StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Värmeskada?
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Vingubben
Medlem
Definitivt varm årgång.
LeChat
Medlem
2017 & 2015
Paul Jaboulet Aîné Crozes-Hermitage Domaine de Thalabert
Väderleken har gjort att det blivit färre grillmiddagar för årstiden. Så dagens uppehåll tillåter grillad entrecôte och vitlökssmör. Kommer bli gudomligt gott!
Thalabert 2017: Minns att jag tyckte att denna hade ganska hårda tanniner för drygt ett år sedan. Men nu ger den snarare bara ett bra och härligt grepp! Bl.a. rökt korv och kattmynta sticker ut. Slankare än 2015.
Thalabert 2015: Yppig, ypperlig frukt som blivit kvitt de mera ungdomliga attributen. Tanninstrukturen är smekande och syran både läskar och ger ryggrad. Kanske något mer harmonisk än 2017 men framförallt har 2015 en bättre intensitet och koncentration.
Thalabert känns som en vinnare oavsett årgång men 2015 är det större vinet av dessa två.
Solaia. Jag satte Redigaffi.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Det är alltid lika spännande och roligt att ploppa röda Europeiska '82:r. Hade jag varit relischös, hade jag förmodligen utbrustit att detta vin är ett bevis på att Bacchus existerar! 🫡
1982 Faustino Rioja I Gran Reserva, 98p
Vad kan vara mer fascinerande än när en flaska vin överraskar oss modell jordbävning??? Från de förväntningar vi bär med oss från tidigare erfarenheter till den stund då vi inser att vi har något mycket speciellt i glaset.
För ca 2,5 år sedan vaskade jag en uttalad besvikelse av samma årgång och vin. Men denna? Ren magi. Det första som slog mig var hur vital och fräsch detta drygt 40 år gamla vin kändes. Syran var fullt ut på plats, vilket gav en levande struktur till de mogna röda frukterna. Läder, ett ofta eftersökt inslag i äldre Rioja, dansade fram, ackompanjerat av en lätt ek-känsla. Lysande klart röda bär och fullt drickbart för hustrun.
Ekipaget är elegant så ända in i bomben. Alc 12,5%. Korken i det närmaste perfekt, inget cepage och kom ut i två delar.
Färgen: en gnistrande ljusröd skapelse med bra tegeltoner. Ingen brun känsla.
Men kanske det mest förvånande: Inte ett enda spår av oxidation. Och, gudskelov, ingen av det där alltför ofta överdrivna dillkvistviftandet som ibland kan plåga viner från Rioja. Iaf enligt min smak.
Spanien, med sin rika vintradition, har länge haft en särskild plats i mitt hjärta.
På Mouton-Rothschild-manér har dessa viber avbildat renässansporträtt på sina etiketter ända sedan nådens år 1957. Detta gör varje flaska till en fantastisk möjlighet att reflektera över Spaniens rika historia och kulturarv. Det blir liksom en påminnelse om tiden som går och vinets eviga plats i den.
Men tillbaka till detta underbara vin. Tyvärr, likt alla stora ögonblick i livet var denna flaska över alltför snabbt – som en glimt av perfektion, förbi innan man ens hunnit blinka.
För den som har turen att ha eller komma över en flaska av denna kvalitet: skål! Och för dem som inte har det – fortsätt leta! För det är i jakten och hoppet, i mötet mellan förväntan och överraskning, som vinets verkliga magi kommer till liv.
Det är verkligen inte bråttom att öppna detta makalösa vin!
Såsom det så ofta sägs: det finns inga bra viner, bara bra korkar. Slutsats: inför och kronkapsyler som lag och global standard.
1982 Faustino Rioja I Gran Reserva, 98p
Vad kan vara mer fascinerande än när en flaska vin överraskar oss modell jordbävning??? Från de förväntningar vi bär med oss från tidigare erfarenheter till den stund då vi inser att vi har något mycket speciellt i glaset.
För ca 2,5 år sedan vaskade jag en uttalad besvikelse av samma årgång och vin. Men denna? Ren magi. Det första som slog mig var hur vital och fräsch detta drygt 40 år gamla vin kändes. Syran var fullt ut på plats, vilket gav en levande struktur till de mogna röda frukterna. Läder, ett ofta eftersökt inslag i äldre Rioja, dansade fram, ackompanjerat av en lätt ek-känsla. Lysande klart röda bär och fullt drickbart för hustrun.
