Inledde 50-årsfirandet av en god vän på MFW igår där veckans helgchampagne var Delamotte. Förutom de tre provglasen öppnade vi en bonusflaska som "tyvärr" totalt utklassade Delamotterna så noterna på dessa blev näranog obefintliga:
Delamotte Brut NV
Äpple, citrus, krita. En aning kort. Habil apertifskumpa.
Delamotte Blanc de Blanc NV
Grillad citron/lime, kex och lätt blommighet. Klart den mest tillgängliga av de tre i dagsläget.
Väl värt att uppgradera från Brut till denna för 30 spänn extra (SB-priser).
Delamotte BdB 2014
För ung, knuten och syrastinn för min smak i dagsläget... Tror säkert den blir bra med tid men jag ägnade i ärlighetens namn inte så mycket tid att analysera den vidare.
Bonusflaskan då?
Ett felklick från min sida där jag hade tänkt ta ut en Belle Epoque men hade tydligen begärt fram rosén istället.
Perrier-Jouët Belle Epoque Rose 2002
Nu snackar vi!!
Underbar varm färg som drar åt koppar/blodapelsin.
Öppnar som en bättre afternoon tea med nybakade scones/brioche, tjock grädde (typ clotted cream), mosade jordgubbar och lite blodgrape i den uppfriskande syran.
Med tiden även blodapelsin, ett stänk madeira, karamelliserade nötter och lite burkchampinjon - fortfarande med en underbar gräddig not och vädigt lång eftersmak som drar en aning mot körsbär och nån stenfrukt jag inte kan identifiera...
Jag tror knappast den blir bättre än såhär om man inte verkligen vill utforska tertiära toner och låta den dra mer åt madeira.
Just nu skulle jag inte kunna utse en klar vinnare mellan den här och Selosse Rose som min bästa upplevelse av roseskumpa nånsin!
Efter denna enkla inledning blev det ett besök på Operakällaren för avsmakningsmeny och lite högt å lågt på viner som jag får dokumentera senare...