Jag var på flera vinäventyr förra veckan! Det började mycket bra på
19 Glas förra måndagen. Inledningsvis blev det:
2002 Palmer & Co, Brut Millésimé
Från magnum. Tog ett glas för att ha något att göra medan jag 1) väntade på sällskap samt 2), kanske viktigare, tittade igenom den extensiva vinlistan. Tog inga direkta noter. Minns det som en bra champagne, som smakar som bra (men inte fantastisk) champagne smakar. Med tanke på vad som skulle komma har jag tappat den lite i minnet…
...för när jag kommit några munnar ner i glaset inser jag att det är
@Jimmy Forsman som sitter på andra sidan baren, _framför_ disken. Det var ju bara att pallra sig över och hälsa. Inte helt oväntat visade det sig att det var en riktigt skön vindrickare av rang, och vi kom bra överens med en gång. Festligheterna började på riktigt när jag ögnade 1979 Palmer i vinlistan. Jimmy gick igång på den, lika förvånad som mig att se den på listan och till ett så rimligt pris (2000 kr). Tyvärr var den dock slutsåld… Fasen också. Men elden var tänd, och som tröst blev det något annat bubblande.
NV Jérôme Prévost, La Closerie, Les Beguines, Extra Brut
LC10. Förstår jag det rätt om det är en 100 % pinot meunier från 2010?
Så. Jävla. Bra. Gräddigt brödig, med lite röda bär, och perfekta bakomliggande toner av nötter. Även lite “blommighet” som jag inte riktigt kan beskriva. Knastertorr med vass syra - skulle säkerligen behöva ligga till sig, var definitivt som bäst efter ett par timmar. Seriöst intensivt, med en lång eftersmak. På tungan var det mer röda bär och nötter, lite fina citrusfrukter (blodgrape, lite apelsin). Mums!
92p.
Diskussionen kom in lite på favoritstilar, och jag blir ju som bekant knäsvag av medvetet oxiderade viner. Jimmy visste precis vad han gjorde när han plockade in nästa vin:
20?? Beatrice et Michel Augé, Vin de Voile
Ett Vin de France (så tidigast årgång 2010, antar jag), förslutet med vanlig kapsyl. Ett underbart vin på alla sätt och vis, och kanske så mitt i prick det kan bli om man bjuder mig på vin. Ett oxiderat vin från Loire, troligen gjort på chenin blanc, men kanske sauvignon blanc (lite osäker), som jag inte hade en aning om att det existerade.
Sparsmakade noter, tyvärr. Jag gick helt upp i brygga och bara njöt. Nötigt nötkrämigt, med bokna äpplen, gröna äpplen, träolja, valnötter. En helt magisk balans mellan samtliga komponenter. Ett vin som bara sjunger. Ta det för vad det är, men där och då var det lätt
95p!!! Kändes som att det var skapat för mig. Ett vin att minnas!
Nu hade två vänner till mig dykt upp. Jimmy hade en polare med sig också. Dessa stackars människor kände sig nog lagom marginaliserade när vi satt och vinnördade oss! Men här skildes vi åt.
Till maten blev det lite vin på glas, som nog var bra grejer, men som inte hade en chans att leva upp till föregående. En rödlätt Jura-Poulsard från
Peggy et Jean Pascal Buronfosse som jag gärna dricker igen, i sommar. Även en ungersk pinne från
Etyeki Kúria som var kraftigt fruktigt trevlig! När de här glasen var slut slog det lite slint - jag ville tillbaka till de magiska höjderna igen!
2006 Alto Moncayo, Aquilon
Jag drack
2012an i våras och hyllade den till skyarna. Minns det fortfarande väl, och det var ett vin jag aktivt letade mer mogna exemplar av överallt i Spanien. Utan lycka. Och så finns det en flaska med tio år bakom sig i Stockholm… Senaste årgången kostade 1000 kr. Den här flaskan gick loss för 1900 kr. Tämligen saftigt för vilken dag som helst, men jag visste att jag skulle tänka på den där förbaskade flaskan i all evighet om jag inte köpte den när den fanns framför näsan på mig.
Första glaset är bra. Inga fyrverkerier, men bra. Jag känner igen 2012an i det, men med stora skillnader: kraftigt, ekigt, vanilj, tobak och lite tjärade rep. Den massiva frukten skiner med sin frånvaro dock, och lämnar som ett hål efter sig. Istället är det lite allmänt grönt, med paprikatoner jag snabbt hade placerat som CF, Loire. Tanninerna är kraftiga, och syran är rätt hög. Alkoholen är närvarande, men inte alls lika integrerade som jag hade hoppats. Intressant vin, men definitivt en besvikelse.
Efter bara en halvtimme förvandlas det till något helt annat. Jimmy dyker upp igen, precis när det börjar falla sönder. Jag ger honom ett glas blint, och det är föga smickrande ord: gummi, billigaste burkoliverna från Lidl.
Det blev bara värre. I slutändan förvandlades det till en sur ekbomb med en massa sprit i. Alkoholen tog helt överhanden! Även om första glaset var en besvikelse så var det fortfarande bra, och jag försöker hålla det i minnet och ger det ändå 89p. Helhetsupplevelsen?
71p.
Kommer i framtiden hålla mig till Alto Moncayos andra viner!
Efter det pallrade jag mig till nattåget som skulle ta mig till Umeå för mer jobb. Jag tänkte att det skulle bli en vinpaus, för jag kände inte till något ställe som rimligtvis kunde ha roligt vin i Umeå. Hå hå hå. Kvällen efter går jag in på
Köksbaren.
2006 Gayda, Selecction Vermentino - Vin de France
Lyckas sätta mig bredvid en Coravin som står på bardisken, och frågar nyfiket om de serverar något roligt med den. Får en vinlista stoppad i handen, och börjar genast ställa initierade frågor. Får vänta ett ögonblick, eftersom sommeliern hämtades.
Efter lite diskussion rekommenderade hon att jag började med det här…
… och jag tror högre makter försöker skämta med mig! Det är praktiskt taget ett vin jaune, fast från Languedoc Roussillon! Två för mig helt okända oxiderade viner inom loppet av 24 timmar?! Fantastiskt. Det här var inte lika magiskt som Vin de Voile, men en
90+upplevelse. Saknar lite intensitet, har lite för framträdande fattoner, kort eftersmak, men allt annat är banne mig topp!
2013 Ojai, Syrah, John Sebastiano vineyard - Santa Barbera
Ett generöst glas till maten (en supergod “tre variationer på gris”). Kände bara för att gå långt utanför mina hemtrakter och testa något jag aldrig testat innan. Smaskigt som attan! Tacksamt fruktigt, åt det svalare bäriga hållet, med fin elegans. Intensiv i smaken, och bra balanserat redan även om det säkerligen blir bättre om några år. Tyvärr lite fattiga noter (synd för mig, eftersom det hindrar mig från att lära mig rött…), men ett vin, en druva, en producent jag mer än gärna återvänder till efter den här flörten.
92p.
Påminde en hel del om NV Sami-Odi, Little Wine #5.
1986 Ch. d’Yquem
Sommelieren trodde att jag skulle gilla något de hade på glas för tillfället. Korrekt! Inte en chans i världen att jag skulle lämna byggnaden utan att smaka den här!
Tidigare har jag smakat 1998 och 2002 av d’Yquem. Det var väldigt intressant att jämföra med den här. I en blindprovning hade jag nog satt 86an som ungefär lika ung som de.
Så himla ung och fräsch i smaken! En intensiv saffransbomb, som nästan tog över när näsan var nere i glaset. Botrytistonerna är rätt kraftiga, och drar lite åt vitmögelost. Bakom detta ligger lager på lager, honung, ananas, lychee, kolakarameller jag åt som barn. Efter lite letande hittar jag mognadstoner i form av torkad frukt och generiska nötter. På tungan bara fortsätter det. Ett stort vin, som är långt ifrån färdigutforskat när glaset är tomt. Jag övervägde seriöst att ta in ett till, men lyckades (på gott och ont) hindra mig själv. Det kommer sanslöst vin om 10+ år, gissar jag. Nu:
94p.
Vilken start på en vecka! Återvände till Stockholm igen senare, och där blev det skumpa. Men sparar den biten till Champagne-tråden.
Skål!
