Boletus
Medlem
Jag dricker mest rött från traddo-områden (Bordeaux, Piedmont och Toskana) och är ganska vilsen med vitt. Samtidigt är det roligt - om rött för mig är trygghet, tradition och köttviktade hemmamiddagar så står vitt för experimentlusta, oväntade upplevelser och avsmakningsmenyer. Vit bordeaux och en del rhôneviner brukar jag uppskatta, så även om mina smakpreferenser är något svajiga så känner jag mig ganska trygg i att de vita viner jag uppskattar ofta är fläskiga och för tanken till gul frukt.
När jag på tips från @Omar Khayyam drack en vackert grönskimrande Stolpman L'Avion 2014 på Nook i vintras var det nog första gången jag drack ett vin på 100% roussanne. Ett väldigt roligt vin och helt i min (dåligt kartlagda) smak. Sen dess har jag prövat mig fram lite med druvans olika uttryck. Roussanne ska vara en svårodlad, tätklasig druva med lågt skördeuttag och hittas i sina hemtrakter i Rhônedalen främst i cuvéer. Rena roussanneviner blir gärna bombastiska och parfymerade, med blommighet, vassa örter och oblyga mängder tropisk frukt, men de saknar inte helt elegans, och viss syra och mineralitet finns också ofta att hitta, särskilt när odling sker på högre höjd, som t.ex. i Savojen, där druvan går under namnet bergeron.
Någonstans under den här processen snubblade jag över Manousakis Winery på västra Kreta. Grundaren, Ted Manousakis, föddes på Kreta men emigrerade till USA som barn. Han fick för sig att han skulle starta vinproduktion på den gamla hemön, något som blev verklighet på 90-talet och bland de konsulter som bidragit till vingårdens planering och utveckling hör Laurence Féraud från Pegau. En stor del av produktionen är rhonedruvor som syrah, mourvedre, grenache och just roussanne, även om inhemska druvor som assyrtiko, romeiko och xinomavro också tar plats bland odlingarna. Odling sker på odlingslägen utspridda på 13 ha på 350-650 m höjd. Höjden och det faktum att västra Kreta är öns lovvartssida gör att man, den sydliga breddgraden till trots, får både svala nätter och riklig nederbörd. Vingården drivs idag av ägarens yngsta dotter Alexandra (som gett namn åt en av de röda cuveerna). Hennes man Afshin Molavi är från Uppsala, utbildad vid Grythyttan och direkt delaktig i produktionen.
Grekland! Ett spännande om än ganska svajigt vinland, i min uppfattning. Många gillar säkert saltstänkt assyrtiko, själv lockas jag mest av ambitiös xinomavro som för tankarna till nebbiolo. Men även om antalet ambitiösa grekiska vinproducenter växer så är det fortfarande (för mig) ett svårt vinland att orientera sig i och jag är nästan lika vilsen där som jag är med vita viner i stort. Jag kan ärligt erkänna att jag för någon månad sen inte visste att det finns vin från Kreta som duger till annat än att tvätta skaldjur med.
Vårt vin den här månaden är Manousakis kanske mest ambitösa vita vin, en 100% roussanne som helt enkelt heter Nostos Roussanne. Vinet har tidigare årgångar ekats med 100% nya fat men man har på senare år valt att successivt dra ned andelen till dagens 15%. Jag förväntar mig ett extra allt-vin med fet tropisk frukt, viss syra och fatton, kanske lite savojsk höghöjds-elegans, kanske viss alkoholvärme från de 14,5%. En inte allt för vågad gissning är att vinet troligtvis gör sig bäst källarsvalt snarare än kylskåpskallt, och får sällskap av en matbit som möter den breda smakpaletten och höga alkoholen. Varför inte hitta inspirationen i östra Medelhavet - en bit kyckling eller en hel fisk på grillen så här i juni, med grillade sivri-paprikor eller endiver och en shopska eller grekisk sallad som tillbehör.
2019 är rådande årgång på bolaget och enligt importören fanns det "ett hundratal" flaskor kvar för en tio dagar sen, så det lär räcka åt alla intresserade.
