Omar Khayyam
Medlem
Hejhej
Första riktiga semesterdagen - vad kan vara mer prioriterat än att sortera vinflaskor i garderoben och att kort presentera sig på det här eminenta forumet, som jag följt under längre tid som blyg men nyfiken gäst, innan jag slutligen skapade en profil och började vara litet aktiv.
Vem är jag?
Dryga 40, småbarnsfar, vars seriösa vinintresse sammanföll med att jag fick ett riktigt jobb med inkomst och ett par bedårande barn vilket ledde till mer av hemmaliv och middagar (och matlagning med bra råvaror), än i tidigare inkarnationer av mitt liv.
Jag bor på Södermalm i Stockholm, från fönstret ser jag just nu ut över bl a mitt lokala och mycket trevligt bemannade systembolag på Rosenlundsgatan, där jag är en besvärlig stammis i så måtto att antalet flaskor ur deras sortiment jag köpt kan räknas på en hand, medan mina återkommande beställningar skapar ibland logistiska utmaningar i kassa och på lagret.
Jag har ett ganska brett samhälls- och kulturintresse, senaste veckorna har jag främst läst om mina gamla serietidningar tillsammans med mina barn och deras kusiner. Har rest och bott en del i andra länder. Min resa med vinet har gått en inte så märklig omväg via intresse för andra länders litteratur, språk, matkultur och sedan vin. Jag har därmed inte börjat med rigorösa studier av de klassiska områdena i Frankrike för att sen bredda mig, utan helt respektlöst betraktat hela världen och alla dess vingårdar som ett öppet bibliotek där jag ständigt skaffar mig nya erfarenheter i den komplexa värld som är världen. Edit: vad jag försöker göra en fin omskrivning av är att jag är en autodidakt med många gapande tomrum i vinkunskapen.
Några viktiga hållpunkter i mitt vin-liv:
Först, när jag som ung tågluffare besökte en kompis kompis vars pappa var polischef i Dijon och vi fick vara med på 20-årsfest, där det bjöds på fina viner, och där de snällt tog med oss till Beaune på det första vinbesöket. Vilket planterade det första fröet - en fantastisk flaska 20-årig Charmes Chambertin, från en producent jag inte längre minns.
Under studietiden i södra Frankrike då vi tog våra CSN-pengar och skramlade ihop till en stjärnkrogsmiddag med en flaska Châteauneuf. Vilket ledde till den andra stora vinösa kärleken, Rhonedalens livsbejakande druvsorter.
När en kollega på jobbet på amerikanska östkusten bjöd på middag med gåsleverpate på färskt bröd han köpt hos Poilane i Paris någon dag tidigare, en efterätt där han hade strött krossad hel kakaonöt från Sao Tome, och vid huvudrätten en flaska Alter Ego 2001. Det som gav mest effekt var att jag då inte fullt ut förstod att uppskatta den då nyss släppta, och följaktligen rätt unga och strama, Margaux från ett svalare/regnigare år - M.s reaktion då jag uttryckte min faiblesse för ett annat, enklare och mer fruktigt vin som också serverades var något jag aldrig glömmer. Fick mig att studera Bordeaux intensivt under något år.
Att dricka eller inte dricka vin
Den svåra avvägningen med vinintresset (skratta inte nu...) är det här med hur mycket som är rimligt att dricka och på vilket sätt.
Under mina första stapplande vinår blev det en hel del provningar och resor till vinodlande länder, och vinmiddagar. Där har jag nog blivit litet mer försiktigt med åren och känner att det är viktigt att hålla vinintresset på en rimlig nivå. Försöker därför att undvika köpa på mig vin som jag sen inte hinner dricka. Lyckas dock inte alltid med den goda föresatsen. Läste en fantastiskt rolig artikel av några psykologer på temat "samlande män", och kände att där finns en riskzon med hur monoman man får tillåta sig att vara. Ibland känner jag mig som en sån där farbror som samlar på Märklintåg. Kompromissen är ett litet vinlagringsskåp i garderoben. Även det tycker min hustru är att betrakta som en tillfällig lösning som vi behöver åtgärda
Har inte heller gått med i något mer organiserat vinprovarsammanhang här i Sverige, även om jag gästspelat på litet olika ställen och har full respekt för alla ni som orkar ta intresset ännu några steg längre än vad jag känner att tid, lever, plånbok, jobb och (inte minst) familjelivet klarar av. Samtidigt har jag ett stort behov av att diskutera och prova vin, och detta härliga forum är ju ett uppenbart sätt att få utlopp för dessa impulser.
Verkligen spännande att få fortsätta lära sig om och upptäcka vin med er! Hoppas få tillfälle att mötas IRL på någon BYOB eller på något av mina favoritvattenhål här i Stockholm som jag vet att fler delar med mig (19 glas, eriks vinbar, the burgundy, gaston m fl) någon gång i framtiden!
Första riktiga semesterdagen - vad kan vara mer prioriterat än att sortera vinflaskor i garderoben och att kort presentera sig på det här eminenta forumet, som jag följt under längre tid som blyg men nyfiken gäst, innan jag slutligen skapade en profil och började vara litet aktiv.
Vem är jag?
Dryga 40, småbarnsfar, vars seriösa vinintresse sammanföll med att jag fick ett riktigt jobb med inkomst och ett par bedårande barn vilket ledde till mer av hemmaliv och middagar (och matlagning med bra råvaror), än i tidigare inkarnationer av mitt liv.
Jag bor på Södermalm i Stockholm, från fönstret ser jag just nu ut över bl a mitt lokala och mycket trevligt bemannade systembolag på Rosenlundsgatan, där jag är en besvärlig stammis i så måtto att antalet flaskor ur deras sortiment jag köpt kan räknas på en hand, medan mina återkommande beställningar skapar ibland logistiska utmaningar i kassa och på lagret.
Jag har ett ganska brett samhälls- och kulturintresse, senaste veckorna har jag främst läst om mina gamla serietidningar tillsammans med mina barn och deras kusiner. Har rest och bott en del i andra länder. Min resa med vinet har gått en inte så märklig omväg via intresse för andra länders litteratur, språk, matkultur och sedan vin. Jag har därmed inte börjat med rigorösa studier av de klassiska områdena i Frankrike för att sen bredda mig, utan helt respektlöst betraktat hela världen och alla dess vingårdar som ett öppet bibliotek där jag ständigt skaffar mig nya erfarenheter i den komplexa värld som är världen. Edit: vad jag försöker göra en fin omskrivning av är att jag är en autodidakt med många gapande tomrum i vinkunskapen.
Några viktiga hållpunkter i mitt vin-liv:
Först, när jag som ung tågluffare besökte en kompis kompis vars pappa var polischef i Dijon och vi fick vara med på 20-årsfest, där det bjöds på fina viner, och där de snällt tog med oss till Beaune på det första vinbesöket. Vilket planterade det första fröet - en fantastisk flaska 20-årig Charmes Chambertin, från en producent jag inte längre minns.
Under studietiden i södra Frankrike då vi tog våra CSN-pengar och skramlade ihop till en stjärnkrogsmiddag med en flaska Châteauneuf. Vilket ledde till den andra stora vinösa kärleken, Rhonedalens livsbejakande druvsorter.
När en kollega på jobbet på amerikanska östkusten bjöd på middag med gåsleverpate på färskt bröd han köpt hos Poilane i Paris någon dag tidigare, en efterätt där han hade strött krossad hel kakaonöt från Sao Tome, och vid huvudrätten en flaska Alter Ego 2001. Det som gav mest effekt var att jag då inte fullt ut förstod att uppskatta den då nyss släppta, och följaktligen rätt unga och strama, Margaux från ett svalare/regnigare år - M.s reaktion då jag uttryckte min faiblesse för ett annat, enklare och mer fruktigt vin som också serverades var något jag aldrig glömmer. Fick mig att studera Bordeaux intensivt under något år.
Att dricka eller inte dricka vin
Den svåra avvägningen med vinintresset (skratta inte nu...) är det här med hur mycket som är rimligt att dricka och på vilket sätt.
Under mina första stapplande vinår blev det en hel del provningar och resor till vinodlande länder, och vinmiddagar. Där har jag nog blivit litet mer försiktigt med åren och känner att det är viktigt att hålla vinintresset på en rimlig nivå. Försöker därför att undvika köpa på mig vin som jag sen inte hinner dricka. Lyckas dock inte alltid med den goda föresatsen. Läste en fantastiskt rolig artikel av några psykologer på temat "samlande män", och kände att där finns en riskzon med hur monoman man får tillåta sig att vara
. Ibland känner jag mig som en sån där farbror som samlar på Märklintåg. Kompromissen är ett litet vinlagringsskåp i garderoben. Även det tycker min hustru är att betrakta som en tillfällig lösning som vi behöver åtgärdaHar inte heller gått med i något mer organiserat vinprovarsammanhang här i Sverige, även om jag gästspelat på litet olika ställen och har full respekt för alla ni som orkar ta intresset ännu några steg längre än vad jag känner att tid, lever, plånbok, jobb och (inte minst) familjelivet klarar av. Samtidigt har jag ett stort behov av att diskutera och prova vin, och detta härliga forum är ju ett uppenbart sätt att få utlopp för dessa impulser.
Verkligen spännande att få fortsätta lära sig om och upptäcka vin med er! Hoppas få tillfälle att mötas IRL på någon BYOB eller på något av mina favoritvattenhål här i Stockholm som jag vet att fler delar med mig (19 glas, eriks vinbar, the burgundy, gaston m fl) någon gång i framtiden!
Last edited:
