Mattias Schyberg
Administratör
Ren generellt brukar det pratas om att vin från nya världen bedöms i högre utsträckning efter vinmakaren till skillnad mot gamla världen där det är mer fokus på ursprung och terroir. Inget direkt konstigt egentligen, då kvalitetssystemet i Europa är avsevärt mer styrande kring vilka druvor som får användas, skördeuttag och diverse andra detaljer. Detta medför såklart en viss garanti att vinerna blir på ett visst sätt och att det håller en reglerad objektiv lägsta kvalitet. Nu är ju detta inte detsamma som att påstå att inte terroir finns i alla vinregioner oavsett land, för det gör det ju såklart.
Själv är jag av åsikten att båda är lika viktiga. Ett vin blir ju inte automatiskt bra för att plantan får de rätta förutsättningarna, inte heller kan en god vinmakare göra bra vin med undermålig terroir. Om man måste välja, så litar jag dock hellre på en duktig vinmakare än på ett bra läge (terroir). Men oavsett vad så har jag ett par saker som stör mig:
Funderingar kring reglerat ursprung
Om jag som vinmakare i Bordeaux vill odla lite andra druvor och slänga in i mitt vin, eller önskar bryta några andra av appellationens regler så mister jag helt möjligheten att sälja vinet under AOP, vilket gör att det pris man kan ta för vinet sjunker drastiskt (med få undantag). Och vem är beredd att få sämre betalt för sitt vin? Visst, är du en tillräckligt känd vinmakare så kan du alltid sälja vinet som lantvin och ändå ha en chans att nå en publik som är beredd att betala ett högt pris (ex. supertuscans), medans den lite mindre kända inte har en suck att lyckas utan bärkraft av regionens starka varumärke (Bordeaux i detta fall). Detta leder då till ett par olika potentiella nackdelar; dels att utvecklingen av vinerna i regionen tenderar att gå långsamt (experimentlustan borde bli lägre med tanke på tidigare resonemang) och dels att andra, till viss del friare regioner, således får ett försprång i utveckling och större frihet att optimera sina viner efter eget och konsumentens önskemål (potentiellt mer personliga viner och större bredd på utbud om så önskas, men även motsatsen är ju möjlig såklart).
Funderingar kring oreglerad vinmakning
Nu är jag inte dummare än att jag inser att det finns stora potentiella nackdelar även med resonemanget under översta punkten. Total anarki i vinvärlden kan ju lätt leda till att alla tenderar att vilja göra samma typ av vin, det vill säga det som konsumenten för tillfället är mest intresserad av och vad som är mest lönsamt. Utan regleringar så kanske alla skulle sträva efter samma mål, vilket i sin tur gör att vi trots en större frihet får mindre bredd. Men är det verkligen så det skulle bli - på sikt? Jag tror nog att de flesta ändå hade velat hitta sin personliga prägel, om inte annat skulle vi konsumenter sluta att köpa allt likriktat skräp efterhand som vi tröttnar, vilket skulle ske relativt snabbt. Dessutom kan man ju alltid ha ett kvalitetssystem ändå, som inte reglerar, utan enbart ställer krav på vinets objektiva kvalitet. En kvalitetsklassificering med andra ord. En annan nackdel är att det såklart blir svårt att känna igen specifika vintyper, med detta menar jag, vad är en Barolo om det inte finns ett regelsystem som ger vintypen dess identitet? Visst, detta är ett problem, i alla fall om man tycker att det är viktigt att känna igen ett vin på dess vintyp istället för dess vinmakare. En annan nackdel är ju såklart när man vill para vin med mat; hur vet man vilket vin som passar bäst om det inte existerar öppenbara stilar? Lösningen borde dock vara enkel, man får helt enkelt ange vad vinet har för vinstil på etiketten eller liknande.
Jag är fullt medveten om att det finns många saker i mina resonemang att ifrågasätta och det är precis vad jag önskar med tråden. En diskussion kring ämnet. Jag är egentligen varken för eller emot; jag vill bara ha så mycket bra vin som det går med så stor bredd som möjligt, till bästa tänkbara pris. Vilket av ovannämnda alternativ som är bäst rörande detta är inte helt självklart för mig. Kanske är det som det är idag, det vill säga att båda filosofierna bidrar med mer bredd än om enbart den ena fanns? Jag kan även förstå att det finns mycket tradition och känslor kring ett vedertaget system där alla känner sig hemma, samt att det är fullt legitimt att tycka att "varför ändra på något som funkar", vilket jag inte säger emot i sig. Kan även förstå de som tycker att det hade blivit en djungel att hitta rätt vin om man blev tvungen att ha koll på respektive producent istället för en specifik region. Det funkar dock bra med öl så vitt jag vet och säkert en hel del andra produktkategorier.
