Champagne vecka 41

[stevie22002]

Argonne 2008 ligger extremt bra till, enligt mig. Kanske årets bästa vin hittills, definitivt topp-3. Men Bérêches Une Champagne 2015 var inte direkt dålig heller

Jag har hört fler som håller Argonne 2008 som ett av de bästa vinerna de druckit! Kul! Tack för svar!

 

[Thirsty]

Vi backar bandet till starten..

Innan den mekaniska brigaden anlände landsvägen hade en luftburen förtrupp (undertecknad och @Crist(al)ian 77 ) sänts ut några dagar tidigare för att inspektera läget i Champagne. I riskfyllt uppdrag som innebar att provdricka massa champagne och besöka suspekta delar av regionen.

Lördag
Fakir flyget ned ”för att fånga hela dagen”, låter alltid bra vid planeringen om än att det innebar en okristligt tidig morgon. Målet helgar medlen. Nåväl, väl i hyrbilen är allt glömt och två taggade samt törstiga resenärer är redo för en avstickare till Ecueil, innan belägring av Reims, för att besöka Lecourte-Godbillon. En producent jag bara har provat vid några enstaka tillfällen tidigare, visade sig väl värt ett besök. Habil producent och trevlig provning led av Marie Godbillon. Instegsvinet Terroirs D’Ecueil var lite väl syrastint insteg. Mi-Penets, tungt ekad PN. Saknade balans och komplexitet. Rose, finns bättre. Så det blev köp av vingårdsläge och Millesime 19. Innan resan var inköpsmålet klart och tydligt, begränsa mängden köp och köp sådant som inte behöver lagras i en evighet. Rätt nöjd med att hålla det vid resans första stopp.

Åter i bilen för vidare transport medför lite fiblande med GPS:n. Innan det var klart har @Crist(al)ian 77 falkögon för champagne fått syn på ett gäng som bär på champagne lådor. Källan lokaliseras omedelbart men var en för oss helt okänd producent, Varry Lefèvre. Hur dåligt kan ett spontanbesök hos en okänd producent bli, kanske är en oupptäckt stjärna!? Vi knackade på och blev insläppta på kontoret som hade en inredning som hämtad från 1980-talet. Papper låg i travar, modell äldre skrivare osv. samt små tjocka glas gav ett oroande intryck som tyvärr visade sig vara befogat. Provar några olika varianter men det var inget som kändes värt att släpa med sig hem även om prislappen var tilltalande med ett prisspann mellan 17-35 euro. Dock hade jeronboam brut för 110 euro spöat alla varianter av cava som serveras på exempelvis studentmottagningar och andra tillställningar där värden försöker förgifta gästerna. Jaja, det fanns en anledning till varför vi inte kände till producenten och en påminnelse om varför spontanbesök hos helt okända producenter sällan är en lyckad idé.

Väl i Reims avverkades vinbutikerna på löpande band innan det blev ett välförtjänt pitstopp hos Le Wine Bar by Le Vintage. In med en flaska La Rogerie Le Bourg Sud (bas 21, deg 24) så att vi fick dricka något gott efter debaclet hos Varry. När skumpa moodet var som bäst var tiden för det tillfälligt ockuperade bordet ute och resterande av flaskan behövde intas på uteserveringen. Två olika synsätt, mitt var shit det är riktigt kallt ute, blåser som fan (ett fullt skumpa glas blåste iväg sidledes) och jag har ingen jacka. Det andra spontana synsättet från min medresenär var ”Det blir perfekt för skumpan, den börjar bli lite varm” .

Vidare till nästa vattenhål, Glue Pot, för middag och mer dryck. Maten är inte så mycket att hurra för men vinlistan är desto bättre. Instagram producenten Marie-Noelle Ledru Ambonnay 2016. Model kraftig BdN, typisk Ambonnay. Lovande på näsan om än att den skulle må bra av att vila lite längre. God men absolut inte värd priset på andrahandsmarknaden.

Fyra timmars sömn de senaste 28 timmarna börjar göra sig påminnet efter några flaskor. Game over.

 

[Thirsty]

Söndag
En söndag i champagne får en att kraftigt överväga om Frankrike är ett i eller u-land. Det går i vart fall att konstatera att söndagar inte är en optimal dag för att besöka producenter. Men Lucien Roguet hade gått med på ett besök på morgonkvisten, trodde vi.. Givetvis var dörren låst och ingen på plats. Klockan var ändå vid 10 tiden och fortfarande ingen intagen skumpa. Paniken börjar sprida sig. Då måste ju vara tillbaka från kyrkan eller vad de nu har prioriterat högre än två törstiga turister på en söndag morgon?! Efter ett antal oklara telefonsamtal där ena parten pratar engelska och andra parten franska, ingen förstod den andra, så var det läge att ge upp och inta fransk frukost i bilen, dvs en croissant. Halvvägs in i croissanten knackar en äldre dam med ett ungt barnbarn på rutan, ”champagne?”. Ah, någon hade kommit dit i alla fall. Tiden var nu en trång faktor och kommunikationen lika begränsad som tidigare. Min medresenär gör ett försök med att fråga om hon kan italienska. Om kommunikationen var begränsad innan så var den nu totalt obefintlig då damen sken upp och drog igång med italienska i snabbare takt än ett par kastanjetter. Game over och vidare färd.

Runt hörnet låg Mailly med en modernt renoverad gästavdelning. Siktet inställt på deras bättre varianter. L'Intemporelle var en trevlig skapelse på PN och chardonnay. Snygg och städad som för tankarna mot hus. Motsvarande blandning hos L'Intemporelle rosé. Gjord med en skvätt rödpang från egna vinrankor. Ljus, städad, lätt och elegant rose. Gott. Les Échansons var en helt annan typ av skapelse med mer PN och ek, big and bold. Skulle blint ha svårt att säga att det är samma producent. Kanske blir bättre när den får vila till sig då den nu inte kändes intergrarad.

Magen börjar kurra och tid för lunch med @magnum. Lätt racing genom skogen till Avize och närmare beställt Les Avisés. Kombinationen av Les Avisés och mental förberedelse inför Cote de Bar (hipster mark) så vad passar inte bättre än en flaska Guillaume S Largillier. =) Alltid lika bra. Vinifieringen gör onekligen sitt, svårt att säga att den är gjord på köpedruvor från den sydliga regionen. Tiden rullade på och blev lite förvånad när de meddelade att lunchen nu var stängd, hade tydligen gått 3,5 timme, tiden går snabbt i trevligt sällskap.

Vi hade för två år sedan gjort en drive through (bokstavligt talat) genom Troyes och vad passade bättre en sen söndagseftermiddag än ett kulturbesök i champagnes vackraste stad. Den gamla stadskärnan består av smågator och korsvirkeshus. Turistleden är en cirkel genom den gamla stadsdelen och är nån km. Vi hinner dock inte gå många meter innan kommentaren hörs ”törstig, vi måste hitta något ställe som serverar champagne”. Förvånansvärt många ställen som serverar annat än just champagne. Turligt nog fann vi ändå snabbt en skumpa bar och världsfreden var säkrad. Skulle klassificera oss som relativt erfarna skumpadrickare men när vinlistan kom in var vi som två frågetecken. Rad efter rad med okända Aube producenter. Får lite kalla flashbacks från besöket hos Varry så fegar ut och tillämpar ”chaufförskortet” med att be om ett glas av det bästa medan den andre tar in en miniprovning. Bättre än befarat men kommer inte ihåg vad som dracks, vilket säger något om betyget.

Någonstans ute på den öde landsbyggden i Cote de Bar fanns ett trevligt hotell om än tomt på gäster. Så pass tomt att de hade kunnat göra grisfoder av oss utan att någon skulle ha märkt att vi hade varit där. Ett intressant besök i den stora tomma restaurangen med en mager vinlistan utan intressanta viner. Allt som vi försökte beställa var slut så det landade på en flaska Le Bailly De Camensac 1995. Mer moget än bra. Plus i vart fall för en rejäl bit foie gras.

