Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Bra Zinfandel som inte smakar syltplanka?

Mattias Schyberg

Administratör
Ridge olika Zin-blends brukar ofta vara bra och utvecklas fint med några år på rygg.
Ravenswood Dickerson Vineyard,( och de övriga vingårdsvinerna ) som finns nu är också bra.
Seghesios toppcuvéer är väldigt bra och lite lagringskrävande.
Girard Old Vine Zin brukar vara ok liksom Rancho Zabaco ( ett tag sen jag drack den sistnämnda dock )
Förra årgången av Pedroncelli Mother Clone Zin var bra men har inte smakat 2011 som finns nu.
Har Turleys viner i källaren också men har inte provat dem ännu.

Gillar inte sylt-Zin så de ovan är sånt med lite grepp även om Zin ju inte är Sagrantino direkt.
Girard Old Vine Zin tycker inte jag håller måttet som en mer återhållen Zin (den gång och årgång jag testat). Mycket söt frukt (med viss sylt) i den när jag testade vill jag minnas. Då är Seghesios enkla mer återhållen. Har dock inte testat dem mot varandra. Blir lite osäker nu. Hmm...

Övriga tips låter intressant!
 

chambertin

Medlem
Hur skulle du beskriva Zin?

Har gissat Napa-cab på Zin blint, likaså Aussie-Shiraz och Ripasso, men jag har även gissat på Zin när jag har haft Ch9dP i glaset. Ofta tar jag Zin blint på vanilj, körsbär, sötlakrits, peppar och blåbär, vilket är ganska vanliga markörer för Kalifornien rent allmänt, utom peppar möjligen, vilket dock inte alltid finns i en Zin.

Det kanske säger mer om mig än Zin visserligen. ;)
Hittar ofta dofter åt björnbär och blåbär, relativt låga syror och tanniner samt alkohol runt 14,5-15%.
Körsbär/lakrits tar mig mer i riktning södra Rhône och Grenache och inte så mkt åt Zin-hållet.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Hittar ofta dofter åt björnbär och blåbär, relativt låga syror och tanniner samt alkohol runt 14,5-15%.
Utan att dra detta i långbänk så är dessa markörer så allmänna att det med lätthet drar åt alla möjliga håll identifikationsmässigt. Just dessa kan jag ofta hitta i en Napa-Cab också, och även i diverse andra typer av vin. Sedan kan ju Zin uppvisa väsentligt rödare frukt i vissa fall också. Som sagt körsbär är inte ovanligt, precis som jag ofta hittar det i Primitivo. Svår druva att placera tycker jag. :)
 

Appel

Medlem
Bra fråga som jag följer med intresse. Jag har helt gett upp förhoppningen om att det finns ett drickbart vin gjort på zinfandel.

Det är lika intressant att medelsvensson dricker zinfandel så att det sprutar ur öronen. Varför ta till sig en sådan ovana?
 

Magnus L

urydhtfilgukj
Blåbär och russin, vanilj och massor av frukt är min erfarenhet. Detta är dock baserat på ett lite skralt urval då jag mest druckit Ridge av de lite mer ambitiösa och där är det betydligt mer mörka bär än vad det är vaniljfat och torkad frukt.
 

Magnus L

urydhtfilgukj
Bra fråga som jag följer med intresse. Jag har helt gett upp förhoppningen om att det finns ett drickbart vin gjort på zinfandel.

Det är lika intressant att medelsvensson dricker zinfandel så att det sprutar ur öronen. Varför ta till sig en sådan ovana?
Massor av frukt, fyllig och mjukt.
Varför gillar folk Amarone?
 

chambertin

Medlem
Som med många andra viner så är fatanvändningen ofta lite mer återhållen idag även för Zinfandel.
Tycker inte riktigt att jämförelsen med Amarone är särskilt bra även om en del Zin kan ha drag åt russin men i prisläget +250:- så tycker jag nog att många Zin uppför sig allt annat än russinlika.
Har jag 250-300:- och får välja mellan Zin och Amarone så är valet lätt för mig.

