Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

Emanuel

Instagram; Swedish Champagne Dude
Ikväll blev det en Pegau 2011. Kanske aldrig har varit fantastiskt men minns det i alla fall som bättre än vad det levererar till kvällens grill. Visa bifogad bild 7062
Grilltider har infunnit sig. Vad ska man dricka till?
Strukturerade, komplexa viner med lång erfarenhet av källare göre sig icke besvär. Viner som man under övrig tid på året tycker är smaskens känns inte alls lika fantastiska när man dricker de utomhus. Varför är det så?
Under nästan hela året brukar jag köpa viner för längre eller kortare lagring men under sommaren brukar jag dels köpa mer unga fruktdrivna viner för omedelbar konsumtion och dels rensa källaren på viner som jag tappat intresset för. Druvsorter som Shiraz och Zinfandel/Primitivo brukar ju funka. Vilka viner brukar ni ha till sommarens grillkvällar?
Håller med ovanstående, särskilt Champagne finner jag extremt olämpligt för en blåsig terass då mycket av upplevelsen verkar blåsa bort. Synd, är det något man vill ha en solig dag på terassen så är det ju bra skumpa :)
-Nä, i sol och grill-os är det bara att köra på "more is nore" med kraft före skönhet.
 

Toby

Medlem
Lite sent men i Lördags så ploppades denna!
Ända jag ångrar är att jag inte köpte 2 av dem, för jag tror om 10-15 år så kan denna vara utomordentligt fantastisk.

Idag skulle jag ge den 92p.

IMG_1232.JPG
 

Byfånen

Leg. byfåne
I kväll njuts det i trädgården av ett vin från vårt Jura-besök. Domaine Grand Expression Savagnin Floral 2011. Vill inte påstå att man är någon Fritzjoffsson eller Kal-Jan men tycker att Domaine Grands viner har varit bland det mest drickbara av det vi köpte med oss hem. Cremanten är för jäkla god och även det här vita som har gott om smak även för en notorisk rödvinsdrickare. Massor med lukt också för den delen...
Och vad smakar det och luktar då undrar ni? Det är svårare men kanske lite som ett något avskalat Savagnin (vinet/druvan vilket för övrigt är som kejsarens nya kläder i många fall. (Som också resten av regionens viner är...)) vilket gör det hela mycket angenämt. Det blir säkert fler besök i Jura och Domaine Grand läggs på minnet.
Glasen på bilden är knattarnas saftglas om någon undrar.

image.jpeg
 
Last edited:

Alpha

Medlem
Min fru bad mig köpa rosévin när jag ändå var för att hämta ett par beställningar (månadens vin och lite Les Chetillons 07 och 09). Själv har jag lite svårt för (stilla) rosévin men min fru tycker att det är så härligt med rosé på våren och sommaren. Nåväl, till min glädje hittade jag La Spinetta Rosé 2015 för 119 kr. Jag hade ingen aning om att La Spinetta gjorde en rosé och den ljusa färgen var helt i min smak. Lägg till det en snygg noshörningsetikett.

Jag köpte två flaskor och korkade upp den första ikväll. Jättebra för att vara rosé, tycker jag, och det här blir sommarens rosé. Jag ska åka och bunkra på måndag.

Detta var mitt husrosé förra sommaren. Inte heller galen i rosé mycket pga av eftersmaken på många av dem. Inte druckit det i år men minns det nästan mer som åt vitvinshållet. Väldigt tacksam prispunkt också, inte en krona har den gått upp sedan förra året, till skillnad från många andra producenter.
 

Alpha

Medlem
2007 Giovanni Rosso Barolo Cerretta.

Blev spontaninbjuden på middag så plockade med detta vin. Det hann få två timmar i karaffen, en timme hos mig innan jag gick hemifrån och en timme hos min vän. Dock hade det behövt ytterligare några timmar för att verkligen skina. Man kunde skönja den saftiga frukten men det kändes trots allt rätt slutet fortfarande. Har ett par till och funderar på att prova en ny snart, när frukten väl lös igenom så var det onekligen smaskigt. Nästa gång blir det nog iaf 5-6h i karaffen. Eller rekommenderar ni ytterligare tid tro?

IMG_3233.jpg
 

LeChat

Medlem
image.jpeg

Satsar på en annan CdP till kvällens grill. Sist blev det Pegau Reserve 2011 vilken kändes som ett litet fiasko. Ikväll blev det en 2010 Domaine de la Vieille Julienne Les Trois Sources. Detta vin gav en helt annan utdelning. Samtidigt som det hade en skön
frukt så fanns här också en bra struktur som höll upp vinet. Årgången 2010 visar återigen en stark uppsida.
 

Krisman

Medlem
Stor rieslingprovning i onsdags med mina kollegor, totalt 13 viner bara Tyskland.
Eftersom jag höll i provningen skrev jag väldigt kortfattat.

