StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Jag börjar ha en hel orkester med olika efterköpskänslor från vinauktioner.
Ibland har jag fått känna mig skämslig, som idag, då jag fick hem två tüska viner för slagpriset 8 öre (!) från en försäljare som gjorde sitt yttersta för att minimera portokostnaderna… (75 kr från Tokyo. En av de lägsta portoavgifterna för vin, någonsin. Och det var tvenne puteller! Inte ovanligt att en flaska kostar 175 kr att få hem…)
Verkligen inga räcerviner från de högre echelonerna, men fortfarande någon som köpt dem och sparat dem, fotat, lagt upp auktionerna, hanterat det hela… 1992 Svarta Katten ser förvisso ut som brun görja, medan 2002 Piesporter Goldtröpfchen i vart fall inte är varken brunad eller med geggamoya.
Ingen av dessa producenter finns ens registrerade på CT.
Hoppas verkligen det finns ngt gott i dem, så att jag kan kontakta säljaren med ett supertack!
Mao:
Jag erfar en mycket blandad kompott av efterköpskänslor. Ömsom vin (mums) ömsom vatten (huh).
Objektivt är detta ekonomiskt korrekt.
…men, bajsvinerna drar tyvärr ned mina känslor för auktioner, även om det objektivt är en felaktig slutledning…
Hur ser dina efterköpskänslor från dina auktionsvinster?
- Två ggr har jag fått hem Montrose som varit Rudyesque, bla en '86:a som presterade i nivån yngre Haut Medoc Cru Bourgeois… Har därför slutat köpa dyrare viner på auktion där proveniens inte är varken kontrollerbar eller verifierad med ansvar. Har också, tyvärr, resulterat i att jag får lite ledsamhetsångest då jag tittar på mina ännu oploppade finviner från auktioner… Därför jag betalar fullt fulpris för finare viner på min bucketlist. (Handlare i UK och Fra.)
- Att balanseras mot en 1990 VCC från betrodd brittisk handlare med etiketten på sniskan, korken uppochned samt ett mycket svagt vin i flaskan…
- Flera gånger fått hem viner som varit korkskadade eller överoxiderade. Går ej byta eller reklammera. Gnargamel!
- En gång fått hem ett finvin som aktivt läckte, från en genuint ohederlig säljare.
- Extremt många gånger fått hem viner som överträffat mina vildaste förhoppningar. Gör att jag fortsätter handla! Intensivt!!!
- Objektivt har jag, via auktionerna, åstadkommit följande bra saker:
- 1. Slipper ha en stor källare med mognande viner. Minimerar kapitalkostnader!
- 2. Minimerar omkostnader för lagringskostnader (skåp, försäkringar, elektricitet) iom att samlingen kan hållas kompakt men fortfarande erbjuda flera hundra flaskor till varje behov.
Ibland har jag fått känna mig skämslig, som idag, då jag fick hem två tüska viner för slagpriset 8 öre (!) från en försäljare som gjorde sitt yttersta för att minimera portokostnaderna… (75 kr från Tokyo. En av de lägsta portoavgifterna för vin, någonsin. Och det var tvenne puteller! Inte ovanligt att en flaska kostar 175 kr att få hem…)
Verkligen inga räcerviner från de högre echelonerna, men fortfarande någon som köpt dem och sparat dem, fotat, lagt upp auktionerna, hanterat det hela… 1992 Svarta Katten ser förvisso ut som brun görja, medan 2002 Piesporter Goldtröpfchen i vart fall inte är varken brunad eller med geggamoya.
Ingen av dessa producenter finns ens registrerade på CT.
Hoppas verkligen det finns ngt gott i dem, så att jag kan kontakta säljaren med ett supertack!
Mao:
Jag erfar en mycket blandad kompott av efterköpskänslor. Ömsom vin (mums) ömsom vatten (huh).
Objektivt är detta ekonomiskt korrekt.
…men, bajsvinerna drar tyvärr ned mina känslor för auktioner, även om det objektivt är en felaktig slutledning…
Hur ser dina efterköpskänslor från dina auktionsvinster?
Last edited: