Idag äter vi...(diskussioner, tips och restaurangbesök)

[Mattias Schyberg]

Besökte Liseberg igår kväll/eftermiddag. En tradition som jag och frun har är att se Carl-Einar Häckners show någon gång under juli månad varje år. Vet inte hur många år i rad han har kört, men det är många. Älskar hans sköna humor (med inbakad visdom) och trollkonster; han är trots jäkligt duktig även om han mer säljer sig själv med humor och värme än sina magiska talanger.

Tog för övrigt en bild på Häckner i högform för ca 9 år sedan när jag var där och tittade på honom...

Men nog om Häckner, vi ville ju såklart äta något innan och valet föll på Stjärnornas Krog alldeles vid stora scenen. Ett enkelt ställe med simpel krogmat. Vi valde deras grillbuffé, men satan vad trist och medioker den var (skolmatsalsvibbar!). Nötköttet som fanns att tillgå var så segt så det inte gick att äta. Buffén som sådan kändes allmänt ofräsch och trist med smaklös kyckling, helt ok marinerad fläskfilé och massa röror och sallader som var allt annat än trevliga. Den stora behållningen var deras grillade chorizo som i stort sett blev det som jag åt mig mätt på.

Lite "plonk" på detta såklart och med tanke på restaurangens ambitioner så var det enda vi hittade som rimligtvis kunde ge en någorlunda vinös upplevelse 2012 La Chamiza Malbec Polo Professional Reserve.

Ganska trevligt grillvin måste medges. Mörk, småsöt frukt med någorlunda struktur och syra. Inslag av plommon, blåbär, vanílj och tobak. Faktiskt väl värt 85p, vilket inte är fy skam, (flaskpris på plats 350 kr, vilket såklart är horribelt på alla sätt och vis för ett vin runt hundralappen). Inget plonk således, men inte heller minnesvärt på något vis.

Restaurangen som sådan bör ni undvika om det inte framgick tillräckligt tydligt i texten, däremot är Häckner ett måste.

 

[Emanuel]

Restaurangen som sådan bör ni undvika om det inte framgick tillräckligt tydligt i texten, däremot är Häckner ett måste.

-Ibland kan jag inte låta bli att undra varför restauranger på alla nöjesfält, temaparker och andra ställen med "inlåsningseffekt" kategorisk måste vara så usla som det bara är möjligt...
Vill man uppleva liknande uselhet så till den milda grad att det nästan blir humor rekommenderar jag även vildmarkshotellet på Kolmården. Jag ger det fem dödskallar av fem möjliga och rekommenderar det varmt till min värsta ovän.

 

[StefanAkiko]

Vi var i förra veckan först och åt en bit på en tveksam japansk stjärnrestaurang och sedan på en (för oss) ny italiensk restaurang med en välförtjänt stjärna. Och i afton blir det en ny japansk enstjärnig. Och på fredag en fransk. Men, jag hinner sällan posta mer än små enstaka bilder på Instagram. Vi är ju så sommarupptagna... Perfekt service. Kunnig och ofattbart trevlig personal. Alla rätter balanserade i smak, textur, tema osv. Kocken är ingen världsledande stjärna på the art of plating, men smakerna får han till. Jag gillade allt, hustrun snavade dock över huvudrätten. Inkl medhavt vin ca 700kr per person. Skumraskljus på restaurangen, så du får fantisera fram lite klarare färger själv. Lite som att titta på en dyr etikett och plötsligen notera att vinet blivit mycket bättre

Först ut, startplattan.

Cappucino.

Sommarfisk: HAMO i friterad version.

Sommarfisk: AYU. Huvudet syltat = helt underbart. Fisken fylld med allehanda godsaker.

Pasta, grova Penne, med tomatbaserad sås.

Det är ju bara så rätt med saffransrisotto och kalvbräss.

Pärlhöna som för mig var sublim, men som inte alls landade hos hustrun.

Dessert #1

Dessert #2:

Mignardises

Vinet vi valde ta med oss var en välvädrad och dbldekanterad 2003 Serpico som i min värld levererade 92p med sin mustiga, nästan skabrösa personlighet. Rustikt som det skall vara. Hustrun hamlande dock på justsepass 80p.

Vi kommer återvända, och vi kommer ta med oss ett mer hustruanpassat vin.

 

[Mattias Schyberg]

Jädrar i min låda vilket ös det var på Götaplatsen igår när Timbuktu med flera entrade scenen. Det var folk precis överallt. I min värld så måste det nästan vara rekordantal på Avenyn!

Vad passar då bättre än att leta sig upp i vakuumet snett bakom scenen, där det var lugnt och skönt, dessutom så ligger Mr P där, som ännu inte tagits på pulsen. Vi fick såklart en plats på uteserveringen dessutom, vilket passade oerhört bra denna dag.

Härligt ställe med bra priser, lagom enkel och modern meny, men med väl enkel vinlista. Skön atmosfär med trevlig personal, helt i min stil. Långa väntetider på mat och service var det enda minuset, men då har jag ju blivit bortskämd i USA nyligen, där sådant är minst 1000 gånger bättre. De hade dessutom en hel del strul med sina kortläsare vilket förmodligen skapade en hel del distraktion som spillde över på annat.

Som vanligt så kan jag inte motstå råbiff när det finns att hitta på menyn, vilket blev mitt val. Frugan tog in någon form av grillad majskolv med vitlökskräm som fick henne totalt upp i brygga. Min råbiff var ambitiös och välsmakande, men saknade någon form av edge. En rejäl portion för ca 150 pix går dock inte att klaga på.

På den mediokra vinlistan så fanns det i alla fall ett vin som kändes rätt att ta in för 450 kr, det blev en härlig och enkel Crozes-Hermitage, närmare bestämt 2012 M. Chapoutier Crozes-Hermitage Petite Ruche och som alltid så bjuder Chapoutier på lite härlig blindskrift, vilket jag gillar skarpt!

Saftig och slank med allt det där man vill ha i en sval Syrah från norra Rhône med kryddpeppar, chark, oliver, björnbär, rök, läder och fat.

Supertrevligt utan att vara märkvärdigt, men precis som Pinot Noir så bjuder vanligtvis Syrah på mycket komplexitet och nyanserad druvkaraktär. En druva med väldigt många ansikten och just detta är rent ut sagt toktrevligt och dessutom en av vinvärldens mest prisvärda vinstilar. 88p

Avslutade i nästan totalt mörker med lite ost och en underbar dessert med färska blåbär, pistagenötter och glass. Osttallriken var dock ruggigt trist och troligtvis en av de sämsta presentationer jag sett på temat. Saltgurkan kändes dessutom helt malplacerad ur ett sensoriskt perspektiv.

Nåväl, jag kan absolut rekommendera ett besök utan tvekan. De små klagomålen hamnar mest på charmkontot och helheten kändes trots allt genuin och passionerad. Den snygga prissättningen kommer dessutom få mig på återbesök utan tvekan. Vardagslyx. 3,5 pinnar av fem.

 

[magnum]

Jädrar i min låda vilket ös det var på Götaplatsen igår när Timbuktu med flera entrade scenen. Det var folk precis överallt. I min värld så måste det nästan vara rekordantal på Avenyn!

Vad passar då bättre än att leta sig upp i vakuumet snett bakom scenen, där det var lugnt och skönt, dessutom så ligger Mr P där, som ännu inte tagits på pulsen. Vi fick såklart en plats på uteserveringen dessutom, vilket passade oerhört bra denna dag.

Härligt ställe med bra priser, lagom enkel och modern meny, men med väl enkel vinlista. Skön atmosfär med trevlig personal, helt i min stil. Långa väntetider på mat och service var det enda minuset, men då har jag ju blivit bortskämd i USA nyligen, där sådant är minst 1000 gånger bättre. De hade dessutom en hel del strul med sina kortläsare vilket förmodligen skapade en hel del distraktion som spillde över på annat.

Som vanligt så kan jag inte motstå råbiff när det finns att hitta på menyn, vilket blev mitt val. Frugan tog in någon form av grillad majskolv med vitlökskräm som fick henne totalt upp i brygga. Min råbiff var ambitiös och välsmakande, men saknade någon form av edge. En rejäl portion för ca 150 pix går dock inte att klaga på.

Visa bifogad bild 4712
Visa bifogad bild 4713

På den mediokra vinlistan så fanns det i alla fall ett vin som kändes rätt att ta in för 450 kr, det blev en härlig och enkel Crozes-Hermitage, närmare bestämt 2012 M. Chapoutier Crozes-Hermitage Petite Ruche och som alltid så bjuder Chapoutier på lite härlig blindskrift, vilket jag gillar skarpt!

Visa bifogad bild 4714

Saftig och slank med allt det där man vill ha i en sval Syrah från norra Rhône med kryddpeppar, chark, oliver, björnbär, rök, läder och fat.

Supertrevligt utan att vara märkvärdigt, men precis som Pinot Noir så bjuder vanligtvis Syrah på mycket komplexitet och nyanserad druvkaraktär. En druva med väldigt många ansikten och just detta är rent ut sagt toktrevligt och dessutom en av vinvärldens mest prisvärda vinstilar. 88p

Avslutade i nästan totalt mörker med lite ost och en underbar dessert med färska blåbär, pistagenötter och glass. Osttallriken var dock ruggigt trist och troligtvis en av de sämsta presentationer jag sett på temat. Saltgurkan kändes dessutom helt malplacerad ur ett sensoriskt perspektiv.

Visa bifogad bild 4715
Visa bifogad bild 4716

Nåväl, jag kan absolut rekommendera ett besök utan tvekan. De små klagomålen hamnar mest på charmkontot och helheten kändes trots allt genuin och passionerad. Den snygga prissättningen kommer dessutom få mig på återbesök utan tvekan. Vardagslyx. 3,5 pinnar av fem.

Vilket pris betingade ¨osttallriken¨?

 

[Daniel B]

Vilket pris betingade ¨osttallriken¨?

Ja, det kan man ju undra.. Det där skivar och lägger man ju upp snyggare med en ögonbindel från några meters avstånd. Pinsamt, och ruskigt inkonsekvent med tanke på att de andra rätterna ser schysst upplagda ut!

 

[Mattias Schyberg]

Vilket pris betingade ¨osttallriken¨?

125 spänn har jag för mig. Inte ok med tanke på hur oinspirerande den är.

 

[magnum]

125 spänn har jag för mig. Inte ok med tanke på hur oinspirerande den är.

Wow, resten måste varit fantastiskt då du vill tillbaka!

 

[Mattias Schyberg]

Wow, resten måste varit fantastiskt då du vill tillbaka!

Inte fantastiskt men klart värt pengarna (undantaget osten såklart). Inte dåligt alls egentligen. Små skavanker. Får se hur det känns nästa gång.

 

[StefanAkiko]

Inte fantastiskt men klart värt pengarna (undantaget osten såklart). Inte dåligt alls egentligen. Små skavanker. Får se hur det känns nästa gång.

Varför vill du tillbaka till rätt oinspirerade platings och en rätt kass vinlista?
Jag förstår inte?
Saknas konkurrens?

 

[Mattias Schyberg]

Varför vill du tillbaka till rätt oinspirerade platings och en rätt kass vinlista?
Jag förstår inte?
Saknas konkurrens?

Man kan inte enbart äta stjärnmat, det är nästan absurt. Detta ställe har hjärtat på rätt ställe trots en kass ostbricka och trist vinlista. Ibland så köper jag hämtpizza också och tycker den levererar ändamålsenligt. Etikettspizza kan jag dock vara utan...

 

[Larseman]

Man kan inte enbart äta stjärnmat, det är nästan absurt. Detta ställe har hjärtat på rätt ställe trots en kass ostbricka och trist vinlista. Ibland så köper jag hämtpizza också och tycker den levererar ändamålsenligt. Etikettspizza kan jag dock vara utan...

Visa bifogad bild 4723

Haha, favorit i repris

 

[mmh]

Jag brukar vara för lat för att skriva om mina restaurangbesök här, och jag brukar inte heller fotografera maten, men jag hade en såpass imponerande upplevelse i fredags att jag känner mig tvungen att dela med mig.

Jag och frun åt på the Square i London, och vi var båda överens om att det var vår bästa restaurangupplevelse hittills. Vi har ätit på tiotals enstjärniga restauranger men detta var vår andra tvåstjärniga (den första var Marcus Wareings restaurang Marcus som inte var mera än ok då vi åt där i början av juli i år).

Vi tog tasting menyn (http://www.squarerestaurant.com/Food/Tasting.aspx) och innan den första rätten kom två olika serveringar med amouche bouche som båda innehöll två olika "rätter". Alla var fantastiska men tyvärr har jag glömt vad de var, förutom min favorit som var nagonslags lite "crepe strut" med fois gras.

Den första förrätten var olika sorters tomater som var väldigt bra i all sin enkelhet. Lite svårt att äta från denna "sten" utan att klotta, dock.

Nästa rätt har jag ingen bild på men det var en helt fantastisk kalvtartar. Jag hade lust att slicka tallriken efteråt men lyckades behärska mig.

Sedan kom denna krabblasagne som också var otroligt bra. (notera tomatstänket på bordsduken)

Vi var i det här skedet ganska säkra på att det inte kan bli mycket bättre, men vi hade fel. Nästa rätt var deras signaturrätt med langustiner, gnocchi och tryffel. Galet gott! Oj vad det vattnas i munnen då jag tänker tillbaka på detta.

Efter det följde en fisk (John Dory) som var bra men inte fantastisk, följd av angus beef ribs som smalt i munnen.

Efterrätterna har jag inga bilder på och tyvärr blev det lite hektiskt mot slutet och jag var tvungen att hoppa i en taxi för att avlösa vår barnvakt som inte ville missa det sista tåget hem. Frun fick bli kvar och njuta av efterrätterna i lugn och ro samt betala notan.

Denna restaurang hade varit på vår att göra lista en längre tid och då jag fick ett BYOB erbjudande via Bordeaux Index så tvekade vi inte längre med att boka. Vi hade således med oss två medhavda flaskor.

Launois Special Club 2002 var väldigt bra med massor av äpplen och rostat bröd. Hög syra. fräsh och lång. Mina två senaste flaskor av denna Champagne har varit på gränsen till övermogna, men denna betedde sig mera som en typisk 2002a och kunde gott ha sparats ytterligare något år.

Louis Jadot Clos Vougeot Grand Cru 2002 var superb, lång och komplex trots att den hade behövt mera luft (sommelieren rekommenderade inte dekantering, men jag borde ha följt min instinkt och bett henne dekantera trots allt), eller ännu hellre några år till i källaren. Som tur har jag två flaskor kvar att se fram emot.

Summa summarum, en fantastisk middag och jätte bra, avslappnad service! Denna upplevelse demonstrerade dessutom tydligt skillnaden mellan en och två Michelinstjärnor (något som Marcus misslyckades med, förutom med sin uppskruvade prisnivå). Vi kommer definitivt att göra ett återbesök och nästa gång skall vi nog bekanta oss närmare med deras vinlista som verkar mycket lovande.

 

[Mattias Schyberg]

Jag brukar vara för lat för att skriva om mina restaurangbesök här, och jag brukar inte heller fotografera maten, men jag hade en såpass imponerande upplevelse i fredags att jag känner mig tvungen att dela med mig.

Jag och frun åt på the Square i London, och vi var båda överens om att det var vår bästa restaurangupplevelse hittills. Vi har ätit på tiotals enstjärniga restauranger men detta var vår andra tvåstjärniga (den första var Marcus Wareings restaurang Marcus som inte var mera än ok då vi åt där i början av juli i år).

Vi tog tasting menyn (http://www.squarerestaurant.com/Food/Tasting.aspx) och innan den första rätten kom två olika serveringar med amouche bouche som båda innehöll två olika "rätter". Alla var fantastiska men tyvärr har jag glömt vad de var, förutom min favorit som var nagonslags lite "crepe strut" med fois gras.

Den första förrätten var olika sorters tomater som var väldigt bra i all sin enkelhet. Lite svårt att äta från denna "sten" utan att klotta, dock. Visa bifogad bild 4747

Nästa rätt har jag ingen bild på men det var en helt fantastisk kalvtartar. Jag hade lust att slicka tallriken efteråt men lyckades behärska mig.

Sedan kom denna krabblasagne som också var otroligt bra. (notera tomatstänket på bordsduken)
Visa bifogad bild 4748

Vi var i det här skedet ganska säkra på att det inte kan bli mycket bättre, men vi hade fel. Nästa rätt var deras signaturrätt med langustiner, gnocchi och tryffel. Galet gott! Oj vad det vattnas i munnen då jag tänker tillbaka på detta.
Visa bifogad bild 4749
Efter det följde en fisk (John Dory) som var bra men inte fantastisk, följd av angus beef ribs som smalt i munnen.
Visa bifogad bild 4750
Efterrätterna har jag inga bilder på och tyvärr blev det lite hektiskt mot slutet och jag var tvungen att hoppa i en taxi för att avlösa vår barnvakt som inte ville missa det sista tåget hem. Frun fick bli kvar och njuta av efterrätterna i lugn och ro samt betala notan.

Denna restaurang hade varit på vår att göra lista en längre tid och då jag fick ett BYOB erbjudande via Bordeaux Index så tvekade vi inte längre med att boka. Vi hade således med oss två medhavda flaskor.

Launois Special Club 2002 var väldigt bra med massor av äpplen och rostat bröd. Hög syra. fräsh och lång. Mina två senaste flaskor av denna Champagne har varit på gränsen till övermogna, men denna betedde sig mera som en typisk 2002a och kunde gott ha sparats ytterligare något år.

Louis Jadot Clos Vougeot Grand Cru 2002 var superb, lång och komplex trots att den hade behövt mera luft (sommelieren rekommenderade inte dekantering, men jag borde ha följt min instinkt och bett henne dekantera trots allt), eller ännu hellre några år till i källaren. Som tur har jag två flaskor kvar att se fram emot.

Summa summarum, en fantastisk middag och jätte bra, avslappnad service! Denna upplevelse demonstrerade dessutom tydligt skillnaden mellan en och två Michelinstjärnor (något som Marcus misslyckades med, förutom med sin uppskruvade prisnivå). Vi kommer definitivt att göra ett återbesök och nästa gång skall vi nog bekanta oss närmare med deras vinlista som verkar mycket lovande.

Fan vad gott det ser ut och att köra BYOB är ju bara så jäkla trevligt! Tack för att du delar med dig!

 

[Beo]

Sista sommardagen ?
En tur till Helsingborg (Kullabygden) och där besöktes ett antal klassiker.
Det blir vin i år också men Sofiero's matsedel lämnade en del att önska, men det är alltid skönt att "slippa" välja.

Solen värmde och dagen avslutades med en sen lunch på Rut på Skäret.
Klassiskt ställe med "up and downs" genom åren. Sedan fyra år drivs/ägs den av Kulla Lamm och här är det närproducerat
som gäller. Lammen går i hagen utanför och det gröna kommer runt hörnet. Köpte faktisk med lite färsk potatis från Larsviken.
Om man vill ha närproducerat vin så finns även det i närheten.
Idag blev det en smakrik lammfärsbiff med grönt. Biffen lite överstekt men med bra smak och underbara tillbehör.
Maten 3 (

Kullensfyr) och vinet (5

Kullensfyr).
Vinet blev detta:

Columella 2007 980 kronor Finns en kort och en lång vinlista.
Till kaffet intogs Kullados#1 en eklagrad variant av calvados (lite humor i namnet och mindre i smaken)
Mycket vanilj och lite äpplefrukt. Trevlig avslutning på plats.
Hit åker man för att man har så trevliga minnen sedan tidigare besök.

 

[Mattias Schyberg]

Sista sommardagen ?
En tur till Helsingborg (Kullabygden) och där besöktes ett antal klassiker.
Det blir vin i år också men Sofiero's matsedel lämnade en del att önska, men det är alltid skönt att "slippa" välja.
Visa bifogad bild 4774Visa bifogad bild 4773
Solen värmde och dagen avslutades med en sen lunch på Rut på Skäret.
Klassiskt ställe med "up and downs" genom åren. Sedan fyra år drivs/ägs den av Kulla Lamm och här är det närproducerat
som gäller. Lammen går i hagen utanför och det gröna kommer runt hörnet. Köpte faktisk med lite färsk potatis från Larsviken.
Om man vill ha närproducerat vin så finns även det i närheten.
Idag blev det en smakrik lammfärsbiff med grönt. Biffen lite överstekt men med bra smak och underbara tillbehör.
Maten 3 (Visa bifogad bild 4777 Kullensfyr) och vinet (5 Visa bifogad bild 4779 Kullensfyr).
Vinet blev detta:
Visa bifogad bild 4775 Visa bifogad bild 4776
Columella 2007 980 kronor Finns en kort och en lång vinlista.
Till kaffet intogs Kullados#1 en eklagrad variant av calvados (lite humor i namnet och mindre i smaken)
Mycket vanilj och lite äpplefrukt. Trevlig avslutning på plats.
Hit åker man för att man har så trevliga minnen sedan tidigare besök.

Hur smakade det viktigaste, dvs Columellan?

 

[Beo]

Hur smakade det viktigaste, dvs Columellan?

Fruktig (mörka bär/plommon) med lång eftersmak. Mjuka tanniner. Lammet gjorde sitt och mjukade upp.
Fick flaskan direkt från kylen så den fick vila upp sig i en timme och den blev bara bättre med lite mer värme och luft.
Kunde inte låta bli att sippa lite då och då under timmen i karaffen. Vid sådana här tillfällen önskar man att flaskan
var 1 liter och inte 75 cl. Ett 90+ vin. Bästa vinet hitintills från Sydafrika. (rött). Väl värd sina pengar.

 

[Gurto]

Tack för en trevlig redogörelse.

Jag kan inte låta bli att kommentera; kul att det blir billigare att ta fyra glas (glasen anges ju som 1/4 flaska.) istället för att ta en hel flaska. Lite emot gängse säljmetod så att säga

 

[tobbe81]

liten caviar provning först Finland mot Spanien den finska var mycket bättre i både smak och konsistens och körde över spanjoren likt som en Barcelona match.

Huvudrätt egen fångad (på lofoten) och grillad hälleflundra hummerhollandaise, hummerstjärt och klor naturella, råstekt romanesko, bräserad endive gurkkullor och lite italiensk sommartryffel på toppen

Måltidsdryck rakt igenom var en enkel soave meridies nardello köpte en låda tidigare i somras från franskavinlistan.

 

[chambertin]

Efter några dagars kulinarisk ökenvandring vg mat så blev det i alla fall ngt gott i går.
Restaurante Amado i Salvador besöktes och vi nöjde oss med lite mindre starters och en huvudrätt.
Till detta dracks det 2009 Sol de Sol Chardonnay från Vina Aquitania/Chile.

Blev ingen djupare analys men trevlig lite blyg doft med svag fatanstrykning,en del mognad, mycket citrus och ett uns exotisk frukt.
Bra med syra kvar och en känsla av Fino i smaken (väldigt torrt och stramt och en sherry-känsla i smaken).

Till detta åt jag en risotto smaksatt med paprika och tryffel och rikligt med langouststjärtar. Mums !