Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Mattias Schyberg]

Prisvärdhet och vin kommer alltid att vara subjektivt och oändligt mer när man är i dessa prisklasser.
Har inte druckit Grange lika mycket som du men 4-5 gånger har jag fått ynnesten att prova denna ikon!
Och när man läser sig in i din upplevelse av detta vin hade jag utan att tveka betalat vad dessa flaskor kostar nu för samma känsla!
Man lever bara en gång.

”Prisvärde” (QPR) bygger på priset man betalat kopplat till upplevd kvalitet. I detta fall anser jag att Grange mycket väl är prisvärt om jag förutsätter att även jag skulle ge det 98p. Inget vin som jag har druckit har fått högre poäng. Om det inte går att hitta billigare viner som är likvärdiga eller bättre så har vi här ett riktigt, tvättäkta fynd!

Hur mycket är en 100-poängare värd? Det vet jag först när jag druckit en, men så ovanligt det verkar vara med tanke på allt vin som passerat min lever, lär det vara värt väldigt många tusenlappar! Sen om jag har råd eller vill lägga så mycket pengar på vin handlar enbart om personlig ekonomi och prioriteringar.

10 vin som får 90p ger inte en större vinupplevelse än en flaska med vin som får 98p, men visst får man fler trevliga stunder, dock utan den där riktiga guldkanten.

 

[petterkalle]

Kampen om Karlssons husvin 2019 är avgjord!

Först vill jag definiera min syn på husvin. Det är ett vin som man med gott samvete kan bjuda boxvindrickare och antivinnördar på. Det är ett vin som man kan njuta ett glas av när resten åker ner i grytan. Det är ett vin som man lätt kan inmundiga på terassen och vid grillen utan att behöva fundera på (eller bryr sig) om kvällskylan tar död på det. Det är ett vin som inte behöver timmar med luft och som man kan öppna "när som helst" bara för att man känner för ett glas. Och det skadar inte heller om det håller några dagar öppen...
Båda flaskorna blev dubbeldekanterade och fick sen 20-30 min luft. Halvblint blev det men redan i glaset kunde jag gissa mig till vad det var för vin
Vin ett var ngt mindre opak med lite rödare kanter, doften kryddig, röda bär (hallon), antydan till ceder. Smaken gick mer mot södra Rhone så jag var nästan säker på att detta var CdR. Tycker mig känna de 40% Grenache med bra kryddighet, lätt vaniljig och bra frukt med mer röda än svarta bär. Här samsas lavendel med peppar och lite timjan. Mkt bra balans. God eftersmak. Klart tillgänglig.
Vin två var mörkt rött. Doften lite mindre kryddig än i vin ett. Bra fat. Smaken lite tunn och blaskig. Mer svarta bär och svartpeppar. Bättre stuns i tanninerna. Gott men långt ifrån färdigt Efter ett par timmar kom den ikapp vin ett med mer frukt. Bra vin men måste nog ligga på rygg ett tag?
Dag två var vin ett ganska oförändrat och vin två ngt bättre än dagen innan.
Omröstningen hemma blev: 2-0 i början, 2-0 till maten (helstekt entrecote), 1-1 efter maten och 2-0 dagen efter.
Så segern gick till : 2015 Guigal Cotes du Rhone
Jag tror Grenache-frukten bidrar till tillgängligheten och de 10% Mourvedre med lite tyngd? Eller är det bara jag då jag gillar alla ingående druvor??
CH är också mycket bra men inte nu och kanske inte det närmsta året?

 

[Pontus]

