Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[chambertin]

Har spenderat helgen i Kapstaden och gjort några vingårdsbesök i närheten. Börjar med det första igår. Här en sammanfattning från anteckningar och minnet.


Klein Constantia:
Hade bokat besök här med guidning och visning runt källare och vingårdarna. Verkligen proffsigt och kunnigt av Alan Wickstrom som visade runt. Efteråt provning av deras bästa Estate range-viner och så sist Vin de Constance förstås. Enda stället jag inte tog antecknngar på eftersom jag stod och diskuterade med Alan om vinerna och allt annat under tiden.

2015 Estate Range Sauvignon Blanc
Har hafte en längre period där SB inte alls intresserat mig förutom då det vankas getost av det färskare slaget. Speciellt avog har jag nog varit till dom extrema krusbär- och fläderbomberna som knappt liknar vin längre. Det här är ganska långt ifrån den typen av vin och spelar mer på läskande syror och inte så utmärkande aromer från jäsningen. För tankarna mer mot övre Loire än Nya Zealand så att säga. (85P)

2015 Estate Range Metis Sauvignon Blanc
En SB med helt annorlunda karaktär med lite mer skit och gamla fat i bakgrunden och flinta/sten-mineral så det nästan dammar om det. Ingen fläder eller krusbär utan mer viat vinbär och vinbärsblad. Läskande syra även här men mer och fylligare munkänsla än den vanliga Estate.

Detta vin görs som en karbonkopia på Pascal Jolivets viner i ett nära samarbete egendomarna emellan. Bara naturlig jäst, ingen omrörning av vinet på jästen och lång lagring med jäst på äldre fat. Inget svavel förutom vid buteljering. Druvorna skyddas efter ankomst till vineriet med kvävgas så att man kan få ut maximalt med självrunnen must ur druvorna innan dom pressas. (89P)

2015 Estate Range Riesling
Helt torr Riesling med ljuvligt ung och blommig doft med päron, litchie och gröna äpplen. Mer drag åt Rheinhessen och Pfalz än Mosel i stilen. Balanserad frisk syra men frukten i förarsätet gör den klart njutbar redan nu. (85P)

2015 Estate Range Chardonnay
Inte så mkt minne av denna men ganska fatig men intressant och komplex doft som inte riktigt backades upp fullt ut i smaken just nu. Såklart väldigt ung och i en lite alkoholsvagare stil som inte är så svulstig (svalt klimat i Constantia med svala vindar från havet nästan hela året) så det här kan nog bli riktigt trevligt med 1-2 år till på rygg. (86P)

2013 Estate Range Red Blend
En mix av CS, Petit Verdot och Malbec där Cabernet- och Malbeckomponenterna dominerar intrycket idag ihop med en varsam men tydlig fatbehandling. Ganska expressiv doft med både svala och varma intryck. I munnen trycker tanninerna från eken till ganska ordentligt men är i bra balans med övriga delar. Inget att spara till barnbarnen kanske men om man inte dricker det nu på frukten så kommer den helt klart att visa lite mer balans och utveckling med 2-4 år på rygg. Stilmässigt så landar jag någonstans mellan en Bdx och en Bdx-blend från Bolgheri. (88P)

2013 Vin de Constance
Och så då vinet som jag främst kommit för. Supertät och myskig Muscat-näsa med massor av fat utan att bli träigt. Ekdelen får mig att tänka på gammal Tawny men utan stjärnanisen. Russintoner i stil som hos en Trockenbeerenauslese men med en helt annorlunda och minder klumpig känsla poppar ur glaset och bedövar nästan näsan. Den här är mycket tydligare Muscat än t.ex 2008 (som jag cyklade iväg mot Barsac första gången jag fick den blint) men det kanske mest beror på att den är så mycket yngre och att denna årgången fått lite kortare tid på fat än de tidigare (ny vinmakare fr.o.m årgång -12). I munnen exploderar den med lager på lager av kanderad frukt, torkade aprikoser, rostad citrus, eneträ (?!) och vanilj/ek/fugde. Tanninerna från eken ger verkligen fint stöd åt vinet och sötman är hög men blir aldrig jolmig (172g/l). (95P)

 

[Mattias Schyberg]

BYOB i lördags. Det blev vått och tungt. Har inte riktigt kommit tillbaka till verkligheten förrän nu. Lysande arrangemang av @Bearman och hans fru skötte upphällning och blindning perfekt så vi andra kunde luta oss tillbaka och njuta till fullo. Vi som deltog, utöver mig själv och värdparet var: @MD, @Innertällmo Bryggeri, @thunberg, @Deppodi och @Magikern. Vilket gäng och vilka sköna människor! Helt prestigelöst och härligt med högt i tak!

