Jimmy Forsman
Missförstått geni. Gravt blygsam. Despot.
Förväntar mig lite hugg, stick och påhopp för det här ämnet, men det måste fan dryftas i alla fall.
Det kan inte ha undgått någon att zero dosage har seglat upp på champagnehimlen de senaste åren; en trend driven mycket av odlarproducenter som ville visa upp hur bra viner de minsann gjorde och att de stora husen minsann dolde undermålig frukt genom att tillsätta extra mycket socker till sina viner genom en löjligt hög dosage. Sedan hoppade lite mer etablerade producenter på trenden med zero dosage, speciellt sedan de plockades upp som det "nyttiga" GI-alternativet i kampen mot de förhatliga kolhydraterna.
Jag har precis som många andra som arbetat och arbetar med vin sjungit zero dosages lov – men de senaste åren, nu när det är ganska etablerat, så tycker jag faktiskt att det börjat gå till överdrift. Jag har insett att jag faktiskt gillar socker i mina champagner. Inte några vansinniga mängder, men någonstans mellan 3 och 5 gram socker per liter. Det gör att vinerna fortfarande har en bra, ren och fin syra men faktiskt får en liten rondör som gör att de går att dricka i någon form av kvantitet mer än ett eller max två glas. Gud förbjude att man skulle bli sittande på en champagnemiddag med bara osockrade flaskor bubbel. Syraöverdos. Jag säger inte att alla viner alltid ska sockras upp; varma år som exempelvis 05 och 09 kan man med fördel ha lite mindre sött eftersom frukten är så pass söt och fin i sig, men svala år? Snälla! Ha i lite socker. Provade ett antal osötade 2010 tidigare ikväll och det är nästan lite plågsamt efter ett tag. Det var tre osötade och två sötade viner på bordet, det som vi sippade vidare på efter provningen var det sötade. De är helt enkelt trevligare att dricka; och det är liksom det som är grejen i slutändan.
Det kan inte ha undgått någon att zero dosage har seglat upp på champagnehimlen de senaste åren; en trend driven mycket av odlarproducenter som ville visa upp hur bra viner de minsann gjorde och att de stora husen minsann dolde undermålig frukt genom att tillsätta extra mycket socker till sina viner genom en löjligt hög dosage. Sedan hoppade lite mer etablerade producenter på trenden med zero dosage, speciellt sedan de plockades upp som det "nyttiga" GI-alternativet i kampen mot de förhatliga kolhydraterna.
Jag har precis som många andra som arbetat och arbetar med vin sjungit zero dosages lov – men de senaste åren, nu när det är ganska etablerat, så tycker jag faktiskt att det börjat gå till överdrift. Jag har insett att jag faktiskt gillar socker i mina champagner. Inte några vansinniga mängder, men någonstans mellan 3 och 5 gram socker per liter. Det gör att vinerna fortfarande har en bra, ren och fin syra men faktiskt får en liten rondör som gör att de går att dricka i någon form av kvantitet mer än ett eller max två glas. Gud förbjude att man skulle bli sittande på en champagnemiddag med bara osockrade flaskor bubbel. Syraöverdos. Jag säger inte att alla viner alltid ska sockras upp; varma år som exempelvis 05 och 09 kan man med fördel ha lite mindre sött eftersom frukten är så pass söt och fin i sig, men svala år? Snälla! Ha i lite socker. Provade ett antal osötade 2010 tidigare ikväll och det är nästan lite plågsamt efter ett tag. Det var tre osötade och två sötade viner på bordet, det som vi sippade vidare på efter provningen var det sötade. De är helt enkelt trevligare att dricka; och det är liksom det som är grejen i slutändan.
För mig tämligen odrickbart ungt, ointegrerat och dålig frukt. Om man inte är masochist som gillar citron med askorbinsyra. Det drar så mycket i mungiporna så ögonlocken går igen om de inte redan gjort det av smärta.
Tror den endast priset är sockrat där.