Ekipaget är elegant så ända in i bomben. Alc 12,5%. Korken i det närmaste perfekt, inget cepage och kom ut i två delar.
Färgen: en gnistrande ljusröd skapelse med bra tegeltoner. Ingen brun känsla.
Men kanske det mest förvånande: Inte ett enda spår av oxidation. Och, gudskelov, ingen av det där alltför ofta överdrivna dillkvistviftandet som ibland kan plåga viner från Rioja. Iaf enligt min smak.
Spanien, med sin rika vintradition, har länge haft en särskild plats i mitt hjärta.
På Mouton-Rothschild-manér har dessa viber avbildat renässansporträtt på sina etiketter ända sedan nådens år 1957. Detta gör varje flaska till en fantastisk möjlighet att reflektera över Spaniens rika historia och kulturarv. Det blir liksom en påminnelse om tiden som går och vinets eviga plats i den.
Men tillbaka till detta underbara vin. Tyvärr, likt alla stora ögonblick i livet var denna flaska över alltför snabbt – som en glimt av perfektion, förbi innan man ens hunnit blinka.
För den som har turen att ha eller komma över en flaska av denna kvalitet: skål! Och för dem som inte har det – fortsätt leta! För det är i jakten och hoppet, i mötet mellan förväntan och överraskning, som vinets verkliga magi kommer till liv.
Det är verkligen inte bråttom att öppna detta makalösa vin!
Såsom det så ofta sägs: det finns inga bra viner, bara bra korkar. Slutsats: inför och kronkapsyler som lag och global standard.
Last edited:
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Berätta gärna mer om struktur, build, drickfas…
Är nyfiken ända in i kaklet.
Står nämligen i valet och kvalet att investera i ett par sådana flaskor - eller inte…
LeChat
Medlem
Ung och lite matkrävande idag, bättre om några år. Tempier är alltid gott, men denna årgång tillhör nog ändå inte de bättre. Pibarnon 2017 är däremot riktigt smaskig i mitt tycke!
Barolonissen
Medlem
2022 Temjanika Luda Mara
Nordmakedonien - Årets 21:a vinland avbockat. Mycket kan diskuteras i värdet att flaxa runt i diverse länders vinutbud i tron om att hitta bättre eller åtminstone likvärdiga viner jämfört med mer etablerade vinländer.
Kan erkänna att alla nya bekantskaper inte är speciellt bra. Georgiens bidrag överlevde en klunk innan det mötte avloppet. Såg ut som kiss och smakade vad mina smaklökar tolkar som kiss (utan tidigare erfarenhet i ämnet…) Georgien missade att ta plats på listan helt enkelt.
Det här vinet Temjanika däremot. Fullträff och hela anledningen till att våga vidga vyer. Enkelt absolut och långt ifrån det bästa vita jag testat. Men det var fräsch lime, fläderblom, gula äpplen, len syra och en allmänt skön sval munkänsla. Passade ypperligt till torskpaket på grillen med hemmaplockad svamp, blomkål, potatis, timjan, gräslök, rödlök och en klick smör. 129:- och kommer köpas igen för att dricka i sin enkelhet.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Jag står fn på 20 länder och har ytterligare ett gäng länder på listan attt klämma i mig av. Alla finns inte hemma (än). Upptäcktsresande är underbart
Har dock fortfarande inte vågat mig på något Nordkoreanskt vin…
Mina planerade kommande länder för i år:
- Thailand
- Sydkorea
- Taiwan
- Luxemburg
- Mexico
- Chile
- Uruguay
- Libanon
Tänk ändå vad spännande det kan vara med vin!
Last edited:
Barolonissen
Medlem
Systembolagets tillfälliga släpp 18/8 faktiskt så det var plättlätt att plocka hem.Jag står fn på 20 länder och har ytterligare ett gäng länder på listan attt klämma i mig av. Alla finns inte hemma (än). Upptäcktsresande är underbart
Har dock fortfarande inte vågat mig på något Nordkoreanskt vin…
Mina planerade kommande länder för i år:
Nordmakedonien! Stora applåder! Var fick du tag i detta?
- Thailand
- Sydkorea
- Taiwan
- Luxemburg
- Mexico
- Chile
- Uruguay
- Libanon
Tänk ändå vad spännande det kan vara med vin!
Bastardo
Medlem
Hur länge är rejäl luftning? En kille på annat håll har experimenterat med att lufta viner till och med mellan 24 och 48 timmar??
Är det inte en aning för länge? Vad säger du StefanAkiko, som är expert i ämnet?
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Vet inte om jag är expert i något annat ämne än min egen smak. Till viss del också hustruns smak.Hur länge är rejäl luftning? En kille på annat håll har experimenterat med att lufta viner till och med mellan 24 och 48 timmar??
Är det inte en aning för länge? Vad säger du StefanAkiko, som är expert i ämnet?
Först och främst finns det olika sätt att lufta viner på:
- Dubbeldekantering (dvs dekantering och sedan åter till den rengjorda flaskan)
- långtidsdekantering
- slowox (egentligen bara att man drar korken)
2008 Montrose ploppar jag nog egentligen helst kvällen innan, och låter den öppna flaskan stå svalt. Är också en utmärkt anledning till att man måste ta till sig några droppar med jämna mellanrum. Samma med Sangiovese/Brunello, Tempranillo, CS, Syrah, med många flera röda nästan oavsett mognad.
Var på en provning för länge sedan då sommelieren förberett två par Syrah-viner. Respektive vin serverades slowoxat under 5 dagar (!) samt nyploppat. De som slowoxat var skyskrapor bättre än de nyploppade.
Vita torra har jag inte experimenterat med, utan dricker dem normalt på den charmiga ungfrukten.
Portviner, Maury, Rivesaltes, Banyuls mfl blir oftast fantastiskt mycket trevligare efter några veckor/månader öppnade (under kork). Gäller generellt även söta svagviner av bättre kvalisort.
Mina fynd är att nöstan alla viner med någon slags nivå av kvalitet blir mer rika, uttrycksfulla och låter 'gaserna' försvinna. Äldre viner återfår stringensen, medan yngre viner släpper delar av vresigheten och istället blommar ut.
Oxiderade viner mår dock inte bättre av oxidation…
Detta är mina 2 öre.
Last edited:
Bastardo
Medlem
I see. Jag undrar bara vad uttrycket slowoxat betyder och hur går det till?
Kanske den här killen som jag berättade om, använde just en sån metod?
Det som jag opporerar mig emot är att ingen känd vinproffs har någonsin pratar varmt om att man ska lufta sina viner tiotalas timmar …
P.S. Om det är sant att det har en oerhört bra effekt kanske vi börjar snart köpa enbart purunga och oerhört tuffa rödviner som vi sedan luftar till passande smak. Då behöver man inte lagra sina viner i årtionden för att åstadkomma ungefär samma effekt, eller.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Slowox = att ploppa korken eller skruva av skruvisen och sedan låta vinet andas långsamt genom flaskans öppning i sval situation. Slow oxidisation = slowox.I see. Jag undrar bara vad uttrycket slowoxat betyder och hur går det till?
Kanske den här killen som jag berättade om, använde just en sån metod?
Det som jag opporerar mig emot är att ingen känd vinproffs har någonsin pratar varmt om att man ska lufta sina viner tiotalas timmar …
P.S. Om det är sant att det har en oerhört bra effekt kanske vi börjar snart köpa enbart purunga och oerhört tuffa rödviner som vi sedan luftar till passande smak. Då behöver man inte lagra sina viner i årtionden för att åstadkomma ungefär samma effekt, eller.
Man skall inte bry sig så mycket om vad vinproffs eller andra (som jag) tycker. Huvudsaken är att hitta sitt eget bästa sätt att njuta av viner
Det kräver experimenterande, mod och systematik över flera år. Dessutom kräver det ständig *hick* träning. En strukturerad vetenskaplig inställning ger mer vederhäftiga resultat.
Angående att lufta unga viner så att de blir som mogna viner… Nej, det funkar inte alls så, tyvärr, då mognad av viner har att göra med väldigt många fler kemiska reaktioner än vad luften kan åstadkomma, och som dessutom går långsamt i rumstemperatur och utan enzymer. Dessutom är snabba lösningar sällan bra lösningar. Tålamod har en tendens att rendera djupare och mer mångfasetterade njutningar än något annat känt angreppssätt. Med undantag kanske av den tillfredsställelse som samlare får av att "köpa in" och/eller "lägga ned i källarn".
Min erfarenhet av luftning är att det tar udden av unga viner och klär upp dem salongsfähigt medan riktigt mogna viner får sin bästa makeover och revitalisering på detta vis.
Tips på ett första experiment som behöver upprepas med olika viner minst ett 10-tal gånger inom samma typ för att ge dig någon form av empirisk vägledning:
- Köp två flaskor av ett bättre vin (tex ungt 350-kronors rödvin från Brunello di Montalcino, Cornas eller CS från Napa, whatever floats your boat).
- Ploppa ena flaskan och låt den stå öppen under 24 h i sval temp.
- Ploppa sedan flaska nr 2.
- Be någon hälla upp vinerna i varaitt glas så att du inte vet vilket vin som är i vilket glas.
- Prova de båda vinerna, notera skillnader, likheter, sätt poäng, mm.
- Jämfört med facit, hur föredrar du ett långluftat ungt vin?
Äldre röda
Medelålders vita
Mosel Auslese, ungt
Mosel Auslese, 40 år
Sauternes, port, madeira osv…
Det tar aldrig slut!
Personligen har jag slutat lufta röda Chateauneuf du Pape, för de är nästan alltid trevligast nära plopp. Men, det är min smak… Och tyvärr har jag noterat flera undantag
Last edited:
Bastardo
Medlem
Tack StefanAkiko!Slowox = att ploppa korken eller skruva av skruvisen och sedan låta vinet andas långsamt genom flaskans öppning. Slow oxidisation = slowox.
Man skall inte bry sig så mycket om vad vinproffs eller andra (som jag) tycker. Huvudsaken är att hitta sitt eget bästa sätt att njuta av viner
Det kräver experimenterande, mod och systematik över flera år. Dessutom kräver det ständig *hick* träning.
Angående att lufta unga viner så att de blir som mogna viner… Nej, det funkar inte riktigt så, då mognad av viner har att göra med många fler kemiska reaktioner än vad luften kan åstadkomma. Dessutom är snabba lösningar sällan bra lösningar. Tålamod har en tendens att rendera djupare och mer mångfasetterade njutningar än något annat känt angreppssätt.
Min erfarenhet av luftning är att det tar udden av unga viner och klär upp dem salongsfähigt medan riktigt mogna viner får sin bästa makeover och revitalisering på detta vis.
Tips på ett första experiment som behöver upprepas med olika viner minst ett 10-tal gånger för att ge dig npgon form av empirisk vägledning:
Repeteras sedan med andra typer av viner som tex:
- Köp två flaskor av ett bättre vin (tex ungt 350-kronors rödvin från Brunello di Montalcino, Cornas eller CS från Napa, whatever floats your boat).
- Ploppa ena flaskan och låt den stå öppen under 24 h i sval temp.
- Ploppa sedan flaska nr 2.
- Be någon hälla upp vinerna i varaitt göas så att du inte vet vilket vin som är i vilket glas.
- Prova de båda vinerna, notera skillnader, likheter, sätt poäng, mm.
- Jämfört med facit, hur föredrar du ett långluftat ungt vin?
Äldre röda
Medelålders vita
Mosel Auslese, ungt
Mosel Auslese, 40 år
Sauternes, port, madeira osv…
Det tar aldrig slut!
Personligen har jag slutat lufta röda Chateauneuf du Pape, för de är nästan alltod trevligast nära plopp. Men, det är min smak…
Fast det var inte jag som var intresserad av att göra experimentet, utan det var en kille på ett annat håll som hade gjort det och han använde riktiga vinkaraffer till det ändamålet. Enligt honom blev resultatet oftast bra, men jag är ändå mycket skeptisk till att lufta även vita viner, som han gjorde.
För mig räcker det väl att lufta vinet en eller två timmar innan man dricker det. Att lufta vita viner har jag inte provat ännu.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Att vara skeptisk mot att experimentera hjälper dig inte att förstå din egen smak.
Att omfamna massor av genomtänkta experiment och sedan lära dig av vad som blev bra och vad som inte blev det är (vill jag nog påstå) det enda sättet.
