I fredags genomförde jag en intressant övning. I PM:s vinlista hade jag noterat att de hade Romanee-St-Vivant 2001 från två olika producenter, JJ Confuran och DRC.
Jag tyckte att det borde inte skilja allt för dramatiskt mellan de rent terroir- och vädermässiga förutsättningarna utan att eventuella skillnader i vinerna borde i hög utsträckning härröra från vinmakarens insatser i vingården och i vinmakningen.
Skillnaden var slående. JJ var rubinröd med drag av lite brunt medan DRC var betydligt mer brun och inte på långa vägar kristallklar pga ofiltrerade restpartiklar.
Doften på JJ var ytterst publikfriande med syrliga toner. DRC var betydligt mer återhållen, nästan anonym med elegans som vägledande ord.
Så det viktigaste: smak. JJ var en varm härlig frukt med en syrlighet som sticker ut en aning. Eftersmaken är likadan. DRC är elegant med ytterst fin balans. Väldigt god eftersmak om än något torr och syrlig.
Vinerna hälldes på karaff ca två timmar innan de konsumerades. I och med min karaktärslöshet kunde jag dock inte hålla fingrarna borta utan två skvättar provades innan det var dags att servera vinerna på riktigt. Först efter ytterligare två timmar började JJ så smått att vika ner sig medan DRC fortfarande stod pall. Nu var det dock endast skvättar kvar och normalt häller man nog i sig vinerna något snabbare så denna nedvikning torde inte vara ett dramatiskt problem.
Ska jag göra min patenterade jämförelse med de mystiska varelserna av motsatt kön så är JJ den utåtriktade tonårstjejen som man vet kommer att ha blivit på smällen innan 20-årsdagen. DRC är den lite tystlåtna plugghästen som om allt går bra kommer att gå långt här i världen.
Så hur vettigt är det då att titta på producenten på etiketten på den här nivån? Tja, i relativ mening ganska meningslöst, det är en fråga om vilken typ av vin man finner behagligast. Man ska också betänka att man får två flaskor JJ för en flaska DRC.
Gott var det i alla fall!
Jag tyckte att det borde inte skilja allt för dramatiskt mellan de rent terroir- och vädermässiga förutsättningarna utan att eventuella skillnader i vinerna borde i hög utsträckning härröra från vinmakarens insatser i vingården och i vinmakningen.
Skillnaden var slående. JJ var rubinröd med drag av lite brunt medan DRC var betydligt mer brun och inte på långa vägar kristallklar pga ofiltrerade restpartiklar.
Doften på JJ var ytterst publikfriande med syrliga toner. DRC var betydligt mer återhållen, nästan anonym med elegans som vägledande ord.
Så det viktigaste: smak. JJ var en varm härlig frukt med en syrlighet som sticker ut en aning. Eftersmaken är likadan. DRC är elegant med ytterst fin balans. Väldigt god eftersmak om än något torr och syrlig.
Vinerna hälldes på karaff ca två timmar innan de konsumerades. I och med min karaktärslöshet kunde jag dock inte hålla fingrarna borta utan två skvättar provades innan det var dags att servera vinerna på riktigt. Först efter ytterligare två timmar började JJ så smått att vika ner sig medan DRC fortfarande stod pall. Nu var det dock endast skvättar kvar och normalt häller man nog i sig vinerna något snabbare så denna nedvikning torde inte vara ett dramatiskt problem.
Ska jag göra min patenterade jämförelse med de mystiska varelserna av motsatt kön så är JJ den utåtriktade tonårstjejen som man vet kommer att ha blivit på smällen innan 20-årsdagen. DRC är den lite tystlåtna plugghästen som om allt går bra kommer att gå långt här i världen.
Så hur vettigt är det då att titta på producenten på etiketten på den här nivån? Tja, i relativ mening ganska meningslöst, det är en fråga om vilken typ av vin man finner behagligast. Man ska också betänka att man får två flaskor JJ för en flaska DRC.
Gott var det i alla fall!
P var med och delade och sedan bjöd han igen med Ch Palmer 95, har du procent där också?