Tema: WOTN
Provningsmetodik: Helblint (förutom de egna vinerna som dracks halvblint såklart)
Bedömning: Poängsättning och omröstning av bästa vin per heat (ingen sammaställning av medelscore).

Första omgången blev bubbel och det blev slutligen fem stycken vilket var en positiv överraskning. Överlägsen vinnare: St. Vincent som fick fyra bästaröster av sju möjliga. Tvåa blev Henriot med två. En av oss gillade tydligen André Clouet bäst dessutom.

1995 Henriot Champagne Brut Millésimé
Kvalitetsbubbel utan minsta tvekan. Moget med lite skönt boken karaktär som aldrig går över styr. Lena drag av honung och kofta. Mycket intensitet och hög syra. Lite vek mousse. Uppenbar champagne av bättre slag. Näst bäst i heatet för mig rent preferansmässigt, men högst poäng (91p).

1996 R. & L. Legras Champagne Grand Cru Cuvée St. Vincent Blanc de Blancs
Wowsa! Precis min stil av bubbel. Massor av smör, hasselnöt och nougat med krutig mineralitet. Skönt småkartigt i smaken. Inte riktigt samma intensitet som Henriot, men löjligt läckert och elegant. Nöjde mig ändå med (90p). Aromen är att dö för, men smaken levererar inte i paritet. Älskar stilen!

N.V. André Clouet Champagne Silver Brut Nature
Så. Jäkla. Blek. Trodde faktiskt att någon hade smugit in något oädelt här. För torrt och krispigt för att vara prosecco visserligen, men med liknande päronkaraktär. Inte dåligt alls, men knappast minnesvärt eller intressant (85p).

2010 Larmandier-Bernier Champagne Terre de Vertus Premier Cru
Lite pinsamt. Mitt bubbel. Kunde inte nypa att det var mitt. Har ju provat bubblet tidigare och gillade det då som tusan (Champagnedagen OFF). Vill minnas att det hade mycket skön flintamineralitet och löjligt bra intensitet. Här hittade jag inget av detta, utan det kändes som ett helt annat vin. Ingen direkt brödighet. Ganska tropisk med lite inslag av lakrits, smör och citrus. Lite funkig blommighet i bakgrunden. Kanske lite åt jasmin. Bra syra och hygglig intensitet, men tyvärr lite platt och intetsägande just där och då (87p).

N.V. Fleury Pere & Fils Champagne Blanc de Noirs Brut
Ännu en blek champagne som inte lyckades utmärka sig alls. Cider och frukt, men enkelt och intetsägande. Bra syra och längd visserligen, så kanske kan det utvecklas till något roligare. Väldigt bra bubbel ändå, men långtifrån i nivå med de bästa i heatet (88p).

Bonusvin i väntan på första rödvinsflighten...

2006 Weingut Keller Hubacker Riesling Großes Gewächs
Diesling av stora mått. Ganska varmfruktig och tropisk med mängder av olja och blommig rieslingfrukt. Tyskland är ju lätt att tänka, men jag slog till med Australien här med tanke på värmen och den lite överdrivna petroleumtonen samt den lilla försynta sötman i smaken. Saknar lite tryck. Årgången är väl lite sådär. Riktigt bra, men inte fantastiskt (88p).

Första rödvinsflighten bjöd på fyra riktigt bra viner, men visst blev det en överlägsen vinnare även här. Pontet-Canet tog hem tre bästaröster, men faktiskt inte min, även om det fick högst poäng. Tvåa i heatet blev Figeac med två röster och därefter lite spridda skurar.

2013 Wind Gap Wines Syrah Armagh Vineyard
Superkomplex syrah. Drack ju det här i USA och tokgillade det då också. Mänder av svarta oliver, chark och mörk sten. Lite snygg fatkaraktär med aningen vanilj och en hel del kryddnejlika. Var övertygad om att vi befann oss i norra Rhône och typ Cornas eller liknande. Härligt slankt med mycket syra. Absolut europeiskt i stil (92p).

1988 Château Figeac
Uppenbar bordeaux med mycket stall och nymalda kaffebönor i medelfyllig kostym. Allt finns där, men nog trodde jag att det handlade om vänstra stranden här. Aningen tam i munnen, men visst är det fortfarande i god form. Bättre arom än smak, men fortfarande läckert (92p).

2011 Stapleton&Springer Pinot Noir Rouci
Kvällens stora överraskning, dessutom positivt. Vin från Tjeckien och visst levererade det bra. Vacklade mellan en jänkarpinot och syrah. Eftersom jag hade med en jänkarsyrah så trodde jag faktiskt att det var mitt . Hallon, rabarber och kryddor i mängder. Lite lakrits, oliver och chark. Slankt och snipigt med massiv syra. Riktigt jäkla bra och intressant (91p).

2003 Château Pontet-Canet
Ett monster när det kommer till frukt, intensitet och kropp. Fylligt och ungt (!) Absolut en bdx-blandning med svarta vinbär, mörka körsbär, ceder, tobak och stall. Viss mognad och eldig eftersmak, men jag var aldrig inne på 2003. Vacklade mellan högra stranden och en supertoscanare och kraften fick mig att gå på det senare (93p).

Andra rödvinsflighten fick en överlägsen vinnare i form av en CdP. Inte vilken som helst, utan det blev gödselstacken Pégaü (fyra bästaröster). Tvåa blev Lucien Le Moine med två pinnar.

2005 Domaine de Montille Nuits St. Georges 1er Cru Aux Thorey
Här fick jag käka en stor ödmjukhetspaj. Inte en tanke på varken pinot eller bourgogne och jag vill minnas att få, om någon, tänkte i de banorna. Mörka bär åt björnbär och svarta vinbär. Ett uns stall, järn och en del romrussin. Slankt och läskande med bra struktur. Riktigt gott, men minns inte vad jag gissade att det var, men det gick åt grenachehållet (89p).

2013 Lucien Le Moine Bourgogne
Här bjöds det i alla fall på en uppenbar pinot, men mer åt den kryddiga och fatade tyska stilen, vilket jag gissade på. Hallon och sandelträ med snygga drag av pinjenöt och kaffe. Riktigt bra (90p)!

2010 Domaine Pierre Usseglio & Fils Châteauneuf-du-Pape Cuvée de mon Aïeul
Massor av plommon, feta körsbär och lakrits ihop med lavendel och vanilj. Riktigt bra intensitet och aningen eldigt och bittert avslut, men det saknar det lilla extra. Tänkte absolut CdP här (90p).

2009 Domaine du Pégaü Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réservée
Stall, tryffel och fis i mängder. Lite som att ligga och småfisa på morgonen och råka lyfta lite på täcket. Snygg frukt med både fikon och tranbär. Genröst och fylligt i munnen med lite småsöt känsla. Riktigt bra och stort (92p).

N.V. Croft Porto Tawny 20 Year Old
Riktigt bra tawny. Skrev inte så mycket. Trodde inte det kunde vara en 20-årig rackare med tanke på att det fortfarande hade tydlig röd färg. Inga poäng, men det var löjligt gott vill jag minnas. Körsbär och plommon primärt.

2000 Domaine de la Casa Blanca Banyuls
Kofta, malt, alkoholförstärkt och russin är allt jag skrev. Minns inte så mycket mer heller. Det var nog ganska trevligt.

Bonusviner från @Bearman när vi egentligen borde ha åkt hem för längesen. Jag och @Innertällmo Bryggeri kämpade på ihop med värdparet.

2010 Reyneke Reserve Red
Norra Rhône av bättre slag var min gissning minns jag och att jag gillade det som fan fortfarande. Lite av ett favoritvin för mig. Tog inga noter, men drack det med stor tacksamhet. Kanske minns någon annan vad jag sa?

2012 DuMOL Syrah Russian River Valley
Riktigt bra syrah, vill minnas att jag gissade åt det hållet, men ärligt talat så minns jag knappt något vid det här laget. Det kallas att "kasta pärlor på svin" .

Fan vilken kväll! Tusen tack hela gänget! Ni gjorde mitt besök i Stockholm till ett fantastiskt minne som jag kommer att bära med mig för evigt. Nu vill vi bara få er till Göteborg så småningom också!

WOTN blev nog Pontet-Canet med facit i hand om ni inte redan har luskat ut det.

 

[Magikern]

Synd man missade de 2 sista vinerna det var onekligen bonusviner som hette duga.

Håller med om poängsättningen för de röda. Hade inte gett något rött under 90 men troligen bara 93 för Pontet-Canet.

Jag var rätt nöjd med min Bourgogne. Rätt sällan man kan få såpass bra Bourgogne för drygt 400 nuförtiden. Åtminstone i Sverige.

 

[thunberg]

Jag var rätt nöjd med min Bourgogne

Var det Lucien? Kommer hugga några den 16 september. Sen tycker jag personligen att Figeac var snäppet bättre än Pontet-Canet.

 

[Magikern]

Var det Lucien? Kommer hugga några den 16 september. Sen tycker jag personligen att Figeac var snäppet bättre än Pontet-Canet.

Det var Montille som var min.

 

[Tomas Lindblom]

Snygg sammanfattning @Mattias S !

 

[Alpha]

Provningsmetodik: Helblint (förutom de egna vinerna som dracks halvblint såklart)
Bedömning: Poängsättning och omröstning av bästa vin per heat (ingen sammaställning av medelscore).

Spottar eller sväljer ni?

 

[Mattias Schyberg]

Spottar eller sväljer ni?

Det blev alldeles för lite spottande från min sida. Annars är det att rekommendera!

 

[Alpha]

Det blev alldeles för lite spottande från min sida.

Det ska du endast ha cred för.

 

[Mattias Schyberg]

Det ska du endast ha cred för.

Nä, nu tänker du konstigt. Man behöver självklart inte spotta allt, men lite lagom gör att man håller sig fräsch hela kvällen och kan njuta mer av vinerna. Det är inget creddigt att låta bli att spotta, snarare orutinerat.

 

[Alpha]

Nä, nu tänker du konstigt. Man behöver självklart inte spotta allt, men lite lagom gör att man håller sig fräsch hela kvällen och kan njuta mer av vinerna. Det är inget creddigt att låta bli att spotta, snarare orutinerat.

Nu menade mina inlägg iof på att skoja om att er alkoholtolerans och palett är så pass avancerade att de klarar av ett 20-tal viner utan att bli "stum i mun". . Kändes som den kunde ha funkat på ett vinforum men jag får väl ta en kurs i ironi på internet.

Intressant läsning iaf.

 

[chambertin]

Nja, ¨Brut Reserve¨ som är Billecart-Salmon's standard cuvee innehåller inget vin från andra pressningen, däremot gör man en ¨Brut med klart lägre kvalitet den säljs bara till stormarknader och flygbolag och ingår inte i den officiella kollektionen.

Märkligt sätt att tänka (både av Billecart och Qatar Airways i mitt fall) med en klart sämre cuvée för flygbolag som satsar massor med pengar på bra viner i sin 1:a- och Business Class. För franska supermarché så förstår jag tänket även om det känns som fel väg att gnaga på varumärket i den ändan. 99,9% av dessa flaskor dricks förmodligen upp utan ngn som helst reflektion men för min egen del så får sig hela varumärket B-S en rejäl törn och man kan ju inte låta bli att fundera på när det kommer att börja naggas i kanten även i det högre segmentet. Om det gick bra förra gången så kanske varumärket tål lite till och så går det ju att tjäna lite mer kosing på kuppen.

Vet du om några andra hus som gör ngt liknande detta @magnum ?

Har ju varit på tapeten förr med misstanke om att enklare vin hamnar i flaskorna till SB t.ex än det som säljs lokalt men utan att man ändrar ngt överhuvudtaget på etiketterna för att skilja på vinerna.

 

[magnum]

Märkligt sätt att tänka (både av Billecart och Qatar Airways i mitt fall) med en klart sämre cuvée för flygbolag som satsar massor med pengar på bra viner i sin 1:a- och Business Class. För franska supermarché så förstår jag tänket även om det känns som fel väg att gnaga på varumärket i den ändan. 99,9% av dessa flaskor dricks förmodligen upp utan ngn som helst reflektion men för min egen del så får sig hela varumärket B-S en rejäl törn och man kan ju inte låta bli att fundera på när det kommer att börja naggas i kanten även i det högre segmentet. Om det gick bra förra gången så kanske varumärket tål lite till och så går det ju att tjäna lite mer kosing på kuppen.