Jakob Jung Riesling Brut 2012:
Dreissigacker Riesling Trocken 2015: Fruktig, spritsig torr med ton av gul frukt.
Reichsrat von Buhl Riesling Trocken 2014: Stor fruktig doft, Elegant väldigt torr steniga mineraler och stenfrukt.
Dönnhof Oberhäuser Kabinett 2014: Sötfruktig doft, persika och honung. Gulfrukt lång eftersmak.
Jakob Jung Michelmark Kabinett 2014: Stram mineralisk, gul frukt, fin balans av syra och sötma.
Willi Schaefer Graacher Domprobst Kabinett 2014: Söt delikat i typisk moselstil.
Jakob Jung GG Hohenrhein 2014: Distinkt koncenrerad men väldigt ung. Grym syra och smak av mineral och gröna äpplen.
Jos. Christoffel Jr Ürziger Würzgarten 1995: Gul melon, honung och mineral. Lång delikat eftersmak.
Weingut Günter Corvers Johannisberger Hölle Riesling Kabinet 1979: Doft av skogssvamp, Väldigt mogen i färg, doft och smak men inte död. Smak av dill, champinjoner och äppelskrutt.
Dietz – Matti Deidesheimer Kieselberg Riesling Spätlese 1951. Övermogen och oxiderad.

Kallstadt Kallstadter Kobnert Beerenauslese 2007
Ruppertsberger Linsenbusch Eiswein 2012

Bonus vin,
Calle Fegt - Oestricher Lenchen Auslese 2010

IMG_3236.JPG
IMG_3240.JPG

1951
IMG_3243.JPG
IMG_3245.JPG
IMG_3246.JPG

Från vänster
Jos. Christoffel Jr Ürziger Würzgarten 1995
Weingut Günter Corvers Johannisberger Hölle Riesling Kabinet 1979
Dietz – Matti Deidesheimer Kieselberg Riesling Spätlese 1951
 

Daniel A

Administratör
Jag är en stark anhängare av att vinet i sig är speciellt tillfälle nog för att bli öppnat. Ibland är nyfikenheten så stor att vinet bara måste poppas nästan omgående (relativt) efter inköp.

3aFZURf.jpg


2012 Alto Moncayo, Aquilon
100 % garnacha från Campo de Borja. Vinstockar som är 60-100 år gamla, 24 månader på ekfat (70% nya franska, 30 % nya amerikanska). Verkar vara 3-4000 flaskor producerade. 16 % alkohol.

Dag 1: riktigt mörk och ogenomtränglig röd färg. En båtlast med frukt, som nästan slår ut luktsinnet i sin intensitet. Inte helt sant, såklart, men den här monstrositeten till vin förtjänar lite överdrivet språkbruk! Det häftiga är att den tunga frukten ligger som ett täcke över en i övrigt intensiv bädd: här finns även tobak, vaniljiga fattoner, ett uns tjära (tror jag), en kryddighet som är svår att sätta fingret på men som drar åt lakrits. Det finns även en viss hetta i doften som jag kopplar till den höga alkoholhalten - vet ej om det fungerar så eller om jag inbillar mig. Smaken är inte riktigt lika nyanserad, huvudsakligen tonvis med frukt, fat, kryddor samt lite ljust rostat kaffe. Intensitetmässigt är det en invasion. Satan i gatan vilken kraft. Tanninerna är många och överallt, syran är framträdande, men liksom det här vinets syskon är det balanserat på ett sätt jag inte kan beskriva eller förstå. Alkoholen är förvånansvärt integrerad. Enda referensvinet jag kan komma på är Escombro. Och liksom Escombro är det helt sjukt jävla gott. 95p.

Dag 2: frukten har dragit sig tillbaka och lugnat ner sig en smula. Tobaken och kryddigheten (nu lakrits och svartpeppar) träder fram istället, tillsammans med någon form av jordighet. Fat och kryddor dominerar på tungan, med den lugnare frukten (drar åt plommon och körsbär) tätt bakom sig. Fortfarande lika bombastiskt, och fortfarande sådär orimligt balanserat. Nog lite bättre såhär dag 2, men behåller poängen.

Dag 3: det är för gott. Nu töms flaskan utan vidare analys (en chokladnyans hälsar dock). Njutningen är total.

Bland det godaste jag druckit i rödvinsväg. Ett lakan är fortfarande lite väl saftigt, men trots det ångrar jag verkligen inte att jag köpte två flaskor. Den här våren har ändå trappat upp den ekonomiska sidan av mitt vindrickande, så jag känner att det här ligger i linje med utvecklingen. :D

(Sidokommentar. Bjöd såklart vänner i min omedelbara geografiska närhet (läs: lägenheten). Efter en stund sägs följande: “Det här… är det bästa vin jag druckit.” Alltid kul att sprida njutningen!)
 

Mattias Schyberg

Administratör
Jag är en stark anhängare av att vinet i sig är speciellt tillfälle nog för att bli öppnat. Ibland är nyfikenheten så stor att vinet bara måste poppas nästan omgående (relativt) efter inköp.

3aFZURf.jpg


2012 Alto Moncayo, Aquilon
100 % garnacha från Campo de Borja. Vinstockar som är 60-100 år gamla, 24 månader på ekfat (70% nya franska, 30 % nya amerikanska). Verkar vara 3-4000 flaskor producerade. 16 % alkohol.

Dag 1: riktigt mörk och ogenomtränglig röd färg. En båtlast med frukt, som nästan slår ut luktsinnet i sin intensitet. Inte helt sant, såklart, men den här monstrositeten till vin förtjänar lite överdrivet språkbruk! Det häftiga är att den tunga frukten ligger som ett täcke över en i övrigt intensiv bädd: här finns även tobak, vaniljiga fattoner, ett uns tjära (tror jag), en kryddighet som är svår att sätta fingret på men som drar åt lakrits. Det finns även en viss hetta i doften som jag kopplar till den höga alkoholhalten - vet ej om det fungerar så eller om jag inbillar mig. Smaken är inte riktigt lika nyanserad, huvudsakligen tonvis med frukt, fat, kryddor samt lite ljust rostat kaffe. Intensitetmässigt är det en invasion. Satan i gatan vilken kraft. Tanninerna är många och överallt, syran är framträdande, men liksom det här vinets syskon är det balanserat på ett sätt jag inte kan beskriva eller förstå. Alkoholen är förvånansvärt integrerad. Enda referensvinet jag kan komma på är Escombro. Och liksom Escombro är det helt sjukt jävla gott. 95p.

Dag 2: frukten har dragit sig tillbaka och lugnat ner sig en smula. Tobaken och kryddigheten (nu lakrits och svartpeppar) träder fram istället, tillsammans med någon form av jordighet. Fat och kryddor dominerar på tungan, med den lugnare frukten (drar åt plommon och körsbär) tätt bakom sig. Fortfarande lika bombastiskt, och fortfarande sådär orimligt balanserat. Nog lite bättre såhär dag 2, men behåller poängen.

Dag 3: det är för gott. Nu töms flaskan utan vidare analys (en chokladnyans hälsar dock). Njutningen är total.

Bland det godaste jag druckit i rödvinsväg. Ett lakan är fortfarande lite väl saftigt, men trots det ångrar jag verkligen inte att jag köpte två flaskor. Den här våren har ändå trappat upp den ekonomiska sidan av mitt vindrickande, så jag känner att det här ligger i linje med utvecklingen. :D

(Sidokommentar. Bjöd såklart vänner i min omedelbara geografiska närhet (läs: lägenheten). Efter en stund sägs följande: “Det här… är det bästa vin jag druckit.” Alltid kul att sprida njutningen!)
Jag älskar när vinnördar vågar hissa vin som är gjort på grenache och har extremt hög alkohol samt rikligt med fat och vanilj. Kvalitet har ju inte med vinstil att göra. Fisk är gott, men ibland är det helt enkelt underbart med en saftig brontosaurus på grillen. Precis som med Escombro. Well played, well played! :)
 

LeChat

Medlem
image.jpg

Det känns märkligt när man står inför flera hundra flaskor vin och tycker sig inte ha något att dricka. Men så känns det ju emellanåt. Ikväll till exempel.
2012 Alain Graillot Crozes-Hermitage har jag varit sugen på att prova ett tag men har hela tiden tyckt att den kännts för ung för att leverera vad jag vill ha. Men jag köpte en låda med 12 flaskor så en flaska kan man ju rycka, kan jag tycka. Och det var ju tur det! Den här är redan supertrevlig! Av någon anledning så kommer jag att tänka på god Cabernet Franc. Har inte tänkt på detta tidigare men kanske har Syrah och Cabernet Franc vissa likheter. Forumets expertis får uttala sig tror jag. Hur som helst för jävla gott en fredagkväll :)
 

Mattias Schyberg

Administratör
Visa bifogad bild 7114
Det känns märkligt när man står inför flera hundra flaskor vin och tycker sig inte ha något att dricka. Men så känns det ju emellanåt. Ikväll till exempel.
2012 Alain Graillot Crozes-Hermitage har jag varit sugen på att prova ett tag men har hela tiden tyckt att den kännts för ung för att leverera vad jag vill ha. Men jag köpte en låda med 12 flaskor så en flaska kan man ju rycka, kan jag tycka. Och det var ju tur det! Den här är redan supertrevlig! Av någon anledning så kommer jag att tänka på god Cabernet Franc. Har inte tänkt på detta tidigare men kanske har Syrah och Cabernet Franc vissa likheter. Forumets expertis får uttala sig tror jag. Hur som helst för jävla gott en fredagkväll :)
För egen del så har jag aldrig haft problem att hålla isär just CF och syrah, men årgång 2011 av Graillot minns jag som väldigt grön, lite som CF från Loire kan vara. Har dock många andra, mer udda förväxlingar på min luta.

Kan dock tänka mig att paprika (det heter ju trots allt bell pepper på engelska) och peppar kan ha vissa likheter möjligen...
 
Toppen