Bar Brutal (Barcelona)
Ägarna, deras anställda och ett urval ur klientelet ser ut som kriminella element ur ett MC-gäng... Som umebo känner jag mig dock van bland militanta veganer. Så, varför skulle militanta "organiker" rubba mina cirklar?
Min dotter valde denna restaurang för att de har en så omfattande vinlista och att de har ett grymt vegetariskt kök. Alla råvaror (inkl rejält kött) tillagas väl och från "organiskt" ursprung. Presentationerna lämnar en hel del övrigt att önska, men...
Rustikt ÄR gott!
Vad drack vi då? Jo, naturligtvis började vi med ett naturvin från Arbois:
2011 Dora Bella, Poulsard, Domaine de L'Octagon.
Doft av soppig mäsk. Färgen var väääldigt blek. Även om det vore ett rosévin, kan detta enbart uppfattas som blekt färglöst. Smaken går också åt hållet färglöst. Det är en urvattnad blek tantparfym (gamla rosor) med påtaglig restsötma, ok frukt, små syror, yttepyttiga tanniner och
inget annat. Solklart under 70p på min skala.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
2011 Escombro
Ett vin som ändrat mina planeternas rotationsbanor.
Till ribeye-steak på ~1kg så funderade vi över att ta in en flaska 2002 Domaine de Gauby av någon av deras bättre cuvéer. För att kompensera startvinets anemiska EMO-personlighet i combo med illaluktande mormödrar...
Vi var verkligen i behov av något strävt, TYDLIGT och vinöst som kunde vinna våra hjärtan i kombinationen med en rejäl bit kött. Eftersom jag är MOT naturvinrörelsen, så frågade jag den vältatuerade restaurantören om de hade något naturvin med strävhet, fyllighet, kraftfull elegans, pondus mm mm mm utan att vara av varken Grenache eller PN. Efter ca 10 min samtal kommer vi fram till att jag nog helst vill dricka en 2011 Escombro, ett vin som översatt t svenska betyder "ruin". Av just Grenache... Och varför det då?
Jo, för att vinet skapas av en "helt galen" kille som verkar ha vänt samhället ryggen, köpt en liten plätt land där han strävsamt, helt för hand (lät mest som att han också plöjer jorden direkt med fingrarna), odlar några stockar av en Grenache och några stockar Tempranillo. Vinet av 100% Grenache heter som det gör just för att han bor i en ruin, något annat behöver han inte. Det enda han gör är att pyssla om sina plantor, sin jord och sina viner. Inget annat. Och han säljer ogärna sina viner. Killarna på Bar Brutal måste alltså åka ut till karlen och bända loss lådorna ur farbrorns senigt krampaktiga händer. Sade någon förresten någonting om något galet konstnärsgeni?
.
Hur var den här farbrorns ruin-viner då?
Tempranillo-blandningen var ruskigt bra, ca 93 p på min skala: ung, fläskig tempranillodoft utan fat och mycket smör både i doft och finish. Rikt, fylligt, elegant, långt komplext med en exceptionellt lovande framtid. Saknar nog egentligen bara några fler lager av komplexitet, men de kanske kommer med ären?
Men denna rena grenachen från 2011 var något så ända in i bomben jävla bra! Tillräcklig stake för att utmana all Kraftpoesi som Sixten Landby någonsin skrev.
Nära perfektion i alla delar, så nära att jag inte törs säga att den saknar någonting öht, mer än att jag vill ha hustruns 2nd opinion och en helkväll på L'Effervescence och att bolla med deras sommelierer. Jag kan inte fantisera om något sensuellt fylligare, koncentrerat rikare, perfektare, mer multi-lager-komplext ungt vin med liknande oändlig framtidspotential.
Hade jag råkat heta tex R. Parker så hade jag gjort vågen, skapat en fanatisk skara följare av detta vin och skrivit in det i historieböckerna som det vin som omvände inte bara RP, utan också mig. Det var så grymt bra att jag inte gav mig förrän jag fick köpa loss och ta med mig hem deras sista flaska. Den blir drucken redan snart, på min födelsedagsmiddag på L'Effervescence. Dvs till tonerna av harmonin mellan l'Effervescense och min hustrus stora glädje. Strukturellt är detta som en 2010 Vieux Chateau Certan eller 100p Deus Ex Machina. Jag har bara superlativer till övers för detta vin. Inget annat klarar av att infinna sig.
Sedan åt vi ju mat också 
Sardindelar som "mums". Äppelbitarna i "hacket" under köttet hjälper till att avlägsna mycket av den rätt jobbiga fisksmaken. Sardiner är annars underbart feta och passar därför bra med gott vin. (och det finns andra viner än det vi hade som 1:a-vin...
Tonfisksallad extravaganza. Brutalt gott, och (skam att sägandes) passade verkligt bra med det perversa Arbois-vinet...
...och när fick man senast för mycket av kammusslor kokta i kokosmjölk och vitlök?
Ett kg RIBEYE (bistecca fiorentina á la Barcelona BAR BRUTAL) med friterade, hela potatisar och PERFEKT sälta... Gifter sig som en sommardröm med vårt "ruin-vin". Saftigt möter kraftpoesi!
Denna Cheesecake dög. Oj vad den dög!!!