas slå sig loss och löpa med lätta, fjädrande steg mot systembolagets ständigt tomma och gapande hyllor som hånande flinar mot oss. Det är ju trots allt så att vi har ett företag (Systembolaget) som bestämmer hur stor kvantitet som ska vara tillgänglig, och på sant kommunistisk anda även bestämmer hur många flaskor vi FÅR köpa.

Vilken jävla travesti!

Inte undra på att Svensson dränker sina sorger i Billigt Skit, det finns ju inget annat att få tag på!

Men, även jag har växt upp i ett hem där vi inte varit direkt vanligt förekommande. Mina tidigaste minnen som är kopplade till alkohol är antigen farsans Black Velvet och Cola eller morsans, och det här är äckligt på riktigt, Svartvinbärsvin och fruktsoda.

 

[Mysonoxen]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Det är ett mycket intressant ämne det där. Av de personer jag känner här i Sverige som är riktigt duktiga på vin kommer nästan alla från familjer där man inte drack vin alls eller mycket sparsamt.

Det var farsans lördagsgroggar till Tipsextra, hans öl till maten och morsans danska Kirseberrylikör där man kunde peta loss och samla på de små vinglasen som fanns på flaskan, vad man nu skulle med dem till. Till julen drack man glögg och julöl och vinet lyste med sin frånvaro.

En av de främsta vinkännarna jag vet och tillika Bordeauxspecialist har berättat om sin hemska uppväxt i ett frireligiöst hem, hans föräldrar var fanatiska pingstvänner. Jag vill därför inte gå ut med hans identitet av hänsyn till honom. Han och hans syskon tvingades sitta och se alla religiösa program på TV, och fick inte gå ut och leka med sina kompisar då det var nåt religiöst på G och han tvingades gå i kyrkan inte bara på söndagar utan nästan varje dag och han hatade varenda minut av det. Alkohol i alla dess former var satans uppfinning och man drack inte ens lättöl till maten utan bara vatten. Han flyttade hemifrån samma dag han blev myndig, han var givetvis fortfarande okysst och hade aldrig druckit nåt starkare än vatten. Ett par år senare köpte han Hugh Johnsons vinatlas och blev i det närmaste besatt av vin. Vinet blev en slags nyckel till en frihet han aldrig upplevt, och eftersom han är en mycket skicklig musiker hamnade han i ett rockband och fick en hel del beundrarinnor, så vin, kvinnor och sång var bokstavligen hans liv tills han så småningom gifte sig och skaffade barn. Då blev bara vinet kvar.

Idag har han anteckningar på över 10000 olika Bordeauxer i boken. Jag brukar träffa honom om vi är på primörprovningar nere i Bordeaux samtidigt och byta erfarenheter.

 

[Vino Tinto]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Först, kan vi slippa skriverier som "Jag ses som ett lustigt undantag då jag varken ser ut eller beter mig som homosexuell" Hur fan ser och beter sig en homosexuell? Lägg ner!

Annars mycket bra skrivet. Och en mycket intressant debatt eller vad man nu skall kalla det.

Vad gäller journalistkåren som skriver om vin så är den med några få undantag föråldrad och bekväm. Det är såklart något som importörer och systembolag måste dra fördel av, självklart. Annars skall man inte vara i branschen. Tror man att branschen skall tjäna pengar på att bara handla med viner som en relativt liten del av befolkningen uppskattar så är man ute och cyklar. Gredos, Chenet och allt vad dom heter har en plats i sortimentet inte bara i Sverige som ni säkert märkt.

Problemet är precis som ni skriver den äldre generationens journalister som jobbar på samma sätt som dom alltid gjort. Vilket givetvis är åt skogen. Prisvärdhetsaspekten är ett föråldrat begrepp enligt mig. Liksom journalisternas vana att inte prova blint och därmed deras rädsla för att göra bort sig.

Precis som med musik så är ett bra vin alltid ett bra vin oavsett pris och producent.
Vad som krävs tror jag är att fasa ut Kronstam, Fjantjofsson etc. med nya yngre förmågor med nya synsätt på hur man bedömer subjektivitet. Dom finns där flera stycken, ni har redan nämnt en.

Det finns hur mycket som helst att säga i ämnet och jag hoppas vi fortsätter att kritisera kåren, systembolaget etc. Men det gäller att göra det rätt och på ett seriöst sätt. (inte att kategorisera vad som är homosexuellt eller inte exempelvis, då skjuter vi oss själva i sank)

Nu fortsätter jag att sippa på Champagnen.

