Stora middagstråden

SV: Stora middagstråden

Förra torsdagen tog jag plats på haket tvärs över gatan och spisade följande.

Först en amuse som de i all enkelhet kallade tomate-mozarella. Lite mer utvecklat innebär det att man gjort en vit tomatmousse, lagt på en "oliv" i form av en kula med flytande olivinnehåll. Därtill rökt mozarella och allt toppat med basilikaskum. Riktigt fräscht intro.

Menyn startade sedan upp med en vinge från rocka, pulpo (typ av bläckfisk), kronärtskocka samt blodapelsin. Rockan hade struktur som vår spätta och pulpon och kockan var sedan tärnade ovanpå. Blodapelsinen levererade en trevlig sötsur struktur både i form av sås och några klyftor på tallriken. Till detta hade jag tagit in en halva Puligny-Montracet 1er Cru Champ-Canet 2004 Domaine J. M. Boillot. En härligt frisk bourgogne, mer luftig i tonen är den Laflaive som nämndes för ett tag sedan. Den passar dock inte ihop med rockan, de två smakerna gifter sig helt enkelt inte.

Nästa punkt är en fylld vårkyckling med dragonsås, grön sparris och rödvinspasta. Här sjunger änglarna när maten kombineras med vinet. Maten behöver knappast en närmare presention, det är kända smaker som blandas på ett förträffligt sätt.

För att förbereda gommen för framtida missbruk stod därefter en tallrik med morotsgranite med äppel-ingefära-skum på bordet. Eftersom man är en hygglig vinpimplare så uppskattade jag inte den rätten till fullo eftersom doften hade drag av korkdefekt. Mentalt spratt naturligtvis men nu är det i slutändan hjärnan som ska koppla ihop alla intryck och korkdefekt sitter hårt i sinnet...

För dagen hade de ett extrainsatt nummer i form av gåslever med bondbönor, murklor, sparris och Sauce Albufeira. Två rejäla skivor gåslever toppar denna anrättning och det hela gör mig så lycklig som gåslever kan göra. Bourgognen passar naturligtvis inte här utan in får jag ett glas Ch. Eugenie 97 Cuvee Reservee de l'Aieul, Cohors (80% Malbec, 20% Merlot). Trevlig frukt men känns blek ihop med maten.

Avslutningen var en excess av läckerheter med Tahitivaniljsuffle, vit chokladmousse och rabarber. Nam nam nam! Här serverades ett glas Domaine Cauhape Symphonie de Novembre 04 Jurancon, Henri Ramonteu. Detta vin var för syrligt för att vara idealt till maten. En Sauternes hade troligen suttit som en smäck.

Jag får nog lite försiktigt börja påpeka att de viner som de kör på glas helt enkelt är för enkla för mat på den här nivån. De känns mer som att de hör hemma på en bra bistro, inte enstjärning krog.

Avslutningsvis får man konstatera att Viktväktarna får vara tacksamma att jag inte är med där. Det hade behövts ganska avancerad matematik för att räkna fram alla poäng jag drog på mig den här kvällen.

 

SV: Stora middagstråden

Det du tar upp på slutet tycker jag är ett återkommande problem med dessa evinnerliga avsmakningsmenyer med vinpaket. Ofta är ambitionen hög eller riktigt hög vad gäller maten, men vinerna lirar inte i samma liga. Viner som säljs för 80-100:- glaset och bakas ihop till "ett spännande, matchande vinpaket med fem glas vin för endast 450:-" är för unga, för veka, för onyanserade, för förutsägbara, för mycket Nya Världen... Jag har i högre grad övergått till att ta in en flaska vin jag gillar så smått strunta i matchningen (inom vissa gränser naturligtvis...).

 

SV: Stora middagstråden

Problemet är dessutom på flera plan. För det första så ligger inköpspriset också runt hundringen vilket innebär att att glaspriset (totalt alltså) blir väldigt mycket högre än att köpa en flaska. Detta förfarande hade kunnat motiveras ifall man vid kvällens slut hade slagit ut det som var kvar och därmed varje kväll öppnat en fräsch flaska. Nu görs inte det.
Efter att sista gästen gått så slår man korken i flaskan och ställer den i kylen. Viner på den kvalitetsnivån överlever inte att stå öppna över natten, frukten tappas enligt min mening.
Viner med högre initial kvalitet klarar den hanteringen bättre. Dessutom kan man ju öppna en ny flaska och sedan blanda det gamla och nya vinet i karaff, en minisolera. Då torde kvalitetsminskningen kunna döljas hyggligt väl.

 

SV: Stora middagstråden

Igår behövde jag äta igen så det gjorde jag. Lenbach i vanlig ordning.

Sparrissoppa med pilgrimsmussla (de börjar få riktigt bra ordning på den här nu)
Piggvar med ravioli, körsbärstomater, kronärtskocka och aubergine (min längtan till Provence blev intensiv)
Ljumen chokladkaka (fylld med choklad- och aprikoskräm) och vaniljglass (ok, lite utanför dietplanen...)

Känns skönt att veta om att man inte behöver gå och lägga sig hungrig.

 

SV: Stora middagstråden

Jag inser nu att jag behöver köpa ett nytt bälte innan Münchenresan...

 

SV: Stora middagstråden

Man kanske skulle hyra bil när man är där, verkar inte vara så mkt dricka till middagarna

 

SV: Stora middagstråden

http://www.edelstark.com/en/cars_sportcars.php

Ligger inte exakt i München men leverans kan ordnas. Tusan vilka kärror de har!

 

SV: Stora middagstråden

Ahh! Du har upptäckt var min starka karaktär visar sig. Jag dricker inte vin eftersom jag håller diet. Eller för att vara mer sanningsenlig, det får finnas gränser på uppoffringarna så jag äter gott och avstår vinet... ibland...

 

SV: Stora middagstråden

Hmm, det var en liten pik till Anders middagskommentar. Inte ett enda vin!

 

SV: Stora middagstråden

Japp, jag begrep det, ville bara flika in lite vad jag hamnade på för sida då jag googlade på biluthyrning +München och lite sånt.

Men jag kan tänka mig att avstå vin för en dag för att återknyta bekantskapen med de vackra fullbloden.

Nu är det ju nyare och bättre bilar än då jag importerade bilar på 80-talet.

 

SV: Stora middagstråden

Det stod något om att de skulle öppna på Münchens flygplats i slutet av 2007. Får ta och snoka runt lite för att kolla sanningshalten...

 

SV: Stora middagstråden

Ja, är det så är det väl bara att hyra en Ferrari, dra ut på Autobahn på natten och njuta vilt!

 

SV: Stora middagstråden

Ikväll blev det klassisk spansk bondmiddag, fläskkorv, majs och bönor. Till det en galet bra Melot från hör och häpna...Penedes! Dom kan göra en bra Merlot här också!

 

SV: Stora middagstråden

Minns ett Tv-program då en märkbart påverkad Carl-Jan var nere och provade en drös viner hos Torres i Penedes, bl.a. en Merlot "för det unga folket" som han uttryckte sig.

Trevligt med bonnmiddag, tror jag ska göra en rätt min mormor brukade laga till. Hon kallade den "hökarpanna", busenkelt: stekt potatis, rökt skinka som man bara vänder i stekpannan, ett stekt ägg, krydda potatisen med rikligt med peppar. Klart.

En god öl, gärna tjeckisk pilsner sitter som en smäck till det där!

 

SV: Stora middagstråden

"Merlot för det unga folket", vilket idiotiskt uttryck. Jag antar att han menar att Merlotvinerna härifrån inte är väldigt tunga.

Hökarpanna lät ju fantastiskt enkelt och gott, jag ser det framför mig på landet med en god öl till, mumma! ;D

 

SV: Stora middagstråden

C-J är expert på dylika uttryck

Ja, hökarpannan är busenkel att laga och som sagt god med en öl till.

 

SV: Stora middagstråden

igår blev det en het thaigryta med Panangcurry och kyckling.

Ikväll blir det kyckling på persiskt vis. Kokt kyckling med bla granatäpple och kanel.

 

SV: Stora middagstråden

Min veckända på egen hand i München inleddes med att jag ämnade kvalitetssäkra Tantris inför Mysons stundande ankomst. Det var fullt och likandant på mitt stamlokus tvärs över gatan. Det slutade med att jag kvalitetssäkrade Königshof. För att inte magnum ska behöva tycka synd om mig så ingick vin i mitt viktiga uppdrag.

Billecart-Salmon från magnum ställdes direkt på bordet och strax därefter kom amusen i form av rödingsterrin, vaktelägg och rödingsboll med pepparrot. Detta är just precis sådana "horse divorce" som är populära på hemmaplan även att det oftast är lax istället. Inte så mycket att tillägga alltså.

Först ut i menyn är en krabbtimbal med langusterstjärt, grön sparris och corail (innanmätet av langustern). Just corailen har man såsat till och smaksatt som vore det en söt pepparkaksdeg. I övrigt är det rena och direkta smaker av de olika komponenterna. Eftersom jag redan provat det föreslagna vinet i vinpaketet snokar sommeliern reda på en annan butelj: Randsacker Sonnenstuhl Silvaner Tradition 2005 från Weingut J. Störrlein. Om det namnet känns bekant så beror det på att jag skrev om godsets Weisser Burgunder för ett tag sedan. Godset tillhör det översta skiktet av producenter i Franken. Får vibbar av Grüner i näsan men smaken är betydligt kraftigare med tung mineralton och en besk-syrlig eftersmak som ligger kvar länge med kraft. För att gå tillbaka till diskussionen angående vin till sparris så var det just Sylvaner från Franken som var grejen och det här är verkligen grejen. Mycket smaskigt vin till maten. Skumpan är kass.

Nästa rätt innehåller stekt gädda med ärtcreme och toppmurklor. Maten i sig erbjuder ganska dova smaker men vinet erbjuder den tyngd som behövs och också lagom syra för att ge en frisk ton. Sylvanern skär sig helt, den slår ihjäl maten. BS fungerar i frukten men den är på tok för syrlig. Det vin som serveras till är också utbytt till att vara Les Argiles Chenin Blanc 2005, Vouvray från Francois Chidane. Vinet upplevs ha låg syra men det upplevs inte som en brist, syran finns där. Syrlig frukt i smaken likaså.

Bonusen utanför standardmenyn var den här gången en rätt på kalvnjure och -bräss med spenat och liten potatisbulle. Mycket smaskigt. Till detta hade sommeliern plockat fram en egen produkt. En 100% Schwartzriesling från Baden-Würtemberg av Jürgen Hoffman, Geisel. Vinet hade som en kurios detalj lagrats i tunnor köpta från DRC och detta vin var då framtaget specifikt för Königshof. Vinet har drag av enklare Pinot Noir men en betydligt sötare och beskare eftersmak. Bitterheten sitter kvar länge. Vinet passar bra till maten och ger en bra frukt och syra. Skumpan fungerar faktiskt över förväntan, de andra vinerna är slut.

Tillbaka på banan igen levererar köket en perfekt stek oxfilet modell fyra cm hög. Därtill bräserad oxsvansterrin, grönsaker och fler av potatiskulorna. Vinet är nu en Uis Neris 1999, IGT Friaul från Weingut D. Montanar. Jag är lite osäker på innehållet i vinet, om jag förstod sommelieren rätt snackar vi 90% Cabernet Franc och 10% Merlot. Jag hittade inte vinet på nätet heller vid en snabb slagning. Doften får mig att tänka på vänstra stranden från en enklare årgång och ett enklare slott. Fokus ligger helt på struktur och ej frukt - Parker hade skrivit ner vinet totalt. Återigen passar dock vinet perfekt till maten. Lagom hög syrlighet tillförs vilket ger en fräsch touch till anrättningen.

Sockergrisen ska ha sitt och han fick serverat en klimp på durumvete fylld med nougat samt rabarber och hallon-gräddfilglass och syrliga frukter som jag i skrivande stund inte kommer på vad de heter (ser ut som apelsiner stora som jordgubbar och är väldigt syrliga). Rätten innehåller väldigt mycket syrliga komponenter och återigen balanserar vinet hela anrättningen på ett bra sätt. Vinet är en Escherndorfer Lump, Silvaner Auslese 2006, Franken från Weingut H. Sauer. Vinet har svaga drag av söta päron men domineras av en aprikoston i näsan. Smaken är lätt i så motto att där är ingen sötma att tala om utan det är mer en elegant smak och eftersmak.

När man ser menyn så här så undrar man ifall kocken nyligen varit i Sverige för inspiration med tanke på grundkomponenterna. Mycket känns som "finmiddag" hemma fast på en väldigt hög nivå.

Slutligen tycker jag det är kul när sommelieren kommer sättandes med lite mer "okända" grejer och inte bara griper efter de mest kända (och dyra) flaskorna. Det ger en helt annan möjlighet att prova sig runt vinvärlden.

 

SV: Stora middagstråden

Snålvattnet fortsätter rinna.

München verkar vara riktigt gastronomifäste nu. Minns då jag var där på 80-talet och det i stort sett bara var de där vita korvarna och en stor sejdel Löwenbräu som gällde. Fast det är inte så fel det heller.
Dessutom hade staden drabbats av nån hagelstorm innan med hagel stora som tennisbollar som gjort bucklor och repor på bilarna.

 

SV: Stora middagstråden

Igår utnyttjade jag en menymöjlighet på Lenbach. Fyra rätter för 49,50. Det blev

- Sparrissoppa med pilgrimsmussla (samma gamla läckerhet)
- Grillad bläckfisk med grape-avokado-sallad (gott men deprimerande; en riktig sommarrätt samtidigt som regnet öser ner utanför i senkvällen)
- Vårkyckling med spenat och toppmurkelcannelloni (smaskigt men jag tyckte att degen runt cannellonin var lite för tjock för att vara ideal)
- Chokladkaka (en tröst inför resan hem i regnet)