 

[Thirsty]

Måndag
Hardcore besökens dag. På söndagens hade det varit nån stor fest för Cote de Bar producenter vilket avspeglade sig på att det var lite problematiskt med besök på förmiddagen samt att den planerade lunchrestaurangen var stängd just denna månad.

Vid vårt besök av Cote de Bar för två år sedan blev vi rekommenderade av Fleury att besöka Vincent Couche. Vi chansade då på ett spontanbesök med gick precis om producenten så vi blev då utan dricka. Nytt år och nytt försök med bokad tid kl. 10:00. En glad men lite bakfull dotter (efter producentfesten på söndagen) drog igång med ett inferno av dricka på den timme vi hade där. Första flighten med 7 sorters champagne. Deras insteg till millesime var relativt städade och förde mer tankarna till de norra regionerna. När vingårdslägena presenterades blev det tydligt att det var där som de tagit ut sin kreativa frihet och det blev mer typisk Cote de Bar. Flight 2 fortsatte med ett par champagner för att sedan växla över till Bourgogne då de ägde lite mark i norra Bourgogne som bara är en liten bit söderut. De vita bourgognerna var ok för sina 25 euro. Vi hade dock gravt underskattat priserna på vingårdschampagnerna. Rimlig prisbild 80 euro men många låg en bit över 200 euro. Tyvärr inte värt det.

För två år sedan var även ett besök hos Vouette & Sorbée bokat men som då blev inställt pga dödsfall. Nytt år och nytt besök inbokat. Direkt vid ankomst får vi frågan om vad vi tycker är intressant, verifieringen eller odlingen. Läser frågan och svarar direkt ”vi är mycket intresserade av stenar och jordmån” varav vi får svartet ”jag med, vinifieringen är ointressant”. Så började en två timmar lång genomgång av kalksten vs kimmeridge, månens inverkan, ogräs etc etc. Jag tar med mig ett trumfort hem till sommarstugan när man får direktiv om att klippa buskarna, ”inte läge att klippa idag då månen inte står rätt till vilket påverkar vattennivån i buskarna som gör att de är tyngre att klippa. Eldrivna klippare skadar buskarna”. Någonstans ute på fältet ställdes fråga om Clandestine samarbetet. Trodde först att visningen skulle ta slut när jag såg reaktionen men som sedan blev en lång historia om att han tre månader tidigare hade sålt sin andel då samarbetspartnern och dottern hade brutit upp och hur de arbetade med generationsväxling av Vouette & Sorbée (trots att hon brukade titta på sin mobil när hon var ute bland vinrankorna). Det var tydligt att de mer identifierade sig med Bourgogne än med husen i Reims/Epernay, ”our kids go to wine school in Baune, not sparkling school in Champagne”. Vid ett snabbt besök i anläggningen framkom även att man inte ska spela musik när det är skörd, det stör känslan med naturen. Efter den två timmar konstaterar han att han inte har något att bjuda på. Lite snöpligt men så kan det vara, men kortdärefter springer han in och tar en flaska som ligger på jästen och popar upp den rykande färsk. Efter all föreläsning och historier smakade den extra gott. Ett episkt genuint hardcore Cote de Bar besök som vi inte kommer att glömma.

Lunch hos Le Moussec nere i rose byn Les Riceys. Tydligt att det inte är så mycket turister här nere. Kanonpris för en god trerätters lunch och vänliga priser på viner, exempelvis Initial för 255 euro. Blev en smakbrytare i from av vit bourgogne från Vincent Dancer, Meursault Les Corbins 2023. För mig god, snygg, städad och inte så fläskig men hörde mutter om avsaknad av ek och Meursault kraft.

Next stop Dosnon, en av de skönaste producenterna i Champagne. Ett kärt återseende. En slatt av flaskan från lunchen var medtagen då han uppskattar att få dricka lite annat vin, så även denna gång. Ett snabbt besök i källaren för att hälsa på brodern och sedan tillbaka till kontoret för att dricka vin. Flaska efter flaska. Årets nyhet var Cote de Gratteline 2019, PN från vingården Avirey-Lingey och lagrad på barrique. Den och millesime är de starka korten. Efter två timmars härligt snack om allt ifrån viner till privata saker fick vi känslan av att det var läge att röra sig vidare och vi ställde oss upp men fick då kommentaren ”va, ska ni redan gå. Ska vi inte dricka lite mer först?”. Fel personer att fråga och som gladeligen satte sig ner igen och fortsatte med snack och drickande.

Rejält efter ursprunglig tidsplan var det läge att trycka extra på gasen till Epernay (inväntar ev dyr selfie bild från franska ordningsmakten) och middag hos @magnum . Någonstans under förrätten och Selosse V.O anlände den mekaniska brigaden och kvällen fortsatte med Henriot Hemera 2008 (bättre än förväntat, finns hopp om den), Henriot rose 2008 (kanon att drick nu och framåt), Lecourte-Godbillon 2013 på magnum (missade bild, oklart vingårdsläge), Vincent Coush bourgogne blanc (omprövning, var bättre på plats men ok för sin ringa peng) och Chateau-Figeac 1995 (dricker topp nu).

 

[LeroyHilarious]

Kul skrivet @Thirsty , ser fram mot resedagboken från resten av veckan.

 

[Johpe]

Ni verkar haft det riktigt fint! Anmäler mig frivillig att hänga med nästa gång!

 

[Stefan J]

Få saker är roligare att läsa en dessa reseberättelser ! Ser verkligen fram mot fortsättningen !

 

[Callxx]

Kan bara instämma i lovorden, ni verkar alla haft en dunder resa, oavsett landstigningsmetod! Riktigt kul att läsa en så välskriven redogörelse!

 

[Vingubben]

Tycker Girauds Perpetual Reserve i bägge utförande är värda att nämna. Ny bekantskap för min del. Färdig att dricka redan nu.

 

[LeroyHilarious]

Visa bifogad bild 35170

Tycker Girauds Perpetual Reserve i bägge utförande är värda att nämna. Ny bekantskap för min del. Färdig att dricka redan nu.

Ja, och till en ”bråkdel” av priset jmf med Argonne och Une Champagne

 

[Crist(al)ian 77]

Måndag
Hardcore besökens dag. På söndagens hade det varit nån stor fest för Cote de Bar producenter vilket avspeglade sig på att det var lite problematiskt med besök på förmiddagen samt att den planerade lunchrestaurangen var stängd just denna månad.

Vid vårt besök av Cote de Bar för två år sedan blev vi rekommenderade av Fleury att besöka Vincent Couche. Vi chansade då på ett spontanbesök med gick precis om producenten så vi blev då utan dricka. Nytt år och nytt försök med bokad tid kl. 10:00. En glad men lite bakfull dotter (efter producentfesten på söndagen) drog igång med ett inferno av dricka på den timme vi hade där. Första flighten med 7 sorters champagne. Deras insteg till millesime var relativt städade och förde mer tankarna till de norra regionerna. När vingårdslägena presenterades blev det tydligt att det var där som de tagit ut sin kreativa frihet och det blev mer typisk Cote de Bar. Flight 2 fortsatte med ett par champagner för att sedan växla över till Bourgogne då de ägde lite mark i norra Bourgogne som bara är en liten bit söderut. De vita bourgognerna var ok för sina 25 euro. Vi hade dock gravt underskattat priserna på vingårdschampagnerna. Rimlig prisbild 80 euro men många låg en bit över 200 euro. Tyvärr inte värt det.
Visa bifogad bild 35161Visa bifogad bild 35162