Väldigt många vinälskare förvägrar sig själva denna resa, kanske helt enkelt för att det är bökigt samtidigt som att lyssna till auktoriteterna på något vis uppfattas som ett slags "facit" som man tryggt kan hönvisa till. Tex vad olika årgångar BORDE smaka idag… *pft*
Att läsa massor, experimentera järnet och använda sunt förnuft väl mixat med playfulness, vetenskaplighet, whims och att dela erfarenheter hjälper till att snabbare nå större regelbunden njutning jmf med att sätta upp fantasistaket kring våra möjligheter att undersöka vad som gör skillnad.
Som du vet:
Många säger saker som:
- "Jag tycker inte om rödvin"
- "Jag drack ett tyskt vin en gång och tyckte det var äckligt"
- "Fina viner är dyra, och jag föredrar fina viner"
- "Jag tycker bara om viner från ett distrikt."
- "Experterna säger att…"
Man kan ju också skapa mer öppensinniga ramar:
- "Jag har ännu inte begripit rödvin. Verkar vara en acquired taste. Hur har andra gjort för att blrja uppskatta rödvin?"
- "Jag har haft en dålig erfarenhet av tyska viner, men kanske det finns någonting jag ännu inte upplevt iom att det verkar vara många som är beredda investera storligen i dem?"
- "Undrar om jag har samma smak blint som då jag ser etiketterna?"
- "Undrar om jag blint bland 20 liknande viner, kan känna igen de 10 som är från mitt favoritdistrikt?"
- "Vad händer om man gör så här då…?"
Last edited:
mackan92
Medlem
Jag var där och sprang även på lite forumfolk. De som jag tyckte stack ut mest var:
Chateau Gloria
Chateau Beychevelle
Cateau Pelan Segur
Chateau Talbot
Sen Chevaliers vita gjorde mig knäsvag
Saint Julien: Branaire-Ducru stack ut, liksom Talbot. Leoville B om man vill gå upp i pris var mkt bra. Langoa B ett svagare kort i detta sällskap.
Margaux: d'Issan var väldigt bra men tycker alla Margaux var lyckade. Giscours om man gillar den elegantare stilen. Brane-Cantenac kraftfull och svårbedömd ung. Gillade även Ferriere. Kirwan fräsch.
Bland de bästta totalt var Pichon Lalande, snäppet över Pichon Baron som också var mkt bra.
LCHB var fräsch och redan tillgänglig till skillnad från mkt annat. Nådde dock kanske inte ända upp till de högt ställda förväntningarna om man är över 200eur.
Här framstod Malrtic Lagraviere som ett mkt bra alternativ, om än inte samma druvor riktigt.
Både La Gaffeliere och Beau S Becot var bra men verligen svårt att se idag långt de når vid släppet. Men grunden, koncentrationen och elegansen finns där.
Vill också vid sidan av Branaire Ducru nämna Phelan S som mkt prisvärda totalt sett.
Stilen totalt sett är mogen, fruktig och kraftig och mycket smakade så ungt väldigt lika. Margaux klarade sig i detta stadie bäst ifrån att bli lite för "tungt" och överfruktigt. Clinet och Pontet Canet "too much" i tyngd och extraktion men det kanske fixar sig med tiden?
Margaux: d'Issan var väldigt bra men tycker alla Margaux var lyckade. Giscours om man gillar den elegantare stilen. Brane-Cantenac kraftfull och svårbedömd ung. Gillade även Ferriere. Kirwan fräsch.
Bland de bästta totalt var Pichon Lalande, snäppet över Pichon Baron som också var mkt bra.
LCHB var fräsch och redan tillgänglig till skillnad från mkt annat. Nådde dock kanske inte ända upp till de högt ställda förväntningarna om man är över 200eur.
Här framstod Malrtic Lagraviere som ett mkt bra alternativ, om än inte samma druvor riktigt.
Både La Gaffeliere och Beau S Becot var bra men verligen svårt att se idag långt de når vid släppet. Men grunden, koncentrationen och elegansen finns där.
Vill också vid sidan av Branaire Ducru nämna Phelan S som mkt prisvärda totalt sett.
Stilen totalt sett är mogen, fruktig och kraftig och mycket smakade så ungt väldigt lika. Margaux klarade sig i detta stadie bäst ifrån att bli lite för "tungt" och överfruktigt. Clinet och Pontet Canet "too much" i tyngd och extraktion men det kanske fixar sig med tiden?
Last edited: