Pinsamma misstag vid blindprovning av vin

[Mattias Schyberg]

Ni vet säkert precis vad jag menar, det vill säga ni som brukar roa er med blindprovning när ni provar vin. Man tycker att man har hittat den där typiska markören som talar sitt tydliga språk om druva, ursprung och kanske till och med ett specifikt vin, för att sekunden efter avtäckningen inse att man är ute och cyklar BIG TIME.

Det händer i alla fall mig då och då, oftast när jag blir slarvig och börjar dra slutsatser innan jag hunnit lyssna på vad analysen har att berätta, vilket min personlighet trivs väldigt bra med att göra.

Tänkte därför bjuda på några av mina mer eller mindre magplask som jag har lyckats åstadkomma vid lite olika tillfällen.

Förolämpa aldrig dina vänner...
Det är en dålig idé att chansa på att vinerna man har framför sig är av BiB-kvalitet när man är inbjuden på vinprovning hos vinnördar. Temat var mjuka och lätta rödviner i en prisklass mellan 100-150 kr (vilket såklart inte var uttalat). Jag hade en dålig dag helt enkelt och tyckte rubbet kändes blaskigt och trist. Pinsamt minst sagt...men att man blir ödmjuk av blindprovning fick jag lära mig.

Förväxla aldrig Pinot Noir med Syrah...
Jag har vid mer en ett tillfälle gissat Syrah på Pinot Noir. Egentligen borde det inte vara möjligt, färgen och tanninstrukturen är som natt och dag normalt, men ändå så har jag lyckats med bedriften. Orsaken är aromen som i min näsa kan vara oerhört lika ibland.

Utöver mina två exempel så har jag såklart landat på magen ett antal gånger, men nu är det er tur att bjuda på era mest pinsamma magplask, ni som vågar alltså.

 

[Vino fino]

Jag och några bekanta som ligger på RÖD: SÖK OMEDELBAR HJÄLP i Monopolets ”testa ditt drickande” brukar träffas en gång i månaden för blindprovning.

Vi kommer överens innan och delar ut vintyper per deltagare. Varje deltagare köper två pavor från samma druva eller vintyp. En ska ligga runt 150, den andra dyrare, hur dyr beroende på vad vi testar. Deltagarna får välja vilket vin som helst, från egen källare eller SB eller var de nu hittar något lämpligt.

Vi testar sedan 6 vintyper * 2 exemplar = 12 buteljer som täcks med numrerade blindprovarfodral av en äkta maka som inte deltar i tävlingen. Vi provar alltså ”blint” i den bemärkelsen att alla vet vilka 6 vintyper som skall testas men ingen vet vad fodralen innehåller, inte ens de egna två flaskorna som man har köpt.
Poäng ges för druva/typ, ursprung och prisklass (”dyr” eller ”runt 150”).

Vi har hållit på ett par år nu och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag gjort bort mig. Inte sällan har jag fel på S.B / Chardonnay, jag deklarerar alltid självsäkert ”Detta är mesigt och mjäkigt, körsbärskompott, vilket trams, måste vara Merlot!” och varje gång är det Sangiovese. Jag lär mig aldrig. Ett av det värsta felstegen var när jag själv hade köpt en Cru Classe St Estephe från 2009 och sågade den totalt. ”Löjligt tydlig ek, eukalyptus, mynta, bombastisk frukt, måste vara en hysterisk blockbuster Cab från Oz!! 129 kr?? Vem fan har tagit med sig Wolf Blass yellow label???”

Alla i vårt gäng har blivit enormt ödmjuka inför blindprovningar. Vi märker också hur mycket dagsformen påverkar. Ibland är man i toppform, andra dagar verkar kalibreringen vara helt åt skogen.

 

[Mattias Schyberg]

Jag och några bekanta som ligger på RÖD: SÖK OMEDELBAR HJÄLP i Monopolets ”testa ditt drickande” brukar träffas en gång i månaden för blindprovning.

Vi kommer överens innan och delar ut vintyper per deltagare. Varje deltagare köper två pavor från samma druva eller vintyp. En ska ligga runt 150, den andra dyrare, hur dyr beroende på vad vi testar. Deltagarna får välja vilket vin som helst, från egen källare eller SB eller var de nu hittar något lämpligt.

Vi testar sedan 6 vintyper * 2 exemplar = 12 buteljer som täcks med numrerade blindprovarfodral av en äkta maka som inte deltar i tävlingen. Vi provar alltså ”blint” i den bemärkelsen att alla vet vilka 6 vintyper som skall testas men ingen vet vad fodralen innehåller, inte ens de egna två flaskorna som man har köpt.
Poäng ges för druva/typ, ursprung och prisklass (”dyr” eller ”runt 150”).

Vi har hållit på ett par år nu och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag gjort bort mig. Inte sällan har jag fel på S.B / Chardonnay, jag deklarerar alltid självsäkert ”Detta är mesigt och mjäkigt, körsbärskompott, vilket trams, måste vara Merlot!” och varje gång är det Sangiovese. Jag lär mig aldrig. Ett av det värsta felstegen var när jag själv hade köpt en Cru Classe St Estephe från 2009 och sågade den totalt. ”Löjligt tydlig ek, eukalyptus, mynta, bombastisk frukt, måste vara en hysterisk blockbuster Cab från Oz!! 129 kr?? Vem fan har tagit med sig Wolf Blass yellow label???”

Alla i vårt gäng har blivit enormt ödmjuka inför blindprovningar. Vi märker också hur mycket dagsformen påverkar. Ibland är man i toppform, andra dagar verkar kalibreringen vara helt åt skogen.

Håller med, dagsform är oerhört bidragande. Vissa dagar är man sanslöst på hugget, vid andra så missar man självklarheter. Just denna dynamik gör blindprovning så oerhört skoj. Men en sak är i alla fall säker - jag blir jävligt less på mig själv när jag missar.

En annan sak som är säker, det finns inget som man lär sig så mycket av som att ha fel. När jag tänker: "Ok, det blev fel, men just detta skall jag aldrig göra om igen", så brukar hjärnan lyckas koppla någorlunda rätt synapser med rätt vin. Detta även om det ibland krävs ett par tillfällen innan det blir rätt kopplingar.

Sen blir jag vanligtvis mer gramse när jag är ute och cyklar i analysen än när jag analyserar rätt men gissar fel.

 

[StefanAkiko]

Man klarar sig alltid bra på blindprovningar så länge man tar på sig ödmjukhetsluvan. Då är det samtidigt också lätt att bära dumstruten - som alltid behöver plockas fram från gång till annan. Också för RP vad gäller modern Bdx och naturviner. Och man lär sig aldrig så bra som då man provar blint och kör fast i sin analys, kör vilse i sin analys eller helt enkelt inte fixar att göra en analys som leder till några slutsatser.

Nog kan jag vara helt säker och ha rätt, men jag kan också vara bensäker och ha fel. Ständig rekalibrering är utvecklande och jag finner det alltid lika underhållande att iaktta en lite snorkigare vinperson som vägrar vara specifik vid blindprovning, men som vid "etikettsprovning" uttalar sig vitt och brett om hur urtypiskt vinet framför den är.

Gjort bort mig?
Moi?
HA-HA-HA-HA!!!
Ligger nog i världstoppen

 

[Mattias Schyberg]

Man klarar sig alltid bra på blindprovningar så länge man tar på sig ödmjukhetsluvan. Då är det samtidigt också lätt att bära dumstruten - som alltid behöver plockas fram från gång till annan. Också för RP vad gäller modern Bdx och naturviner. Och man lär sig aldrig så bra som då man provar blint och kör fast i sin analys, kör vilse i sin analys eller helt enkelt inte fixar att göra en analys som leder till några slutsatser.

Nog kan jag vara helt säker och ha rätt, men jag kan också vara bensäker och ha fel. Ständig rekalibrering är utvecklande och jag finner det alltid lika underhållande att iaktta en lite snorkigare vinperson som vägrar vara specifik vid blindprovning, men som vid "etikettsprovning" uttalar sig vitt och brett om hur urtypiskt vinet framför den är.

Gjort bort mig?
Moi?
HA-HA-HA-HA!!!
Ligger nog i världstoppen

Lite specifika exempel hade varit roligt att läsa?

 

[Segol]

Du menar som när jag sa nedan om vad som sen visade sig vara en bra vit bourgogne...
"Det är i alla fall ingen chardonnay men jag har svårt att placera den"

Det finns fler exempel men jag har ingen lust att rannsaka mitt minne

 

[chambertin]

Egentligen är väl inte meningen med blindprovning att man skall gissa utan att analysen av vinet inte skall störas av de förväntningar, förutfattade meningar och kunskaper man har om vinet är känt. Våra gissningslekar tenderar tyvärr ofta till att försöka går runt själva idén med de täckta flaskorna.

En del av misstaget man gör när man blindprovar är att man alltför snabbt sätter igång med just gissningsleken och att få koll på druva, region, årgång, odlare m.m. Fastnar man där i ngt man tror så kommer lätt karaktärer och dofter med de kunskaper man har om vinet eller druvan man "tror" sig ha i glaset och då går ofta den riktiga analysen åt skogen.

Tricket (skall inte påstå att jag är särskilt bra på det dock) är väl att försöka analysera dofterna och smakerna så gott det går och skriva ner alla intryck UTAN att snegla åt att börja gissa vad det kan vara i glaset. Det brukar ju ändå inte gå särskilt bra (i alla fall inte för mig )

För egen del så har jag liksom ni andra en lång rad pinsamma gissningar och annat bakom mig när man blindprovat eller fått vin blint vid middagar och blivit ombedd att berätta vad man tror sig ha i glasen.
Har gissat enkelt plonk-bubbel på en Dompa-90 en gång t.ex.
De flesta och mest pinsamma gissningarna är dock att jag satt ett antal prestige-viner som betydligt enklare kusiner med Dompan ovan som en av de värre exemplen men även Vega Sicilia och Yquem har vid ngt tillfälle hamnat helt fel vad gäller nivå på vin när jag gissat.

Som sagts förut, ödmjukhet om den egna förmågan är vinprovarens bäste vän.

 

[Mattias Schyberg]

Egentligen är väl inte meningen med blindprovning att man skall gissa utan att analysen av vinet inte skall störas av de förväntningar, förutfattade meningar och kunskaper man har om vinet är känt. Våra gissningslekar tenderar tyvärr ofta till att försöka går runt själva idén med de täckta flaskorna.

En del av misstaget man gör när man blindprovar är att man alltför snabbt sätter igång med just gissningsleken och att få koll på druva, region, årgång, odlare m.m. Fastnar man där i ngt man tror så kommer lätt karaktärer och dofter med de kunskaper man har om vinet eller druvan man "tror" sig ha i glaset och då går ofta den riktiga analysen åt skogen.

Tricket (skall inte påstå att jag är särskilt bra på det dock) är väl att försöka analysera dofterna och smakerna så gott det går och skriva ner alla intryck UTAN att snegla åt att börja gissa vad det kan vara i glaset. Det brukar ju ändå inte gå särskilt bra (i alla fall inte för mig )

För egen del så har jag liksom ni andra en lång rad pinsamma gissningar och annat bakom mig när man blindprovat eller fått vin blint vid middagar och blivit ombedd att berätta vad man tror sig ha i glasen.
Har gissat enkelt plonk-bubbel på en Dompa-90 en gång t.ex.
De flesta och mest pinsamma gissningarna är dock att jag satt ett antal prestige-viner som betydligt enklare kusiner med Dompan ovan som en av de värre exemplen men även Vega Sicilia och Yquem har vid ngt tillfälle hamnat helt fel vad gäller nivå på vin när jag gissat.

Som sagts förut, ödmjukhet om den egna förmågan är vinprovarens bäste vän.

Väl formulerat.

Många sanningar i ditt inlägg som lätt glöms bort. Inte sällan sitter folk ibland som frågetecken när man slutligen frågar vad de tyckte om vinet och uttrycker sig då ofta så här: "jag vet inte, jag har inte hunnit ta ställning till det, men det smakar som en Bordeaux". I de fallen har prioriteringen gått snett i min värld. Först och främst så tycker jag ens personliga omdöme skall fram, därefter kan man spekulera om ursprung och leka gissningslek.

Fördelen med den subjektiva åsikten är att den är omedelbar och direkt. Om man gillar något eller ej kräver knappast eftertanke, i alla fall tycker jag på det viset. Men om man är orolig för att tycka om "fel vin" så blir man mest troligt lite mer fundersam och har svårt att säga vad man gillar spontant. I dessa fall vill många nog invänta lite mer data innan de säger för mycket och gör bort sig.

Själv tycker jag bara det är trevligt att bli positivt överraskad med viner/vintyper man inte trodde man gillade, men som visar sig vara fel blint.

 

[ChristianB]

Är det bara jag som upplever att jag behöver ganska lång tid på mig för att verkligen blindprova ett vin? Från det att man får vinet i glaset så brukar det ta mig en stund att verkligen bilda mig en uppfattning om vad det är jag har; det ska doftas och smakas, funderas lite, dofta och smaka igen, därefter kanske jag kan dra något slags slutsats.
Jag minns det särskilt från en provning där några olika Rhône-viner var med, bland annat en Côte-Rotie mot en C9dP, och först kunde jag inte alls reda ut skillnaderna i det. Men efter en liten stund så blev det bättre och jag kunde få koll på läget, men inledningsvis var det lite "vad f*n ÄR det här!?".

 

[Livermore]

"vad f*n ÄR det här!?".

Känner igen mig, kanske inte så mycket på blindprovning då jag inte sysslat med det än. Men jag kör alltid på att vara helt lost och famla efter smaknoter när jag först provar ett vin. Det tar dock inte så många sniffningar och smakningar innan hjärnan och näsan förstår vad målet med detta konstanta sniffande är, vilket är skönt

 

[Mattias Schyberg]

Är det bara jag som upplever att jag behöver ganska lång tid på mig för att verkligen blindprova ett vin? Från det att man får vinet i glaset så brukar det ta mig en stund att verkligen bilda mig en uppfattning om vad det är jag har; det ska doftas och smakas, funderas lite, dofta och smaka igen, därefter kanske jag kan dra något slags slutsats.
Jag minns det särskilt från en provning där några olika Rhône-viner var med, bland annat en Côte-Rotie mot en C9dP, och först kunde jag inte alls reda ut skillnaderna i det. Men efter en liten stund så blev det bättre och jag kunde få koll på läget, men inledningsvis var det lite "vad f*n ÄR det här!?".

När det gäller vad jag gillar så går det rysligt snabbt, likaså om vinet har en uppenbar markör som går direkt upp till hjärnan och ringer i den stora klockan. När det gäller analys och slutsats så håller jag med om att det tar tid innan alla inslag träder fram ordentligt. Finns inget värre än att få ett glas uppstucket under näsan med kommentaren: "Du som är så duktig på vin, vad är det här för något?" Detta samtidigt som man har tio sekunder på sig att svara MAX. Visst, ringer kunskapsminnet i klockan vid första sniffen så kan jag möjligen gissa rätt, men det sker ju inte alltid såklart.

Tycker dessutom att det många gånger blir avsevärt enklare att hitta diverse markörer om man har flera viner framför sig, då man lätt kan använda sig av adaption för att hitta subtila markörer. Detta genom att först lukta på ett vin och sen direkt på ett annat. På så vis reagerar näsan främst på skillnaden i aromen vilket gör att det unika i vinet framgår tydligare. Många markörer kan bli oerhört tydliga med den metoden. Om du inte har provat innan så har du en ny riktigt vass kniv i vertygslådan att prova.

Nu är kanske detta knep säkert självklart för dig (med tanke på ölkunskaper med mera), men någon kanske får nytta av det som läser tråden om inte annat.

 

[Vino fino]

Detta genom att först lukta på ett vin och sen direkt på ett annat. På så vis reagerar näsan främst på skillnaden i aromen vilket gör att det unika i vinet framgår tydligare.

Att prova minst två viner samtidigt är att rekommendera, faktiskt inte bara ur ett jämförelseperspektiv (vilket är basen för hur den mänskliga hjärnan logiskt resonerar) utan även fysiskt-biologiskt. Doftsinnet kan bara fokusera upp till 5 sekunder, sen domnar det av. Att stå och intensivt inhalera en halvminut alltså ganska meningslöst. Även om det ser tufft och professionellt ut på scen när man är en känd vinrecensent!!

 

[Mattias Schyberg]

Att prova minst två viner samtidigt är att rekommendera, faktiskt inte bara ur ett jämförelseperspektiv (vilket är basen för hur den mänskliga hjärnan logiskt resonerar) utan även fysiskt-biologiskt. Doftsinnet kan bara fokusera upp till 5 sekunder, sen domnar det av. Att stå och intensivt inhalera en halvminut alltså ganska meningslöst. Även om det ser tufft och professionellt ut på scen när man är en känd vinrecensent!!

5 sekunder stämmer möjligen men återhämtningen sker ju också snabbt. Det räcker ju att sluta lukta några sekunder för att återfå känsligheten. Paus mellan sniffen är alltså att rekommendera förutom när man använder sig av adaptionsknepet, då är det ju just denna effekt man vill uppnå, dvs tappa känsligheten för de gemensamma inslagen vilket leder till att det blir lättare att reagera sensoriskt på "nya inslag".

Jag kan sitta och lukta på ett vin i intervaller en hel kväll utan att tappa förmågan, allt handlar om att luktsinnet behöver vila mellan varven. Jag hittar ofta olika saker vid olika sniff dessutom.

 

[ChristianB]

Att prova minst två viner samtidigt är att rekommendera, faktiskt inte bara ur ett jämförelseperspektiv (vilket är basen för hur den mänskliga hjärnan logiskt resonerar) utan även fysiskt-biologiskt. Doftsinnet kan bara fokusera upp till 5 sekunder, sen domnar det av. Att stå och intensivt inhalera en halvminut alltså ganska meningslöst. Även om det ser tufft och professionellt ut på scen när man är en känd vinrecensent!!

Mitt stora "problem" blir ju att det är segt att prova två flaskor vin på egen hand. Men jag ska väl kunna lösa det också, om jag bara får lite bättre koll på vänner, kollegor och släktingar som kan tänkas vilja prova!

 

[Mattias Schyberg]

Mitt stora "problem" blir ju att det är segt att prova två flaskor vin på egen hand. Men jag ska väl kunna lösa det också, om jag bara får lite bättre koll på vänner, kollegor och släktingar som kan tänkas vilja prova!

Det är bara att komma till Göteborg, jag ställer gärna upp som slasktratt.

 

[ChristianB]

Det är bara att komma till Göteborg, jag ställer gärna upp som slasktratt.

Det är inte alls någon dum idé! Att köra lite provningar med er "forumiter" vore ju alldeles lysande. Jag kan tänka mig att sommaren är lite svår att planera, men hösten är ju troligen lättare. Plus att jag hinner göra Frankrike ett par veckor i september och då kan ta hem något trevligt till en sådan afton i exempelvis Götlaborg!

 

[Mattias Schyberg]

Det är inte alls någon dum idé! Att köra lite provningar med er "forumiter" vore ju alldeles lysande. Jag kan tänka mig att sommaren är lite svår att planera, men hösten är ju troligen lättare. Plus att jag hinner göra Frankrike ett par veckor i september och då kan ta hem något trevligt till en sådan afton i exempelvis Götlaborg!

Låter som en deal!

 

[StefanAkiko]

Låter som en deal!

...och om några timmar är det ju precis DET vi gör!
I Götabååårj.

...tror fö att Blåvitt nyligen gjorde mål. Vrålet nådde mitt hotell...

 

[Mattias Schyberg]

...och om några timmar är det ju precis DET vi gör!
I Götabååårj.

...tror fö att Blåvitt nyligen gjorde mål. Vrålet nådde mitt hotell...

Var bor du, på Posthotellet?

 

[StefanAkiko]

Lite specifika exempel hade varit roligt att läsa?

Säger som @Segolas att det säkert skulle vara roligt läsa, men jag har inte någon särskild lust (eller ork) ta fram dyng-grepen och börja skyffla.
Men högljutt har jag bombat två finare Barolos, den första som en billig och menlös Cote du Rhône och den andra som en självklar Bourgogne. Vid båda tillfällena var jag bensäker och gjorde rent av lite narr av dem som sa "Barolo". Värst är att då jag fick veta sanningen, så upptäckte jag också omedelbart alla markörer och vinerna blev omedelbart ursprungstypiska. Har slutat säga: "Jag missar ALDRIG Nebbiolo." och har slutat säga: "det är omöjligt missta Barolo för Bourgogne."

Värden: Vi skall bjuda på en Zinfandel ikväll.
En flaska står på bordet med etiketten mot övriga gäster.
Storskräwlaren ser ingen etikett, bara en flaska vitt vin på bordet.
Skräwlaren: Ja, Zin är ett rikt vin med extremt fyllig röd färg... Bla bla bla...
Världen: jaha?
Skräwlaren: skall vi dricka det här vita skitvinet på bordet innan du tar fram kvällens Zin?
...det stod ett blush wine på bordet...

Det här vinet kan vara nästan vadsomhelst, men det är iaf inte något bra vin. Det kommer inte från Fra och definitivt inte från Bordeaux. Bla bla bla skräwel skrowel jag-vet-allt (1996 Pichon Lalande)

Osv. Men nu får det räcka för i år. Imorgon fyller jag på min storsamling faceplants