För två år sedan var även ett besök hos Vouette & Sorbée bokat men som då blev inställt pga dödsfall. Nytt år och nytt besök inbokat. Direkt vid ankomst får vi frågan om vad vi tycker är intressant, verifieringen eller odlingen. Läser frågan och svarar direkt ”vi är mycket intresserade av stenar och jordmån” varav vi får svartet ”jag med, vinifieringen är ointressant”. Så började en två timmar lång genomgång av kalksten vs kimmeridge, månens inverkan, ogräs etc etc. Jag tar med mig ett trumfort hem till sommarstugan när man får direktiv om att klippa buskarna, ”inte läge att klippa idag då månen inte står rätt till vilket påverkar vattennivån i buskarna som gör att de är tyngre att klippa. Eldrivna klippare skadar buskarna”. Någonstans ute på fältet ställdes fråga om Clandestine samarbetet. Trodde först att visningen skulle ta slut när jag såg reaktionen men som sedan blev en lång historia om att han tre månader tidigare hade sålt sin andel då samarbetspartnern och dottern hade brutit upp och hur de arbetade med generationsväxling av Vouette & Sorbée (trots att hon brukade titta på sin mobil när hon var ute bland vinrankorna). Det var tydligt att de mer identifierade sig med Bourgogne än med husen i Reims/Epernay, ”our kids go to wine school in Baune, not sparkling school in Champagne”. Vid ett snabbt besök i anläggningen framkom även att man inte ska spela musik när det är skörd, det stör känslan med naturen. Efter den två timmar konstaterar han att han inte har något att bjuda på. Lite snöpligt men så kan det vara, men kortdärefter springer han in och tar en flaska som ligger på jästen och popar upp den rykande färsk. Efter all föreläsning och historier smakade den extra gott. Ett episkt genuint hardcore Cote de Bar besök som vi inte kommer att glömma.
Visa bifogad bild 35163Visa bifogad bild 35164
Visa bifogad bild 35165Visa bifogad bild 35166


Lunch hos Le Moussec nere i rose byn Les Riceys. Tydligt att det inte är så mycket turister här nere. Kanonpris för en god trerätters lunch och vänliga priser på viner, exempelvis Initial för 255 euro. Blev en smakbrytare i from av vit bourgogne från Vincent Dancer, Meursault Les Corbins 2023. För mig god, snygg, städad och inte så fläskig men hörde mutter om avsaknad av ek och Meursault kraft.
Visa bifogad bild 35167

Next stop Dosnon, en av de skönaste producenterna i Champagne. Ett kärt återseende. En slatt av flaskan från lunchen var medtagen då han uppskattar att få dricka lite annat vin, så även denna gång. Ett snabbt besök i källaren för att hälsa på brodern och sedan tillbaka till kontoret för att dricka vin. Flaska efter flaska. Årets nyhet var Cote de Gratteline 2019, PN från vingården Avirey-Lingey och lagrad på barrique. Den och millesime är de starka korten. Efter två timmars härligt snack om allt ifrån viner till privata saker fick vi känslan av att det var läge att röra sig vidare och vi ställde oss upp men fick då kommentaren ”va, ska ni redan gå. Ska vi inte dricka lite mer först?”. Fel personer att fråga och som gladeligen satte sig ner igen och fortsatte med snack och drickande.
Visa bifogad bild 35168Visa bifogad bild 35169


Rejält efter ursprunglig tidsplan var det läge att trycka extra på gasen till Epernay (inväntar ev dyr selfie bild från franska ordningsmakten) och middag hos @magnum . Någonstans under förrätten och Selosse V.O anlände den mekaniska brigaden och kvällen fortsatte med Henriot Hemera 2008 (bättre än förväntat, finns hopp om den), Henriot rose 2008 (kanon att drick nu och framåt), Lecourte-Godbillon 2013 på magnum (missade bild, oklart vingårdsläge), Vincent Coush bourgogne blanc (omprövning, var bättre på plats men ok för sin ringa peng) och Chateau-Figeac 1995 (dricker topp nu).

Superkul rapport och ser fram emot mer!

Det var Fidele 2015 som Bertrand öppnade upp på volley och Lacourte var Chaillots PN som jag tyckte var riktigt bra och gick att dricka ung.

P.S. Dancer ställer jag inte upp på att dricka mer, andra gången och lika trist som förra. Sjukt överskattad. Tacka vet jag Cordier.