 

[Mysonoxen]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Först, kan vi slippa skriverier som "Jag ses som ett lustigt undantag då jag varken ser ut eller beter mig som homosexuell" Hur fan ser och beter sig en homosexuell? Lägg ner!

Annars mycket bra skrivet. Och en mycket intressant debatt eller vad man nu skall kalla det.

Vad gäller journalistkåren som skriver om vin så är den med några få undantag föråldrad och bekväm. Det är såklart något som importörer och systembolag måste dra fördel av, självklart. Annars skall man inte vara i branschen. Tror man att branschen skall tjäna pengar på att bara handla med viner som en relativt liten del av befolkningen uppskattar så är man ute och cyklar. Gredos, Chenet och allt vad dom heter har en plats i sortimentet inte bara i Sverige som ni säkert märkt.

Problemet är precis som ni skriver den äldre generationens journalister som jobbar på samma sätt som dom alltid gjort. Vilket givetvis är åt skogen. Prisvärdhetsaspekten är ett föråldrat begrepp enligt mig. Liksom journalisternas vana att inte prova blint och därmed deras rädsla för att göra bort sig.

Precis som med musik så är ett bra vin alltid ett bra vin oavsett pris och producent.
Vad som krävs tror jag är att fasa ut Kronstam, Fjantjofsson etc. med nya yngre förmågor med nya synsätt på hur man bedömer subjektivitet. Dom finns där flera stycken, ni har redan nämnt en.

Det finns hur mycket som helst att säga i ämnet och jag hoppas vi fortsätter att kritisera kåren, systembolaget etc. Men det gäller att göra det rätt och på ett seriöst sätt. (inte att kategorisera vad som är homosexuellt eller inte exempelvis, då skjuter vi oss själva i sank)

Nu fortsätter jag att sippa på Champagnen.

Nu var det ingen form av fag-bashing från min sida. Uppriktigt skiter jag i vad folk gör i sänghalmen, så länge dessa aktiviteter inte involverar barn eller djur, men det finns, dessvärre ska jag väl tillägga, en bild bland folk om s.k. homosexuellt beteende som hos min svåger som jag citerade och tyvärr gör Pridefestivaler och liknande ofta sitt till för att underblåsa dessa stereotyper. En släkting till en god vän är homosexuell och han hatar dylika tillställningar då de enligt honom skapar fler fördomar än de dödar.

Men men, detta är som mycket riktigt påpekats inte ett forum där syftet är att diskutera sexualitet i så vi fortsätter på den inslagna tråden om vinjournalister istället tycker jag.

Vad gäller yngre förmågor inom vinjournalistkåren så verkar det bland gemene man tyvärr finnas en övertro på de gamla uvarnas förmågor. Jag vet att min bror som varit aktiv i vinvärlden sedan tidigt 80-tal ofta fick höra grejer som "vad kan den där om vin, han är ju bara i 20-årsåldern" och liknande. Det skrämmande är inte bara detta faktum, utan även det att även de mest oskyldiga själar lätt kan fångas upp av att erbjudas gratisresor med fri kost och logi och ett par lådor vin att backa upp det med.

Att prova en massa fina viner tar hål i plånboken hos de flesta, det har jag märkt av egen erfarenhet, även om min lön är strax över Medelsvenssons och jag inte har så mycket att klaga på angående det ekonomiska.

En lösning kan vara att ett gäng seriösa vinintresserade med skribentambitioner går ihop och delar på bördan och gör sig ett namn över internet till att börja med för att bygga upp ett förtroende mellan skribent/konsument. Man sätter så en snöboll i rullning samtidigt som man avslöjar allt mygel och elände. Genom att ha en neutral förhållning slipper man dilemmat att skriva upp ett vin man normalt skulle kunna ta för klosettvatten på grund av de mutor dess importör försett en med.

Det finns fler än ett sätt att flå en katt och jag hoppas innerligen att vi en dag får i någon form ett vettigt alternativ till de köpta insnöade "järntastevinerna" eller vad vi nu ska kalla den gamlöa vinskribentkåren.

Skål!

 

[Jimmy Forsman]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Vad gäller journalistkåren som skriver om vin så är den med några få undantag föråldrad och bekväm. Det är såklart något som importörer och systembolag måste dra fördel av, självklart. Annars skall man inte vara i branschen. Tror man att branschen skall tjäna pengar på att bara handla med viner som en relativt liten del av befolkningen uppskattar så är man ute och cyklar. Gredos, Chenet och allt vad dom heter har en plats i sortimentet inte bara i Sverige som ni säkert märkt.