Vad säger ni, har ni lite synpunkter kring ämnet?
Själv är jag av åsikten att båda är lika viktiga. Ett vin blir ju inte automatiskt bra för att plantan får de rätta förutsättningarna, inte heller kan en god vinmakare göra bra vin med undermålig terroir. Om man måste välja, så litar jag dock hellre på en duktig vinmakare än på ett bra läge (terroir). Men oavsett vad så har jag ett par saker som stör mig:
Funderingar kring reglerat ursprung
Om jag som vinmakare i Bordeaux vill odla lite andra druvor och slänga in i mitt vin, eller önskar bryta några andra av appellationens regler så mister jag helt möjligheten att sälja vinet under AOP, vilket gör att det pris man kan ta för vinet sjunker drastiskt (med få undantag). Och vem är beredd att få sämre betalt för sitt vin? Visst, är du en tillräckligt känd vinmakare så kan du alltid sälja vinet som lantvin och ändå ha en chans att nå en publik som är beredd att betala ett högt pris (ex. supertuscans), medans den lite mindre kända inte har en suck att lyckas utan bärkraft av regionens starka varumärke (Bordeaux i detta fall). Detta leder då till ett par olika potentiella nackdelar; dels att utvecklingen av vinerna i regionen tenderar att gå långsamt (experimentlustan borde bli lägre med tanke på tidigare resonemang) och dels att andra, till viss del friare regioner, således får ett försprång i utveckling och större frihet att optimera sina viner efter eget och konsumentens önskemål (potentiellt mer personliga viner och större bredd på utbud om så önskas, men även motsatsen är ju möjlig såklart).
Funderingar kring oreglerad vinmakning
Nu är jag inte dummare än att jag inser att det finns stora potentiella nackdelar även med resonemanget under översta punkten. Total anarki i vinvärlden kan ju lätt leda till att alla tenderar att vilja göra samma typ av vin, det vill säga det som konsumenten för tillfället är mest intresserad av och vad som är mest lönsamt. Utan regleringar så kanske alla skulle sträva efter samma mål, vilket i sin tur gör att vi trots en större frihet får mindre bredd. Men är det verkligen så det skulle bli - på sikt? Jag tror nog att de flesta ändå hade velat hitta sin personliga prägel, om inte annat skulle vi konsumenter sluta att köpa allt likriktat skräp efterhand som vi tröttnar, vilket skulle ske relativt snabbt. Dessutom kan man ju alltid ha ett kvalitetssystem ändå, som inte reglerar, utan enbart ställer krav på vinets objektiva kvalitet. En kvalitetsklassificering med andra ord. En annan nackdel är att det såklart blir svårt att känna igen specifika vintyper, med detta menar jag, vad är en Barolo om det inte finns ett regelsystem som ger vintypen dess identitet? Visst, detta är ett problem, i alla fall om man tycker att det är viktigt att känna igen ett vin på dess vintyp istället för dess vinmakare. En annan nackdel är ju såklart när man vill para vin med mat; hur vet man vilket vin som passar bäst om det inte existerar öppenbara stilar? Lösningen borde dock vara enkel, man får helt enkelt ange vad vinet har för vinstil på etiketten eller liknande.
Jag är fullt medveten om att det finns många saker i mina resonemang att ifrågasätta och det är precis vad jag önskar med tråden. En diskussion kring ämnet. Jag är egentligen varken för eller emot; jag vill bara ha så mycket bra vin som det går med så stor bredd som möjligt, till bästa tänkbara pris. Vilket av ovannämnda alternativ som är bäst rörande detta är inte helt självklart för mig. Kanske är det som det är idag, det vill säga att båda filosofierna bidrar med mer bredd än om enbart den ena fanns? Jag kan även förstå att det finns mycket tradition och känslor kring ett vedertaget system där alla känner sig hemma, samt att det är fullt legitimt att tycka att "varför ändra på något som funkar", vilket jag inte säger emot i sig. Kan även förstå de som tycker att det hade blivit en djungel att hitta rätt vin om man blev tvungen att ha koll på respektive producent istället för en specifik region. Det funkar dock bra med öl så vitt jag vet och säkert en hel del andra produktkategorier.
Vad säger ni, har ni lite synpunkter kring ämnet?
Last edited: