Jimmy Forsman
I det stora hela tämligen meh...
Ett litet räkneexempel:
En flaska vin som säljs på systembolaget för 69 kronor får betyget ”mycket prisvärt”, och babianflocken löper mot dörrarna till monopolet som en skeppsbruten paddlar mot land. Det vill säga tämligen frenetiskt.
Men vad är det som har fått betyget mycket prisvärt? Är det någon som tar en stund att tänka över vad de egentligen får då de köper ett vin för 69 kronor? Vin är ju en väldigt tacksam produkt att köpa, man kan hålla i flaskan, titta på etiketten och njuta av innehållet. Ett innehåll som utöver att det i många fall smakar väldigt smaskigt har den vidare effekten att det skapar ett angenämt snurr i huvudet och en avslappnad stämning. För tusan! Har man tur kanske man till och med får lite sex om man bjuder på ett riktigt höjdarvin! Man kan alltså koppla ann direkt till produkten då man köper ett vin, någonting som kanske gör att vi inte är riktigt så kritiska som vi borde vara.
Låt oss göra ett litet räkneexempel:
En flaska vin kostar 69 kronor. Vi börjar med att ta bort momsen på 25%: 0,8 x 69 = 55,20 kr
Därefter tar vi systembolagets påslag som är 19% i påslag och en listningsavgift på 3,50: 55,20 – 3,50 = 51,70 – 19% = 43,44kr som alltså är Systembolagets inpris.
Sen ska ju alkoholskatten bort: 43,44 – 16 kronor = 27,44 kr
Sen tar vi bort importörens marginal som är ca 50%: 27,44 – 50% = 13,72 kr som alltså är varans pris landad i Sverige. Men naturligtvis så måste ju varan hit också, så hepp! Transportkostnaden måste vi ta bort! Räkna på ca 60 cent per flaska inom europa, något dyrare om vinet transporteras längre naturligtvis. 13,72 – 6 (vi räknar euron som 10 spänn för att täcka eventuella valutaförändringar) = 7,72 kr som alltså är vad importören betalar producenten för den färdiga produkten.
I dessa 7,72 ingår alltså producentens marginal samt kostnader för flaska, kork, etikett och innehåll. Om innehållet som är ”mycket prisvärt” alltså ens kostar hälften av detta, så innebär det vinet kostar ca 3,82 kronor. Det är någonting som jag hävdar att man inte ens med de bästa intentionerna i världen kan få till ”mycket prisvärt”. Dock så är det en sak som är lite glädjande i allt detta. Det är enkelt att bättra på kvalitén på de viner man konsumerar, för varje 20lapp som man lägger extra på den vinflaska man köper så fördubblas kvaliteten, detta beroende på att de stora fasta kostnaderna är desamma oavsett inpriset på vinflaskan. En flaska vin för 89 kronor ger alltså nästan 16 kronor till producenten, och en flaska som kostar 109 runt 30 kronor till producenten. När man sen kommer högre upp i prisklasserna så börjar andra faktorer väga in. Men det ovan beskrivna är vad man får när man köper de viner som dagligen beskrivs som superfynd och väldigt prisvärda.
Jag kommer aldrig att förstå varför människor som betalar 200 kronor för en flaska vin på krogen (ett vin som inte kostat mer än 40 kronor ex moms att köpa in) aldrig skulle komma på tanken att köpa en flaska på Stora Satan som kostar mer än 80 kronor.
Kan någon förklara detta för mig?
En flaska vin som säljs på systembolaget för 69 kronor får betyget ”mycket prisvärt”, och babianflocken löper mot dörrarna till monopolet som en skeppsbruten paddlar mot land. Det vill säga tämligen frenetiskt.
Men vad är det som har fått betyget mycket prisvärt? Är det någon som tar en stund att tänka över vad de egentligen får då de köper ett vin för 69 kronor? Vin är ju en väldigt tacksam produkt att köpa, man kan hålla i flaskan, titta på etiketten och njuta av innehållet. Ett innehåll som utöver att det i många fall smakar väldigt smaskigt har den vidare effekten att det skapar ett angenämt snurr i huvudet och en avslappnad stämning. För tusan! Har man tur kanske man till och med får lite sex om man bjuder på ett riktigt höjdarvin! Man kan alltså koppla ann direkt till produkten då man köper ett vin, någonting som kanske gör att vi inte är riktigt så kritiska som vi borde vara.
Låt oss göra ett litet räkneexempel:
En flaska vin kostar 69 kronor. Vi börjar med att ta bort momsen på 25%: 0,8 x 69 = 55,20 kr
Därefter tar vi systembolagets påslag som är 19% i påslag och en listningsavgift på 3,50: 55,20 – 3,50 = 51,70 – 19% = 43,44kr som alltså är Systembolagets inpris.
Sen ska ju alkoholskatten bort: 43,44 – 16 kronor = 27,44 kr
Sen tar vi bort importörens marginal som är ca 50%: 27,44 – 50% = 13,72 kr som alltså är varans pris landad i Sverige. Men naturligtvis så måste ju varan hit också, så hepp! Transportkostnaden måste vi ta bort! Räkna på ca 60 cent per flaska inom europa, något dyrare om vinet transporteras längre naturligtvis. 13,72 – 6 (vi räknar euron som 10 spänn för att täcka eventuella valutaförändringar) = 7,72 kr som alltså är vad importören betalar producenten för den färdiga produkten.
I dessa 7,72 ingår alltså producentens marginal samt kostnader för flaska, kork, etikett och innehåll. Om innehållet som är ”mycket prisvärt” alltså ens kostar hälften av detta, så innebär det vinet kostar ca 3,82 kronor. Det är någonting som jag hävdar att man inte ens med de bästa intentionerna i världen kan få till ”mycket prisvärt”. Dock så är det en sak som är lite glädjande i allt detta. Det är enkelt att bättra på kvalitén på de viner man konsumerar, för varje 20lapp som man lägger extra på den vinflaska man köper så fördubblas kvaliteten, detta beroende på att de stora fasta kostnaderna är desamma oavsett inpriset på vinflaskan. En flaska vin för 89 kronor ger alltså nästan 16 kronor till producenten, och en flaska som kostar 109 runt 30 kronor till producenten. När man sen kommer högre upp i prisklasserna så börjar andra faktorer väga in. Men det ovan beskrivna är vad man får när man köper de viner som dagligen beskrivs som superfynd och väldigt prisvärda.
Jag kommer aldrig att förstå varför människor som betalar 200 kronor för en flaska vin på krogen (ett vin som inte kostat mer än 40 kronor ex moms att köpa in) aldrig skulle komma på tanken att köpa en flaska på Stora Satan som kostar mer än 80 kronor.
Kan någon förklara detta för mig?
