Jimmy Forsman
Missförstått geni. Gravt blygsam. Despot.
Fick en inbjudan på mailen om att komma och prova lite mysviner tillsammans med Peter Gago, chefsvinmakaren för Penfolds, under premissen att det var Penfolds 170 års jubileum (och att det är dags att släppa 2009 Grange såklart). Som jag har förstått det så har det varit en intensiv vecka för gänget från Treasury, de har haft massor med events – både för privata samlare och restaurangfolk – och fokuset är väldigt mycket på vin och gastronomi.
Platsen var Studio Frantzén i Gamla Stan, någonting som brukar borga för helt ok käk.
Vi körde genom följande viner:
2013 Penfolds Bin 311 Tumbarumba Chardonnay 279kr 76850
2011 Penfolds Yattarna Chardonnay 949 kr 76979
2011 Penfolds Bin 389 Cabernet Shiraz 419kr 95118
1998 Penfolds St Henri Shiraz
2010 Penfolds St Henri Shiraz 599 kr 95619
1998 Penfolds RWT Barossa Valley Shiraz
2011 Penfolds RWT Barossa Valley Shiraz 899 kr 76976
2009 Penfolds Grange Shiraz 4299 kr 95618
Vi, eller i vilket fall inte jag, förde inte några direkt anteckningar. Det var mer en sittande middag och många intressanta diskussioner. Peter Gago är ett extremt kompetent, både som vinmakare och marknadsförare, och Nicke Toumela är också han ett proffs ut i fingerspetsarna.
Det var många närvarande från Treasury och det var väldig intressant att prata med dem. Speciellt intressant är det att prata med de i högre position som kommit hit från andra länder och få deras syn på monopolmarknader och de – ganska unika – problem som marknaden skapar. Speciellt om du arbetar med produkter där vinmakarna inte är villiga att kompromissa och skapa standardiserade boxviner. De skulle kunna göra det, såklart, men Penfolds som varumärke kan inte acceptera det – du kan inte ha en storsäljande generisk bib och sen sätta samma namn på Grange.
Nåväl. Vi ska inte gå in på det.
För mig var kvällens viner utan tvekan Yatarana Chardonnay 2011, St Henri 1998 och RWT 1998.
Yattarana Chard 2011 var tokigt torr, bra struktur, massor med koncentration och längd. En riktigt, riktigt vass Chardonnay. Ett vin som står sig mot många viner från Bourgogne, ävenviner från topplägen utan tvekan. Liten produktion och en hög prislapp dock. Men ett riktigt härligt vin. Och definitivt ett vin jag skulle vilja prova om 20 år.
De flesta har provat Grange vid ett eller annat tillfälle. Men väldigt få av oss har provat St Henri. Vilket är synd. Vilket är jävligt synd. Där Grange görs med ny ek görs St Henri med gammal eg, på stora fûdres. Alltså. Vad vi har här är ett vin som görs som en pre 1982 Bordeaux, eller som jag gillar att kalla det, the good ol' days.
St Henri 1998 är ett perfekt vin att dricka. Otroligt komplext, fortfarande ungdomligt men utvecklat. Så jävla utvecklat. Och självklart slutsålt. 2011 finns att köpa nu och hade jag pengarna på kontot skulle jag gå och beställa 6 stycken. En att prova nu, en om fem år och restan med en början om 10 år och framåt. Ett fantastiskt vin med enorm potential och det är gott. På riktigt och kostar under 600 spänn (om än dock med ett hårs marginal).
Grange måste nämnas. Grange är verkligen ett av världens stora viner. Det har också en stor prislapp. 09 har för mig exakt den näsa som en riktig bra Grange ska ha när den är ung. Massor med violer. Inte blåbär som alla pratar om. Violer. Och massor av dem. Syran är enorm, vinet är utöver det nästan omöjligt att bedöma. Men om 30 år kommer tårarna att rinna. Vilket vin det kommer att bli.
En annan av favoriterna från kvällen var RWT 98. Ett vin som verkligen överraskade med att ha exakt samma näsa nu som när jag först provade det när det släpptes. Exakt på tonen. Här har vi massor med blåbar, rostad ek och hela konkarongen. Men den har åldrats med värdighet. Drickfönstret på denna är inte lika långt som på St Henri. Men det går utan tvekan att lägga undan även RWT ett bra tag. Gott med mogna australiensare!
Fick även lite blandat käk till vinerna. Vi började med en anklevermacaron, sen en bit torsk, därefter en sjukt god råbff, sen en hög med kött och tryffel för att avsluta med lite extremt vällagrad och tempererad Comté och en bit brioche.
En mycket mycket bra kväll!
Platsen var Studio Frantzén i Gamla Stan, någonting som brukar borga för helt ok käk.
Vi körde genom följande viner:
2013 Penfolds Bin 311 Tumbarumba Chardonnay 279kr 76850
2011 Penfolds Yattarna Chardonnay 949 kr 76979
2011 Penfolds Bin 389 Cabernet Shiraz 419kr 95118
1998 Penfolds St Henri Shiraz
2010 Penfolds St Henri Shiraz 599 kr 95619
1998 Penfolds RWT Barossa Valley Shiraz
2011 Penfolds RWT Barossa Valley Shiraz 899 kr 76976
2009 Penfolds Grange Shiraz 4299 kr 95618
Vi, eller i vilket fall inte jag, förde inte några direkt anteckningar. Det var mer en sittande middag och många intressanta diskussioner. Peter Gago är ett extremt kompetent, både som vinmakare och marknadsförare, och Nicke Toumela är också han ett proffs ut i fingerspetsarna.
Det var många närvarande från Treasury och det var väldig intressant att prata med dem. Speciellt intressant är det att prata med de i högre position som kommit hit från andra länder och få deras syn på monopolmarknader och de – ganska unika – problem som marknaden skapar. Speciellt om du arbetar med produkter där vinmakarna inte är villiga att kompromissa och skapa standardiserade boxviner. De skulle kunna göra det, såklart, men Penfolds som varumärke kan inte acceptera det – du kan inte ha en storsäljande generisk bib och sen sätta samma namn på Grange.
Nåväl. Vi ska inte gå in på det.
För mig var kvällens viner utan tvekan Yatarana Chardonnay 2011, St Henri 1998 och RWT 1998.
Yattarana Chard 2011 var tokigt torr, bra struktur, massor med koncentration och längd. En riktigt, riktigt vass Chardonnay. Ett vin som står sig mot många viner från Bourgogne, ävenviner från topplägen utan tvekan. Liten produktion och en hög prislapp dock. Men ett riktigt härligt vin. Och definitivt ett vin jag skulle vilja prova om 20 år.
De flesta har provat Grange vid ett eller annat tillfälle. Men väldigt få av oss har provat St Henri. Vilket är synd. Vilket är jävligt synd. Där Grange görs med ny ek görs St Henri med gammal eg, på stora fûdres. Alltså. Vad vi har här är ett vin som görs som en pre 1982 Bordeaux, eller som jag gillar att kalla det, the good ol' days.
St Henri 1998 är ett perfekt vin att dricka. Otroligt komplext, fortfarande ungdomligt men utvecklat. Så jävla utvecklat. Och självklart slutsålt. 2011 finns att köpa nu och hade jag pengarna på kontot skulle jag gå och beställa 6 stycken. En att prova nu, en om fem år och restan med en början om 10 år och framåt. Ett fantastiskt vin med enorm potential och det är gott. På riktigt och kostar under 600 spänn (om än dock med ett hårs marginal).
Grange måste nämnas. Grange är verkligen ett av världens stora viner. Det har också en stor prislapp. 09 har för mig exakt den näsa som en riktig bra Grange ska ha när den är ung. Massor med violer. Inte blåbär som alla pratar om. Violer. Och massor av dem. Syran är enorm, vinet är utöver det nästan omöjligt att bedöma. Men om 30 år kommer tårarna att rinna. Vilket vin det kommer att bli.
En annan av favoriterna från kvällen var RWT 98. Ett vin som verkligen överraskade med att ha exakt samma näsa nu som när jag först provade det när det släpptes. Exakt på tonen. Här har vi massor med blåbar, rostad ek och hela konkarongen. Men den har åldrats med värdighet. Drickfönstret på denna är inte lika långt som på St Henri. Men det går utan tvekan att lägga undan även RWT ett bra tag. Gott med mogna australiensare!
Fick även lite blandat käk till vinerna. Vi började med en anklevermacaron, sen en bit torsk, därefter en sjukt god råbff, sen en hög med kött och tryffel för att avsluta med lite extremt vällagrad och tempererad Comté och en bit brioche.
En mycket mycket bra kväll!
