Livets Goda och Penfolds kör exklusiv provning 30/10

Livets Goda ordnar en provning på Grand Hotell i Stockholm med viner från Penfolds, torsdagen den 30e oktober! Jag och bror @Thylith ska ta oss dit för att prova några av de häftigaste vinerna vi någonsin provat och förhoppningsvis är de inte så stora att man inte förstår dem.

Givetvis blir det en rapport här på forumet efter provningen, men nu undrar vi ju om det finns fler forummedlemmar som ska till Grand på torsdag?

Länk till provningen:
http://www.livetsgoda.se/artikel/ar...term=&utm_content=&utm_campaign=#.VFAGosmTIz6

 

Om jag inte missade något så är det i alla fall Grange 2009 och 2010, Bin 707 i 2008 och 2012, samt RWT i 2009 och 2012.

 

Finns det alltså platser kvar fortfarande? Infon om provningen lades ju upp för tre veckor sedan med "först till kvarn..."-anmärkning?

 

Jag tror vi fick de sista platserna... Tanken med tråden var mest för att se om fler hade tagit chansen. Jag insåg senare att det kunde missuppfattas. Det kan ju vara väl värt att kolla upp dock; någon/några har ju alltid en tendens att avboka sig under de sista dagarna!

 

OK, om man läste ditt första inlägg noga så var det ju faktiskt så det stod. Det var väl länken som fick mig att fundera i andra banor.

 

Jag får jobba på att vara tydligare i framtiden!

 

Efter genomförd provning; tankarna trillar huller om buller efter sex stycken helt fantastiska viner! Det kommer en summering så fort jag hunnit samla tankarna och gå igenom anteckningarna igen!

 

Det var en riktigt bra provning! Lagom med snack och gott om vin att svalka strupen med! Provningsnoter kommer senare! =)

 

För att sammanfatta kvällen var det en lysande afton! Jag tar det i något slags turordning men jag vet ju att det är vinerna som ni är intresserade av.

Vi fick ett glas champagne i handen när vi klev in, den vanliga Pol Roger om vi inte var fel ute, samt lite plockmat i form av lufttorkad skinka, salami, ost, något slags chutney, lite bröd... Det var lite blandade grejer för att vi inte skulle få sex stycken röda viner med käftsmällar-egenskaper utan att ha något som kunde möta upp med lite fett och syra! Att det blev champagne före provningen var ett välkommet inslag av just det skälet!
Nicke (jag uppfattade inte hans efternamn) hälsade alla välkomna och presenterade kvällens planering. Det blev en kort film och lite inledande snack kring hans historia med Penfold's, en del information om hur Penfold's jobbar med sina viner och därefter drog vi igång provningen!

RWT 2009
Min första tanke när jag doftade på vinet var att det kändes bottenlöst; djupet och potentialen, livsgnistan i vinet om man så vill, var så påtaglig och det kändes att det här var ett vin som kunde mysa i källaren i många år till. 2009 var visst ett relativt svalt år och vinet uppträdde därefter. Färgen var medium intensity ruby colour, och i doft och smak fanns det kanel, blåbär, peppar, en släng av kall mint, subtil ek, torr kakao, stenig mineralitet...
Tre vingårdar hade använts för att skapa det här vinet men jag fick tyvärr inte med namnen på dessa. 80% ny ek, 16 månader i dessa. Ca 90 år gamla vinstockar i gårdarna. Nicke menade att det var ett vin som visade upp essensen av Barossa!

RWT 2012
Jag läser i mitt anteckningsblock och kommentaren "Immensely complex!" står ut som en bra beskrivning. 2012 var ett år som Penfold's var mycket nöjda med, där frukten fått mogna till perfektion och det kändes återigen i vinet. Härligt med vin där det så tydligt märks att man valt de bästa druvorna och gjort det allra bästa man kan av dem!
I doft och smak fanns en uppsjö av adjektiv som jag skulle vilja sammanfatta i ett ord: "Rhône-like!" Med toner av lätt omogna björnbär (på ett bra sätt), slånbär, lakrits, krossade bär, mocha, lättrostat kaffe, ek, en tung mineralitet som fick mig att studsa lite av gläde på stolen och dessutom en betagande parfym av lila blommor. Jag vill säga kanderade rosenblad, men jag är inte helt hundra på att jag tänker rätt där; det är nämligen ett slags chokladkaka jag tänker på, där tillverkaren hade kanderade rosenblad ovanpå chokladen och som tillsammans ger den där känslan.
Här var det single vineyard vine, druvorna kom från Kalimna och visade upp en sälta som Nicke förklarade var väldigt stiltypiskt för Barossa!

Bin 707 2008
"Cabbigt", var det första som jag och @Thylith fastslog, på allra bästa sätt! 2008 var ett varmt år, svårt för de röda vinerna men bra för de vita i svalare områden. Från 16e mars hade det varit 41 grader C i 21 dagar vilket gjorde att många fick svårt med skörden och tokhöga sockernivåer.
Deep intensity ruby colour. Med 90% ny ek så var det toner av cedar, sötaktig tobak, vanilj och kryddor som blandades med svarta vinbär, blåbär och ett litet mått torkad frukt. Sältan från Barossa fanns också där... Det märktes att det här var Cabernet S på hög nivå. Jag har provat lite blandade märken från olika ursprung men jag känner ändå att det här var den mest välgjorda Cabernet S jag fått i glaset hittills! Inte ett uns av jobbiga grönpeppar/paprika-nyanser utan ren, generös men välbalanserad frukt. Kanonvin!

Bin 707 2012
Året var som ovan nämnt ett bra år för Penfold's och det här vinet var inget undantag. Mina anteckningar är något kortare för det här och jag misstänker att det beror på att vinet i sig var oerhört slutet trots att flaskorna dekanterades vid 15 på dagen. Nu var vi närmare klockan 19 och vinet kändes ändå tillknäppt och lite instängt. Därmed inte sagt att det inte levererade!
Medium intensity ruby colour. Det var ett välpolerat vin som mötte näsan i glaset, med riktigt fina toner av svarta vinbär, cedar, pennvässarludd, blåbär och stenig mineralitet. Tanninerna var påtagliga i det här unga vinet men varenda en av de där små bitarna var kvalitetsmärkta med Penfold's tankesätt, för det var inte någon obehaglig strävhet. Lite som att drapera ett sidenstycke över ett stycke blankt stål. Orden "Beautiful fruit!" får sammanfatta det här vinet!

Grange 2009
Vi är tillbaka på den eleganta årgången 2009 som verkligen föll mig på läppen! Hur behandlar man ett sådant här vin när man aldrig provat dess like förr? Ja, kanske utan större tankar och förväntningar om att "det här ska blåsa mig av stolen, annars är jag fel ute!"?
Oavsett vilket så var det inte så svårt att sätta näsan till glaset och låta superlativen dansa fram i anteckningsboken:
Medium intensity ruby colour. Perfekt mogna björnbär, blåbär plockade ur riset, mintiga toner, ceder, generös frukt som ändå lyckades hålla sig löjligt bra balanserad, sötaktiga kryddor, vanilj, lila blommor... Utöver den lavin av sköna intryck som vinet gav så var det också dess elegans och finstämda komplexitet som jag slogs av. Det här var inte ett vin som med alla sina tanniner, syror och ABV kommer fram och ger dig en rak höger. Snarare är det ren och skär poesi; en mjuk, alabastervit hand som smeker din kind, en blomma som precis slagit ut och har de där små daggdropparna över kronbladen... Det fälldes inga tårar här inte, men kanske kommer det en dag när ett vin är så bra att man bara kan gråta av lycka.
Lite allmänt om vinet: 100% ny amerikansk ek, 17 månader på detta. Det är inte 100% Shiraz i vinet dock, utan med andra inslag av bl a 6% Cabernet S.

Grange 2010
Det här var alltså den beryktade 100-poängaren av Robert Parker. Jag har inte riktigt hunnit relatera mina egna smaklökar till Parker's, men vad jag förstått så är han en person som gillar att bli blåst av stolen. Själv är jag en riktig sucker för elegans och kanske snarare återhållsamma viner, därav min fäbless för Bggne och Norra Rhône (svalklimats-Syrah...). Men visst blev jag lite darrig på manschetten när det var dags att hugga in på det här glaset, även om Grange 2009 redan givit vissa ledtrådar om hur 2010 skulle vara!
Medium intensity purple colour. Där 09an var elegant och vacker, var 10an mer kraftfull i sitt utförande och med tydligare fatnoter. Björnbär, blåbär, mint, sötaktiga kryddtoner, ek, choklad, kaffe och en subtil mineralitet letade sig in i vinet. Återigen är mina anteckningar något begränsade, men i det här fallet är det snarare frågan om att jag var lite förbluffad av hur bra ett vin kan vara?! För att slänga mig med några WSET-termer så beskrev jag vinet som följande:
Dry. Medium (+) acidity. Medium (+) tannin. Medium (+) alcohol. Medium body. Long finish. Det här är ett vin med äkta karaktär och pondus! Givetvis är det 100% ny amerikansk ek här också, fast med 18 månader på detta. Nicke berättade att de aldrig har mer än 18 månader. Det är mest Shiraz från Barossa, med 4% Cab S och 5% Shiraz från Maclaren Vale för syrans skull!
Om detta skrev jag "Amazing wine!" på sidans botten. Och det är det, ingen tvekan om den saken!

Nu när jag skriver det här ett par dagar senare så slås jag av hur bra kvällens viner var. Det är nästan som att uppleva dem igen när jag läser igenom anteckningarna och det jag skrivit ned här på sidan... Det blev långrandigt och inte så lite svamligt på sina ställen, men jag hoppas att ni får ut något nöje av det!

 

Han som åker runt och representerar dessa fantastiska viner i Norden heter Niclas Tuomela och kommer från Treasury Wine Estates Swe AB. Vilket jobb!

 

Ja, han kom från Oslo samma dag, sade han. Det verkar ju vara hemskt...

 

Vad jag kan se 99 poäng i The Wine Advocate, och satta av Lisa Perrotti-Brown i det alldeles nyss utkomna TWA-numret. Parker himself mig veterligen inte provat australiska viner på ett antal år. På auktionsmarknaden är det faktiskt en klar skillnad i pris mellan viner som får 100, 99 och 98 poäng, och om poängen är satta av Parker eller någon annan på TWA.
Har inte riktigt fått kläm på Lisas smak på samma sätt som några av de andra TWA-skribenter, men det beror nog på att hon inte täcker de områden där jag dricker mest.
Grange 2008 fick däremot 100 p av TWA (också Lisa Perrotti-Brown), och det är den enda Grange som idag står listad med 100 pinnar. Parker själv gav 100 p till Grange 1976 en gång i tiden, men Lisas 98 poäng står i översiktstabellen idag. Ett antal andra årgångar från 2000-talet har också fått 98 och 98+.
Kanske en Grange-vertikal vid tillfälle om vi har råd? Tycker att de har blivit alldeles för dyra för att köpa några nya de senaste åren, men har några ströflaskor (spridda årgångar 1992-2002) som rimligtvis ska drickas upp någon gång.

 

Jag kan absolut ha fått fel uppgifter kring poängsättningen, men jag tycker mig minnas att det var just 100 p som gällde... Nåja, 99 p är inte heller så dåligt.

 

Munskänkarna i Lund hade en vertikalprovning med Grange för något år sedan med årgångarna 1995, 1996, 1997, 1998, 1999 och 2001 . Fantastisk upplevelse . Jag köpte några 1998 efter det ... så jag kan vara med och bidra till en vertikal om det skulle bli aktuellt!!

 

Alright, något sent men har inte haft tiden att sätta mig ned och skriva mina provningsanteckningar! Jag gör ett försök att sätta lite poäng samtidigt, vilket jag inte är van vid. Vinerna var ganska svårdruckna tycker jag, och de flesta var alldeles för unga och slutna så man försökte göra det bästa av situationen och även se till framtida potential för vinet.

RWT 2009 - 94-95p
Fantastisk doft av bär, grönpeppar, läder, tobak. Frukttonerna gick i stil med björnbär och svartvinbärsblad(!), och en hel del övermogna jordgubbar. Jag tyckte mig finna viss eukalyptusdoft, och det bekräftades väl lite i smaken med den subtila mentholen som var närvarande. En viss fatkaraktär som bidrog med en härlig vaniljsötma. Smakmässigt var det ett fantastiskt gott vin; det kändes robust och mycket välgjort. En lång smak av mörka bär och en härligt hög syra! Upplevelsemässigt är det ett stort vin som jag tror kan växa ordentligt med många år på nacken. I dagsläget hade jag låtit det lufta ett bra tag om jag skulle ge mig på ett försök att dricka det.

RWT 2012 - 96-98p
Som @ChristianB nämnde var 2012 en stor årgång för Penfolds och RWT från det här året var betydligt mer elegant och snällare på alla sätt och vis än föregående 2009:an. Mörka bär var den mest framstående identifikatorn både när det gällde doft och smak, och den i 2009:an så framträdande fatkaraktären var betydligt mer subtil här. Det fullkomligt vimlade av smaker från bärträdgården; smultron, hallon, björnbär, mosade övermogna jordgubbar, lite blåbär! Allt paketerat tillsammans med kraftiga tanniner som verkligen gav en sträv vinupplevelse men som var så balanserad och bra det kan bli. Ett för mig vin i världsklass och jag minns att jag tänkte att om vin nr. 2 av 6 kan vara såhär bra, hur bra kommer de andra att vara?
För övrigt kanske den bästa årgånende någonsin av RWT enligt Penfolds själva. Köp nu, drick nu, om tio år, om tjugo, trettio, femtio+ år!

Bin 707 2008 - 95p
Cabernet i sin renaste essäns! Galna tanniner som gifter sig bra med lager på lager av mörka bär och den otroligt framträdande tonen av svartvinbär, både i form av bär och blad. Det finns även en hel del örtiga inslag i form av peppar, läder och tobak. Doften är för jäkligt bra och bygger verkligen upp en stor förväntan på vinet! Smakmässigt är det en lång sträv upplevelse med varma russintoner, svartvinbärsblad, mint och peppar. Balanserad men fortfarande sluten och alldeles för ung för mina smaklökar. Riktigt bra CS hursomhelst, men inget jag betalar 2500:- för.

Bin 707 2012 - 96p
Slutet och inte särskilt tillgängligt. Upplevdes som betydligt mer elegant än föregående testad årgång, även om tanninerna här var oerhört närvarande och gjorde det lite svårt att bedöma och dricka i dagsläget. Tungt, fylligt och med enorm potential. Jag hade nog alla gånger valt den här årgången före 2008:an, men väntat minst 10 år innan jag korkat upp den.

Grange 2009 - 98p
Jag hade stora förhoppningar på Grange av förklarliga skäl. Det mest hypade och dyraste vin jag testat, och jag blev både nöjd och lite besviken. Först och främst är det ett stort vin med enorm komplexitet. Det är lager på lager av mogna bär blandade med en härlig ton av ceder, örter, kryddor och viol. Ett mycket elegant vin som bjuder på en lång smak som till en början är kraftig och rustik, och som sedan successivt går över till en mjuk och len fruktighet i form av alla mogna bär och viss ton av plommon. I bakgrunden ligger hela tiden en härligt subtil närvaro av ny ek som balanserar upp tanninerna med en schysst vaniljsötma. Ett fantastiskt vin, men jag ställer mig frågande till hur ett vin kan kosta så mycket som det här gör.

Grange 2010 - 98p+
För jäkligt bra vin. Likt @ChristianB hade jag vid det här laget slutat skriva längre uppsatser om vinerna, och fokuserade mer på att njuta och förstå mig på vad det faktiskt var man hällde i sig. Mer kraftig i stilen än 2009:an, och jag upplevde den inte som lika tillgänglig nu som 2009:an var. Med det sagt gillade jag dock de underliggande smakerna bättre i den här årgången, och jag tror att det här kommer att växa till något riktigt stort om det bara får mycket tid på sig.

Summering
Kvällen var riktigt bra, med fantastiska viner. Jag upplevde att det var svårt att testa vinerna ur ett helt objektivt perspektiv då man läst mycket om dem innan, och man blir onekligen påverkad av sin omgivning. Jag kan personligen inte se hur motiverat det är med viner i fyratusenkronors-klassen, samtidigt som jag förstår att det i många fall, Grange inräknat, mer handlar om tillgång och efterfrågan samt den ikon/kult-status som vinet uppnått. Många betalar nog priset för Grange precis som för andra konstobjekt till sin samling. Huruvida det känns rätt eller fel, det är en annan diskussion.

Kvällen vinnare blev helt klart RWT 2012, mest tack vare att det var det mest tillgängliga redan nu, och något man med enkelhet kan ha i källaren i 10-50 år och vara säker på att man har något gott att se fram emot. Jag betalar gärna motsvarande summa för flera RWT 2012 än för en flaska Grange, och jag tycker verkligen att priset 900:- är ett bra pris för ett otroligt bra vin. Någon som vet beställningskvoten för webblanseringen?