This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
Kul att det levererade även för dig! Det var @Omar Khayyam som först skrev om vinet här och som gjorde att jag blev nyfiken. Jag gick på magkänsla o köpte en hel låda direkt. Efter att ha provat en flaska blev det ytterligare en låda. Så det här skulle iofs potentiellt kunna bli mitt komfortvin att återkomma till
Angående Koomilya, vilket vin skulle du jämföra det med? Glaetzer? Guigal? Har 2 st på mitt bolag.. och är mäkta sugen på att knipa dem efter dina ord här!Sonen blindar tre viner för lite informellt vinnörderi. Det är tre Syrah från -15.
Paul Jaboulets, en producent jag brukar gilla, Les Jumelles som väl finns i fasta sortimentet.
Motor City Kitty från favvoproducenten Charles Smith.
Och helt okända, köpt på impuls, Koomilya av den australienska producenten S.C. Pannell.
Två av vinerna är fantastiska. Ett är sämre i min mening. Alla tre har oväntat mycket grönt i sig. Men två är oerhört välbalanserade och ger mycket njutning direkt från flaskan. Ett av dom är lite kraftigare och jag blir ganska fort säker på att det är MCK.
Det är fel.
Nummer ett är oerhört elegant, sånt där jag faller pladask för, och blir ganska fort min favorit. Jag kan inte tro att det är en Syrah. Jag är helt lyrisk. Det här känns just nu som världsklass och bland det bästa jag druckit. Finlemmat, subtilt men inte alls utan djup.
Nummer tre är en aning kraftigare. Och lite grönare. Men också sjukt balanserat. Njutning från första stund. Det här är också världsklass. En aning mer koncentration här. Och nu inser jag sakta att, även om jag verkligen gillat MCK innan, så är ettan och trean i en annan liga.
Det måste vara tvåan som är MCK. Och om det är så är jag lite besviken. Men det är kanske bara att det verkar sämre för att det hamnat i helt fel sällskap. Här har vi mycket mer Syrahtoner som jag förväntar mig. Charkuteributiken, lakrits, en klar pepprighet. Och... medan jag sitter här och sippar på trean så växer det fram.... Blyertstoner. Nu vet jag att detta är MCK. Och jag är inte besviken längre. Intressant att veta om det verkligen växte eller om det var det att jag fick bekräftat att det var ett vin av min favvoproducent som gjorde tricket. Och jo, på fråga så är detta MCK.
När jag går tillbaka till ettan igen så tänker jag att det inte kommer funka så bra efter MCK. Men jag har fel. Ettan klarar det med. Lakrits här med. En mellanösternkrydda som jag inte kan namnet på som jag aldrig känt i ett vin förr. Näsan är helt magisk!!!!! Bageri!! Inte ett industriellt utan ett litet familjebageri som är stolta över sina tusenåriga traditioner. Med härliga frön på bullarna! Alltså, gillar ni kraftviner köp inte detta. Men för oss andra - KÖP!!! Och hela tiden ligger det där gröna, cabfrankiga, i bakgrunden och fascinerar. Kittlar. Det är låååångt! Det är maaagiiiiiskt! Och eftersom jag inte provat nåt av dom andra så drar jag till med Koomilya bara av den anledningen att hade det är varit ett vin från fasta sortimentet så hade det väl talats mer om det...?
Det är rätt. Det här är Koomilya. Och det finns kvar på bolis. Jag hade planerat att prova Felton road i år men inser att jag skrotar dom planerna och köper tre av dessa istället.
Vid det här laget så cyklar jag alltså till Hansa och köper tre av dom sista Koomilya. Och är så glad över fyndet att jag väcker en hel del misshag hos bolispersonal. Man får inte vara för glad på bolis...
Till min oxbringa väljer jag iaf MCK som jag tror är det som vinner mest på mat. Det är en oerhört positiv upplevelse. Och nu börjar MCK hamna där jag brukar sätta den betygsmässig. Omkring 92. Och som jag sa innan.... det här är det sämre vinet....
Tvåan, som jag alltså förstår är Les Jumelles, börjar tappa allt mer mark mot ettan. Det är jättebra. Men Koomilya är magiskt. Men nog bättre än MCK även om jag börjar tvivla. Någonstans i kvällen gör jag ett misstag och blandar Les Jumelles och MCK och det är ingen dålig blandning. Och ett tag, i början av min vinkarriär, så trodde jag att Syrah inte var min druva. SÅÅÅÅ fel jag hade. Les Jumelles får 93-94.
Och det magiska vinet får mitt högsta betyg någonsin. 96-98. Eller 97 som jag skrev på CT. Årets vin redan i februari? Eller livets vin vid 54?
Inte smakat Glaetzer. Men den här superelegansen är nog nåt jag brukar känna vid, t ex, Santa Ducs bättre viner. Det kanske inte hjälper? Men det är nog min bästa association ikväll.
Nja det hjälper väldigt mycket. För Sant Ducs HG -16 köpte jag pga din hype här på forumet och den är ett av de bästa vinet jag druckit!. Så jag ska be dem lägga undan de sista 2 till mig imorgon. Stod och kikade på dem för ett par veckor sen. Men skruvkork och 609 spänn gjorde mig tveksam.
Då tror jag inte du blir besviken.
Ingen eukalyptus i Koomilya ?Sonen blindar tre viner för lite informellt vinnörderi. Det är tre Syrah från -15.
Paul Jaboulets, en producent jag brukar gilla, Les Jumelles som väl finns i fasta sortimentet.
Motor City Kitty från favvoproducenten Charles Smith.
Och helt okända, köpt på impuls, Koomilya av den australienska producenten S.C. Pannell.
Två av vinerna är fantastiska. Ett är sämre i min mening. Alla tre har oväntat mycket grönt i sig. Men två är oerhört välbalanserade och ger mycket njutning direkt från flaskan. Ett av dom är lite kraftigare och jag blir ganska fort säker på att det är MCK.
Det är fel.
Nummer ett är oerhört elegant, sånt där jag faller pladask för, och blir ganska fort min favorit. Jag kan inte tro att det är en Syrah. Jag är helt lyrisk. Det här känns just nu som världsklass och bland det bästa jag druckit. Finlemmat, subtilt men inte alls utan djup.
Nummer tre är en aning kraftigare. Och lite grönare. Men också sjukt balanserat. Njutning från första stund. Det här är också världsklass. En aning mer koncentration här. Och nu inser jag sakta att, även om jag verkligen gillat MCK innan, så är ettan och trean i en annan liga.
Det måste vara tvåan som är MCK. Och om det är så är jag lite besviken. Men det är kanske bara att det verkar sämre för att det hamnat i helt fel sällskap. Här har vi mycket mer Syrahtoner som jag förväntar mig. Charkuteributiken, lakrits, en klar pepprighet. Och... medan jag sitter här och sippar på trean så växer det fram.... Blyertstoner. Nu vet jag att detta är MCK. Och jag är inte besviken längre. Intressant att veta om det verkligen växte eller om det var det att jag fick bekräftat att det var ett vin av min favvoproducent som gjorde tricket. Och jo, på fråga så är detta MCK.
När jag går tillbaka till ettan igen så tänker jag att det inte kommer funka så bra efter MCK. Men jag har fel. Ettan klarar det med. Lakrits här med. En mellanösternkrydda som jag inte kan namnet på som jag aldrig känt i ett vin förr. Näsan är helt magisk!!!!! Bageri!! Inte ett industriellt utan ett litet familjebageri som är stolta över sina tusenåriga traditioner. Med härliga frön på bullarna! Alltså, gillar ni kraftviner köp inte detta. Men för oss andra - KÖP!!! Och hela tiden ligger det där gröna, cabfrankiga, i bakgrunden och fascinerar. Kittlar. Det är låååångt! Det är maaagiiiiiskt! Och eftersom jag inte provat nåt av dom andra så drar jag till med Koomilya bara av den anledningen att hade det är varit ett vin från fasta sortimentet så hade det väl talats mer om det...?
Det är rätt. Det här är Koomilya. Och det finns kvar på bolis. Jag hade planerat att prova Felton road i år men inser att jag skrotar dom planerna och köper tre av dessa istället.
Vid det här laget så cyklar jag alltså till Hansa och köper tre av dom sista Koomilya. Och är så glad över fyndet att jag väcker en hel del misshag hos bolispersonal. Man får inte vara för glad på bolis...
Till min oxbringa väljer jag iaf MCK som jag tror är det som vinner mest på mat. Det är en oerhört positiv upplevelse. Och nu börjar MCK hamna där jag brukar sätta den betygsmässig. Omkring 92. Och som jag sa innan.... det här är det sämre vinet....
Tvåan, som jag alltså förstår är Les Jumelles, börjar tappa allt mer mark mot ettan. Det är jättebra. Men Koomilya är magiskt. Men nog bättre än MCK även om jag börjar tvivla. Någonstans i kvällen gör jag ett misstag och blandar Les Jumelles och MCK och det är ingen dålig blandning. Och ett tag, i början av min vinkarriär, så trodde jag att Syrah inte var min druva. SÅÅÅÅ fel jag hade. Les Jumelles får 93-94.
Och det magiska vinet får mitt högsta betyg någonsin. 96-98. Eller 97 som jag skrev på CT. Årets vin redan i februari? Eller livets vin vid 54?
Lite grönt var det. Men det var oerhört välbalanserat.
Ptja, det finns ju över 1000 spännande gröna druvor däruteYes, köpte också en flaska efter din rek (@buteljen) som avnjöts dagarna innan jul. Väldigt trevlig!!!! Bra pris! Bra rek!
Jag som nästan bara dricker Chardonnay, Riesling och Chenin Blanc blev riktigt överraskad och nöjd!
Kan ju tycka att du måste ju upp på 100 pinnar innan du kan kalla det Livets Vin
Är öppen som en bok och testar runt (med blandat resultat), men blir väldigt sällan besviken på dessa.
Kan tillägga att jag fick en tår i ögat när jag öppnade en 95a...så sjukt bra! Den som väntar blir belönad!Ett av mina favoritvin!
Har i samlingen hittills:
3 st fr 1995
1 st fr 1998
2 st fr 2009
2 st fr 2017
2 st vita (!) fr 2013
SKÅL!
