Zinfandel

Diskussion i 'Vin' startad av Adam Frisch, 17 juli 2020.

  1. Adam Frisch

    Adam Frisch Vinmakare

    Zinfandel - druvan ligger mig varmt om hjärtat - inte bara för att den var mitt intro till amerikanskt vin på den tiden Fetzer och Turning Leaf ansågs som exotiska och bra saker, utan också för att jag nyligen läste Zinfandel: A History of a Grape and Its Wine av Charles Sullivan (rekommenderas) och det gav mig en ny uppskattning för druvans mycket intressanta historia (som är nästan mer som en deckare än en historia). Så jag vill gärna tala lite om Zin i detta inlägg. Speciellt just nu när den går in i en ny fas både stilmässigt och vad gäller acceptans.

    Här i USA har man ju länge haft ett litet schizofrent förhållande till druvsorten. Länge ansågs den ju vara en mer eller mindre Amerikansk druva (mer om det senare) och en druva "av folket", så att säga. Den har funnits här i Kalifornien i snart 200 år, alltid funnits nära till hands och producerats i stora mängder. Detta innebar också att den led av två stora problem:

    1. Dålig acceptans av sommeliers, då den ansågs helt enkelt vara lite "ofin" av de ofta snobbiga eller Euro-centriska vinrekommendörerna. Konsekvent behandlad som en kusin från landet bortvirrad i storstaden, helt enkelt.

    2. Ofta producerad i stora mängder, ofta i bulkviner och ofta vinifierat på ett alldeles för inställsamt och sött vis. Sent skördade fruit and jam bombs, som dom kallas här. Detta gjorde dom ofta till tunga och stora viner, ofta dåliga, svåra att para med mat. Vilket bidrog till att sommeliers i punkt 1 också inte tog dom till sig, antar jag.

    Hur detta utrycker sig konkret är - och jag har undersökt det rätt noga - är att om man kollar många fine-dining restauranger som är stolta över sin vinlista (och har en sommelier anställd), så hittar man ofta detta scenario: minst tjugo Pinot Noirs, minst tjugo Cabernets, mins tjugo Chardonnay, en massa Sauvignon Blanc, en handfull röda Italienare och Spanjorer. Och kanske i bästa fall en enda Zinfandel (och då nästan alltid en Turley). Oftast ingen alls. Konsekvent ratad på dom flesta "finare" vinlistor.

    Men den andra sidan av detta mynt är att Zinfandel säljer. Den stora massan gillar druvan och den säljer bra till "vanligt folk". Den är så populär att den till och med har sin egen festival - Zinfest - dit många Zin producenter kommer för att visa sina nya alster. Vilken annan druvsort har det? En druva av folket, helt enkelt.

    Därav det schizofrena.

    Titta gärna på detta klipp från Ridge Vineyards. Och då särskilt från ungefär 6:50 in då Carole Meredith från UC Davis, den professor som äntligen lyckades reda ut Zinfandels ursprung, talar. Oerhört spännande historia, återigen lite som en deckarnovell snarare än historia. Jag blev själv oerhört rörd faktiskt, när hon i slutet klargör för hur nära dom kom att för all framtid inte hitta sambandet. Det fanns så lite av den Kroatiska urarten kvar att hade dom bara kommit 5 år senare, så hade dom aldrig lyckats göra DNA-kopplingen överhuvudtaget och vi hade aldrig vetat. Och som hon själv säger, så hade en tusenårig (kanske till och med äldre) druvsorts historia gått ur tiden.



    Sakta, så känns det som att Zinfandel går mot en ny vår här. Man ser nya generationer av vinmakare experimentera med den, bortvända från den tidigare syltiga maneret, mer återhållsamt och med en återgång till den klassiska Kaliforniska stilen från 70- och 80-talet. Och sakta, sakta börjar man se hipster-somms i NYC inte direkt spy galla över druvsorten omedelbart då den kommer på tal. Det är fortfarande i begynnelsen såklart, men jag ser tecknen.

    Slutligen, som Carole säger, vi får inte glömma att Cabernet Sauvignon anses ju vara en fin och "ädel" druvsort, men den är bara ca 300 år gammal. Zinfandel är mycket, mycket äldre. Och de som druckit Zinfandel från bra producenter genom åren vet ju vad druvan kan åstadkomma. Det är dags att den får sitta vid dom storas bord nu.
     
    Last edited: 17 juli 2020
    Silow, Per Stade, petterkalle och 8 andra gillar detta.
  2. Adam Frisch

    Adam Frisch Vinmakare

    Jag inser att mitt avslut kändes kanske lite definitivt, vilket inte var meningen - vill gärna höra era erfarenheter kring Zinfandel ur ett svenskt perspektiv, såklart! Vad har ni för relation till druvsorten?

    Som jag nämnde "upptäckte" jag druvan genom Fetzer och Turning Leaf på 90-talet på Systemet. Tror båda ansågs som rätt bra producenter på den tiden (eller så var det bara nyhetens behag), men efter att blivit sålda några gånger osv så är dom, iallafall här, inte speciellt högt ansedda längre. Oftast ser man dom i varuhuset på bottenhyllan och dom känns bara snäppet bättre än dom absolut billigaste bulkvinerna.
     
    Last edited: 17 juli 2020
    LarsW, Sonderlese, Håkan och 2 andra gillar detta.
  3. jrick

    jrick Medlem

    Inspirerad av den här tråden öppnade jag en Zindandel igår till en riktig svennebananmiddag med marinerad fläskkarré på grillen - Bedrock Old Vine Zinfandel 2013. Jag hade köpt två flaskor för fyra år sen, den första slog mig som rätt alkoholhet och maffig så har inte sett fram emot nästa flaska.
    Vinet kändes ännu rätt ungt och alkoholhettan kunde kännas av efter öppning men med lite dekanterande och tillvänjning blev det bättre. Väldigt maffig frukt av körsbär, björnbär, en del mörk choklad och lakrits. Det är inte min typ av vin alltså, men det finns inga andra viner som jag kan komma på som funkar bättre till smakrika grillmiddagar.
     
  4. Adam Frisch

    Adam Frisch Vinmakare

    Bedrock är grymma, men håller med, både deras estate Syrah och Zin var inte lika bra som deras bästa Heritage blends etc. Jag blev lite besviken. Men jag har hört att deras premium Syrah och Zin ska vara mkt bra, så ska försöka köpa lite sånt.
     
    Omar Khayyam gillar detta.
  5. Härligt inlägg. Mina tidigaste upplevelser av zinfandel var nog Gallo och precis som du skriver Turning leaf och Fetzer. I dag köper jag nästa aldrig zinfandel (en flaska bonterra då och då). Har på senare tid haft lite svårt för amerikanska viner då de känns som överekade fruktbomber. Givetvis har jag träffat på undantag men då väldigt högt upp på prisstegen. Men sedan en månad eller så har jag börjat leta lite mer aktivt och i måndags anlände en flaska Carlisle zinfandel papera ranch 2015 (upptäckte Carlisle då jag provade Carlisle Syrah papas block för någon vecka sedan) en flaska som jag ser fram emot att testa i närtid. Förhoppningsvis kommer den att väcka upp mitt intresse för Zinfandel igen.
     
    Omar Khayyam, petterkalle och Sonderlese gillar detta.
  6. Adam Frisch

    Adam Frisch Vinmakare

    Carlisle har jag själv inte druckit, men dom har ju lite cult-following här, så jag skulle nog tro det är bra. Återkom gärna och berätta hur den var!

    Men du har rätt. Det är fortfarande svårt hitta Zins under ca 14% i alkoholhalt. Broc Cellars gör en, Nalle gör en annan och så finns det några här och där lite utspritt, men överlag är det forfarande dom större som dominerar. Men detta är ett generellt problem, tycker jag. Går man in på vinbutiker och kanske även Systembolaget, så är är det ofta 14%-eller-mer segmentet som dominerar. Det är inte lätt att hitta röda viner runt 12-13%.
     
    Omar Khayyam, petterkalle och Wintermute gillar detta.
  7. petterkalle

    petterkalle I rescued some wine. It was trapped in a bottle.