Vet du om några andra hus som gör ngt liknande detta @magnum ?

Har ju varit på tapeten förr med misstanke om att enklare vin hamnar i flaskorna till SB t.ex än det som säljs lokalt men utan att man ändrar ngt överhuvudtaget på etiketterna för att skilja på vinerna.

När det gäller kvaliten hos Billecart-Salmon är jag inte orolig snarare tvärtom! Varumärket är en annan fråga. Såg du flaskan du drack av?
Måste forska lite om vilka som säljer under annat namn men lägre kvalitet.
Att det förekommer skillnad på vinerna för olika marknader är helt klart men här är det nog så att de ¨sämre¨ stannar i Frankrike, skillnaden är tiden på jästen.

 

[Patrik Sellin]

Tjyvtränar lite på udda druvor inför nästa BYOB i Stockholm:
žlahtina Ivan Katunar 2015: det kanske görs bra viner i Kroatien, men det görs tydligen mycket riktigt dåligt också: sur tvål utan någon som helst frukt, har svårt att tro att det finns någon BiB på systemet som kan slå det här i uselhet, odrickbart <55p
Peter Podola Breslava 2015: Såpa, jasmin, lite åt gewurztraminer, 7,2 g/L socker, tydligen bara 10ha Breslava i hela världen, inget stort vin, men inte helt oävet 82p.

 

[Micael J]

2013 Borgogno Langhe Rosso Pinin (SB, 78651)

Vinrött med klar kant även om jag inbillar mig att jag ser lite blå toner in mot mitten. Det är, om jag förstått saken rätt, en blend med nebbiolo, barbera och dolcetto. Lite slutet i början men öppnar sig redan efter ca 30min i glaset och på näsan känns det nästan omedelbart att det rör sig som ett ganska rustikt vin. Mycket röda bär med lite kryddor i bakgrunden.

På läppen tycker jag att det är både djupare och lite mer stramt (på ett härligt sätt) än den vanliga Langhe Rosson. Det känns ungdomligt men med snälla tanniner och dom röda bären återfinns även tydligt i smaken tillsammans med lite kryddor och en svag ton av ek. Jag vill tro att jag hade plockat det är blint som Italien och kanske t.o.m. Piemonte (men det är nog önsketänkande ) men det råder ingen tvivel om att det rör sig om ett ganska rustikt bordsvin.

Det är helt klart gott om än ganska enkelt. Passade fint till en mustig pasta bolognese men jag kunde ändå inte släppa tanken på att jag hellre hade öppnat en langhe nebbiolo istället.

Efter lite internt debatterande landar jag ändå på 80p.

 

[gece]

Visa bifogad bild 8136
Tjyvtränar lite på udda druvor inför nästa BYOB i Stockholm:
žlahtina Ivan Katunar 2015: det kanske görs bra viner i Kroatien, men det görs tydligen mycket riktigt dåligt också: sur tvål utan någon som helst frukt, har svårt att tro att det finns någon BiB på systemet som kan slå det här i uselhet, odrickbart <55p
Peter Podola Breslava 2015: Såpa, jasmin, lite åt gewurztraminer, 7,2 g/L socker, tydligen bara 10ha Breslava i hela världen, inget stort vin, men inte helt oävet 82p.

Tänka sig, jag var och smuttade på kroatiskt häromdagen, dock rött och med mer mainstream druvor, från forumets favoritproducent dessutom.
2009 Roxanich Super Istrian Cuvée, mix på 40% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot och 20% Borgonja, eller Gamay som vi är vana att höra den benämnd. En ohelig cocktail som var fullständigt omöjlig att inte beställa in. En aning dekadent mörkfruktig, inte helt olik den parafraserade förlagan tvärsöver viken, med behagliga mängder fat. Hyfsade tanniner och riktigt bra syra som bär upp den ganska varma frukten på ett ypperligt sätt. Inga uppenbara naturvinsvibbar, bara rätt och slätt gott(+). Överväger att anskaffa mer för noggrannare analys än en utekväll med boyzen tillåter.

 

[Omar Khayyam]

Mycket trevlig. Hade inga riktigt stora förhoppningar efter att ha druckit deras vosne romanee village från samma årgång för ett antal år sen och kände att den saknade litet personlighet. Ack, vad man kan missta sig och vad fem år i flaska kan göra. Detta var en djupt parfymerad och härligt komplex historia med fylliga bär och frisk apelsinsyra och verkligen trevlig. 92 pinnar, lätt.

 

[Håkan]

Divinus Chateau Bonnet 2009.
Andre Lurton behöver ju ingen större presentation. Detta är någon form av specialcuvee av Chateau Bonnet, och @Elvis gillade det skarpt, så jag var tvungen att köpa och prova några flaskor. Initialt känns vinet fortfarande ungt, med rätt mycket fat, en del orientaliska kryddor och mycket frukt som går åt det sötare hållet (röda plommon, björnbär och svarta vinbär). Smaken är generös men samtidigt har den ett stramt slut, faten är lite för påträngande i början för min smak men efter en stund i glaset är den fräna fatkaraktären borta. Vinet är seriöst och påkostat och en varm årgång som 2009 funkar det alldeles utmärkt. Jag kanske inte är lika entusiastisk om @Elvis men med tanke på priset är det mycket Bordeaux för pengarna. Jag vet inte vart Andre Lurton strävar efter med det här vinet, men det känns om om målet är att det skall kosta mer än det gör. Tack för tipset och jag fyller nog på.

 

[Mattias Schyberg]

En fantastisk Oregon-kväll signerad @frida linden igår kväll...

Evening Land är en av topproducenterna i Oregon och La Source från Seven Springs Vineyard är ett av de bästa lägena. I det här fallet så handlar det om chardonnay. Ett bedårande vin även blint, men visst blev nog bedömningen aningen hårdare utan hjälp av etiketten. Skönt fatat och generöst fruktigt, men med mängder av storkroppad elegans (varm årgång) med nötter, smör, kanderad citrus och djup tropisk frukt samt viss mognad med blommig honung i bakgrunden. Fylligt med hög intensitet och perfekt avvägd balans. Allt ligger rätt och det är svårt att hitta några svagheter, men lite fegt så hamnade jag på (91p) innan avtäckning, men nog är det ett vin som möjligen förtjänar några pinnar till om man ger det lite mer tid och eftertanke i glaset. Mumsigt värre!

2008 Ken Wright Pinot Noir Nysa Vineyard
Ny bekantskap för mig och en mycket trevlig sådan. Alltid lika trevligt att få prova seriös pinot från Oregon med lite ålder. En kraftig sådan, men med massa finess och snygg subtilitet. Lite volatil från början med lite limtoner som försvinner hyfsat snabbt för att släppa fram ett väldigt kompetent och komplext vin. Mörka körsbär, peppriga kryddor, kött, sandelträ, rostad pinjenöt och krut. Struktur som en barolo, men aningen fylligare kropp. Riktigt bra intensitet och skönt balanserad syra. Inte helt olik en höjdare från Gevrey-Chambertin, typ. (94p)

2006 Adelsheim Pinot Noir Vintage 29
Inget fel på vinet alls, men jag blev väldigt förvånad vid avtäckningen. Var mer inne på en stram och slank merlot eller någon form av bdx-blend av aningen udda slag. Plommon, ceder och blyerts med choklad, vanilj och torkade körsbär i bakgrunden. Medelfylligt, på gränsen till fylligt, med bra tannin med en hel del ungdom kvar. Inte direkt komplext eller tillräckligt utvecklat trots 10 år på rygg. Ett riktigt bra vin, men det saknar finess och det lilla extra med tanke på pris, ålder och producent. Jag klagar inte, men etiketten lovade mer än det levererade blint. (91p)

Ett skönt avslut med Frida som från och med onsdag nästa vecka kommer att flytta fokus från USA till Europa i samband med premiäröppningen av Vinbaren 28+ där hon kommer att agera ciceron och förgylla livet för Göteborgs alla vinnördar. Lycka till och tack för allt! En ny era kan börja!

 

[Joakim Staf]

Kvällen till ära vart det en Pinot Nero från Toscana. Inte illa, inte ill alls. Rubinröd färg , erbjuder detta vin koncentrerade aromer av skog, bär och frukt dessutom har vinet en fast ryggrad av tanniner och en elegant kropp med imponerande längd.