Livet alltså. Vad som väntar oss alla står skrivet i stjärnorna men vad man än väljer att tro på så är ödets nyck randomiserat och din riktning i livet fullständigt oförutsägbar. I alla fall om jag får säga mitt. I många år har jag varit frånvarande från det jag älskar allra mest, det som är min stora passion. Trots många år på universitet var det till sist rätt förutsägbart att jag skulle hamna i vinet värld och mitt vinintresse har varit galet glödande i så många år, minst 25. Jag har läst all vinlitteratur som finns, två gånger minst, haft förmånen att prova allt och lite till, träffat ett oräkneligt antal vinmakare - vissa som jag i dag betraktar som mina vänner, besökt så många regioner och världsdelar och känt mig så lyckligt lottad, få förunnat, men allt skulle jag i en nanosekund byta ut mot min dotters lidande och helvetiska kamp mot vad som är våra älskade ungdomars allra värsta fiende i samhället idag - ätstörningen. Så många, många års fäktande nu, så många slitningar mellan hopp och förtvivlan, all kamp med att leva och acceptera och förstå npf-diagnoser och ett otal besök på vårdinrättningar som man tyvärr tappat hoppet om. Idag är jag världsmästare på autism, adhd, anorexi och tvångssyndrom fast mitt cv knappast visar i den riktningen.
Ni som inte känner mig; jag heter Niklas Jörgensen. Min identitet i vinvärlden var och är Madeira. Det vin jag älskar allra mest även om jag måste erkänna att fortifierat rent generellt gör mig löjligt knäsvag, innan jag ens inmundigat ett glas. Jag drev Mad about Madeira och hade skitkul, besökte ön minst en gång om året och erkänner att Portugal rent generellt var mitt Xanadu. Passionen gick så långt att mitt älskade Madeira tyckte lika mycket om mig och beslutade att som första och fortfarande idag enda svensk välja in mig i öns 'brotherhood'. Värsta ceremonin med kappa och hatt med strutsfjäder och mer högtidligt än jag hade kunnat föreställa mig, svor jag in mig på skånsk-portugisiska vid kvällen ifråga för 10 år sedan! Min vinöst mest fantastiska kväll och med min familj närvarande! Min gudmor på Madeira och som initierade mitt medlemskap vilket godkändes av övriga producenter, är Isabel Borges, en av huvudpersonerna i den anrika och så fina familjeägda firman H.M. Borges.
I många år har mitt liv kretsat kring min äldsta dotters välmående. Starten på året har till och med hennes liv hängt på en skör tråd och inläggning på IMA vid Danderyd för att säkerställa hennes fortsatta liv vilket har satt familjen i en dag för dag-situation. Inget medlidande sökes för jag vet att vi är fler där ute som kämpar denna kamp och tar striden mot en oförstående vård och som accepterar att den största dödligheten idag bland unga vuxna är just anorexi.
Jag hoppas att igen bli en av en community som älskar vin och få vårda min passion kring de där jäkla dropparna som vi pressar ut ur druvor! Jag saknar det och behöver det.
Jag brinner fortfarande för de små, mindre kända regionerna men släpper aldrig kärleken till klassiker som Bordeaux. Bourgogne har jag dock helt släppt då jag vägrar vara med i det sakta pågående racet mot att acceptera en Village bör kosta 500 kronor. Jag kan njuta av så pass mycket pinot som helt enkelt bara är bättre till halva priset från mindre renommerade regioner världen över.
P.S.. Och till grundaren
@Jimmy Forsman - vi har ju hängt tillsammans på Vinkällaren Grappe men jag noterar nu att du befinner dig i för mig geografiskt kära zoner. Jag är uppväxt i din nuvarande stad och hoppas vi kan sänka några kalla tillsammans i sommar!