Problemet är precis som ni skriver den äldre generationens journalister som jobbar på samma sätt som dom alltid gjort. Vilket givetvis är åt skogen. Prisvärdhetsaspekten är ett föråldrat begrepp enligt mig. Liksom journalisternas vana att inte prova blint och därmed deras rädsla för att göra bort sig.

Precis som med musik så är ett bra vin alltid ett bra vin oavsett pris och producent.
Vad som krävs tror jag är att fasa ut Kronstam, Fjantjofsson etc. med nya yngre förmågor med nya synsätt på hur man bedömer subjektivitet. Dom finns där flera stycken, ni har redan nämnt en.

Det finns hur mycket som helst att säga i ämnet och jag hoppas vi fortsätter att kritisera kåren, systembolaget etc. Men det gäller att göra det rätt och på ett seriöst sätt. (inte att kategorisera vad som är homosexuellt eller inte exempelvis, då skjuter vi oss själva i sank)

Välkommen till forumet Vino Tinto!

Om du ser hur Mysonoxen formulerade sig så var det en kommentar om den syn på vinkonsumenter som fortfarande råder bland vissa typer av människor. Och jag är övertygad om att du har hört uttrycket 'Vinbög' själv tidigare. Ett lite tips i all vänlighet är att du använder citatfunktionen (som finns i det övre högra hörnet på det inlägg du vill kommentera), då blir det lättare för den berörda personen att svara dig tydligt.

Jag håller kanske inte riktigt med om att 'de Gamla' måste fasas ut, vad jag däremot gärna skulle se är en öppen och tydlig provningsmetodik. Att man inom Vinskribentföreningen, som ska vara 'det bästa' vi har, arbetar fram ett gemensamt manifest med tydliga regler för hur man provar vinerna och även en enhetlig skala. Det är som sagt svårt att ta det jävla myller av olika skalor och system på allvar, och Sverige är inte stort nog och har definitivt inte en marknad som är stor nog för alla olika varianter som används. Sen behövs det alltid 'nytt blod' in, för att se till att det finns kompetenta recensenter i framtiden och även för att stressa de etablerade.

 

[Vino Tinto]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Tack och bra skrivet Krug, håller med dig i det mesta, men jag anser att begreppet "vinbög" är lika illa, det säger rätt mycket om personen som använder uttrycket. Jag gillar helt enkelt inte att blanda in sexuella preferenser i en seriös debatt som behandlar något helt annat.

Det ligger mycket i det du säger, och för att förtydliga det hela så kanske det handlar om att vissa personer får för mycket media som dom inte skall ha om vi skall ha en seriös bedömning av vad vi konsumerar oavsett det handlar om vin, mat eller något annat. Du verkar känna en del personer som skriver, och det ger ju dig en större möjlighet att lobba för en seriösare bedömning av i det här fallet drycker.

Vi skall veta att Sverige är en hyfsat ung nation när det kommer till goda mat och dryckesvanor. Det tror jag är en av de avgörande orsakerna till situationen. (Vilket till stor del har att göra med att vi har haft ett monopol så länge)

Bara en sådan sak som att man håller inne med att man bränt femsiffrigt på diverse höjdarkrogar runt om i världen till en del av sina vänner och ffa släkt säger väl en hel del.

 

[Mysonoxen]

SV: Vinjournalister och deras (in)kompetens.

Bara en sådan sak som att man håller inne med att man bränt femsiffrigt på diverse höjdarkrogar runt om i världen till en del av sina vänner och ffa släkt säger väl en hel del.

Jantelagen igen.

ALL form av livsnjutande ska det stickas under stol med i den goda solidaritetens namn.

"Hur kan du äta på Alain Ducasse när det finns barn som svälter i Afrika".

Hela tiden ska man ha dåligt samvete om man unnar sig det minsta lilla extra av livets goda. Också en orsak till att det skrivs om lådviner en masse istället för om viner från kvalitetsproducenter. Ett bulkvin har ju alla råd med och man behöver inte skämmas inför släkt och vänner om man köper en låda.

Likaledes kallas man alkoholist om man dricker två glas vin om dagen till maten, att sen den som anklagar en själv gladeligen drar i sig en bag-in-box rött på fredagen och en likadan med vitt på lördagen gör ju denne till en betydligt förnuftigare konsument än vi som fortfarande dricker ett par glas vin till maten såväl på helgerna...