Kampen om Karlssons husvin 2019 är avgjord!
Visa bifogad bild 15141
Först vill jag definiera min syn på husvin. Det är ett vin som man med gott samvete kan bjuda boxvindrickare och antivinnördar på. Det är ett vin som man kan njuta ett glas av när resten åker ner i grytan. Det är ett vin som man lätt kan inmundiga på terassen och vid grillen utan att behöva fundera på (eller bryr sig) om kvällskylan tar död på det. Det är ett vin som inte behöver timmar med luft och som man kan öppna "när som helst" bara för att man känner för ett glas. Och det skadar inte heller om det håller några dagar öppen...
Båda flaskorna blev dubbeldekanterade och fick sen 20-30 min luft. Halvblint blev det men redan i glaset kunde jag gissa mig till vad det var för vin
Vin ett var ngt mindre opak med lite rödare kanter, doften kryddig, röda bär (hallon), antydan till ceder. Smaken gick mer mot södra Rhone så jag var nästan säker på att detta var CdR. Tycker mig känna de 40% Grenache med bra kryddighet, lätt vaniljig och bra frukt med mer röda än svarta bär. Här samsas lavendel med peppar och lite timjan. Mkt bra balans. God eftersmak. Klart tillgänglig.
Vin två var mörkt rött. Doften lite mindre kryddig än i vin ett. Bra fat. Smaken lite tunn och blaskig. Mer svarta bär och svartpeppar. Bättre stuns i tanninerna. Gott men långt ifrån färdigt Efter ett par timmar kom den ikapp vin ett med mer frukt. Bra vin men måste nog ligga på rygg ett tag?
Dag två var vin ett ganska oförändrat och vin två ngt bättre än dagen innan.
Omröstningen hemma blev: 2-0 i början, 2-0 till maten (helstekt entrecote), 1-1 efter maten och 2-0 dagen efter.
Så segern gick till : 2015 Guigal Cotes du Rhone
Jag tror Grenache-frukten bidrar till tillgängligheten och de 10% Mourvedre med lite tyngd? Eller är det bara jag då jag gillar alla ingående druvor??
CH är också mycket bra men inte nu och kanske inte det närmsta året?

Jag tycker att CdR är helt överlägset faktiskt, även med några års lagring.

 

[thunberg]

Sitter på Pontus in the Air, Arlanda med ett glas 2017 Pascal Jolivet Sancerre.
Framträdande nässlor och krusbär, skön grapebeska som river lite i slutet, behaglig syra som får det att vattnas i munnen, galiamelon efter ett tag med värme. Upptäcker citron i eftersmaken.
En bra standard Sancerre helt enkelt.

 

[Adamanko]

”Prisvärde” (QPR) bygger på priset man betalat kopplat till upplevd kvalitet. I detta fall anser jag att Grange mycket väl är prisvärt om jag förutsätter att även jag skulle ge det 98p. Inget vin som jag har druckit har fått högre poäng. Om det inte går att hitta billigare viner som är likvärdiga eller bättre så har vi här ett riktigt, tvättäkta fynd!

Hur mycket är en 100-poängare värd? Det vet jag först när jag druckit en, men så ovanligt det verkar vara med tanke på allt vin som passerat min lever, lär det vara värt väldigt många tusenlappar! Sen om jag har råd eller vill lägga så mycket pengar på vin handlar enbart om personlig ekonomi och prioriteringar.

10 vin som får 90p ger inte en större vinupplevelse än en flaska med vin som får 98p, men visst får man fler trevliga stunder, dock utan den där riktiga guldkanten.

Tja, det är ju ETT sätt att se på det. Man kan se det på helt andra sätt och tills vidare så är det så jag ser på det. Visst hade jag gärna druckit ett vin som jag gav 98 poäng. MEN... om jag fick välja mellan det och att istället få dricka viner som jag gav 94 poäng men då istället göra det 10-15 gånger så hade jag iaf jag valt det senare. Den längre tiden av njutning hade helt klart fullt ut kompenserat för den lägre graden av njutning. Så jag hade inte varit så snabb att ge La Grange fyndstämpeln. Om du dessutom betänker att det är en njutning som du kanske inte får uppleva förrän i en helt osäker framtid (lång tid på rygg för att ge den njutningen) så blir jag än mer bestämd att jag tycker att dom 10-15 vinerna som ger mig njutning nu är mycket mer prisvärt.

Sen kan man argumentera för vinets sociala betydelse och den tid man njuter av vin i vänners sällskap också förgyller njutningen. Den tiden blir ju per automatik längre om man har 10-15 viner istället för 1.

Men båda sätten att se på saken är naturligtvis möjliga. Inget är rätt eller fel.

Med det sagt så köper jag dyrare och dyrare viner. I jakt på större njutning. Kanske jag ser det som dig om något eller några år.

