Alkoholdehydrogenas är ett enzym som i kroppen (mage, lever) bryter ned alkoholen i sitt första steg, till bla acetaldehyd. Detta är ett mckt gifitgt ämne som i princip omedelbart bryts ned vidare mha ett Aldehyddehydrogenas. Mha Antabus kan man blockera detta enzym, vilket då resulterar i att alkoholförtäring blir plågsamt, ansiktet rött, ögonen blodsprängda, klåda, runny nose, obehagskänslor, huvudvärk osv. I Asien finns rätt många människor med nedärvt genetiskt fel på just den gen som kodar för detta dehydrogenas. De dricker ingenting eller snudd på ingenting eftersom de sas har en inbyggd Antabuseffekt i sina kroppar. (Noterar att det nämns "halva befolkningen i Kina, Korea och Japan" inte kan dricka alkohol på Wikipedia, men det är galet fel!) Eftersom man kan ha två olika alleler, så störs man ju inte om bara den ena kodar fel. En annan intressant aspekt är att mina vänner japanerna bryter ned alkohol ca 20% snabbare än jag gör. Så, även om jag fortfarande är bakis nästa morgon, så kan de ha nyktrat till...
I allt övrigt konsumerar medeljapanenen ca dubbla mängden alkohol än medelsvensken, men väldigt lite av den japanska alkoholkonsumtionen utgörs av vin gjort på druvor.
Men, det finns ingen sedvänja i Japan att man skall dricka ihop innan man räknas som vänner. Däremot är några av de större skillnaderna mln japansk och svensk dryckeskultur att:
- I Japan associerar man alkoholförtäring med glada människor, trivsamma och varma stunder. Man associerar inte till misshandel och ofirade julaftnar.
- I Japan är det helt ok att säga att: "min hobby är att dricka alkohol." Ger ingen alkis-stämpel, tvärtom uppfattas man som en positiv och varm individ.
- Japaner äter och dricker i tjänsten flera ggr i veckan. Det finns ingen "75-kronorsgräns" (eller var nu gränsen går idag) för skattefri representation som det gör i DDR. Detta främjar utelivet och affärerna. I Japan.
- Vid nyår och körsbärsblomning kan man få se drängfulla japaner, ytterst sällan under andra tider på året. I Sverige är de drängfyllda rätt vanliga under Midsommar, på charter och fredagar-lördagar.
Likheterna är att i ingendera landet uppskattar man de drängfyllda som kräks på tunnelbanan eller på andra vis stör andra. Det kan också vara rätt synd om dessa turbofyllda människor. Vissa gör det några ggr per liv, andra med en patologisk regelbundenhet.
Visa bifogad bild 1858 Visa bifogad bild 1859 Visa bifogad bild 1860
Visa bifogad bild 1861