Importören tipsade också om två avsnitt av podden "Vin och vi" från februari i år, där Manousakis viner var temat. Afshin Molavi var gäst i båda avsnitten och berättade en hel del om odlingarna, terroiren på västra Kreta och så klart om vinerna. Kul lyssning som jag kan rekommendera.
När jag på tips från @Omar Khayyam drack en vackert grönskimrande Stolpman L'Avion 2014 på Nook i vintras var det nog första gången jag drack ett vin på 100% roussanne. Ett väldigt roligt vin och helt i min (dåligt kartlagda) smak. Sen dess har jag prövat mig fram lite med druvans olika uttryck. Roussanne ska vara en svårodlad, tätklasig druva med lågt skördeuttag och hittas i sina hemtrakter i Rhônedalen främst i cuvéer. Rena roussanneviner blir gärna bombastiska och parfymerade, med blommighet, vassa örter och oblyga mängder tropisk frukt, men de saknar inte helt elegans, och viss syra och mineralitet finns också ofta att hitta, särskilt när odling sker på högre höjd, som t.ex. i Savojen, där druvan går under namnet bergeron.
Någonstans under den här processen snubblade jag över Manousakis Winery på västra Kreta. Grundaren, Ted Manousakis, föddes på Kreta men emigrerade till USA som barn. Han fick för sig att han skulle starta vinproduktion på den gamla hemön, något som blev verklighet på 90-talet och bland de konsulter som bidragit till vingårdens planering och utveckling hör Laurence Féraud från Pegau. En stor del av produktionen är rhonedruvor som syrah, mourvedre, grenache och just roussanne, även om inhemska druvor som assyrtiko, romeiko och xinomavro också tar plats bland odlingarna. Odling sker på odlingslägen utspridda på 13 ha på 350-650 m höjd. Höjden och det faktum att västra Kreta är öns lovvartssida gör att man, den sydliga breddgraden till trots, får både svala nätter och riklig nederbörd. Vingården drivs idag av ägarens yngsta dotter Alexandra (som gett namn åt en av de röda cuveerna). Hennes man Afshin Molavi är från Uppsala, utbildad vid Grythyttan och direkt delaktig i produktionen.
Grekland! Ett spännande om än ganska svajigt vinland, i min uppfattning. Många gillar säkert saltstänkt assyrtiko, själv lockas jag mest av ambitiös xinomavro som för tankarna till nebbiolo. Men även om antalet ambitiösa grekiska vinproducenter växer så är det fortfarande (för mig) ett svårt vinland att orientera sig i och jag är nästan lika vilsen där som jag är med vita viner i stort. Jag kan ärligt erkänna att jag för någon månad sen inte visste att det finns vin från Kreta som duger till annat än att tvätta skaldjur med.
Vårt vin den här månaden är Manousakis kanske mest ambitösa vita vin, en 100% roussanne som helt enkelt heter Nostos Roussanne. Vinet har tidigare årgångar ekats med 100% nya fat men man har på senare år valt att successivt dra ned andelen till dagens 15%. Jag förväntar mig ett extra allt-vin med fet tropisk frukt, viss syra och fatton, kanske lite savojsk höghöjds-elegans, kanske viss alkoholvärme från de 14,5%. En inte allt för vågad gissning är att vinet troligtvis gör sig bäst källarsvalt snarare än kylskåpskallt, och får sällskap av en matbit som möter den breda smakpaletten och höga alkoholen. Varför inte hitta inspirationen i östra Medelhavet - en bit kyckling eller en hel fisk på grillen så här i juni, med grillade sivri-paprikor eller endiver och en shopska eller grekisk sallad som tillbehör.
2019 är rådande årgång på bolaget och enligt importören fanns det "ett hundratal" flaskor kvar för en tio dagar sen, så det lär räcka åt alla intresserade.
Importören tipsade också om två avsnitt av podden "Vin och vi" från februari i år, där Manousakis viner var temat. Afshin Molavi var gäst i båda avsnitten och berättade en hel del om odlingarna, terroiren på västra Kreta och så klart om vinerna. Kul lyssning som jag kan rekommendera.
