För att stilla nyfikenheten - om det nu finns någon - hos läsarna på detta forum så har jag tänkt att sammanställa en vecka i München.
Måndag
Efter att ha tagit mig igenom en ointressant arbetsdag så möter jag upp mäklaren, som jag hade stämt träff med vid 17-snåret, för att få nycklarna till mitt lokala krypin.
Redan på vägen dit konstaterar jag att läget är ännu bättre än mina högt ställda förväntningar.
Sedan de sista pappren är undertecknade beger jag mig ut för lite shopping.
Först ett månadskort för lokaltrafiken. Då lägenheten ligger tre minuter från en tunnelbanestation och arbetet två minuter från slutstationen så finns det absolut ingen mening att skaffa ett motorfordon med allt vad det innebär av köer och parkeringsproblem i en storstad.
När det är avklarat så går jag vidare ut på stan för att inhandla nya rakblad till min Merkur of Solingen. Dessa fixas snabbt på Galerie Kaufhof och eftersom de säljs nästan bredvid chokladavdelningen passar jag på att införskaffa min huschoklad Valrhona Caraibe till det facila priset av 30 pix kakan. Betydligt bättre än det rena rån dessa kakor betingar i Sverige.
Jag spankulerar nu tillbaka från centrum till lyan, längre är det inte. På vägen passerar jag diverse till synes trevliga barer och andra etablissemang. I synnerhet memorerar jag att det ligger en tobaksaffär med humidorrum nära lägenheten samt en bar som skyltar med Königspilsener vilken är en favorit.
Magen börjar göra sig påmind så matradarn slås på. Av mäklaren fick jag tips om ett bygge som serverar stora portioner till små priser bara 200 meter från min lägenhet. Eftersom alla stjärnkrogar i närheten håller stängt på måndagar så slår jag till.
Beställer en wienerschnitzel med pommes samt en stor och kall. Biran är Löwenbräu vilken inte är någon favorit, den är rätt blaskig i smaken. Men till priset av 2.90 per halvliter låter jag snålheten bedra visheten.
När schnitzeln kommer visar det sig att portionen är gargantuansk, jag har aldrig sett så mycket mat på en och samma tallrik! Och detta till en kostnad av under 10 euro!
Maten rasslar ner utan större problem eftersom jag inte har ätit mer än en kebab i bröd sedan 5.30.
Bistron jag frekventerar är ett riktigt gammalt anrikt ställe som redan Thomas Mann satt och intog öl på.
Maten avklarad och jag går ut. I princip vägg i vägg ligger en italiensk glassbar. Givet den närmast obefintliga karraktär jag besitter står jag två minuter senare med en strut i näven.
Efter att nu ha kolhydrat-, fett-, och proteinladdat traskar jag till gymet för att skriva in mig. Det går bra ända tills vi ska göra upp om hur betalningen ska ske. I sann tysk anda tar de naturligtvis inte kreditkort och det är också si och så med kontantbetalning. Jag lyckas i alla fall reda ut detta med säljchefen dagen efter så jag blir inskriven på gymet.
Hem och i säng.
Tisdag
Ytterligare en dag på arbetet avklarad. Lunchen var ingen gastronomisk höjdare men för de 35 kronor de begärde inklusive dricka så var det ok.
Efter tidigare nämnda hantering av gymbetalningen knatar jag mot lyan. Notera prepositionen "mot" och inte "till".
Jag glider in på Terrine, en enstjärna som kör fyrarättersmenyer för 69 euro. Till detta kommer en amuse och ett mellanstick. Svårslaget prismässigt, PM ligger dock i samma klass. Men jag skulle tro att hyran i centrala München är betydligt högre än i centrala Växjö (annars är det rövarpriser i Växjö). Å andra sidan erbjuder PM trevliga intermezzon mellan varje rätt. Jag vill också påstå att givet vad jag hittills fått på Terrine så har PM bättre viner i sitt vinpaket fast det är å andra sidan dyrare än på Terrine, fast å andra sidan så har Terrine troligen högre påslag på vinerna. Ack ja, dessa I-landsproblem.
Genomgången av denna eskapad har jag postat i "Stora middagstråden". Efter detta går jag raka vägen de 100 meter det är hem.
Jag börjar få en krypande känsla av att min planerade viktminskning kommer att bli en utmaning...
Måndag
Efter att ha tagit mig igenom en ointressant arbetsdag så möter jag upp mäklaren, som jag hade stämt träff med vid 17-snåret, för att få nycklarna till mitt lokala krypin.
Redan på vägen dit konstaterar jag att läget är ännu bättre än mina högt ställda förväntningar.
Sedan de sista pappren är undertecknade beger jag mig ut för lite shopping.
Först ett månadskort för lokaltrafiken. Då lägenheten ligger tre minuter från en tunnelbanestation och arbetet två minuter från slutstationen så finns det absolut ingen mening att skaffa ett motorfordon med allt vad det innebär av köer och parkeringsproblem i en storstad.
När det är avklarat så går jag vidare ut på stan för att inhandla nya rakblad till min Merkur of Solingen. Dessa fixas snabbt på Galerie Kaufhof och eftersom de säljs nästan bredvid chokladavdelningen passar jag på att införskaffa min huschoklad Valrhona Caraibe till det facila priset av 30 pix kakan. Betydligt bättre än det rena rån dessa kakor betingar i Sverige.
Jag spankulerar nu tillbaka från centrum till lyan, längre är det inte. På vägen passerar jag diverse till synes trevliga barer och andra etablissemang. I synnerhet memorerar jag att det ligger en tobaksaffär med humidorrum nära lägenheten samt en bar som skyltar med Königspilsener vilken är en favorit.
Magen börjar göra sig påmind så matradarn slås på. Av mäklaren fick jag tips om ett bygge som serverar stora portioner till små priser bara 200 meter från min lägenhet. Eftersom alla stjärnkrogar i närheten håller stängt på måndagar så slår jag till.
Beställer en wienerschnitzel med pommes samt en stor och kall. Biran är Löwenbräu vilken inte är någon favorit, den är rätt blaskig i smaken. Men till priset av 2.90 per halvliter låter jag snålheten bedra visheten.
När schnitzeln kommer visar det sig att portionen är gargantuansk, jag har aldrig sett så mycket mat på en och samma tallrik! Och detta till en kostnad av under 10 euro!
Maten rasslar ner utan större problem eftersom jag inte har ätit mer än en kebab i bröd sedan 5.30.
Bistron jag frekventerar är ett riktigt gammalt anrikt ställe som redan Thomas Mann satt och intog öl på.
Maten avklarad och jag går ut. I princip vägg i vägg ligger en italiensk glassbar. Givet den närmast obefintliga karraktär jag besitter står jag två minuter senare med en strut i näven.
Efter att nu ha kolhydrat-, fett-, och proteinladdat traskar jag till gymet för att skriva in mig. Det går bra ända tills vi ska göra upp om hur betalningen ska ske. I sann tysk anda tar de naturligtvis inte kreditkort och det är också si och så med kontantbetalning. Jag lyckas i alla fall reda ut detta med säljchefen dagen efter så jag blir inskriven på gymet.
Hem och i säng.
Tisdag
Ytterligare en dag på arbetet avklarad. Lunchen var ingen gastronomisk höjdare men för de 35 kronor de begärde inklusive dricka så var det ok.
Efter tidigare nämnda hantering av gymbetalningen knatar jag mot lyan. Notera prepositionen "mot" och inte "till".
Jag glider in på Terrine, en enstjärna som kör fyrarättersmenyer för 69 euro. Till detta kommer en amuse och ett mellanstick. Svårslaget prismässigt, PM ligger dock i samma klass. Men jag skulle tro att hyran i centrala München är betydligt högre än i centrala Växjö (annars är det rövarpriser i Växjö). Å andra sidan erbjuder PM trevliga intermezzon mellan varje rätt. Jag vill också påstå att givet vad jag hittills fått på Terrine så har PM bättre viner i sitt vinpaket fast det är å andra sidan dyrare än på Terrine, fast å andra sidan så har Terrine troligen högre påslag på vinerna. Ack ja, dessa I-landsproblem.
Genomgången av denna eskapad har jag postat i "Stora middagstråden". Efter detta går jag raka vägen de 100 meter det är hem.
Jag börjar få en krypande känsla av att min planerade viktminskning kommer att bli en utmaning...
