Så här förbereder jag kvällens vin

[StefanAkiko]

Dagens begivenhet till söndagsmiddagen blir en flaska sommar från den övre hyllan:
2014 Gitton Père et Fils Sancerre La Vigne du Larrey

Lade in flaskan i kylen igår afton.
Ploppade flaskan kl 15 och kollade den för korkskada och oxidation. Den klarade testet
Lät den sedan stå öppen i kylen.
Återvände till den efter en timma och kände mig nöjd, satte i korken och lät den stå kvar i kylen.
Promenaden till restaurangen tar ca 20 minuter och det är nu 30 grader ute och ett snabbt överslag vad gäller värmepermeabilitet. Ahum.
Slutsats: T = perfekt då vi kommer fram

Har också roat mig med att läsa på lite​

Det här är lite rolig engelska:
Le Larrey is a famous plot, mentioned in the history of Sancerre as early as 1777 as one of the best ones for sauvignon blanc. The oldest Gitton family vineyard is planted on the Hauterivian limestone, on the plot which sits on a 30% slope. The 2014 vintage got 94 points from the Gilbert & Gaillard Guide, the key guide to French wines in recent decades, and also received a recommendation at the IWC. The wine is accentuated on the nose with pronounced creamy notes, citrus and light tropical grapefruit aromas. The acids are young and accentuated, so the wine can also be stored in a personal collection, with the expected increase in the smell of smokiness.

En annan källa:
Soil Hauterivian Chalk
Surface 1.5 ha
Plantation 1949- 52- 56
Slope 30 - 45%
Altitude 150 - 185 m
Exposure East
Grape Sauvignon Blanc
Graftings Rupestris du lot, 41B, 5BB
Vinified in 600 L oak barrels Harvested by hand

En annan:
Splendid bright light yellow color with golden reflections. Large, distinguished nose mixing exotic fruits, citrus zest, with minerality as a common thread. Tense mouth with a little fat, which diffuses like an infusion of plants and flowers (acacia, eucalyptus). The finish is fleshy, juicy, a little iodized.

 

[Bastardo]

Dagens begivenhet till söndagsmiddagen blir en flaska sommar från den övre hyllan:
2014 Gitton Père et Fils Sancerre La Vigne du Larrey

Visa bifogad bild 30177

Lade in flaskan i kylen igår afton.
Ploppade flaskan kl 15 och kollade den för korkskada och oxidation. Den klarade testet
Lät den sedan stå öppen i kylen.
Återvände till den efter en timma och kände mig nöjd, satte i korken och lät den stå kvar i kylen.
Promenaden till restaurangen tar ca 20 minuter och det är nu 30 grader ute och ett snabbt överslag vad gäller värmepermeabilitet. Ahum.
Slutsats: T = perfekt då vi kommer fram

Har också roat mig med att läsa på lite​

Det här är lite rolig engelska:
Le Larrey is a famous plot, mentioned in the history of Sancerre as early as 1777 as one of the best ones for sauvignon blanc. The oldest Gitton family vineyard is planted on the Hauterivian limestone, on the plot which sits on a 30% slope. The 2014 vintage got 94 points from the Gilbert & Gaillard Guide, the key guide to French wines in recent decades, and also received a recommendation at the IWC. The wine is accentuated on the nose with pronounced creamy notes, citrus and light tropical grapefruit aromas. The acids are young and accentuated, so the wine can also be stored in a personal collection, with the expected increase in the smell of smokiness.

En annan källa:
Soil Hauterivian Chalk
Surface 1.5 ha
Plantation 1949- 52- 56
Slope 30 - 45%
Altitude 150 - 185 m
Exposure East
Grape Sauvignon Blanc
Graftings Rupestris du lot, 41B, 5BB
Vinified in 600 L oak barrels Harvested by hand

En annan:
Splendid bright light yellow color with golden reflections. Large, distinguished nose mixing exotic fruits, citrus zest, with minerality as a common thread. Tense mouth with a little fat, which diffuses like an infusion of plants and flowers (acacia, eucalyptus). The finish is fleshy, juicy, a little iodized.

Jag väntar med en stor spänning vad du ger betyg för vinet, speciellt då du inte är någon stor vän av vita viner från det området.

 

[StefanAkiko]

Jag väntar med en stor spänning vad du ger betyg för vinet, speciellt då du inte är någon stor vän av vita viner från det området.

Oj! Där är ett litet missförstånd （╹◡╹）
Jag älskar ssk Muscadet med S&M, Sancerre och Pouilly Fumé
Denna kärlek har följt mig genom hela livet, från gymnasietidens vinprovningar tills nu. Och kärleken är både djup och ömsesidig.
Har ploppat mig genom över 40 sådana viner i år. Hitintills är det iaf ca 40 provningsanteckningar.

Kvällens vin på Trattoria Pecorella:

2014 Gitton Père et Fils Sancerre La Vigne du Larrey, 97p​

Och väl hemkomna ploppade vi en flaska Muscadet:

2020 Michel Delhommeau Muscadet de Sèvre-et-Maine Sur Lie Cuvée Harmonie, 93p​

Postar smaknoterna i annan tråd.
Men, Muscadetten smakar ungefär som denna vaggvisa:

https://spotify.link/jso5TfrEaDb

 

[StefanAkiko]

I afton blir det en 2016 Château de Pibarnon som ploppas kl 13, dubbeldekanteras för sediment och som sedan får stå till sig i flaskan med korken bredvid.

Målet är att sätta oss till bords för söndagsmiddag på Trattoria Pecorella kl 18:30.

Vi ser verkligen fram mot detta vin!

Bandol: Vinets Hjärta i Provence

Som alla redan vet är Bandol beläget i hjärtat av Provence och att området är synonymt med robusta röda viner. Denna AOC-region har en rik vinhistoria som sträcker sig ända tillbaka till romartiden. Kulturen i omgivningarna är djupt rotad i allt som hör till livet kring vinproduktion. Terroiren är en unik kombination av kalksten och lera, som ger vinerna en distinkt mineralitet. Klimatet, som naturligtvis domineras av det närliggande Medelhavet, bjuder på torra, varma somrar och milda vintrar. Detta skapar sammantaget perfekta förhållanden för just Mourvèdre. Med staden Marseille som dess kulturella epicentrum, är det en dröm att få avnjuta Bandols kultur och tradition på plats. Står på min Bucketlist.

I Bandol skapas några av världens mest framstående viner av Mourvèdre. Denna druva kräver mycket sol och värme för att nå full mognad. Det får den i Bandol och druvan är i det närmaste synonym med regionen. Även om Mourvèdre går under olika namn runt om i världen, såsom Monastrell i Spanien och Mataro i Nya världen, är det i Bandol som den verkligen skiner. Hur kan man inte bara älska dessa tanninrika, långlivade röda viner som framhäver druvans djupa fruktighet, komplexa kryddighet och förmåga att åldras vackert? Det bör noteras att många tillsammans med Château de Pibarnon även odlar Cinsault och Clairette. Dessa druvor tillför ytterligare dimensioner till vinerna.

Château de Pibarnon
Beläget på toppen av en kulle stoltserar de med en vidsträckt utsikt över Medelhavet. Sedan 1970-talet har familjen Saint-Victor hör drivit en kvalitetsmedveten och visionär utveckling av sina viner och samtidigt blivit stolta flaggbärare för Bandol AOC.

En fascinerande detalj om Pibarnon är dess unika läge som beskrivs som en egen amfiteater av terrasser. Detta bidrar till dess särskilda mikroklimat. Men, jag kan dock inte hitta bilder som visar på detta.

2016 anses av många vara en av deras bästa årgångar, tack vare de idealiska klimatförhållandena under året.

Vi hoppas naturligtvis på det bästa!

 

[StefanAkiko]

I afton: Australisk Shiraz då den är (på papperet) som bäst. Extra bra gillar jag viner med gedigen historia bakom passionen!
Detta är mitt första möte med ett viin från Dutschke, och vad kan väl vara en bättre dörröppnare än deras prestigevin i någon slags tidig mognadsfas?

Bild lånad från Vivino. Godare bild på avdelningen för smaknoter vad det lider.

Jag började förberedelserna, såsom man bör, med liten Googling:

Historien bakom 2009 Dutschke Shiraz Oscar Semmler​

Kvalitetsvin är inte bara en dryck utan en god samling goda berättelser. Få flaskor fångar denna känsla bättre än 2009 Dutschke Shiraz Oscar Semmler. Dess djup fångas genom berättelserna om land, familj, och framför allt, arvet från Oscar Semmler.

Oscar Semmler, en ikon inom Barossa Valleys vinvärld, gjorde en livslång insats för regionens vinindustri. Han kan med fog anses vara en av de viktigaste drivkrafterna bakom områdets framgångar. Under 1960- och 70-talet var han ordförande för både Barossa Co-Operative Winery och Australian Wine and Brandy Association. Hans entusiasm, omfamnande av innovationer och uppmuntran till andra cementerade hans anseende som en av vinindustrins pelare.

2009 Dutschke Shiraz Oscar Semmler är dedikerad till Oscar. Ett kärleksfullt förkroppsligande av de värderingar han höll kära. Producerad från den enastående St. Jakobi Vineyards "1975 Block" är denna Shiraz ett av de allra bästa från Australien, du vet: då man söker det finaste.

Efter skörd genomgick druvorna en fermenteringsprocess som varade 7-8 dagar i rostfria öppna jäsningskärl. Sedan följde korgpressning med sekundär jäsning i ekfat. Efter malolaktisk jäsning fick vila i dessa fat under 19 månader. Framtagen genom skicklig hantering av Wayne Dutschke och född ur den aktade jorden i Ken & Helen Semmler’s St. Jakobi Vineyard, är denna Shiraz inte bara en glädje för gommen när den är ung men lovar också en utveckling av karaktär och djup med medel till lång lagring.

Vad jag tar med mig
2009 Dutschke Shiraz Oscar Semmler är en hyllning till en fantastisk tongivande person och ett löfte om högsta kvalitet. Detta vin är Dutschke-familjens största ansträngning och jag hoppas att deras hårda slit ger lika stor njutning som det redan nu gör i min fantasi...

PLOPP!​

Ut kluckar ett mörkt, nästan svart vin.
Under dekanteringen fylls hela köket av underbar Australisk syrah-jord med starka inslag av fänkål och söt lakrits. Mums!
Trots att det är skruvkork, häller jag upp den sista skvätten (med rikligt sediment) i ett glas för kvalitetskontroll enligt mitt nogrannt utarbetade protokoll:

• Korkskada?
• Oxiderad?
• Värmeskadad?
• Olämpligt för fine dining?

Svaret blev NEJ! på de frågorna.

Sista protokollfrågan:

• Hur hantera det nu? Vila i dekantern? Slow-oxas? Omedelbart åter i flaskan? Kylas? Annat?

Vinet i dess första slurk avslöjar ett oförskämt ungt vin med massiv kropp i fantastisk balans. Typ body builder mästare. Syrorna griper bra tag i munnen och den massiva frukten hålls stången på ett bra sätt. Alkoholen skrämmer förmodligen vissa känsligare själar, men i vårt hus uppskattar vi hur den hjälper till att mala ned maten och rensa gommen. Tanninerna kändes förvånansvärt beskedliga, men lär titta fram efter några timmars dekantering. Så: Nu står vinet på mitt hemmakontor och sprider sin fantastiska väldoft.

Ett såhärpassfantastiskt vin gör att vi båda verkligen ser fram mot aftonens begivenheter på PRIMO.

Fredagsmys redan på torsdag! ​

Den modernt uppdaterade etiketten.

 

[magnum]

I afton: Australisk Shiraz då den är (på papperet) som bäst. Extra bra gillar jag viner med gedigen historia bakom passionen!
Detta är mitt första möte med ett viin från Dutschke, och vad kan väl vara en bättre dörröppnare än deras prestigevin i någon slags tidig mognadsfas?

Visa bifogad bild 30304
Bild lånad från Vivino. Godare bild på avdelningen för smaknoter vad det lider.

Jag började förberedelserna, såsom man bör, med liten Googling:

Historien bakom 2009 Dutschke Shiraz Oscar Semmler​

Visa bifogad bild 30305
Kvalitetsvin är inte bara en dryck utan en god samling goda berättelser. Få flaskor fångar denna känsla bättre än 2009 Dutschke Shiraz Oscar Semmler. Dess djup fångas genom berättelserna om land, familj, och framför allt, arvet från Oscar Semmler.

Oscar Semmler, en ikon inom Barossa Valleys vinvärld, gjorde en livslång insats för regionens vinindustri. Han kan med fog anses vara en av de viktigaste drivkrafterna bakom områdets framgångar. Under 1960- och 70-talet var han ordförande för både Barossa Co-Operative Winery och Australian Wine and Brandy Association. Hans entusiasm, omfamnande av innovationer och uppmuntran till andra cementerade hans anseende som en av vinindustrins pelare.

2009 Dutschke Shiraz Oscar Semmler är dedikerad till Oscar. Ett kärleksfullt förkroppsligande av de värderingar han höll kära. Producerad från den enastående St. Jakobi Vineyards "1975 Block" är denna Shiraz ett av de allra bästa från Australien, du vet: då man söker det finaste.

Efter skörd genomgick druvorna en fermenteringsprocess som varade 7-8 dagar i rostfria öppna jäsningskärl. Sedan följde korgpressning med sekundär jäsning i ekfat. Efter malolaktisk jäsning fick vila i dessa fat under 19 månader. Framtagen genom skicklig hantering av Wayne Dutschke och född ur den aktade jorden i Ken & Helen Semmler’s St. Jakobi Vineyard, är denna Shiraz inte bara en glädje för gommen när den är ung men lovar också en utveckling av karaktär och djup med medel till lång lagring.

Vad jag tar med mig
2009 Dutschke Shiraz Oscar Semmler är en hyllning till en fantastisk tongivande person och ett löfte om högsta kvalitet. Detta vin är Dutschke-familjens största ansträngning och jag hoppas att deras hårda slit ger lika stor njutning som det redan nu gör i min fantasi...

PLOPP!​

Ut kluckar ett mörkt, nästan svart vin.
Under dekanteringen fylls hela köket av underbar Australisk syrah-jord med starka inslag av fänkål och söt lakrits. Mums!
Trots att det är skruvkork, häller jag upp den sista skvätten (med rikligt sediment) i ett glas för kvalitetskontroll enligt mitt nogrannt utarbetade protokoll:

• Korkskada?
• Oxiderad?
• Värmeskadad?
• Olämpligt för fine dining?

Svaret blev NEJ! på de frågorna.

Sista protokollfrågan:

• Hur hantera det nu? Vila i dekantern? Slow-oxas? Omedelbart åter i flaskan? Kylas? Annat?

Vinet i dess första slurk avslöjar ett oförskämt ungt vin med massiv kropp i fantastisk balans. Typ body builder mästare. Syrorna griper bra tag i munnen och den massiva frukten hålls stången på ett bra sätt. Alkoholen skrämmer förmodligen vissa känsligare själar, men i vårt hus uppskattar vi hur den hjälper till att mala ned maten och rensa gommen. Tanninerna kändes förvånansvärt beskedliga, men lär titta fram efter några timmars dekantering. Så: Nu står vinet på mitt hemmakontor och sprider sin fantastiska väldoft.

Ett såhärpassfantastiskt vin gör att vi båda verkligen ser fram mot aftonens begivenheter på PRIMO.

Fredagsmys redan på torsdag! ​

Visa bifogad bild 30306
Den modernt uppdaterade etiketten.

Känns som slow-ox frågan är lite sent ställd!!

 

[StefanAkiko]

Känns som slow-ox frågan är lite sent ställd!!

Ibland behöver man gissa lite
Ibland blir man överraskad!
Tex: Häromsistens öppnade jag en 2010 Tignanello som var fullständigt i full mognadsblom, trots att den inte "borde" ha varit det. Var bara att försluta. Funkade kanon!
Men, om vinet framstår som "utan behov av alla former av luftning" är det ju helt enkelt bara att snabbt försluta ekipaget igen. Då tål det iaf några timmars lagring med minimal detoriation.

 

[StefanAkiko]

I afton:

2008 Telmo Rodríguez Rioja Altos de Lanzaga​

Ännu en av de lite mer förnäma Riojorna vi roar oss med att avnjuta. Även denna i svart, tung, men inte megatung, flaska. Svår se genom och således dekanterad 'på känn'. Gick bra.

Så som det blir ibland:
Fastnade i jobb på kontoret, så det blev det en snabb Ploppsan, med omedelbar dubbeldecantering tillbaka ned i flaskan och rutsch iväg till restaurangen.

Inga skador på vinet (hade ställt fram både Plan B och Plan C), men vinet hade definitivt mått bra av iaf ett par timmars dekantering.


Hemläxan gjordes för några år sedan och dammas härmed av. Repetition är ju kunskapens moder! (Och @vintomas dess fader.)

Telmo Rodríguez Rioja Altos de Lanzaga​

Inbäddad i hjärtat av Spaniens berömda Rioja-vinregion sägs namnet Telmo Rodríguez väcka respekt och beundran bland vinälskare. Som en vinmakare med ett orubbligt engagemang för äkthet, exemplifierar Rodríguez's Altos de Lanzaga hans vision av vinframställning: en hullning till tradition samtidigt som den omfamnar innovation.

Mannen bakom vinet: Telmo Rodríguez​

Telmo Rodríguez är utbildad i Bordeaux och bekant med världens viner och framställningsmetoder. Han återvände till Spanien med en dröm: att återuppliva den traditionella vinframställningen i sitt hemland, som han anser blivit överskuggad av moderna tekniker. Därför reste han runt i Spanien, återbekantade sig med inhemska druvsorter och gamla vingårdar. Efter denna resa, har han strävat efter att framhäva den "sanna" karaktären av spanska terroirs i sina viner. Kan bara sammanfattas i ett ord: PASSION!

Altos de Lanzaga: Kan det vara en juvel från Rioja?​

Altos de Lanzaga står upp som en av Rodríguez's mest värdefulla skapelser. Detta vin sägs förkroppsliga essensen av Rioja, producerat med traditionella metoder:

1. Bush Vines: Till skillnad från många moderna vingårdar, har Rodríguez valt 'buskviner'. Denna traditionella planteringsmetod låter vinplantorna växa mer naturligt, vilket han tror leder till att druvorna bättre fångar terroirens essens. (Personlig kommentar: snömos.)

2. Biodynamiska metoder: Med en helhetssyn och ett hållbart förhållningssätt, odlas vingårdarna för Altos de Lanzaga med biodynamiska metoder. Detta respekterar inte bara miljön, utan garanterar också markens och vinplantornas hälsa och vitalitet. (Personlig kommentar: snömos.)

3. Traditionell vinframställning: Druvorna för Altos de Lanzaga skördas för hand och jäses med inhemska jäststammar. Lagring sker i stora foudres, vilket han tror bevarar vinets inneboende kvaliteter. (Personlig kommentar: alla får tro vad de vill, men vinet i mitt glas är verkligt.)

4. Tung, svart flaska: Ger kunden känslan av dyrt lyxvin som också ofta understryks av prislappen och att alltid någon av världens vinjournalister gett ett högt betyg. (Personlig kommentar: meh.)

Förväntade förväntningar
Altos de Lanzaga bör visa upp det djup och den komplexitet som bättre viner från Rioja så ofta bjussar på. Då detta är en blandning av huvudsakligen Tempranillo, stöttad av Garnacha och Graciano, bör kunna ge oss några lager av röda och mörka frukter, blandat med toner av krydda, läder (om vi har mognadstur) och mineralia. I övrigt förväntas en elegant struktur, balanserade syror och en lång, komplex eftersmak. Vi gissar på "bör lagras längre" men hoppas samtidigt på "stor njutning redan idag".

Het eller Get?​

Vi ser ju vad vi får i glaset!

 

[StefanAkiko]

I afton blir det schweiziskt i glasen. Det är ovanligt för oss. På CT räknar jag totalt noll nedskrivna smaknoter, men vet med mig att jag iaf varit på en Chasselas-provning. Oavsett om schweizarna girigt dricker upp sina egna viner eller vilka andra anledningar det finns att de är så svåra att hitta, så hittade jag detta vin.

2015 Domaine du Daley Mersyca Grande Réserve Les Rueyres

Som del av förberedelserna för kvällen ploppade jag vinet och WOAH! Vilken fantastisk juice detta är! Inser direkt att viner är mycket seriöst, galet ungt och har en uttalad karaktär av Syrah. CT har ingen smaknot på detta vin men flera årgångar i folks källare och benämner druvblandningen: "Bdx blend". Så jag letade upp makarens egen hemsida:

"The Mersyca Reserve
Domaine du Daley
Grand Cru of St-Saphorin
Blend of Merlot and Cabernet Franc with a touch of Syrah, from vines located on the edge of the lake, small yields in vines and aged for 22 months in barrels. Great wine for gastronomy (meat, hunting, pasta) and for keeping."

Syrah, minsann!
I denna årgång, 2015, vill jag nog påstå att de hällt i rätt mycket Syrah.

Självklart har jag lämnat in en change request till CT att uppgradera wine definition till "Red Blend".

En annan lite nördigare bit information som jag också fann då jag letade:

"Founded in 1392, Domaine du Daley has a rich and storied history, making it the oldest commercial entity in Switzerland. Its longevity speaks to the enduring tradition of winemaking in the region."

Snacka om traditioner! Över 600 år gamla traditioner. Kan bara säga WOW!

Det är en stor heder och ära att kunna avnjuta detta vin i afton. Det ligger just nu till sig i decantern - efter dekanteringen som fö avslöjade en mycket återhållsam mängd sediment.

 

[StefanAkiko]

Onsdagens vin för middag på PRIMO är en storfin kämpeklassiker från Moldavien. Sällan som etiketter fascinerar mig. Men DENNA flaskas etikett gör mig lycklig. Den är som en flygande vision! Och vinhuset har både historia, flera extremt lyckade buteljeringar och en bred fan-base spridd över hela världen.

I Australien kostar deras buteljer AU$1000 per flaska.

Kanske inte vad jag skulle vara beredd att betala ens för en Yquem eller La Tache (oavsett årgång), men, jag är ingen bra måttstock.
…men en extremt nyfiken själ!

Det har varit spännande att läsa in mig på Academia Purcari och flera av de druvor de skapar vin av. Förväntar oss ett syraknappt VARMT vin. Vi ser ju var vi hamnar

Birde förmodligen ha vilat lite längre, men… livet är för kort och min källare för liten…

 

[vintomas]

Onsdagens vin för middag på PRIMO är en storfin kämpeklassiker från Moldavien. Sällan som etiketter fascinerar mig. Men DENNA flaskas etikett gör mig lycklig. Den är som en flygande vision! Och vinhuset har både historia, flera extremt lyckade buteljeringar och en bred fan-base spridd över hela världen.

I Australien kostar deras buteljer AU$1000 per flaska.

Kanske inte vad jag skulle vara beredd att betala ens för en Yquem eller La Tache (oavsett årgång), men, jag är ingen bra måttstock.
…men en extremt nyfiken själ!

Visa bifogad bild 30528

Det har varit spännande att läsa in mig på Academia Purcari och flera av de druvor de skapar vin av. Förväntar oss ett syraknappt VARMT vin. Vi ser ju var vi hamnar

Birde förmodligen ha vilat lite längre, men… livet är för kort och min källare för liten…

Jag blev lite nyfiken och förvånad när du skrev om 1000 AUD = 7000 devalverade svenska kronor! (Moldavien ligger i Europabotten avseende BNP/capita, och får Albanien och Belarus att verka rika, så det beloppet skulle på en "köpkraftsskala" vara mycket högre än vad Harlan Estate, Screaming Eagle, La Tâche eller Château Pétrus kostar i sina hemländer, i "first line retail"...) Några av de lite billigare Purcari-vinerna finns på SB, men i BS med kollikrav. Academia Purcari-serien verkar vara ett antal endruvsviner. Exakt det vinet du har på din bild kostar 720 moldaviska lei enligt deras webbplats:

ACADEMIA FETEASCĂ NEAGRĂ 2019

ACADEMIA FETEASCĂ NEAGRĂ 2019

purcari.wine

1 MDL = 0,62 SEK så vinet kostar knappt 450 kr direkt från producent. Säkert hiskeligt dyrt för en genomsnittlig moldavier, men inte astronomiskt dyrt på världsmarknaden (även om det skulle förvåna mig om det är lätt att få exportmarknaden att köpa annat än billiga moldaviska viner). Kan det ha varit 1000 AUD för ett 12-pack?

Känner igen druvsortens namn från en del rumänska viner, men var tvungen att slå upp druvkaraktären. Munskänkarna påstår att druvsorten "[g]er mörkfärgade, tannin- och alkoholrika röda viner med aromer av röda vinbär och plommon och god lagringspotential."

Vin årgång beskrivning referens Wine vintage description reference Munskänkarna temaprovningar beställningssortiment tillfälligt sortiment ordinarie bedömning

Vin årgång beskrivning referens Wine vintage description reference Munskänkarna temaprovningar beställningssortiment tillfälligt sortiment ordinarie bedömning

www.munskankarna.se

 

[StefanAkiko]

@vintomas Det australiska priset kommer från Vivino och pratet under fredagsprovningen online med australier (@chatters hade annat för sig). På Wine-Searcher.com är de bättre prissatta, iaf i Europa.

Australien har fö både svår beskattning av importerade viner samt statliga subventioner för exporterade viner. Vill man köpa Oz viner till bästa kurs, gör man det i USA.

...eller på nätauktioner.

För Moldaviens viner verkar auktioner vara en mycket framkomlig, om än gles, väg.

 

[StefanAkiko]

Idag söndagsmiddag på Pecorella. De har precis börjat servera Bistecca Och vad kan väl tänkas passa bättre till en sådan trivsam bekantskap än en liten Chianti?

2016 Marchesi Antinori Badia a Passignano, Chianti Classico Gran Selezione

Purung Sangiovese - men etiketten har redan möglat. Ploppet sattes till kl 14:30 (middag ca 18:30) och rutsch ned i decantern. Stor härlig doft som snabbt spred sig i hela köket. Ingen korkskada här inte

Även om Gran Selezione introducerades redan 2014, så är detta mitt första plopp från denna DOCG. Den representerar toppen av Chianti Classicos kvalitetshierarki. Och vi som älskar bättre Chianti. Känns lite beige att det tagit mig så lång tid att hitta hem. Men, det får man ta igen!

Halva nöjet med förberedelser och inläsning inför vindrickning är ju att upplevelsen får så många fler bottnar. Här är min utforskning av Badia a Passignano för i afton:

Geografisk och Geologisk Profil
Badia a Passignano är beläget i Val di Pesa, inbäddat i hjärtat av de böljande kullarna i Toscana. Det är en av de mest pittoreska och historiskt betydande platserna i Chianti Classico. Det specifika mikroklimatet här, med varma dagar och svala nätter, bidrar till en långsam och jämn mognad av Sangiovese-druvan, vilket är kritiskt för att utveckla maximalt med komplexitet och uppnå en perfekt balanserande syrastruktur.

Jorden
Jordmånen i detta område är en mosaik av alberese (kalksten) och galestro (lera och skiffer), vilket sägs vara idealiskt för Sangiovese. Denna geologiska mångfald innebär bla utmärkt dränering som tvingar rötterna att växa sig djupt ned i jorden i jakt på näring och vatten. Detta bidrar till att koncentrera smakerna i druvorna.

Vinifikation
Vinmakningsprocessen på Badia a Passignano beskrivs som en balansgång mellan tradition och innovation. (Första intrycket: mörkt, koncentrerat, solkysst och ovanligt låga syror för en CC) Vinet jäser i temperaturkontrollerade tankar för att bevara druvans karakteristiska aromer. Detta följs av fatlagring i både ungerska och franska ekfat. Detta sägs framhävs vinets struktur och komplexitet samtidigt som det tillåter terroirens unika egenskaper att krypa fram och lysa igenom.

Historisk Kontext
Badia a Passignano-området är inte bara betydande för dess vinproduktion, utan också för dess rika historiska och kulturella arv. Området har varit bebott sedan etruskisk tid (typ 1000 år fKr), och bär således ett vittnesbörd om regionens långa historia av vinmakning.

Som så många andra fantastiska viner, är detta vin inte bara en produkt av sina druvor och årgång. Det är ett resultat av århundraden av kultiverat landskap och vinmakningstradition, vilket ger det där lilla extra djupet.

Sen kan man ju fundera lite över vad Chianti egentligen är. Regionen har ju genomgått betydande förändringar i vinstil över tid. De äldsta vinerna från etruskernas tid var kanske inte underbart goda. Under romartiden blev det förmodligen lite bättre.

Under medeltiden var vinerna sannolikt ljusa, lätta och för lokal konsumtion.

Barone Ricasoli formulerade det första "moderna" Chianti-receptet på 1800-talet. Detta recept krävde 70% Sangiovese, 15% Canaiolo, 10% Malvasia eller Trebbiano (vita druvor), och 5% andra lokala röda druvor. Utan att vara elak, kan man säga att fokus låg på massiva produktionsvolymer.

Under 1980-talet blev Chianti Classico en egen DOCG, vilket innebar strängare regler för vinproduktion. Först minskade man och så småningom eliminerade man helt vita druvor i röda Chianti-viner.

Vit Chianti är inte så vanligt, men finns. Har själv avnjutit en äldre sådan flaska rött nyligen som hade åldrats med stort behag. Hittar du en sådan flaska är den äldre än 1984 - det år då DOCG-reglerna ändrades och Vit Chianti förpassades till historien.

Dagens Chianti har ett mycket starkt fokus på Sangiovese-druvan. Den kan ofta kompletteras med andra röda druvor som Merlot och CS. Detta har lett till viner med mer komplexitet, struktur och åldringspotential.

Framtidens Chianti?
Den blir förhoppningsvis ändå godare.

 

[StefanAkiko]

Förbereder inför årets julemiddag:​

• 2008 Château Montrose
• 1967 Bertani Recioto della Valpolicella Classico Superiore Amarone
• 1934 Château Lafaurie-Peyraguey
• 1853 Whitwhams Porto Vintage King Pedro V Millennium Reserve (Colheita som buteljerades 2001)

Montrosen kommer att ha legat 3 tim på karaff medan Bertani blev bra med en dubbeldekantering och får stå utan kork några timmar.
De söta har jag hällt över två skvättar av i PET-flaskor. Är så drygt att släpa tillbaka flaskorna hem efter middagen.

Porten är intensiv på alla håll och bredder. Simmigt söt. Kommer bli bra till efterrätten, men bättre till ost. Drar lite åt Sherryhållet.
Lafaurie hade vid ploppet trasig nos, men vinet är magiskt! Knäck, citrus, botrytis och den där oändliga smaken som bara mognande Sauternes ger med sig av...
Montrose: som en knuten järnnäve.
Amarone: finns ingen restsötma. Oändlig aromatik. Helt befriad från oxidativa toner.

 

[buteljen]

Förbereder inför årets julemiddag:​

• 2008 Château Montrose
• 1967 Bertani Recioto della Valpolicella Classico Superiore Amarone
• 1934 Château Lafaurie-Peyraguey
• 1853 Whitwhams Porto Vintage King Pedro V Millennium Reserve (Colheita som buteljerades 2001)

Montrosen kommer att ha legat 3 tim på karaff medan Bertani blev bra med en dubbeldekantering och får stå utan kork några timmar.
De söta har jag hällt över två skvättar av i PET-flaskor. Är så drygt att släpa tillbaka flaskorna hem efter middagen.

Visa bifogad bild 31002

Porten är intensiv på alla håll och bredder. Simmigt söt. Kommer bli bra till efterrätten, men bättre till ost. Drar lite åt Sherryhållet.
Lafaurie hade vid ploppet trasig nos, men vinet är magiskt! Knäck, citrus, botrytis och den där oändliga smaken som bara mognande Sauternes ger med sig av...
Montrose: som en knuten järnnäve.
Amarone: finns ingen restsötma. Oändlig aromatik. Helt befriad från oxidativa toner.

God Jul!!
Hur firar japanen jul?? Vad äter man?

 

[StefanAkiko]

God Jul!!
Hur firar japanen jul?? Vad äter man?

God jul själv!
Jul firas på två sätt. Antingen med familjemiddag hemmavid där huvudrätten är Kentucky Fried Chicken eller på romantisk (=fransk) restaurang.

Då Jesus inte riktigt finns här (ca 1,7% kristna i Japan dvs ungefär samma andel som är psykotiska), då julen har väldigt mycket rött (=romantisk färg nr 1) har man fokuserat på presenter, romantik och god mat samtidigt som man slipper julevangeliet.

Ingen har ledigt förrän den 28 eller 29 december. Dvs att varken julafton, juldagen eller annandagen är röda dagar här. Julen firas lite flytande från ca 22-27 december. De dagar som helt enkelt passar

 

[StefanAkiko]

Två flaskor vin till pizza night med spinoffen från Casa del Papel på Netflix.

1989 Faustino I Gran Reserva
Öppnades för två dagar sedan, men kvalade ur att få följa med på restaurang. Har sedan dess vilat under kork. Nu står den utan kork och har gjort så knappt 2,5 tim då pizzan kommer fram på bordet.
Kvalitetskontrollen visade på ett vin som kommit sig samman en aning. Fortfarande åt hållet "onödigt elegant" men helt korrekt.

1998 Château de la Négly Coteaux du Languedoc La Clape 'Porte du Ciel'
av 100% Syrah
Det här är knakelibrak! Senaste flaskan var lätt oxiderad, den här är det inte. Kvalitetskontrollen gav: Raka Syrah-rör på fulla spjäll med vackra inslag av La Garrigue.

Dekaterades så att den skall ha legat 2 tim i dekantern innan pizzan är färdiglagad.

Blir härligt ikväll. Fredagsfeelingen närmar sig!

 

[StefanAkiko]

I afton blir det italienska vibbar överallt. Så, plockade fram en:

2015 Fontodi Dino Colli della Toscana Centrale IGT

Senast det begav sig för oss och Fontodi var med 2007 Fontodi Flaccianello della Pieve Colli della Toscana Centrale IGT som i min värld fick 98p. Vilket naturligtvis innebär en viss förväntansnivå på aftonens Sangiovese...

Kvalitetssäkring är alltid viktigt och vinet uppvisar i första sniffen en anonym fruktig doft. I munnen finns varken oxidation eller TCA. Det är skitgott!

Då detta för mig kvalar in som ett modernt muppvin (organiskt, osvavlat och legat i amforor av terracotta) blir jag alltid lite skeptisk. Men, i detta fall blev det varken konstigt eller hemskt. Helt enkelt hemskt bra

Lite Googling och läsning ger, som vanligt, en rikare upplevelse och djupare förståelse för detta vin och för familjen Manettis ofantliga ambitioner. Detta vin verkar kunna kosta bortåt 7-800 kr flaskan. Mitt auktionsfynd var således ett veritabelt fynd.

Jag kommer fram till att 2015 Fontodi Dino bör kunna vara ett framstående rött vin som tydligt reflekterar hängivenheten i familjen Manettis och Fontodis vintillverkning.

Vinet Dino representerar en unik syntes av familjen Manettis vinmakartradition och deras djupa rötter i Toscana. Vinet är uppkallat efter Giovanni Manettis pappa: Dino Manetti. En hyllning till både en familjemedlem och till familjens historia och arv. Faktum är att det i familjen också ingår terrakottatillverkning.

Denna koppling speglas i vinmakningsprocessen där 100% Sangiovese jäses i amforor tillverkade av traditionell toskansk lera. Leran kommer tydligen från Fontodis egna marker och har producerats av familjen Manetti själva! Metoden sägs framhäva vinets autentiska karaktär och förstärka bandet till detta vins toskanska ursprung och unika terroir.

Vinets framställning innebär lagring i dessa amforor med druvskalen i 12 månader, utan tillsatser av svavel. Vinet får heller inte träffa någon ek överhuvudtaget. Denna renhet i processen understryker en strävan efter ett purt uttryck av Sangiovese-druvan.

Genom denna djupgående uppskattning av både historia och hantverk, framstår 2015 Fontodi Dino som ett gripande och inspirerande exempel av både innovation och tradition.

---

Vi får väl se hur mycket av detta som vi går med på. Första smutten var som sagt, mycket lovande! Nu bara några timmar kvar

 

[StefanAkiko]

I afton hävs min vita februari. Min hyllning av den svenska Nykterhetsrörelsens leverskötsel började först några dagar in i februari. Av den anledningen börjar min lite större hyllning till Finewines några dagar in i mars.

Har precis dekanterat en klassiker från Priorat: 1987 Rotllan Torra. Detta är vår andra och sista flaska av denna buteljerade vinhistoria från hjärtat av Katalonien. Du vet, där skifferklippor och branta terrasser tillsammans med torrt klimat åstadkommer bland de finaste vinerna på jorden.

Rotllan Torra grundades av Amadeu Torra under 1980-talet. Han tog sig an utmaningen att producera viner som uppfyller regionens potential. Hans uppstart sammanföll med den tid då de Fem Musketörerna också satte upp sina banbrytande projekt i regionen.

1987 var Priorat inte alls känt i vinvörlden. De sk "Fem Musketörerna" var dock på plats och hade börjat göra underverk med högkvalitativa kloner, microklimathantering och modernisering av "allt". Numer är Priorat, tillsammans med Rioja, de enda två spanska regioner som har den högsta AOC-statusen.

Pukor och trumpeter ​

Kanske en liten hyllning av visionärerna bakom transformationen av Priorat är på sin plats? Jag vill nog kalla deras arbete för episkt. Här är en kort introduktion till de fem musketörerna från Priorat. Det handlar om vision, passion och beslutsamhet. De lyckades väcka ett nästan helt bortglömt vinområde till liv.

René Barbier
Honom har jag träffat. En sann pionjär som förde med sig arvet och kunskapen från sin familjs vinmakartraditioner. Han insåg snabbt potentialen i Priorats unika terroir. Med en vision att skapa viner som kunde mäta sig med världens bästa, grundade han Clos Mogador och blev därmed facklan som tände elden för förändring.

Álvaro Palacios
Denne gigant lämnade spåren av sin framgångsrika karriär i Rioja för att söka sig till Priorat. Först grundade han Finca Dofí och senare L'Ermita. Han bevisade att det var möjligt att producera legendariska viner här.

Carles Pastrana
Med sitt Clos de l'Obac, var han den karismatiska marknadsföraren och fanbärare för regionen. Att han också jäste fram exceptionella viner hjälpte sannerligen till. Det hävdas allmänt att det var hans utåtriktade arbete som formade Priorats identitet.

Josep Lluís Pérez
Han var en vetenskapsman som nyttjade sina djupa kunskaper för att optimera odlingsmetoder som var skräddarsydda för Priorats krävande klumat. Hans arbete på Mas Martinet blev grundläggande för att förstå hur man bäst utnyttjar regionens unika förutsättningar. Hans dotter och René Barber's son har tydligen fått ihop det.

Daphne Glorian
Hon grundade Clos Erasmus. Hennes viner bevisade att Priorat kunde producera viner av högsta kvalitet och skrapade hem Priorats första 100-poängare. Som framgångsrik kvinna i en mansdominerad bransch blev en inspiration för en ny generation vinmakare.

Rotllan Torra då?
Även om Rotllan Torra inte alltid inkluderas bland de ursprungliga pionjärerna, delade de samma principer och strävan. Precis som musketörerna, har Rotllan Torra bidragit till internationellt erkännande av Prioratviner genom att fokusera på småskalig produktion, noggrann skötsel av vingårdarna och ett engagemang för att uttrycka regionens unika terroir.

Vinet då
Kvalitetskontroll visar på ingen oxidation, värmeskada eller TCA. Väldoften från dekantern drar åt kossa, Bdx-jord, röd frukt och precision. Smakmässigt är det dock åt det tunna syrliga hållet. Men redan efter 30 min luftning har vinet kommit igång.

Det blir fint i afton!