Som läkare som i princip dagligen kommer i kontakt med personer vars liv på ett eller annat sätt till stor del är förstört av alkohol kan jag inte riktigt hålla med dig. Visst är rökning värre både vad gäller skador och vårdkostnader men det hör inte hit, rökningens skadliga effekt kan de få diskutera i ett rök-forum, det här är ett alkohol-forum så då är det alkoholens effekt vi ska bry oss om även om det finns annat som är värre. Att det finns farligare saker är inget argument för att tillåta mindre farligare saker. Ska man ändå prata om de andra riskerna går det inte att jämföra skador från rökning och socker med de av alkohol, framför allt inte de passiva skadorna. Visst är det tragiskt och mycket lidande i att ens föräldrar dör när de är 60 istället för 90, men det är inte ens i närheten av att komma in på samma skala som det lidande det innebär för barn att växa upp med alkoholiserade föräldrar! Jag har haft alldeles för många barn och ungdomar i mitt mottagningsrum med ångest och depressioner som har krossat självförtroende och är suicidala och troligen märkta för livet för att jag ska kunna tänka mig att jämföra djupet av skadorna man får av alkohol jämfört med de från rökning, socker mm.
Jag tycker att ett monopol är en skam för ett modernt och demokratiskt samhälle, men jag tycker vi ska ha kvar regleringen på så sätt att man öppnar för privata butiker mm, men de ska vara specialbutiker och inte försäljning på ICA. Med argumenten här ovan tycker jag inte att nyktra alkoholister ska behöva utsättas för alkohol varje gång de går och handlar mat. Ett alkoholberoende är en sjukdom som inte går att bota genom att man själv tar "personligt ansvar" och håller sig nykter, så enkelt är det inte, och då tycker jag vi andra kan ställa upp så pass mycket att vi går och köper den här drogen i en affär dit de beroende inte behöver gå.
Man kan naturligtvis se saker och ting på många olika vis. Data och fakta kan ju också tolkas som man behagar eller rent av misstolkas. Ett nyligt exempel är ju min oförmåga att läsa av antalet döda i USA:s trafik.
Mänskligt lidande är alltid erbarmligt, och det är ur den humanitära synvinkeln allas skyldighet att hjälpa och stödja. Det gör ont att se människor fara illa, ssk då barn far illa. Dock, om man skall vara ärlig, så efter det att man gjort sitt jobb, tagit hand om sin familj och gjort alla högprioriterade måsten, så finns bara små resurser kvar till att hjälpa Världen bli en bättre plats. Men, jag vill ändå gärna inbilla mig att de flesta av oss när en liten inre Ghandi.
Problem med synen på alkohol, vår relation till alkohol, missbruksproblematiken osv i Sverige och annorstädes är flera. Här en kort essäsamling över några olika synvinklar:
1.
Oavsett förbuds-, reglerings eller begränsningssystem så uppvisar de flesta länder liknande antal alkoholister men redovisar tämligen olika vad gäller alkoholskador. Jag är inte tillräckligt insatt för att ha en åsikt om det beror på skillnader i mätning, tolkning, insamling, politik eller annat. Alkoholskador och de problem dessa åstadkommer har väldigt lite att göra med begränsningar som respektive samhälle har. Percapita-konsumtionen är också en väldigt svår beräkningsgrund. Att Sverige inte lyckats minska alkoholskadorna sedan SB:s införande är ju också väldigt märkligt. (Att svenskar anpassat sina alkoholvanor mot Medelhavsordning är knappast något vi har att tacka SB och svensk alkohollagstiftning för.)
Beräkningsmodellerna som ligger till grund för svensk alkpolitik och SB:s kvämjeliga självgodhetskampanjer är enbart ett modernt uttryck för ett sjukt, medeltida samhälle.
2.
Politiskt rättfärdigande är alltid en styggelse. De överdrivna, snedvridna och hittepåfakta som ligger som beslutsgrund för svenska politiker (och således för monopolets existens) är svårt att ens bemöta, då argumentationen är lika avskyvärt propagandistisk som häxbål, Putins homofobier och judeförföljelserna. Det är svårt att föra en balanserad dialog om detta ens på ett vinforum där det hela tiden dyker upp IOGT-argument från oss själva. Kanske är det den lutherska ådran till späkning som kommer fram?
3.
Jag envisas med att ur en nationalekonomisk synvinkel så är socker ett större hot mot självförtroende, livskvalitet och familjelycka än vin. Och att ur ett globalt perspektiv så ser vi idag fortfarande de fruktansvärda konsekvenserna av de slavdrivna sockerplantagen från runt om i världen. Den globala fattigdom och utsugning som sockerhandeln åstadkommit i varmare länder går utanpå det mesta annat som Kolonialtiden fört med sig till vårt samhälle av idag. Omfattande fattigdom (med allt vad det innebär i dött självförtroende, no hope, sjuklighet osv) som än idag är sockerslavarnas arvegods.
Sedan som @mattias säger: vi kan inte anpassa samhället efter alla som blir kränkta, efter allas olika vidskepelser, efter alls olika handikapp, efter allas olika drömmar, svagheter, missbruk osv. Om man inte har råd att dricka finviner varje dag, så får man antingen anpassa munnen efter kappsäcken, eller så (utbilda sig) och skaffa ett mer högavlönat liv.
Hur skulle det se ut? Skall alla kvinnor bära burka för att inte kränka exrema muslimer? Skall alla sötsaker, all snabbmat och saker med ssk höga kalorikoncentrationer beläggas med ransoneringskort för att bekämpa fetma? Eller att man väger dig på ICA och ger dig rätten att inhandla maximalt en viss mängd kalorier - också kopplat till din pedometer (som går köra i torktumlaren för en extra bakelse)? Skall tobak bara säljas till folk som genomgår rigorös lungstatus varje månad? Skall tobak, som prydnadsväxt, helt förbjudas? Skall halvblinda få bli piloter eller köra timmerlastbil så att de skall slippa känna sig särbehandlade?
4.
Förbud och begränsningar av sådant som den brett breda majoriteten inte har minsta problem med, utan tvärt om förgyller sina liv genom, bidrar inte till någon samhällsförbättring. Att behöva dras med medeltida talibanregler är alltid fel. Ingen har rätt att begränsa sina medmänniskor med hittepåfakta eller hittepåregler, varken religiösa sådana eller faktaförstörda sådana. Inför istället spöstraff för alla som hävdar att hittepå = riktig fakta!
Jag vill kunna köpa vin och öl på min hämtpizzeria, jag vill kunna köpa kall RIKTIG öl på Ica och där vill jag också prova vin tillsammans med det som Provköket lagar just den dagen. Jag vill kunna stå på Torget i Umeå och prova 5 olika Sb från Nya Z.
En nykter alkoholist har ingen rätt att inskränka mitt liv (och jag inbillar mig att de flesta alkoholister håller med om det) utan har gjort ett aktivt val att lägga ned alkoholen. Precis som jag inte har rätt att inskränka en nykter alkoholists liv, som att tex inte bjuda honom på min 50-årsfest. Alkoholism är en kronisk sjukdom som man själv ( ingen annan kan ) antingen väljer stt hantera eller så låter man den hantera en själv. Faktiskt så att alkoholism är betydligt enklare att hantera än tex grovtarmscancer. Det är väldigt enkelt att sluta dricka jmf med att komma undan den vanligaste cancertypen. Sen, att inte alla alkoholister klarar av att sluta dricka, det är så som det är. Som en av mina nyktra alkoholistvänner uttrycker det: "Det var bara att sluta dricka. Men jag tycker synd om alla tjocka. De kan ju inte sluta äta, de måste ju ändå alltid äta..."
Argumentet att missbruk inte utesluter bruk används gärna av narkotikaivrare, men det är ett bra argument ändå. Att vissa inte klarar av alkohol är inte fog för att begränsa andra. Inom sjukvården ser man ju långt från ett tvärsnitt av befolkningen då det gäller individer under 65 år. Även så, så domineras vårdvärlden av narkomaner, psykiska problemställningar, alkoholister, obesa, rökare och människor med olika kroniska åkommor. Precis som att Polisens värld också är väsensskild från tvärsnittet.
5.
Ansvar och konsekvenser. Människor måste tillåtas att både ta eget ansvar och stå för sina konsekvenser. Om man tänker efter lite. Det finns så många ohyggligt grymma konsekvenser som vi tillåter våra svenska medborgare ta, dessutom utan diskussion. Barn som det redan i Åk 1 står tydligt att de kommer krascha eller bli farliga för samhället. Psykiskt sköra människor som inte ges en rimlig chans till ett tryggt/gott liv. Barn till lågutbildade, barn till obesa, barn till rökare, barn till alkoholister, barn till pedofiler, barn till ADHD-föräldrar, barn till vidskepliga föräldrar, barn till fattiga föräldrar, barn till svårt sjuka, osv.
Sen ÄR livet inte rättvist. Denna sanning är dock ingen ursäkt för att ge sig på andra, tvärt om. Man måste resonera som Bamse: om man är väldigt stark, så måste man också vara väldigt snäll. Livet är hårt och grymt och precis som för 1000 år sedan så dör alldeles för många alldeles för tidigt och dessutom ofta av alldeles onödiga anledningar. Väldigt många barn föds i och växer upp under olika former av armod. Från intellektuellt och ekonomiskt elände till känslomässigt och stimulansbefriat ökenområde. Ibland har alkohol med det att göra, men oftast är det andra problemställningar. Barn som av sina förmyndare kränks fysiskt, psykiskt, sexuellt och intellektuellt är väldigt, väldigt, väldigt många. Idag saknar vi verktyg och resurser att dels fånga in dessa barn och dels att på vettigt sätt hjälpa dem tillrätta. De allra flesta av dem *ta-daaa* blir helt ok, och klarar av att både bilda och försörja en familj.
Vuxna människor som fick en chans, men inte tog den? Hur skall de hanteras? En chans till? Vuxna människor som aldrig fick en chans? Hur skall de hanteras? Svåra frågor.
Livets tragik är omfattande. Jag vill tro att begränsning av alkoholtillgång inte på något avgörande vis påverkar detta tråkiga faktum. Uppenbarligen lever det svenska folket med svårtillgänglig alkohol och världens bästa (sic!) alkoholmonopol, men ändå så vittnar Dr
@Mats om alla de eländiga följdverkningarna.
6.
Stigmatisering. Alkoholförtäring är i Sverige stigmatiserat. Det var, för mig, en fantastisk befrielse och ett uppvaknande att komma till Japan. Här associeras berusade människor till glädje, lycka, firande och framgång. Man ser på alkoholister som att de aktivt valt bort familjeliv och karriär, men dömer inte. Våldsamma fulla människor har jag sett nästan varje partykväll i Umeå, men har jag bara sett en enda gång i Japan under mina nu 8 år här. Stigmatisering och associationsbanor som "alkohol = våldsbrott och ingen jul" gör det svårt att föra en vettig debatt. SB:s ombesjungna PR-maskineri har ju tyvärr förstört möjligheterna till en saklig samhällsdebatt.