 

[Poussard]

10 vin som får 90p ger inte en större vinupplevelse än en flaska med vin som får 98p

Om man provar vinerna under samma kväll då? Dvs en vinprovning är en upplevelse.

 

[jrick]

Om man provar vinerna under samma kväll då? Dvs en vinprovning är en upplevelse.

Upplevelsen av enskilda viner försämras i den situationen i mitt tycke. Därför har jag lite svårt att se att en provningskväll med många ganska bra viner skulle trumfa att umgås med en svinbra flaska under en kväll.

 

[Poussard]

Upplevelsen av enskilda viner försämras i den situationen i mitt tycke. Därför har jag lite svårt att se att en provningskväll med många ganska bra viner skulle trumfa att umgås med en svinbra flaska under en kväll.

Om man dricker en bra champagne med löjrom, en bra Barolo med tryffel, en bra Sauternes med foie gras osv. under en lång middag kanske den helhetsupplevelsen kan trumfa att dricka en 98-poängare själv, det var mer så jag menade.

 

[jrick]

Om man dricker en bra champagne med löjrom, en bra Barolo med tryffel, en bra Sauternes med foie gras osv. under en lång middag kanske den helhetsupplevelsen kan trumfa att dricka en 98-poängare själv, det var mer så jag menade.

Nu är vi inte inne på rena vinupplevelser och 90-poängare längre.

 

[Elvis]

Var är den konversationen? Jag är också lite försiktigt intresserad.

Jag har en hel del 2006or i källaren och är också intresserad!

 

[Håkan]

Anthony Paret Serinae 2010. Ett väldigt spännande vin från en ännu mer spännande vingård-Vitis Vienna som ligger i kommunerna Vienne, Seyssuel and Chasse-sur-Rhône. Vingården har väldigt gamla anor men låg i glömska långt in på 90-talet då några Rhôneodlare bestämde sig för att restaurera vingården. Den ligger norr om Côte Rôtie där Rhône är som smalast och sluttningarna som brantast. Stockarna kan vara upp mot 80 år gamla. Vinet är en blandning av 95% Syrah och 5% Viogner och har legat på nya ekfat i 18 månader. Skördeuttaget så lågt som 20 hl/har
Tillbaks till vinet. Först kommer en lite söt och bränd ton i vinet som lyckligtvis vädras bort tämligen omgående, annars ger inte vinet ifrån sig någonting alls. Vinet är helt svart och ogenomträngligt. Efter ca 1 h i glaset har dock vinet öppnat upp sig, lakrits, violer, tjärpastiller, björnbär, vitpeppar, charkuterier är det mest tydliga. Vinet är helt klart tyngre än sina sydligare släktingar och känns nästan mer nya världen än Rhône, men samtidigt är syran påtaglig och vital. Till slut hamnar jag på 91 p med lite möjlighet till förbättringar. Inköpt för 28€ på plats. Jag skall försöka få tag på fler viner från Vitis Vienna då detta vin definitivt gav mig mersmak. Jag har 2 flaskor till och jag tror jag sparar dem några år för att se vad som händer.

 

[Mattias Schyberg]

Tja, det är ju ETT sätt att se på det. Man kan se det på helt andra sätt och tills vidare så är det så jag ser på det. Visst hade jag gärna druckit ett vin som jag gav 98 poäng. MEN... om jag fick välja mellan det och att istället få dricka viner som jag gav 94 poäng men då istället göra det 10-15 gånger så hade jag iaf jag valt det senare. Den längre tiden av njutning hade helt klart fullt ut kompenserat för den lägre graden av njutning. Så jag hade inte varit så snabb att ge La Grange fyndstämpeln. Om du dessutom betänker att det är en njutning som du kanske inte får uppleva förrän i en helt osäker framtid (lång tid på rygg för att ge den njutningen) så blir jag än mer bestämd att jag tycker att dom 10-15 vinerna som ger mig njutning nu är mycket mer prisvärt.

Sen kan man argumentera för vinets sociala betydelse och den tid man njuter av vin i vänners sällskap också förgyller njutningen. Den tiden blir ju per automatik längre om man har 10-15 viner istället för 1.

Men båda sätten att se på saken är naturligtvis möjliga. Inget är rätt eller fel.

Med det sagt så köper jag dyrare och dyrare viner. I jakt på större njutning. Kanske jag ser det som dig om något eller några år.

Mitt sätt att se på saken handlar om kvalitet i förhållande till pris och föga om min eller någon annans betalningsvilja. Så länge man får den upplevelse man betalar för och gillar den (upplevelsen i glaset oberoende av etikett, snygga förpackningar eller åtråvärda enhörningar) kommer ett vin alltid vara ”prisvärt”.

Krävs det 10 000 kr för att dricka ett vin av upplevd världsklass är det ett rimligt pris så länge det inte finns likvärdiga eller bättre viner att få tag i för en påtagligt mindre peng.

 

[Skrutt]

Kampen om Karlssons husvin 2019 är avgjord!
Visa bifogad bild 15141
Först vill jag definiera min syn på husvin. Det är ett vin som man med gott samvete kan bjuda boxvindrickare och antivinnördar på. Det är ett vin som man kan njuta ett glas av när resten åker ner i grytan. Det är ett vin som man lätt kan inmundiga på terassen och vid grillen utan att behöva fundera på (eller bryr sig) om kvällskylan tar död på det. Det är ett vin som inte behöver timmar med luft och som man kan öppna "när som helst" bara för att man känner för ett glas. Och det skadar inte heller om det håller några dagar öppen...
Båda flaskorna blev dubbeldekanterade och fick sen 20-30 min luft. Halvblint blev det men redan i glaset kunde jag gissa mig till vad det var för vin
Vin ett var ngt mindre opak med lite rödare kanter, doften kryddig, röda bär (hallon), antydan till ceder. Smaken gick mer mot södra Rhone så jag var nästan säker på att detta var CdR. Tycker mig känna de 40% Grenache med bra kryddighet, lätt vaniljig och bra frukt med mer röda än svarta bär. Här samsas lavendel med peppar och lite timjan. Mkt bra balans. God eftersmak. Klart tillgänglig.
Vin två var mörkt rött. Doften lite mindre kryddig än i vin ett. Bra fat. Smaken lite tunn och blaskig. Mer svarta bär och svartpeppar. Bättre stuns i tanninerna. Gott men långt ifrån färdigt Efter ett par timmar kom den ikapp vin ett med mer frukt. Bra vin men måste nog ligga på rygg ett tag?
Dag två var vin ett ganska oförändrat och vin två ngt bättre än dagen innan.
Omröstningen hemma blev: 2-0 i början, 2-0 till maten (helstekt entrecote), 1-1 efter maten och 2-0 dagen efter.
Så segern gick till : 2015 Guigal Cotes du Rhone
Jag tror Grenache-frukten bidrar till tillgängligheten och de 10% Mourvedre med lite tyngd? Eller är det bara jag då jag gillar alla ingående druvor??
CH är också mycket bra men inte nu och kanske inte det närmsta året?

Det billigare vinet konstateras på ett helt sakligt och odramatiskt sätt vara bäst - det är när man läser sånt som man inser vilken bra site man hänger på. Nu har jag också provat CdR-en och kan bara stämma in i applådåskan. Grym balans (behärskad fathantering) och det finns inget underskott av någon smakkomponent. Verkligen njutbart.

 

[Patrik Sellin]

Onsdagens: Originalet mot kopian:

2013 Fernand Lécheneaut et Fils Chambolle-Musigny 1er Cru: Blodapelsin, skinnsoffa, råbiff, blodpudding, 80 % kakao, sardeller, lingon, hallon och jordgubbar. Vass syra, utvecklade tanniner, förvånansvärt tillgängligt, snygga fat. 92p
2012 Volker Schmitt Spätburgunder: uppenbart ett försök att kopiera ovanstående, klart mer balanserat än för ett år sedan. Grapefrukt, läder, cigarettfimpar, jordgubbar, trevlig sälta, bättre svalt utan luft än det omvända. Inte oävet, men i inte i närheten av Lécheneaut. 88p
Apropå diskussionen om "prisvärdhet": Lécheneaut kostade 350 kr mer än Schmitt, men kvalitetsskillnaden är större än så.

 

[Magikern]

Girolamo Russo San Lorenzo- 2016

Doft: ung Bourgogne utan tvekan. Jordiga toner och kanske lite kål.
Attack: Tranbär, jordgubbar och lite kål. Burgundisk onekligen.
Mellansmak: samma smaker men mer tanniner. Rätt fylligt men syran kunde varit högre. Pommard Premier Cru 2009 blint hade jag gissat
Eftersmak: Rätt mineralisk, rätt lång och präglad av tanniner och tranbär.

Kul med viner som är verkligen svåra att gissa blint. Jag kan sträcka mig till 91- mycket pga. vinets utvecklingspotential. En double Bubble verkligen. Man dricka den nu och om 8 år om man vill. Är rätt säker i detta fallet.

Någon som provat?

 

[Pnilsson76]

Efter en del hyllningar från detta eminenta forum så testades första flaskan av Camille Giroud 2015 Marenges Le Croix. Ett härligt vin med bra tryck i frukt och syra.Gillar detta !

 

[Silenos]

Upplevelsen av enskilda viner försämras i den situationen i mitt tycke. Därför har jag lite svårt att se att en provningskväll med många ganska bra viner skulle trumfa att umgås med en svinbra flaska under en kväll.

Stort medhåll (fast lite av en annan anledning kanske)! Provningar är egentligen ett otyg. Det är elakt mot vinerna, och upplevelsen. Viner som i solosång skulle smakat utmärkt, får plötsligt "lite tunn mitt jämfört med x" och "kortare eftersmak än y" osv. Man ser plötsligt en massa fel istället för förtjänster. Lärorikt ibland, men ändå mest elakt. Ett mycket effektivt sätt att förstöra nöjet av mellanårgångar.

Om man dricker en bra champagne med löjrom, en bra Barolo med tryffel, en bra Sauternes med foie gras osv. under en lång middag kanske den helhetsupplevelsen kan trumfa att dricka en 98-poängare själv, det var mer så jag menade.

Men som tur är kan man ju göra såhär! Är man såpass törstig att man vill knäcka fler buteljer än en per rätt (vilket man ofta är) så får man välja två med rejält olika stil (typ: muscadet/BdN skumpa till förrätten)

 

[Adamanko]

Först hade vi en provsmakning mellan Les Lauzeraies-17, Musella-16 och Chateau Pech-Latt-17 för att se vem som kunde tänkas bli ett nytt husvin. Jag gillade verkligen inte Pech-latt och lutade åt LL-17. Andra velade, och alla utom Musellan fick en röst. Men vi tröttnade på dessa viner och jag öppnade Chateau de Saint-Cosme-15 som var verkligt funky i näsan till att börja med. Men som det växte. I början tobak, eller nästan askfat, och apelsinskal. Men med tiden blev det mer salthav och svarta vinbär. På slutet gav jag, och sonen, det hela 92.

Till slut öppnade vi en Montessu-15 också. Som var verkligt fantastiskt nu. Har en kvar och det är möjligt jag dricker den nu. Så pass god var den. 89-90.

 

[Mattias Schyberg]

Dricker trevlig champagne till lunch och njuter till fullo. Lite ost skadar inte heller.

N.V. Egly-Ouriet Champagne Premier Cru Brut "Les Vignes de Vrigny"
Egly-Ouriet tar för sig bra med sin generösa, eleganta och komplexa blandning. Krämigt och fylligt med mjuk mousse och ganska smörig inramning. Lätt bokna rödgula äpplen, hjortron, havtorn, rågbröd och lemoncurd. Våt halm, rostigt järn och ett uns ostkant i bakgrunden. Lång fin smak med fint syrligt avslut. Riktigt trevlig champagne! (91p)

 

[LeChat]

2010 Le Vieux Donjon Châteauneuf-du-Pape

Vad jag vet så gör den här producenten ett vin. Här satsar man allt. Inte en massa olika specialcuveer. Sympatiskt på något vis. Det är traditionellt och med lite bourgognekaraktär över sig.
Det här gör inte ont nånstans. Inte ens i plånboken. 2010 levererar som vanligt. Stor komplexitet i både doft och smak. CndP kan verkligen ge enastående prisvärd komplexitet om man gillar stilen. Gött!