Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Vingubben]

Massolino, Barolo, 2013

Snart två år sedan senaste besöket och då upplevde jag vinet som rätt trött. Betydligt piggar nu. Tanninerna har rundats av och frukten kommer fram. Jordgubbar, hallon, skogssvamp, lakrtitsrot, tobak och framförallt earl grey. Inget stort vin och kommer nog aldrig att bli det, men helt OK på en onsdag till pulled pork i soft buns. Ytterligare några år i källaren kommer säkerligen att göra susen men till mat funkar det bra redan nu. 88p

Kanonkop Estate Pinotage, 2018

Stannade till hos @Appel på vägen hem från bolaget för att leverera lite Lamy. Serverades ett glas rött blint och möttes av en underbar doft som tog mig till Södra Rhone. Kände dock inte igen mig i smaken men tyckte att jag kände lite eukalyptus på tungan så gissningen blev GSM från Australien. Vinet var riktigt bra så döm om min förvåning när flaskan togs fram. Inga noter togs men vinet kommer defenitivt över 90p och dricks bra redan idag. Visst finns det många förskräckliga viner på denna druva, men i rätt händer så går det uppenbarligen att göra riktigt bra vin.

 

[mackan92]

Georg Breuer Terra Montosa 2018.
Lite tidigt att ploppa denna men upplevde den väldigt trevlig med komplexa toner men var till en början extremt sluten men efter en timme i karaff börja frukten träda fram. Relativt långt avslut med skön grapebeska. Dracks till helgrillad kyckling i ugn med plugg.

 

[Magikern]

Lyssna alla!
@Magikern välkomnar oss alla på provning!
Bjud gärna in mig!

Du är välkommen till GBG

 

[StefanAkiko]

Georg Breuer Terra Montosa 2018.
Lite tidigt att ploppa denna men upplevde den väldigt trevlig med komplexa toner men var till en början extremt sluten men efter en timme i karaff börja frukten träda fram. Relativt långt avslut med skön grapebeska. Dracks till helgrillad kyckling i ugn med plugg.
Visa bifogad bild 24633

Skönt och stilfullt skitig etikett

 

[Oscaro]

Hade en väldigt trevlig provning igår med @Jos @Håkan och @MD där temat var den mytomspunna Vosne-Romanée 1er Cru aux Malconsorts. Allt dracks blint men man fick uppenbar hjälp av att man i varje fall hade rätt på vingård
Först serverades det två föråkare som @MD och @Jos bjöd på och bifogar lite kortare noter från kvällen. Nivån på allt var otroligt hög och väldigt kul få se hur vinet uttrycker sig i olika stilar. Kontentan är att man borde köpt och bör köpa mer Malconsorts


1 Lucien Le Moine Chablis Grand Cru les Clos 2012

Wow vilken kraft! Massvis av tropiska frukter, persika, lime, kanel, honung och mycket ek.
Verkligen ett stort vin med stor syra och struktur. Gröna äpplen, mineralitet och kryddor som ligger kvar i munnen länge. Gissade bindestrecks-montrachet och ingen av oss var i chablis, väldigt kul att få pröva ett så ovanligt vin (gjordes bara i den här årgången i väldigt begränsad mängd).
93p

2 Bollinger la Grande Année 2002

Härligt oxiderad doft med mycket röda och bokna äpplen, lime, honung.

Bakade äpplen, vanilj, persika, citron och en fin mousse+syra.
Gissar hus och efter en stund är jag och Markus överrens om att det är Bollinger varpå han sätter vinet. Dricker väldigt fint nu!
92p

3 Lucien Le Moine Vosne-Romanée 1er Cru Aux Malconsorts 2008

Fantastisk doft, mörka bär, hallon, massvis av earl grey och mörka kryddor.
Mycket kraft med mörka bär, hallon, körsbär, lite animalisk, fin sälta och väldigt strukturerad.
Väldigt bra 93+

4 Sylvain Cathiard Vosne-Romanée 1er Cru Aux Malconsorts 2008

Frisk, syrlig doft av omogna hallon, apelsinskal, kinesiska kryddor, viol, fänkål.
Den här förbättrades väldigt mycket efter någon timme när glasen fylldes på och tror den behöver 5-10 år till innan den är helt redo.
92+

5 Domaine de Montille Vosne-Romanée 1er Cru Aux Malconsorts 2010

Doftar helkluster, körsbär, torkade örter, kanel, hallon och lingon.
Mjuk och rundad och väldigt elegant. Lite mindre kraft än de andra vinerna där de gröna tonerna är väldigt framträdande, dock inte på ett negativt sätt. Mycket söta mörka körsbär, blåbär och relativt tuffa tanniner. Växer också mycket i glaset och frukten tätnar mycket och kryddlådan bara växer.
93p

6 Lucien Le Moine Vosne-Romanée 1er Cru Aux Malconsorts 2009

Vilken käftsmäll! Hallon, lite blöt skog, lite jordiga toner, choklad, fänkål, viol, hoisin, och de fantastiska kinesiska kryddor som var kanske mest tydliga i den här.
Stort, fylligt och väldigt kryddigt. Fantastiskt hur den kan ha sån kraft men samtidigt vara sval och elegant.
Smakar mörka körsbär, hallon, blåbär, apelsinskal och eken har integrerats fint. Väldigt strukturerad och mineraldrivet avslut.
WOTN för mig men lägsta nivån var så otroligt hög.
94++
Tack till alla inblandade!

 

[Vingubben]

Keller Riesling RR, 2017

Gröna äpplen och grape, både på näsan och i smaken. Ingen petrolium överhuvudtaget men mängder av sälta och en hel del tropisk frukt och honung. Det som sticker ut mest är den krämiga texturen, nästan som att dricka koncentrerad saft. Perfekt nivå på restsöttman för att matcha nudlar med heta räkor. 92p

 

[StefanAkiko]

Vi valde till sist Gaja och deras standardtappning från BdM med minimal ålder till en av Yokohamas mest ambitiösa italienska restauranger: Biosteria Komakine.:

2006 Gaja Pieve Santa Restituta BdM, 94p
En BdM med extra allt.: Överextraherad, megafrukt, svartröd, swullig… Precis allt det där som får purister att rynka på näsan. Men hela ekipaget sitter som en smäck. Det är så tajt, så vackert, balanserat, mångfacetterat, långt osv. Men extremt otypiskt. Blint är jag tveksam om jag ens hamnat i Italien, Sangiovese är bara att glömma. Men, då typicitet inte alltid är av godo samtidigt som kvaliteten på drycken och glädjen i att dricka den spelar enorm roll. Ja, då är detta en självklar högpoängare.

 

[stevie22002]

Vi valde till sist Gaja och deras standardtappning från BdM med minimal ålder till en av Yokohamas mest ambitiösa italienska restauranger: Biosteria Komakine.:
Visa bifogad bild 24648

2006 Gaja Pieve Santa Restituta BdM, 94p
En BdM med extra allt.: Överextraherad, megafrukt, svartröd, swullig… Precis allt det där som får purister att rynka på näsan. Men hela ekipaget sitter som en smäck. Det är så tajt, så vackert, balanserat, mångfacetterat, långt osv. Men extremt otypiskt. Blint är jag tveksam om jag ens hamnat i Italien, Sangiovese är bara att glömma. Men, då typicitet inte alltid är av godo samtidigt som kvaliteten på drycken och glädjen i att dricka den spelar enorm roll. Ja, då är detta en självklar högpoängare.

Underbart! Ska spara mina 2015 i många år innan jag vågar öppna dom.

 

[The Wall]

Vi valde till sist Gaja och deras standardtappning från BdM med minimal ålder till en av Yokohamas mest ambitiösa italienska restauranger: Biosteria Komakine.:
Visa bifogad bild 24648

2006 Gaja Pieve Santa Restituta BdM, 94p
En BdM med extra allt.: Överextraherad, megafrukt, svartröd, swullig… Precis allt det där som får purister att rynka på näsan. Men hela ekipaget sitter som en smäck. Det är så tajt, så vackert, balanserat, mångfacetterat, långt osv. Men extremt otypiskt. Blint är jag tveksam om jag ens hamnat i Italien, Sangiovese är bara att glömma. Men, då typicitet inte alltid är av godo samtidigt som kvaliteten på drycken och glädjen i att dricka den spelar enorm roll. Ja, då är detta en självklar högpoängare.

Trippeldregel….!!

 

[The Wall]

Vi valde till sist Gaja och deras standardtappning från BdM med minimal ålder till en av Yokohamas mest ambitiösa italienska restauranger: Biosteria Komakine.:
Visa bifogad bild 24648

2006 Gaja Pieve Santa Restituta BdM, 94p
En BdM med extra allt.: Överextraherad, megafrukt, svartröd, swullig… Precis allt det där som får purister att rynka på näsan. Men hela ekipaget sitter som en smäck. Det är så tajt, så vackert, balanserat, mångfacetterat, långt osv. Men extremt otypiskt. Blint är jag tveksam om jag ens hamnat i Italien, Sangiovese är bara att glömma. Men, då typicitet inte alltid är av godo samtidigt som kvaliteten på drycken och glädjen i att dricka den spelar enorm roll. Ja, då är detta en självklar högpoängare.

Trippeldregel….!!

 

[The Wall]

Sorry för dubbelpost, fipplar på telefonen.

 

[The Wall]

2005 Gilles Robin Crozes Hermitage Cuvée Albéric Bouvet

Zalto Universal; rökt chark! Antydan till tomatsoppa, lätt metallisk ton, björnbär efter ett litet tag. Munnen; ordentlig syra, slapp och lite väl slank kropp, charken går igen i smaken en aning. Håller visserligen ihop, men någon dygnslång dekantering känns inte aktuell. Dracks till fläskfilé med gräddig grönpepparsås. 13,5% i norra Rhône 2005 känns….mycket.

Senare; Tomatsoppa var falskt alarm; doften utvecklar sig till det klart bättre och den rökta grisen blir mer påtaglig. Även björnbären tar för sig av det doftmässiga utrymmet bakom rökta Nasse. Tar sig utmärkt smakmässigt, lite som att tugga på en bränd träbit (eneträ), även om kroppen fortfarande är slank. Alkoholen känns påtagligt närvarande och en matbit behövs helt klart för att hantera alkoholen. Tålamod är nyckelordet, Robins standard-Crozes har varit klart mer tomatsoppa-aktiga inte så långt efter att flaskan öppnats, men Albéric är ju finfin och blir finfinare ju längre kvällen lider.

Tålamod, även efter att flaskan befriats från källardvalan, ger fin utdelning.

 

[The Wall]

2018 Ch Pierre de Montignac

En Cru Bourgeois Supérieur från Médoc för strax under 150 pix, hur ter sig den? Tja, vi häller upp på karaff och en skvätt i Zalto Universal och undersöker saken: 50/50 cab sauv/merlot. Lite mynta (!), aning smörkola, svart vinbärsblad möjligen. Spontant inte så Bx-ig på doften. Munnen; tanniner, smörkola, lite intetsägande, potatisskal i eftersmaken. Tja, bättre om 10 år kanske. 13% känns dock positivt.

Senare kommer lite grå gymnastikmatta, mer kompakt doft, lite stall möjligen, lite eldighet i doften men ingen veritabel nasal rengörare. Blir visserligen lite bättre med luft, men spontana intrycket är att det finns billigare Bx som ger bättre intryck.

Vinet var plan B till maten för det fall Gilles Robin skulle fallera, men det vinet var spot on så vi fick eftersläcka med Bx istället.

Mnja, är det mest uttömmande vi kan komma på.

 

[Johan L]

Korkade igår upp den Chateau Batailley 1982 jag beställde från CdM för en månad sen och som fått stå och återhämta sig efter resan sedan dess. Korken var genomdränkt med ordentliga avlagringar mellan kork och folie. Korken gick i två bitar men gick att få upp med vanlig korkskruv utan något bös i flaskan.

Var förberedd på att vinet skulle behöva både tid och mat för att komma till sin rätt, men provsmakade förstås direkt vid öppning. Massor av stall, om än ganska mjuka stalltoner, och rätt tunn smak i övrigt men inte snipigt eller vresigt. Inga direkta felsmaker men obalanserat och inte så kul att dricka egentligen. Huva, skulle luft kunna rädda det här? Över i karaff och igång med matlagningen.

Två timmar i karaff kanske var möjligen i kortaste laget men ett litet glas innan maten visade att det hjälpte ganska mycket. Fortfarande en tydligt stallig ton men nu med betydligt fler smaker som blommat ut och tog plats.

Fram med mat! En bit entrecotekappa av wagyu från Snake River Farms som fått gå i sous vide på 54 grader och sen fått yta i het gjutjärnspanna, hemslagen bea och halvor av Amandinepotatis som gått i ugnen med lite timjan på. Enkelt men mycket gott, utvalt med förhoppning om att lyfta vinet utan att störa det. Och som vinet lyfte! Om luftning gjorde mycket så gjorde maten underverk. Alla stalltoner borta (positivt för min del) och allt annat blommade ut ännu mer. Silkeslent, komplex och njutbar smak med full mognad och inte ett enda störningsmoment. Ren njutning!

När sista tuggan slunkit ner fanns en liten skvätt vin kvar och utan mat var det tillbaka till hur det smakade innan.

Direkt vid öppning: 79-80
Med luftning: 89-90
Med mat: 97-98

 

[matage]

Hade en kompis över för studiebesök i köket så det improviserades lite mat och vin.

Ch Heidsieck modell lite äldre
Skulle tro att den inköptes för kanske 3-4 år sen. Spikrak kork, väldigt mjuk mousse.
Brödig som attan och gav lite Bollinger-vibbar. Inte superkomplext men gott

Ratti Marcenasco 2010
Karafferad i 2h och sen ner i Zalto Bgn.
Fantastisk näsa med körsbär/kirsch, röda bär, rosor och massvis med läder.
Samma saker kommer igen i gommen kombinerat tobak, sandelträ. Hög syra och rktigt tuffa tanniner som definitivt kräver mat - gärna med både fett, salt och syra.
Ankbröst med risotto Milanese funkade fint men sjöng inte riktigt förrän jag kompletterade den med rostade körsbärstomater som sydde ihop det hela. Ingen brådska att öppna om ni har i skåpen.

Churchill Vintage -94
En härlig men oväntad ton av mjölkchoklad och barndomens choklad/vaniljkola/toffee.
Ruggigt elegant med toner av engelsk julkaka (sån där med massa hackad frukter). Sjukt bra flaska!

 

[The Wall]

2018 Kanonkop Pinotage

Viner som framställts på pinotage brukar normalt beskrivas någonstans mellan ”otjänligt” och ”odrickbart” hos oss de fåtal gånger som vi har gett druvan en chans. ”Men det måste ju ändå finnas någon form av drickbart vin” tänkte jag nyligen i ett anfall av ostillad nyfikenhet och planerade för ett inköp med efterföljande för tidig konsumtion av nämnda vin. Det roliga var att @Vingubben hann precis före med smaknoten på det vin jag spanat in. Med tanke på att 97rna sägs vara finfina i dagsläget är det ungefär 25 år för tidigt att korka upp årgång 2018, men jag har inte riktigt tålamod att vänta till 2043 med att öppna flaskan så vi häller vinet på karaff i 3 timmar, som blev 4-5, med motiveringen ”det borde räcka”. Tanken är att marinerad och grillad flankstek ska få ackompanjera vinet, men för säkerhets skull letar vi upp en extraflaska från södra Rhône utifall att….

Direkt från flaskan ner Zalto Universal; grön paprika blandat med örter och lite röda bär samt en skvätt blåbärspaj. Hm, örterna och bären pekar mot södra Rhône, men gröna paprikan pekar åt, tja något annat håll. Kanske Loire? Munnen; blåbärspaj med en klassisk besk vanilj- och rönnbärssås (brukar vi inte alla avnjuta det till blåbärspaj?). Viss eldighet i bakgrunden, men positivt nog inget som gör att smaklökarna domnar bort, trots 14,5%, det är snarare i huvudkontoret som det snurrar till. Känns även som att smakupplevelsen dyker upp långt bak på tungan, ungefär som att smaklökarna långt fram på tungan antingen inte reagerar eller bara släpper förbi vinet av ointresse. Utan tvivel hög kvalitet på vinet, men smakmässigt kanske lite utanför våra referensramar. Något senare får vi lite känsla av björnbärssaft med grön paprika. Nåja, vi ses om 4-5 timmar igen.

Efter några förhoppningsvis förlösande timmar i karaff;

Smörkola har dykt upp och presenterat sig med några pyrande bakelittelefoner i släptåg. Den gröna paprikan lyckas också hänga med tillsammans med lite björnbär. I munnen då? Beska, smörkola, lite askfat i eftersmaken, intrycket av hög kvalitet består och alkoholen känns ännu inte påträngande, men vinet ger ett syltsaftigare intryck (typ brådöppnad amerikansk zinfandel) nu jämfört med tidigare.

Sammantaget, bra kvalitet, fortfarande inte vårt glas vin, men intressant att äntligen få en vettig pinotage i glaset. Om jag köper en flaska till och korkar upp om 25 år kommer jag förmodligen känna ”aj då, skulle köpt flera”, men å andra sidan finns det annat i källaren som har lite högre prioritet.

Ett kanonköp? Tja, det beror på.

Av baksidesetiketten att döma kan vi vänta oss något av en överraskning vid för tidig konsumtion. Vi håller med.

 

[StefanAkiko]

Korkade igår upp den Chateau Batailley 1982 jag beställde från CdM för en månad sen och som fått stå och återhämta sig efter resan sedan dess. Korken var genomdränkt med ordentliga avlagringar mellan kork och folie. Korken gick i två bitar men gick att få upp med vanlig korkskruv utan något bös i flaskan.

Var förberedd på att vinet skulle behöva både tid och mat för att komma till sin rätt, men provsmakade förstås direkt vid öppning. Massor av stall, om än ganska mjuka stalltoner, och rätt tunn smak i övrigt men inte snipigt eller vresigt. Inga direkta felsmaker men obalanserat och inte så kul att dricka egentligen. Huva, skulle luft kunna rädda det här? Över i karaff och igång med matlagningen.

Två timmar i karaff kanske var möjligen i kortaste laget men ett litet glas innan maten visade att det hjälpte ganska mycket. Fortfarande en tydligt stallig ton men nu med betydligt fler smaker som blommat ut och tog plats.

Fram med mat! En bit entrecotekappa av wagyu från Snake River Farms som fått gå i sous vide på 54 grader och sen fått yta i het gjutjärnspanna, hemslagen bea och halvor av Amandinepotatis som gått i ugnen med lite timjan på. Enkelt men mycket gott, utvalt med förhoppning om att lyfta vinet utan att störa det. Och som vinet lyfte! Om luftning gjorde mycket så gjorde maten underverk. Alla stalltoner borta (positivt för min del) och allt annat blommade ut ännu mer. Silkeslent, komplex och njutbar smak med full mognad och inte ett enda störningsmoment. Ren njutning!

När sista tuggan slunkit ner fanns en liten skvätt vin kvar och utan mat var det tillbaka till hur det smakade innan.

Direkt vid öppning: 79-80
Med luftning: 89-90
Med mat: 97-98

Visst är det fantastiskt hur det kan bli? Magiskt är bara förnamnet!

 

[StefanAkiko]

2018 Kanonkop Pinotage

Viner som framställts på pinotage brukar normalt beskrivas någonstans mellan ”otjänligt” och ”odrickbart” hos oss de fåtal gånger som vi har gett druvan en chans. ”Men det måste ju ändå finnas någon form av drickbart vin” tänkte jag nyligen i ett anfall av ostillad nyfikenhet och planerade för ett inköp med efterföljande för tidig konsumtion av nämnda vin. Det roliga var att @Vingubben hann precis före med smaknoten på det vin jag spanat in. Med tanke på att 97rna sägs vara finfina i dagsläget är det ungefär 25 år för tidigt att korka upp årgång 2018, men jag har inte riktigt tålamod att vänta till 2043 med att öppna flaskan så vi häller vinet på karaff i 3 timmar, som blev 4-5, med motiveringen ”det borde räcka”. Tanken är att marinerad och grillad flankstek ska få ackompanjera vinet, men för säkerhets skull letar vi upp en extraflaska från södra Rhône utifall att….

Direkt från flaskan ner Zalto Universal; grön paprika blandat med örter och lite röda bär samt en skvätt blåbärspaj. Hm, örterna och bären pekar mot södra Rhône, men gröna paprikan pekar åt, tja något annat håll. Kanske Loire? Munnen; blåbärspaj med en klassisk besk vanilj- och rönnbärssås (brukar vi inte alla avnjuta det till blåbärspaj?). Viss eldighet i bakgrunden, men positivt nog inget som gör att smaklökarna domnar bort, trots 14,5%, det är snarare i huvudkontoret som det snurrar till. Känns även som att smakupplevelsen dyker upp långt bak på tungan, ungefär som att smaklökarna långt fram på tungan antingen inte reagerar eller bara släpper förbi vinet av ointresse. Utan tvivel hög kvalitet på vinet, men smakmässigt kanske lite utanför våra referensramar. Något senare får vi lite känsla av björnbärssaft med grön paprika. Nåja, vi ses om 4-5 timmar igen.

Efter några förhoppningsvis förlösande timmar i karaff;

Smörkola har dykt upp och presenterat sig med några pyrande bakelittelefoner i släptåg. Den gröna paprikan lyckas också hänga med tillsammans med lite björnbär. I munnen då? Beska, smörkola, lite askfat i eftersmaken, intrycket av hög kvalitet består och alkoholen känns ännu inte påträngande, men vinet ger ett syltsaftigare intryck (typ brådöppnad amerikansk zinfandel) nu jämfört med tidigare.

Sammantaget, bra kvalitet, fortfarande inte vårt glas vin, men intressant att äntligen få en vettig pinotage i glaset. Om jag köper en flaska till och korkar upp om 25 år kommer jag förmodligen känna ”aj då, skulle köpt flera”, men å andra sidan finns det annat i källaren som har lite högre prioritet.
Visa bifogad bild 24656
Ett kanonköp? Tja, det beror på.
Visa bifogad bild 24657
Av baksidesetiketten att döma kan vi vänta oss något av en överraskning vid för tidig konsumtion. Vi håller med.

Har själv gett upp inte bara Pinotage, utan även Carménière, PN, Gamay, alla Riesling-varianter-som-inte-är-Riesling, Zinfandel och den vidriga Ruché.

Det finns alldeles säkert underbara flaskor och viner av dessa druvor, men livet är för kort för att jag skall orka förkovra mig vidare i dessa stagnerade träskmarker.

 

[The Wall]

Har själv gett upp inte bara Pinotage, utan även Carménière, PN, Gamay, alla Riesling-varianter-som-inte-är-Riesling, Zinfandel och den vidriga Ruché.

Det finns alldeles säkert underbara flaskor och viner av dessa druvor, men livet är för kort för att jag skall orka förkovra mig vidare i dessa stagnerade träskmarker.

För många minor och för kort tid innan guldkornen dyker upp. Ridge zinfandel med mognad är dock ett undantag. Finfina när de fått vila sig i form.

 

[The Wall]

2006 Clos de Mont Olivet Châteauneuf-du-Pape

Direkt från flaskan ner i Zalto Universal; knuten, men lite känsla av varm bilbana (Scalextric), plommonkompott med touch av fikon, får lite känsla av kokt vin.

I munnen; örter, viss eldighet, lite vaniljigt intryck, viss eukalyptus (Vick’s klassiska gröna ask). Tack vare 14,5% drar det onekligen åt portvinshållet med lite salmiak i eftersmaken. Hm, inte helt tokigt, men känns en smula trött. Vinet alltså.

Något av en trötter.