    Jag hade också ett kärt förhållande till Zinfandel under 80- och 90-talet innan mer intressanta viner dök upp i och med att vinintresset ökade. Nu för tiden är det bara Ridge:s Zinfandelblandningar som inmundigas. I höstas var jag dock och körde från Oregon till SF. Bodde två nätter i Mendocino och en kväll fick jag ett infall och beställde nedanstående flaska till grillade lammkotletter. Jäklar var bra det var!
    De har en provningslokal i Boonville men den var tyvärr stängd. Testade lite andra Zins på vägen ner men ingen så bra som Seebass. Det finns riktigt bra därute men de är attans så svåra att hitta. Hoppas verkligen på ett uppsving för druvan och vinmakeriet.
    2011-Old-Vine-Zin.jpg
     
    Omar Khayyam, chambertin, LarsW och 4 andra gillar detta.
  8. chambertin

    chambertin Medlem

    Vad kul med en tråd om denna misshandlade, utskällda men ack så underbara druva i händerna på rätt vinmakare !
    För egen del började romansen varken med Fetzer eller Gallo (hade nog inte blivit ngn romans alls då tror jag) utan med att jag ngnstans på sent 80-tal fick prova Ravenswoods vingårdsviner på Zinfandel och blev mkt imponerad.
    Mycket resande till USA åren efter det gjorde att jag botansierade bland allt jag kom över av vad som verkade vara mer ambitiös Zinfandel men hittade egentligen inte så mycket annat än Ravenswood och Ridge som jag fastnade för.
    Båda brukar för övrigt utvecklas fint med några år på rygg i källaren men tyvärr ryker de flesta flaskorna långt innan det stadiet.
    Har provat några olika från Turley men tyckte det var lite "too much" och obalanserat (i alla fall som ungt).
    Skall beställa och prova Carlisle som @Anders Bjurestig föreslår.
     
    Omar Khayyam gillar detta.
  9. Min egen erfarenhet av Carlisle så här långt är deras Syrah Papa's block, som var oerhört lätt och med vad jag skulle kalla Pinot frukt. Min Carlisle Papera 2015 öppnas förmodligen i kväll så avvakta lite så får du min åsikt, vad den nu kan vara värd :). Är inte så förtjust i de amerikanska frukt och ekbomberna så förhoppningsvis så faller den inte inom dessa ramar
    Fanns tre olika Carlisle zinfandel att beställa om jag kommer ihåg rätt
     
    Omar Khayyam och chambertin gillar detta.

  10. Papers ranch 2015 nu uppdrucken stor, fruktig (björnbär), välbalanserad. Väldigt trevlig kanske aningen för fruktig för mig men balansen i vinet för att det blir väldigt bra. Så definitivt bra kvalitet. Jämför jag med syrahn så var den elegant och pinot lik och denna kraftig och fruktig Shiraz(australiensisk) lik. Vet inte riktigt om jag skriver något vettigt :) har inte druckit så mycket bra zinfandel. Men definitivt ett välgjort vin
     
    Last edited: 24 juli 2020
  11. chambertin

    chambertin Medlem

    Tack !
    Låter som jag måste prova i alla fall.
    Att en -15 är lite fruktig är kanske bara positivt tror jag.
     
    Anders Bjurestig och Omar Khayyam gillar detta.
  12. Omar Khayyam

    Omar Khayyam Medlem

    Inspirerad av allt zinfandel-snack öppnades en flaska 2014 Carlisle Zinfandel Pagani Ranch till litet grillad Black Onyx entrecôte. Match made in heaven. Och vilket vin! Fantastiskt bra, fortfarande rätt primär i frukten men komplex, djup, balanserad och stor utan att vara klumpig. Och inget av den där sötsura såsen eller Anton Bergs Plommon i Madeira som brukar göra att jag alltid känner att Zinfandel är bra men [insert: Syrah/Cabernet Sauvignon/Cabernet Franc/Merlot/Grenache] är bättre. Snarare liknade det druvtypiska inslaget som absolut fanns där nyskurna skivor av färska fikon. En helt annan ballgame. Och som jag tycker, detta är litet mer nedtonat än Turley men ändå full on Zinfandel. Som nog skulle kunna lagras jättelänge till. Riktigt bra men betydligt mer typisk Zin än vad t ex Broc Cellars Vine Starr eller Mathiasson eller Bedrock Heritage är. Vi drack 2014 Carlisle Papera för tre år sedan och den var också grym men litet knuten i början. Har en Carlisle från Carlisle Vineyard kvar. Får se hur länge vi klarar av att spara den...
     
    Anders Bjurestig, sunqan, Silex och 2 andra gillar detta.
  13. chambertin

    chambertin Medlem

    3xCarlisle beställt !
     
  14. Omar Khayyam

    Omar Khayyam Medlem

    Vill bara tillägga att jag också provat 2014 DuPratt Carlisle Zinfandel och tyckte den var lika bra som Pagani och Papera! Såg att den var några tjugor billigare dessutom.
     
    Anders Bjurestig, petterkalle och john b gillar detta.
  15. john b

    john b Medlem

    Jaha. Årets amerikanska vininköp blev lite större än förväntat.
    Stort tack för tipsen!
    Och tack OP för en skojig trådstart.
     
    petterkalle och Omar Khayyam gillar detta.
  16. petterkalle

    petterkalle I rescued some wine. It was trapped in a bottle.

    Här också! Ser verkligen fram emot dessa :p
     
  17. Adam Frisch

    Adam Frisch Vinmakare

    Carlisle är det många här som är helt besatta av - snacka om lite av en kultföljning. Tyvärr har jag själv aldrig druckit nån, men ska försöka råda bot på det. Tyvärr är ju många Zins fortfarande i det större, syltiga segmentet, men jag tror en återhållsamhet börjar ta form, iallafall som en tanke. Vi får se om det blir av denna gång.

    Ridge alltid stabilt. Bedrocks vanliga instegs-Zin tyckte jag tyvärr inte lirade så bra, men deras heritage blends etc är ju fantastiska. Jag beställde precis en låda ur deras höstrelease, och där koncentrerade jag mig på Zin, mer eller mindre. Några nya alster också. Så det ska bli kul att dricka dom.

    Sommen Raj Parr som är delägare i Sandhi (utmärkta viner, men mest Pinot) och också har sitt eget Raj Parr Wines släppte precis en glou-glou Zin från Kirschenmann Vineyard i Lodi. Både Turley och Sandlands tar frukt från den vingården och dom brukar få mkt bra respons. Måste säga att jag testade två Turleys på ett steakhouse förra året medger att dom var rätt bra, även om dom är i det större laget.

    Tack för tips om Seebass - ska försöka få tag på lite.
     
    Omar Khayyam och Anders Bjurestig gillar detta.
  18. Ledsen om jag tog in Carlisle i diskussionen, "råkade" prova deras Syrah och såg att de hade zinfandel också. Hoppades på samma elegans i zinfandeln vilket jag inte riktigt hittade, håller med dig i "större, syltiga" även om vinet var väldigt välbalanserat. Så tips på eleganta Zinfandel, om det finns eller ens går att tillverka, hade varit jättekul.
     
  19. Omar Khayyam

    Omar Khayyam Medlem

    instämmer verkligen. Blev faktiskt förvånad över skillnaden. har jämfört heritage mot old vine zin i både 2012 och 2013 års versioner och tycker att Old Vine Zinfandel är bra men Heritage är världsklass.
     
    Adam Frisch gillar detta.
  20. Adam Frisch

    Adam Frisch Vinmakare

    Jepp, Heritage ÄR världsklass.

    Kul med Morgan på Bedrock - han är alltid nyfiken på nya, gamla vingårdar. Att "rädda dom från ruinens brant" verkar han verkligen gå igång på. Tycker att det funkar ofta, men inte altid. Farsan är ju killen som startade Ravenswood, så det finns ju lång Zin-tradition i familjen.

    Själv är jag lite osäker på hur jag ska hantera min egen Zin. Redan givet att jag ska skörda den rätt låg sockerhalt, så den har chans bli lite stram och återhållsam. Men sen kommer det till ekfat. Där kan man gå helt utan, eller halvvägs. Jag har experimenterat med Amerikanska ekfat på sista årgången av Syrah och Mission, och gillar det jag smakar. Det ger en rondör och subtil sötma. 36-månaders torkade stavar från främst Missouri. De ger inte de där klassiska kokosnöts- och dilltonerna man kan ofta smaka med Amerikansk ek, utan är mkt mer subtila och eleganta. Testade en Zin som hade legat i Amerikansk ek ett år på vineriet där jag hyrde in mig, och det var faktiskt mkt behagligt. Men man får passa sig så man inte gör för mkt av det, för det kan slå bakut med smaktonerna.

    Får leta mig fram litegrann. Min intuition säger mig runt 30% Amerikansk ek, men får se hur det utspelar sig.
     

Dela sidan