Vill inte hamna i ngn försvarsposition för Zin men allmänt ihopbuntande av Ridge, Ravenswoods vingårdsviner (m.fl) med dom 3l syltburkarna känns helt fel. Dricker dom här vinerna några ggr/år (liksom även Amarone) och kan se både charmen och användningsområdet för båda vinerna även om det för Amarone tenderar att bli alltmer sällan. Favoriter och smak tenderar dock att komma och gå och uppskattar man som jag variation mer än ngt annat så blir det nog i fortsättningen en och annan Zin till.:)
 

ChristianB

DipWSET
Utan att dra detta i långbänk så är dessa markörer så allmänna att det med lätthet drar åt alla möjliga håll identifikationsmässigt. Just dessa kan jag ofta hitta i en Napa-Cab också, och även i diverse andra typer av vin. Sedan kan ju Zin uppvisa väsentligt rödare frukt i vissa fall också. Som sagt körsbär är inte ovanligt, precis som jag ofta hittar det i Primitivo. Svår druva att placera tycker jag. :)
Jag placerade en Zinfandel i Rhônedalen någon gång i somras på en provning, även om det förvisso blev med kommentaren "något billigare, hyfsat kraftigt Rhône-vin". ;) Det verkar ju som att man kan få ut ett vin som spretar vilt i stilen med Zin. Kan det vara ytterligare ett skäl till att många av oss rynkar på näsan åt vinet? Att det är svårt att placera och därmed inte riktigt kvalificerar sig som ett "bra" vin?

Tillägg: Jag får försöka förtydliga mig lite, på samma sätt som jag får göra på jobbet när jag får frågan om vilket BiB-vin jag tycker bäst om. :p Det jag menar är att många av oss här på forumet gärna tycks dricka vin med en tydlig identitet och genom detta också bedöma om vi tycker att vinet uppfyller kraven för vad som ska finnas i glaset. Jag vet att jag själv helst dricker vin med en etablerad geografisk identitet... Om nu Zinfandel gärna spretar iväg åt lite olika håll så kanske det är ett av skälen till att det dricks ganska lite av druvsorten här på FW?
 

Michael_M

Medlem
Precis som Chambertin sade så ska man ju inte jämnföra billig Zin med de av lite högre pris. Snudd på ett kardinalfel att göra tycker jag. Skillnaden är ju enorm. Lämnar man bottenskrapet får man ett trevligt vin som vi kanske inte är så vana att dricka. Dessutom går det bra att spara dessa viner i flera år. Jag har en Seghesio från 2007 i källaren, är nyfiken på hur den kommer att upplevas då tillfället ges.
 

Peder

Medlem
Precis som Chambertin sade så ska man ju inte jämnföra billig Zin med de av lite högre pris. Snudd på ett kardinalfel att göra tycker jag. Skillnaden är ju enorm. Lämnar man bottenskrapet får man ett trevligt vin som vi kanske inte är så vana att dricka. Dessutom går det bra att spara dessa viner i flera år. Jag har en Seghesio från 2007 i källaren, är nyfiken på hur den kommer att upplevas då tillfället ges.

En summering är helt enkelt att skall man dricka Zinfandel så skall skall man dricka riktigt jävla dyr Zin. Jag har inte funnit någon Zinfandel som jag skulle vilja köpa igen och då har jag druckit Zin upp till 190 kronor. Det man kan konstatera däremot skulle jag säga är att billigare varianter av den är lika omtyckt bland icke vinkunniga som billig Amarone och att den är konsumentvänligt för dem som inte har något stort vinkunnande.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Ridge Geyserville 2012 kommer släppas på SB i november om du vill prova (du bör kunna se pris etc i tråden om "nyheter på systembolaget"). Håller med om att det är en av de bästa att testa om du vill hitta en bra zinfandel. Har druckit det ett par gånger och tycker det är riktigt bra, trots att jag sällan gillar zinfandel annars.
Oftast är Lytton Springs det bättre vinet. (Vår smak iaf, mer i givakt.)
Men, båda är vanligtvis utomordentliga.
I dessa fall blandas dock Zin upp med syltburkarnas syltburk: Petit Syrah och några fler. Men med återhållsamhetens strama tyglar på, så blir det jämlarnsch bra viner. Och 2009 har jag svårt tro är annat än det bästa de någonsin lyckats åstadkomma, även om jag nu inte druckit riktigt alla... Men för de renlevnadens dromedarer som försmäktar utan 100%-ingar är ju dessa viner inte varken äkta eller "pjura" Zinfandeler.

Ser storligen fram mot kommande släpp! Detta är ett vin jag följt sedan tidiga 80-talsårgångar och kommer envisas med att följa framgent. Det nya svart återhållsamma från Californien som funnits där sedan sååå länge.

Fö tillagt: Jag kommer sannolikt i år också spara ca hundringen per flaska jmf med Nordkoreas prissättning.
Tjo!
 
Last edited:

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Jag var med på en Robert Mondavi-provning en gång för flera år sedan och fick då chansen att testa igenom en del viner som vanligtvis inte säljs i Sverige, förutom möjligtvis i RS.

RP är det amerikanska uttrycket för Rocket Puke som naturligtvis snabbt blev RS i Swerige, RaketSpya.
Och många Zinfandeler är verkligen åt det hållet. Helen Turley är en mästare i detta klappträsk av förfärliga syltburkar, emedan hennes bror gör "odödliga" viner av Petit Syrah...

diagnosis-vomit01.jpeg

Vi får anta att Helen Turley had something to do with this...
 
Last edited:

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
En summering är helt enkelt att skall man dricka Zinfandel så skall skall man dricka riktigt jävla dyr Zin. Jag har inte funnit någon Zinfandel som jag skulle vilja köpa igen och då har jag druckit Zin upp till 190 kronor. Det man kan konstatera däremot skulle jag säga är att billigare varianter av den är lika omtyckt bland icke vinkunniga som billig Amarone och att den är konsumentvänligt för dem som inte har något stort vinkunnande.
Även om Ridge LS och Ridge GV kostar drygt hundringen mer per flaska, så måste jag personligen rekommendera dem! Har ännu inte sett ngn ta dem blint. De är "franska" i uttrycket, ssk efter några år, och spelar på elegans o detaljerna mer än bombastiska syltkoks spelande på sötma, fet frukt och len tillgänglighet för Mr Kreti och Mrs Pleti...

Stort nöje!
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Bra fråga som jag följer med intresse. Jag har helt gett upp förhoppningen om att det finns ett drickbart vin gjort på zinfandel.

Det är lika intressant att medelsvensson dricker zinfandel så att det sprutar ur öronen. Varför ta till sig en sådan ovana?
Utmaning: hur många av Ridge's zinfandel viner har du intagit blint?
Om färre än 10 olika: kom hit vettja, så skall vi fostra dig :öga:

...och njuta av Liwets bästa goda!
 
Last edited:

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Som med många andra viner så är fatanvändningen ofta lite mer återhållen idag även för Zinfandel.
Tycker inte riktigt att jämförelsen med Amarone är särskilt bra även om en del Zin kan ha drag åt russin men i prisläget +250:- så tycker jag nog att många Zin uppför sig allt annat än russinlika.
Har jag 250-300:- och får välja mellan Zin och Amarone så är valet lätt för mig.

Vill inte hamna i ngn försvarsposition för Zin men allmänt ihopbuntande av Ridge, Ravenswoods vingårdsviner (m.fl) med dom 3l syltburkarna känns helt fel. Dricker dom här vinerna några ggr/år (liksom även Amarone) och kan se både charmen och användningsområdet för båda vinerna även om det för Amarone tenderar att bli alltmer sällan. Favoriter och smak tenderar dock att komma och gå och uppskattar man som jag variation mer än ngt annat så blir det nog i fortsättningen en och annan Zin till.:)
Nobelpriset väntar dig för denna utsökta poesi. Själv ryser jag ända ned i hårsäckarna...
 

Vino fino

Medlem
Även om Ridge LS och Ridge GV kostar drygt hundringen mer per flaska, så måste jag personligen rekommendera dem! Har ännu inte sett ngn ta dem blint. De är "franska" i uttrycket, ssk efter några år, och spelar på elegans o detaljerna mer än bombastiska syltkoks spelande på sötma, fet frukt och len tillgänglighet för Mr Kreti och Mrs Pleti...
Stort nöje!
Kan bara hålla med herrskapet här i tråden. Ridge gör seriösa, komplexa (med lite ålder), återhållna viner, vilket gäller för hela repertoiren, inte bara deras Zin(blandningar).

Ytterligare heder skall Paul Draper ha, eller kanske framförallt de japanska ägarna, för att ha inflationskopplade och inte spekulationsdrivna priser. Prisökningarna har varit mycket modesta över tid.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Jag placerade en Zinfandel i Rhônedalen någon gång i somras på en provning, även om det förvisso blev med kommentaren "något billigare, hyfsat kraftigt Rhône-vin". ;) Det verkar ju som att man kan få ut ett vin som spretar vilt i stilen med Zin. Kan det vara ytterligare ett skäl till att många av oss rynkar på näsan åt vinet? Att det är svårt att placera och därmed inte riktigt kvalificerar sig som ett "bra" vin?

Tillägg: Jag får försöka förtydliga mig lite, på samma sätt som jag får göra på jobbet när jag får frågan om vilket BiB-vin jag tycker bäst om. :p Det jag menar är att många av oss här på forumet gärna tycks dricka vin med en tydlig identitet och genom detta också bedöma om vi tycker att vinet uppfyller kraven för vad som ska finnas i glaset. Jag vet att jag själv helst dricker vin med en etablerad geografisk identitet... Om nu Zinfandel gärna spretar iväg åt lite olika håll så kanske det är ett av skälen till att det dricks ganska lite av druvsorten här på FW?
Identitetsmaskningen är ju självklart till nackdel för den som vill vara en know-it-all inom vin. Det är dock, som vissa av oss accepterat, lika futilt som att försöka ha läst allt som publicerats innan oss. (Fö anses James Joyce varit den sista människan som läst allt som publicerats innan honom. Och han var mer av ett geni än de flesta av oss andra dödliga...)

Zin görs ju i många olika stilar. Själv har jag blint placerat Zin nästan över hela kartan, iaf där de gör röda viner med kropp. Med etiketten framför sig är det alltid enkelt att hitta etiketten, men svårt som fnösen att vara objektiv.

Finner mig tycka att Zin mestadels ger infernaliskt tråkiga antiteser till Bourgognes tråkiga antiteser till CaliZin... Osv. Men, de bra zin-vinerna, som existerar oavsett andra dåliga exempel, är ju bara så jädrarns fjädrarns bra! ...och till priser som gör dem mckt attraktiva! Jag får ju minst 4 flaskor 96-poängs Zin för varje 90-poängs Champis eller Burgh...

Självbekännelse/syndabekännelse:
Faktiskt så att den dagen jag lade ned mitt eget old-school-Bdx-trams var dagen efter en provning där jag (blint) storståtligen hävdat att det underbaraste vinet ju var den Pauillac som alla dreglade efter, och som vi nästan slogs om dropparna till... Men som visade sig vara en barbarisk Ridge Montebello. Och att det vin som vi som tvåa kunde acceptera som Pauillac:iskt dryckesalternativ var en ... Lytton Springs... Ingen av varken Leoville Las Cases, Margaux, Comtesse de Lalande, Pichon Longueville eller Mas de Daumas Gassac rådde på de där jämlarns jänkarna. Den gången. Den kvällen. Med DE årgångarna... Då jag fortfarande inte ens hade passerat 28 år blev detta en turning-point som resulterat i att vår vinkällare av idag är obehagligt bred...

Men, eftersom Zin till ett smalt pris gjorde mckt starkt intryck på mig så... Dagen Efter var jag inte längre en självfokuserad Bdx-nörd. Även om j fortfarande går igång på Bdx, så hittar jag mestadels andra områden som ger mig återhållsam meganjutning för återhållsamma mängder kronor.

Me like le njutning :)
 
Last edited:

vintomas

Numera lågaktiv bloggare
Kan bara hålla med herrskapet här i tråden. Ridge gör seriösa, komplexa (med lite ålder), återhållna viner, vilket gäller för hela repertoiren, inte bara deras Zin(blandningar).
Minns en provning förra året där en fransman med rejäl vinprovarerfarenhet (för övrigt en sådan fransman som även provar icke-franska viner) var säker på att en Ridge Monte Bello (som hade fått några år på rygg) var en högklassig Bordeaux. Jag tröstade honom med att han varken var den första eller den sista som trodde det om Monte Bello. :) För mig är det ett fantastiskt bra betyg för Ridge, och ett mycket välförtjänt sådant. För övrigt är Paul Draper en riktigt härlig prick!
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Minns en provning förra året där en fransman med rejäl vinprovarerfarenhet (för övrigt en sådan fransman som även provar icke-franska viner) var säker på att en Ridge Monte Bello (som hade fått några år på rygg) var en högklassig Bordeaux. Jag tröstade honom med att han varken var den första eller den sista som trodde det om Monte Bello. :) För mig är det ett fantastiskt bra betyg för Ridge, och ett mycket välförtjänt sådant. För övrigt är Paul Draper en riktigt härlig prick!
+1

+2

+100
 

Silex

Medlem
Oftast är Lytton Springs det bättre vinet. (Vår smak iaf, mer i givakt.)
Men, båda är vanligtvis utomordentliga.
I dessa fall blandas dock Zin upp med syltburkarnas syltburk: Petit Syrah och några fler. Men med återhållsamhetens strama tyglar på, så blir det jämlarnsch bra viner. Och 2009 har jag svårt tro är annat än det bästa de någonsin lyckats åstadkomma, även om jag nu inte druckit riktigt alla... Men för de renlevnadens dromedarer som försmäktar utan 100%-ingar är ju dessa viner inte varken äkta eller "pjura" Zinfandeler.

Ser storligen fram mot kommande släpp! Detta är ett vin jag följt sedan tidiga 80-talsårgångar och kommer envisas med att följa framgent. Det nya svart återhållsamma från Californien som funnits där sedan sååå länge.

Fö tillagt: Jag kommer sannolikt i år också spara ca hundringen per flaska jmf med Nordkoreas prissättning.
Tjo!

Jo, du har helt rätt! Det var jag som förväxlade dem. När jag kikar på mina smaknoter är det ju faktiskt Lytton Springs som jag gillat bäst.
 
Toppen