En fråga av sådan vikt och dignitet känner jag ska inte döljas i en tråd om öl utan måste avhandlas i en egen.
Efter att under helgen empiriskt ha studerat frågan har jag fått ändra min uppfattning. Det går att kombinera metal och vin. Jag knäckte upp en Planeta Merlot 2003 och hällde i glaset samtidigt som jag hade lite trevlig Judas Priest i lurarna. Till min förvåning fungerar vinet utmärkt. Detta krävde naturligtvis en grundlig analys.
Vinet är i näsan en fruktpackad historia som toppas av vad jag förknippar med nyöppnat paket apelsinjuicekoncentrat. Efter ca 15 minuter dör dofterna taskigt nog ut i glaset.
Detta är dock totalt ointressant, så skit i det. Det spännande är det som passerar smaklökarna. Vinet mönstrar stadiga 15% alkohol (enligt etiketten, skulle inte bli förvånad om spaggarna ljuger ner drickat för att klara alkoholgränserna för beskattning) och har en tung yppig fruktighet som ligger kvar med en eldig eftersmak länge, länge. Kombinera detta med en väl integrerad fatton så har vi vad då? Just det, en whiskey light.
För att testa min teori så valde jag nu lite varierande låtar av Priest (Hell Patrol, Night Crawler, Judas Rising) och Maiden (The Number of the Beast, 2 Minutes to Midnight, The Evil That Men Do). Jodå, vinet levererade.
För det ultimata provet plockade jag då fram vad som utan tvekan måste betraktas som en Grand-Cru-platta, eller med den amerikanske lagvrängarens system en 100-poängsspelning: Iron Maidens 'Rock in Rio', alla liveplattors måttstock. Det rockar fett. Klassiker som Blood Brothers och Fear of the Dark med Planeta är som en lysande Yquem och den finaste gåslever. En total lyckokänsla infinner sig.
Larsson var alltså i viss mån på kombinationen. Skillnaden är att vinet inte ska vara sunkigt utan alkoholstinnt, mjukt och yppigt fruktdrivet med sötma och en balanserande syra vilket både Merlot, Zinfandel och även andra druvor är dugliga till att leverera. Det är alltså inte druvan i sig själv som är avgörande utan vinets slutliga struktur, dvs att det liknar det klassiska rock'n'roll-drickat whiskey.
Till sist en förmaning till Krug: nej, även om vinet påminner om JD så är det ytterst tveksamt att det gifter sig med vare sig cola eller Hof.
Rock on!
Efter att under helgen empiriskt ha studerat frågan har jag fått ändra min uppfattning. Det går att kombinera metal och vin. Jag knäckte upp en Planeta Merlot 2003 och hällde i glaset samtidigt som jag hade lite trevlig Judas Priest i lurarna. Till min förvåning fungerar vinet utmärkt. Detta krävde naturligtvis en grundlig analys.
Vinet är i näsan en fruktpackad historia som toppas av vad jag förknippar med nyöppnat paket apelsinjuicekoncentrat. Efter ca 15 minuter dör dofterna taskigt nog ut i glaset.
Detta är dock totalt ointressant, så skit i det. Det spännande är det som passerar smaklökarna. Vinet mönstrar stadiga 15% alkohol (enligt etiketten, skulle inte bli förvånad om spaggarna ljuger ner drickat för att klara alkoholgränserna för beskattning) och har en tung yppig fruktighet som ligger kvar med en eldig eftersmak länge, länge. Kombinera detta med en väl integrerad fatton så har vi vad då? Just det, en whiskey light.
För att testa min teori så valde jag nu lite varierande låtar av Priest (Hell Patrol, Night Crawler, Judas Rising) och Maiden (The Number of the Beast, 2 Minutes to Midnight, The Evil That Men Do). Jodå, vinet levererade.
För det ultimata provet plockade jag då fram vad som utan tvekan måste betraktas som en Grand-Cru-platta, eller med den amerikanske lagvrängarens system en 100-poängsspelning: Iron Maidens 'Rock in Rio', alla liveplattors måttstock. Det rockar fett. Klassiker som Blood Brothers och Fear of the Dark med Planeta är som en lysande Yquem och den finaste gåslever. En total lyckokänsla infinner sig.
Larsson var alltså i viss mån på kombinationen. Skillnaden är att vinet inte ska vara sunkigt utan alkoholstinnt, mjukt och yppigt fruktdrivet med sötma och en balanserande syra vilket både Merlot, Zinfandel och även andra druvor är dugliga till att leverera. Det är alltså inte druvan i sig själv som är avgörande utan vinets slutliga struktur, dvs att det liknar det klassiska rock'n'roll-drickat whiskey.
Till sist en förmaning till Krug: nej, även om vinet påminner om JD så är det ytterst tveksamt att det gifter sig med vare sig cola eller Hof.
Rock on!