Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Låt oss dela en pava april 2021 - Domaine Michel Briday, Clos de Remenot 2018 (76353)

Hur bra var månadens pava (pris är inte en faktor)? Den här omröstningen avslutas 16 maj 2021

  • 95-100 Klassiskt, ett stort vin

    Votes: 0 0,0%
  • 90-94 Exceptionellt, ett vin med överlägsen karaktär och stil

    Votes: 15 28,3%
  • 85-89 Mycket bra, ett vin med speciella kvaliteter

    Votes: 14 26,4%
  • 80-84 Bra, ett välgjort vin

    Votes: 1 1,9%
  • 75-79 Mediokert, ett drickbart vin med ett antal skönhetsfel

    Votes: 1 1,9%
  • 50-74 Kan inte rekommenderas

    Votes: 0 0,0%
  • *Deltar inte, men vill se omröstningen!

    Votes: 22 41,5%

  • Total voters
    53
  • Poll closed .

chambertin

Medlem
Blev inget jämförelsevin som tänkt utan den fick hänga med ensam i tre dagar i stället och ställas mot min dagsform.

Öppnar dag ett lite blygt (kylskåpskall i Bgn-kupa) men kommer snabbt upp i temp och högre aromintensitet.
Gillar vad jag får på näsan direkt och även dag två men ngt mindre dag tre.
Diskret ek första dagen, lite reduktivt men borta väldigt snabbt. Mkt exotisk frukt i form av bl.a ananas och papaya och sedan mer honungsmelon och päron. Signalerar väldigt mogen frukt och på gränsen mot övermogen när den blir rumsvarm. Dock inte på ngt direkt negativt sätt när den är sval och så här ung. En dos gruskross finns där bakom hela tiden dag 1. Smaken är väldigt rund och nästan alkoholvarm men syran är lite i underkant redan dag ett och bättrar sig inte direkt senare heller tyvärr. Mkt bra längd och den låga syran stör inte direkt när man bara har vinet som det är men till lite ost (mild rödkitt) så saknas det en del syra.

Dag två och tre så accentueras den varma frukten än mer och faten blir tydligare med en del kokos dag tre. Mer komplext men samtidgit aningen trubbigare och jag saknar de friskare dragen från dag ett. Blir också lite oljig/fet dag tre och tappar en del druvtypicitet men intensiteten hoppar samtidigt upp ett snäpp. Blint dag tre hade jag nog varit och famlat med gissning på Rousanne och inte minst då pga den låga syran.

Kompetent vin med bra intensitet men inget att lagra vilket ju ibland är en klar fördel. Helt ok pris/prestanda dessutom så en positiv överraskning för mig som inte botaniserat så särskilt mkt i södra Bgn. Det kanske slinker ner ngn i källaren mellan Chardonnayerna från RSA, NZ och AUS.

Blir att hålla ögonen öppna sedan för -19 också som kanske har ngt mindre varm ton och högre syra men det får gärna @Jos återkomma med när det blir aktuellt.

Tycker att den precis når upp till 90p-området och klart plus i kanten för drickbarheten.
 

Boletus

Medlem
Jag ska villigt erkänna att jag är totalt vilsen i Bourgogne. Jag har druckit Mersault som varit magisk, helt klart bland det bästa vita jag druckit, men jag har noll koll på producenter. Nog för att riktigt smörig och fyllig chardonnay är fantastiskt, även om prislappen sällan motsvarar upplevelsen.

Efter detta ynkliga försök till disclaimer får jag medge att jag tyckte detta var riktigt, riktigt gott. Här finns mineraler och tropisk frukt och allt jag associerar med riktigt vassa viner i samma kategori. Det är kanske lite klena syror för att lyfta vinet till de högsta hyllorna men det här kan man definitivt använda som inkörsport till ett tyngre beroende av vit Bourgogne. Jag sätter spontant 91p men jag saknar tillräckligt breda referenser för att backa upp poängen. Min hustru som är skeptisk till vitt i allmänhet smackar av vällust.
 
BQ3Hwn2DSeaoI8G46yJ%rg.jpg


Månadens vin dracks i gott sällskap och det var inte så noga med anteckningar. som jämförelseobjekt tog vi på tips i tråden 2018 Domaine Jaeger-Defaix 1er cru Rully Les Cloux och 2016 Arnot-Roberts Watson Ranch Chardonnay. För att göra en lång historia kort så var Watson klart överlägsen, som förväntat. Men, förra flaskan Watson 2016 hade någon litet konstig laktisk off-smak över sig så tänkte att det var hit and miss. Och så var det en riktig hit. Perfekt mittemellan mogen och ung chardonnay. bra tyngd men ändå lätt. ok syra men också mjuk och komplex med en liten liten tryffel. Outstanding. 95 poäng.

Månadens vin öppnade med litet solmogen ananas - den typen som filéas framför dina ögon av en gatuförsäljare på Phaya Thai Road, som strör litet salt på för att dra fram sötman. I munnen känns det som ganska mycket ek och en hel del batonnage. Apelsinkrokant. Dvs kostymen känns litet för stor. Dag 2 lugnar det ner sig men då känns syran möjligen litet låg. Mjuk attack, lyxig och fin chardonnay som jag blint hade placerat i annan världsdel eller längre söderut i Frankrike. 88 poäng.

[edit, efter att ha läst de andra smaknoterna: - känner ingen reduktion i denna stil, för mig är detta snarare solmogen, charmig plocka-frukten-sent-ny-ek-batonnage-chardonnay, men mycket välgjord i den stilen. Däremot håller jag med @Mats om att ekfatsbeskan kommer fram ganska tydligt vid kylskåpskall temperatur (till skillnad t ex från Arnot Roberts, och där ingen av vinerna har superhög syra så funkar det ändå bra mycket bättre med den som man kan servera litet svalare, dvs A-R Watson Ranch i det här fallet]

Jaeger-D hade mer av vad jag oftast tänker på när jag tänker Rully; metall, äpple, gräs, syra. Tough kid on the block who don't back down for no-one liksom. Ett matvin som funkar litet som Muscadet - egentligen det enda man behöver till rätt mat men inte den där komplexiteten som känns i hela kroppen. Första timmarna var detta bättre än Clos de Remenot, men litet senare var Michel Briday CdR bättre, och dag 2 var det ingen tvekan. 87 poäng
 
Last edited:

Oscaro

Medlem
Slås först av lite alkohol som rätt snabbt vädras bort. Sedan kommer persika, vanilj, blommor och citronzest.
Fylligt och rätt tydligt ekat, men väldigt gott. En del skalbeska som märks, men inget som tar över. Hittar mycket persika och gröna äpplen i smaken också och en härlig mineralitet som kommer mot slutet. Ännu bättre dag 2 då vinet fått mer kraft och blivit mer balanserat.
90p
 

Vingubben

Medlem
B365B3DF-38FC-4F61-AEFC-329C5AF2EF5D.jpeg


Med undantag från Chablis så dricker jag rätt lite vit Bourgogne, framförallt för att jag genom åren har gjort en hel
del felköp. Hittar man rätt kan det vara fantastiskt, men går man fel kam det bli riktigt illa och framförallt blir det dyrt. På snoken hittar jag vanilj, lyche, päron, mango och någon nötig och floral ton som jag inte kan sätta namnet på. Mycket angenämnt. Bra syra och tydliga ektoner, dock väl integrerade så inget som stör, tvärt om. Tror jag känner tonerna av omogen banan. Skall man göra det? Lime, limeskal, smör och lyche. Hade det inte varit för en lite störande skalbeska hade vinet kommit över nittio men jag stannar vid 89p. Blir till att följa @Jos framtida rekommendationer.
 

Finewinedude

2024 - Låter saker och ting vara osagt
20210416_180024.jpg


Först och främst skall det tilläggas att det här är gott! På näsan klassisk ek, smör kalksten, snäckskal som tar mig till havet. Efter en stund i glaset kommer dock den unga tonen av alkohol, svavel.
Första kontakt med munnen: Snustorrt! Kan detta vara chablis med en blandning av macon-v?
Sen kommer efterkängan med päron, stenfrukt integrerat fat och gröna gräs.
Efter en timma i glaset så växer ananasen fram. Alkoholen är fortfarande eldig vilket tyder på att 1-2 år på flaskan till vore fint.

Slutsats blev efter att ha testat den mot Chateau Fuisse - Tete du Cru -18 , att denna bör drickas i ung ålder.
Men ett riktigt bra månadens vin!
 
Trådskapare
Jos

Jos

Medlem
Visa bifogad bild 23046

Först och främst skall det tilläggas att det här är gott! På näsan klassisk ek, smör kalksten, snäckskal som tar mig till havet. Efter en stund i glaset kommer dock den unga tonen av alkohol, svavel.
Första kontakt med munnen: Snustorrt! Kan detta vara chablis med en blandning av macon-v?
Sen kommer efterkängan med päron, stenfrukt integrerat fat och gröna gräs.
Efter en timma i glaset så växer ananasen fram. Alkoholen är fortfarande eldig vilket tyder på att 1-2 år på flaskan till vore fint.

Slutsats blev efter att ha testat den mot Chateau Fuisse - Tete du Cru -18 , att denna bör drickas i ung ålder.
Men ett riktigt bra månadens vin!

Där ser man vad olika man kan tycka... :O :) Vi körde nu faktiskt blint månadens pava med 3 andra flaskor, inklusive Chateau Fuisse - Tete du Cru -18. Den kom klart sist både när jag körde blint och när frugan körde blint. De två andra som också kom före Fuisse var Ferret, Clos des Prouges -18 och Jules Desjourneys Saint Veran -14 även om sistnämnda såklart sticker ut lite.
 

Finewinedude

2024 - Låter saker och ting vara osagt
Där ser man vad olika man kan tycka... :O :) Vi körde nu faktiskt blint månadens pava med 3 andra flaskor, inklusive Chateau Fuisse - Tete du Cru -18. Den kom klart sist både när jag körde blint och när frugan körde blint. De två andra som också kom före Fuisse var Ferret, Clos des Prouges -18 och Jules Desjourneys Saint Veran -14 även om sistnämnda såklart sticker ut lite.
Skulle kanske tillagt att ge Fuisse åtminstone längre tid på flaskan, så kommer den nog bli bättre än Rully. Det var min tanke. Sen tycker jag också att Ferret slår Fuisse..
Men det är det fantastiska med vin och dryck, att vi tycker olika! :D
 

m_trobeck

Ständigt sökande. Rotlös.
82D72E8A-FC5D-440E-B3AF-2B449AA1E40A.jpeg

Snyggt guld-gul ton. Stor doft med smarriga och smöriga fat tillsammans med mogna tropiska frukter och de sötare av citrusar (apelsin, mandarin etc). Smaken följer doften med fat och frukt. Även, en för mig, tydlig ton av grillad citron där sockret i den blivit helt svart och karamelliserat ligger där. En viss beska i slutet, den stör lite lite, inte alls farligt men den tillför inte heller något positivt. Poängen hovrar runt 88-90p.
 
Långt från erfaren med stilen, vit bourgogne alltså. Doften är anonym när vi öppnade den men efter ett tag dyker det upp melon, persika och päron. Initialt lite eldig men det luftas bort ganska snabbt. Ekfaten är diskreta eller välintegrerade. Syran medelhög. Finns en blommighet i doften. Fet, lite oljig munkänsla.
Det var den ’objektiva’ analysen. På det rent personliga planet får jag lite samma vibbar som när jag för första gången provade några Grand Cru Chablisar, då var jag förvånad över att Chablis kunde ha mer än bara stålig flinta och syra och att där fanns något mer än bara den primära frukten.. det är den typen av känsla jag får även här. Jag antar att det är ’vinmakeri’ som jag känner smaken av, vare sig det är batonnage eller fatens inverkan eller vad det nu är. Kul är det iaf.

Dag två är eken mer framträdande och jag får mer kanderad citrus, fruktkaka. Som gammal ölskribent får jag vibbar av lagrad Belgisk Tripel. Det drar åt amaretto och swimming pool (simpöl på svenska..) och jag förstår att det är fint, men det är bannemej inte bara gott - det är som lite dovt och tryckt stämning över det hela. Jag förstår såklart att vitt vin inte bara är solsken och segelbåtar, men för mig som novis är det både kul och förvirrande varje gång jag provar den här typen av vita viner som har mer än bara syra och frukt. Det drar liksom åt marsipan, mandelmassa och kanske lite saffran också.
Dag två öppnar vi även Jaeger-Defaix Rully Les Cloux och även om släktskapet är tydligt så märks det att svansföringen är högre hos Briday.
Så, slutsater? Jätteroligt vin att testa. Kul att prova över två dagar och mot kusinen Jaeger-Defaix. Jag har liksom aldrig druckit dom där Amerikanska parodi-vinerna som jag antar inspirerades av vit bourgogne men som sedermera gav druvan och stilen ett skimmer av sunk, så för mig är det här en helt ny bekantskap och jag älskar det och dundrar in med fegsäkra 88 poäng, jag förstår att det här är bra mycket bättre än medelbra men jag känner att jag inte har kunskapen att göra en rättvis bedömning.
 

Attachments

  • C2A2A360-9803-43CD-B3CC-B8CAC97B3197.jpeg
    C2A2A360-9803-43CD-B3CC-B8CAC97B3197.jpeg
    97 KB · Visningar: 79

MarkusJ

Medlem
Jag med sällskap försökte oss på lite noter så gott vi kunde på novist manér.

På doften kände vi tydliga toner av smör - man riktigt kände att munkänslan skulle/borde vara väldigt fyllig och nästa oljig. Också lite söta toner i form av honung, och en ganska tydlig hint av fat.
Smaken var mer "elegant" än vad jag förväntade mig och inte lika tung som den kändes på doften. Mycket mer exotisk frukt än vad doften avslöjade, men faten var lite mer som förväntat.

Just fat var en av de karaktärerna som jag fastnade för när jag började uppskatta vin för flera år sen, och gillar det fortfarande väldigt mycket när den är så här. Ett vin som föll oss båda väldigt väl i smaken!

Tänker inte försöka ge mig på en 0-100-bedömning, men en stark 4 av 5, snudd på 4,5 in the moment. Överhängande risk att det blir en beställning på 2-3 flaskor till! :)
 

Håkan

Medlem
Dricker inte speciellt mycket vit Bourgogne längre då USA tagit över i Chardonnayträsket. Så väldigt trevligt att återstifta bekantskapen. Doften är attraktiv, lite rostade fat, lite citrus, ganska aromatisk. Smaken är slank, en del ek, äpplen och citrus, även lite nötter och det hela slutar i en för mig attraktiv grapebeska. Tycker det är ett bra vin, kanske lite anonymt, men jämför nog dessvärre med något mer exklusivare lägen isåfall. Jättebra exempel på att Bourgogne producerar så väldigt mycket bra vin utanför de stora kommunerna idag, något som ofta glöms bort. Sätter inte så ofta betyg men ger det 90 med option på fler poäng om ett eller två år. Får nog dra mig ägna vit Bourgogne lite mer uppmärksamhet framöver.
 
Trådskapare
Jos

Jos

Medlem
Jag har liksom aldrig druckit dom där Amerikanska parodi-vinerna som jag antar inspirerades av vit bourgogne men som sedermera gav druvan och stilen ett skimmer av sunk, så för mig är det här en helt ny bekantskap och jag älskar det

Måste bara fråga vad du menar... Du har inte druckit de amerikanska som du hört är dåliga och därför är Bourgogne en helt ny bekantskap? o_O
 
Måste bara fråga vad du menar... Du har inte druckit de amerikanska som du hört är dåliga och därför är Bourgogne en helt ny bekantskap? o_O

Ett förtydligande är i sin ordning inser jag, det var lite otydligt formulerat! Jag har hört att smörig chardonnay är ’vulgär hollywood-juice’ och den fördomen har även fått mig att undvika originalet - tyvärr inser jag nu! Lite som att japansk Ramen har ett skimmer av sunk över sig pga instant-nudlar, men originalet är en sann njutning.
 
  • Like
Reactions: Jos

Deek

Medlem
Har haft flaskan ståendes nu i 2 veckor utan att komma till skott. Här kommer mina oinspirerade tankar (inte pga vinet).

Dag1: tyckte jag finet var alldeles för obalanserat, för mycket syra i munnen. Doft och smak matchade inte men det behöver ju som vi alla vet inte vara något dåligt. Ektonerna var framme rätt mycket och härjade. Lite stenfrukt och citrus.
Dag2: tycker jag syran hade lagt sig till en lagom nivå, däremot hade de andra tonerna både i smak och doft bestämt sig för att vila lite. Men betydligt mer balanserat dag2!

Kändes lite mer som ett trädgårdsvin dag2 än en bourgognare i den prisklassen! Borde kanske ha låtit den stå och vila dag1 efter öppning, men öppnadet och dracks i all hast. Mitt fel! Men står fast vid att det inte var något minnesvärt vin!
 

buteljen

Medlem
Dag 1
Väldigt liten doft. Nästan papper? Man anar något gult bakom . Känns oerhört sluten
Försvinner direkt, ingen midpalate. Väldigt lite av allt

Dag 2
Har öppnat upp sig mer med lite mer intensitet, svaga nötiga toner, lite rostat och ljusgul frukt.
I munnen slankt med svaga nötiga toner och ljusgul frukt. Lite fet textur. Men händer inte så mycket. Ingen speciell finish.

Dag 3
Medelstor doft och börjar komma fram lite mineralitet i form av krita. I munnen ungefär som dag 2.

Känns lite för anonymt. Det som finns är dock balanserat och det är ursprungstypisk (man känner att det är Bourgogne). Behöver säkert mer tid.
Tycker inte det kommer upp i nivån "Exceptionellt, ett vin med överlägsen karaktär och stil" så det blir nivån under (88-89 p)

Blir rätt förvånad när jag läser noterna ovan. Popcorn, ananas, exotisk frukt, battonage, stor doft, smöriga fat ... har ett helt annat vin i mitt glas :oops:. Tycker det känns väldigt återhållet och slankt.

Drack det i en flight med tre andra chardonnayer - Lismore, Dujac, Pouilly Fuisse men skriver ihop något om dem i "idag dricker vi"-tråden senare.
 
Last edited:
Toppen