Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[StefanAkiko]

Arnèto. Är det verkligen ett vin som världen behöver?

Min personliga uppfattning (efter flera besök) är att för dem som av någon outgrundlig anledning gillar vit Hermitage och vit CdP, i denna Arnèto kan hitta samma avsaknad av syra, men som mognar snabbare samtidigt som plånboken slipper PTSD från själva inköpspriset.

Blint hade jag absolut gissat vitt från Rhônedalen.

2015 Arnèto av Tenuta Bellafonte, Umbria 83p
Druva: Trebbiano Spoletino
Gyllene med lätt dragning mot brunt.
Nos: dov... Ungefär som fett, dvs luktar inte, men avsaknaden av doft ger onda föraningar.

I munnen är detta moget, ger en fet-oljig känsla med låga syror och har en spännande smakpalett mot örtiga mineraler och vaxiga pumpor. Squash, gurkblomster och en låda med gamla läderskor.

Mer intressant än något jag vill dricka igen. Tänker på den vita Hermitage och vita CdP jag nyligen ropade hem på auktion

 

[StefanAkiko]

Rioja i mitt hjärta!

Från min not på CT:

Cork came out in one piece. Barely.

Beautiful red wine with some fine bricking.
On the nose, this is pure fruit with some menthol and strawberries. Big but restrained.
In the mouth, this is magic. Elegant wine with perfect balance and the feeling of a wine that's just entering its drinking window. Enticing. Not a single note of oxidation. Not a single hint of a wine over 15 years of age. All is now integrated in this wine AND no dill and no exaggeration when it comes to the oak treatment.

Corks permitting, this wine will be on its plateau for at least another 20 years.
Absolutely lovely!
Will buy on sight!!!

 

[StefanAkiko]

Extremt låg nivå. Jag tyckte ändå det fanns spår av liv kvar Bättre i doft än smak.

Jag tycker att mina gammviner oftare fallerar i doft än i smak. Men, det händer ibland. Har iaf slutat köpa gammviner med nivå under halsen. Är så less på oxidationsmonstrets fula tryne...

 

[matage]

2015 Gilles Robin Saint-Joseph Péalat (verkar ha bytt namn från Cuvée Andre Péalat)

Det vankades marinerade och ugnsstekta kycklinglår till middag i torsdags och kanske en syrah skulle passa bra? I efterhand insåg jag att något rökigare som tex syrah/shiraz från Sydafrika eller något örtigare som tex Montirius Vacqueyras skulle passat bättre.

Direkt från flaskan ner i Zalto Bourgogne; fin och frisk doft, på något märkligt sätt finstämd, björnbär, lite viol möjligen lite blåbär samt lite lite rökt chark, men det är skogsbären som dominerar. I munnen ganska syrligt, spottkörtlarna är på alerten och börjar omedelbart arbeta och fortsätter med det en stund efter att vinet har svalts. Tanniner? Nja, lite grann. Beska? Mnja. Gott? Japp. Dock, kanske lite för anonymt för att synka helt med marinaden på kycklinglåren.

Vi testar att hälla vinet i Zalto Bordeaux; mer tydlig ton av slakteri än skogsbär. Finns det några snälla potatisskal att rapportera om? Jodå, visst dyker det upp en liten känsla av potatisskal, jordkällare och rotfrukter i doften. Totalt sett mer kompakt i doften än i Bourgogne. Lite senare kommer även de rökiga tonerna fram lite tydligare. I munnen då? Klart syrligare än i Bourgogne, på intet sätt negativt, bara en skillnad som jag inte var beredd på. Dessutom känns de tanniner som finns klart mer påtagliga.

Jaha, hur blir det i Riedel OW syrah? Det finns ju bara ett sätt att ta reda på det. Här kommer de rökta tonerna fram klart i fin kombination med mörka skogsbär. Lite Pez finns också med. Det kryper fram lite örtiga/florala toner samt mer nyskalade rotfrukter än endast potatisskal. Alkoholhalten (13,5%) känns lite mer i OW syrah, typ sprit snarare än värme. I munnen är det eldigheten som ger det huvudsakliga intrycket före allt annat. Lite strävhet kryper också fram.

Det är bra kvalitet på vinet, men jag skulle vilja ha lite mera smak och umph och lite mindre alkoholigt intryck.

Några slutsatser? Jodå, flera stycken;
1) Vinet vinner på att luftas.
2) Stor kupa passar inte vinet särskilt bra
3) Just det här vinet kan behöva flera år till för att komma till sin rätt
4) Återbesök? Jadå
5) Något märkligt? Japp, årgång 2013 står som aktuell årgång hos sovjetbolaget/importören.

Visa bifogad bild 22083
Gott, men inte optimalt till kycklinglår med smakrik marinad.

Öppnade min första Gilles Robin Saint-Joseph Péalat 2015 idag och det var en mycket trevlig erfarenhet.

Pop'n'Pour ner i Riedel Veritas OW Syrah.
Köttigt (slakteri-referensen känns igen) med klara animaliska toner, björnbär, bränt eneträ, nån association till röda Nickel-karameller. Över tid mildras skitigheten/animaliteten och det blir mer finstämt med blåbär, slånbär, vitpeppar och en nypa färskt enris med tanniner som får mig att relatera till nyborstad mocka(!?). Utan mat är avslutningen läskpapperstorr med aromer som sitter länge i näsan.
Fick också stundtals någon lätt - icke oangenäm - umami-pust av hummersmör i doften (med reservation för att Covid Part II avslutades för 6 veckor sen såatt...). Satt som en smäck till low'n'slow-körd entrecote på pelletsgrillen, bea + chimichurri och klassiska fulpommes.

Väldigt gott men jag föredrar det med mindre luft = mer bråkigt än den mer civiliserade framtoning som kommer med tid.
Jag kommer iallafall köpa fler om jag ser det på hyllan i framtiden.

 

[StefanAkiko]

Rioja i mitt hjärta!

Visa bifogad bild 26704

Från min not på CT:

Cork came out in one piece. Barely.

Beautiful red wine with some fine bricking.
On the nose, this is pure fruit with some menthol and strawberries. Big but restrained.
In the mouth, this is magic. Elegant wine with perfect balance and the feeling of a wine that's just entering its drinking window. Enticing. Not a single note of oxidation. Not a single hint of a wine over 15 years of age. All is now integrated in this wine AND no dill and no exaggeration when it comes to the oak treatment.

Corks permitting, this wine will be on its plateau for at least another 20 years.
Absolutely lovely!
Will buy on sight!!!

1981 Faustino V Rioja Reserva, 96p

 

[StefanAkiko]

Från en kväll på en Italiensk restaurang under par i Basha-Mitchi i Yokohama.
En medhavd flaska enligt restaurangens "speciella" regelverk:

• Upp till 10-åriga viners BYOB fee: 300kr
• Över 10-åriga viners BYOB fee: 550 kr

Därför vi valde bäbis-spåret.

Hade vi tänkt oss att återvända (kommer dock aldrig att ske) hade jag hällt över ett bra vin i flaskan av ett billigt skruvkorksvin från närmsta supermarket Gangsta!

2015 Pintia, Toro, ur Vega Sicilias stall, 95p
Tinta de Toro (Tempranillo)

Detta är fortfarande extremt ungt, men ett fantastiskt vin i vardande!
Intensiv som en HVDC!

Jag kommer köpa in fler flaskor av detta monster av ett förhöjt vin. Totalt fantastiskt!

En flaska kvar idag, men snart fler!

Om du gillar intensitet, ja, då är detta för dig. Tzzzz-atan i gatan!

 

[LeChat]

2010 Château Sociando-Mallet

Den behöver luft för att briljera.
Initialt så ger doftintrycket ett äldre vin än etiketten visar. I munnen bjuder den på lite tuffa tanniner samtidigt som här finns lite tertiära aromer, av främst läder. Strukturen känns typisk för årgång 2010 men lite oväntat att den utvecklats så pass mycket redan. Men som sagt, med lite tålamod så briljerar den. Det är ju ändå bordeaux!

 

[StefanAkiko]

Vad är väl en kväll på Pecorella?

Det beror naturligtvis på vilka viner man tar med sig och vilka rätter man väljer att ge sig på.

Vi tog med oss ett japanskt vitt, makat på den magiska druvsorten Koshu (eg.: koushu) och en snuskung Chianti Classico från Rampolla.

2008 Marufuji Winery Koshu Rubaiyat Sur Lie, 93p​

Presterade bäst vid ca 18 grader.
Kallare: inget namn, inget ansikte.
Varmare: mer och mer vaxartad.

Ljus gyllene färg.
Fräsch näsa mot Loiresque typicitet, men djupare och mer örtig.
På gommen är fräschören väldigt verklig! Vacker syra som stödjer en vackert transparent struktur där örtkvaliteter blandas med citrus- och mineralia.

Det här vinet närmar sig sin platå, men behöver några år till för att nå dit.

Ett fantastiskt möte!
Jag dricker alldeles för lite mogen Koshu – den här druvan kommer att bli en av världens mest kända druvor om några år. Den har allt!

2019 Castello dei Rampolla Chianti Classico, 87p​

För modern och extraherad för våra gommar och med en syra i de lägre regionerna.
Kan evt blomma upp om fyra till sju år från nu.

Vi har en flaska kvar för den medeldistansen…

Pasta Peperoncino med pinjenötter, magiska tomater och sardiner var kvällens i särklass mest underbara pläjt.

 

[StefanAkiko]

Lite gott på en izakaya i Kyoto.:

Vi testade en tredjedel av deras sakkar, dvs fem st. Bäst ut var denna utgåva från kura:n 一白水成, Ippaku Suisei. En Junmai Ginjo.

Detta är en mycket fyllig sakke på rissorterna" "Sake Komachi," "Gin no Sei," "Miyama Nishiki," och "Misato Nishiki". Den drar åt blommiga och fruktiga uttryck ovanpå en mer jordnära bas. Knappt någon sötma och ett stort lass med umami. En av de mest kompletta och komplexa sakkar jag druckit i år. Mycket vacker och imponerande!

Jag föredrar nästan alltid Junmai och Junmai Ginjo iom att de dels innehåller mycket umami och dels tål att temperaturen går upp, utan att de tappar i gomersk njutning.

Bra till all mat vi beställde in, bäst marriage till rätten: 焼きノドグロ、Grillad Nodoguro. En halv fisk = 600 pix! (Den är inte dyr pga utfiskning, den är dyr pga av svårfiskning!)

Några andra magiska dunder:

Grönsallad.

鮎、AYU. Grillad.

 

[StefanAkiko]

Banyuls var ett område jag hade svårt att greppa som ung vinnörd. Men, med ålder kommer visdom.

Banyuls, Maury och Rivesaltes helt enkelt: rular!
Lätt de tre mest prisvärda franska distrikten idag.

Banyuls tenderar att leverera lite mer, lite bättre, lite mer precision…

Kvällens sprättade flaska är väldigt svår att bedöma ålder osv på. Men, man måste ju börja någonstans.

• Blykapsyl = buteljerad tidigt åttiotal eller tidigare. (Banyuls har normalt en lång och komplcerad väg från druva till buteljerat vin med etikett…)
• Svullen kapsyl, genomblödd kork, sött vin och korken fortfarande i hyfsat skick.
• Etiketten tydligt åldrad, utan tydliga tecken på fusk.
• Restaurangbuteljering eller att restaurangen används som slagträ i den japanska marknadsföringen: 'Restaurant L'Ambroisie á Paris'. Dagens L'Ambroisie i Paris har tre stjärnor. Kanske samma?
• Japansk buteljkrage som gulnat REJÄLT och baksideserikett som definitivt passerat 30 år.
• Vinets färg svårt avgöra om detta är ett vitt eller rött vin…

• Finns inte upplagd på CT. Jag orkar inte. Men, om DU lägger upp den korrekt skriver jag gärna in mina noter.

Min gissning:
Ett magiskt bra vin som släppt sin mesta sötma. Har förmodligen varit ett rött vin (inte helt en gissning, men svårt veta säkert med en färg som är en mix av riktigt gammal Port och en whiskey.)
Nosen är stor och domineras av kaffe. Rostat. Kokkaffe.
I munnen är detta oändligt! Sötman har krympt till ett halvtorrt vin (drucket efter plopp vid ca 20 C) och mognadstonerna är magiska. Tobak, torkat svart te, vacker mineralia, citrus, snus, mmm! Snus! Mycket lite rancio, men desto mer av fruktig syra och lip-smacking-acidity. Fasicken så underbart!

Jag är helt såld på detta vin!
Magiskt! Komplext nannting! Längre än 10 km jogg för de flesta på detta forum. Igloo, cola, mekanisk verkstad, oblåsta ballonger, vårskördat hö, rymdraket, asfalt, varm soppa, mer vår än höst, välrostat kaffe (jag avskyr kaffe, men detta är underbart!), knispriga tulpanstjälkar, björkved, mm och mm och ändå mer mm. Utanför alla kartor för vad vin "bör vara" och föredömligt tillfredsställande. Sjukt bra!

97p

Mina Googlingar hjälper mig inte :-(

Min gissning för nu är:
Banyuls som skördades någonstans mellan 20- till 40-talet.

Ser mycket fram mot vad FW-community kan lista ut från etiketten.
Behöver du fler bilder, text eller annat? Bara be om det!

Grand vin de Banyuls
Domaine du Mas Blanc
Hors d'Age - Vieilli en Soléra
Appellation Banyuls Controllée
S.C.A. Parcé & Fils propriétaires-récoltantes
9, Allées du Général de Gaulle
Cuvée Réservée
Sélection du Restaurant " L'Ambroisie " à Paris

Det finns en del fler ord, men som knappast spelar roll.

 

[Crist(al)ian 77]

Lite sommarviner intogs på en stor ö.

Pouillon Valnons 2008 deg 16
Skönt ekat med röda äpplen och äppelmos. Intogs utomhus men ändå komplex. Fortfarande fin frukt och hög syra men riktigt god. Alltid gillat Pouillon och det här är hans bästa vin enligt mig tillsammans med Solera. Bra drickfas men kommer hålla länge till.

Verite La Joie 2007
Jag hade tydligen tipsat om det här vinet själv för länge sedan men det hade jag glömt bort. Fick det blint men visste att det var från Kalifornien. Mycket vinbär och vinbärsbuske tillsammans med lite soltorkade tomater och körsbär. Primärfrukten borta. Galet balanserat vin, på gränsen till för perfekt... Mycket gott och drickvänligt, jag gissade Opus 2001 eller 05. Klart bårdåig utan att vara äkta vara, jag hade nog gissat supertoskanare helblint.

Pax Syrah 2014
Minns inte mycket av det här vinet mer än att jag gissade cab. Inte alls dåligt men kom bort sig den här kvällen.

Andremily Syrah 2015
Kraftig doft av chark, oliv och söt BBQ. Lång och intensiv smak men jag är inte riktigt vän med Andremily. Powervin men det har jag ingenting emot, mitt problem är att jag tycker Andremily är för rökskitig på doften. Känns orent. Blir inga mer köp och får väl skänka min sista flaska till @LeChat som uppskattar Andremily mer.

Selosse Initial deg 18?
Kylskåpskall till att börja med men ändå kändes det bekant. Klart ekat och efter ett tag blommade den ut med sina karakteristiska bokna äpplen och blommor. Så underbart, så gott. Gissade Selosse Initial deg 18/19. Är det fortfarande värt att köpa, ja tyvärr om man gillar den här stilen.

 

[Poussard]

Banyuls var ett område jag hade svårt att greppa som ung vinnörd. Men, med ålder kommer visdom.

Banyuls, Maury och Rivesaltes helt enkelt: rular!
Lätt de tre mest prisvärda franska distrikten idag.

Banyuls tenderar att leverera lite mer, lite bättre, lite mer precision…

Kvällens sprättade flaska är väldigt svår att bedöma ålder osv på. Men, man måste ju börja någonstans.

• Blykapsyl = buteljerad tidigt åttiotal eller tidigare. (Banyuls har normalt en lång och komplcerad väg från druva till buteljerat vin med etikett…)
• Svullen kapsyl, genomblödd kork, sött vin och korken fortfarande i hyfsat skick.
• Etiketten tydligt åldrad, utan tydliga tecken på fusk.
• Restaurangbuteljering eller att restaurangen används som slagträ i den japanska marknadsföringen: 'Restaurant L'Ambroisie á Paris'. Dagens L'Ambroisie i Paris har tre stjärnor. Kanske samma?
• Japansk buteljkrage som gulnat REJÄLT och baksideserikett som definitivt passerat 30 år.
• Vinets färg svårt avgöra om detta är ett vitt eller rött vin…

• Finns inte upplagd på CT. Jag orkar inte. Men, om DU lägger upp den korrekt skriver jag gärna in mina noter.

Min gissning:
Ett magiskt bra vin som släppt sin mesta sötma. Har förmodligen varit ett rött vin (inte helt en gissning, men svårt veta säkert med en färg som är en mix av riktigt gammal Port och en whiskey.)
Nosen är stor och domineras av kaffe. Rostat. Kokkaffe.
I munnen är detta oändligt! Sötman har krympt till ett halvtorrt vin (drucket efter plopp vid ca 20 C) och mognadstonerna är magiska. Tobak, torkat svart te, vacker mineralia, citrus, snus, mmm! Snus! Mycket lite rancio, men desto mer av fruktig syra och lip-smacking-acidity. Fasicken så underbart!

Jag är helt såld på detta vin!
Magiskt! Komplext nannting! Längre än 10 km jogg för de flesta på detta forum. Igloo, cola, mekanisk verkstad, oblåsta ballonger, vårskördat hö, rymdraket, asfalt, varm soppa, mer vår än höst, välrostat kaffe (jag avskyr kaffe, men detta är underbart!), knispriga tulpanstjälkar, björkved, mm och mm och ändå mer mm. Utanför alla kartor för vad vin "bör vara" och föredömligt tillfredsställande. Sjukt bra!

97p

Mina Googlingar hjälper mig inte :-(

Visa bifogad bild 26723

Min gissning för nu är:
Banyuls som skördades någonstans mellan 20- till 40-talet.

Ser mycket fram mot vad FW-community kan lista ut från etiketten.
Behöver du fler bilder, text eller annat? Bara be om det!

Grand vin de Banyuls
Domaine du Mas Blanc
Hors d'Age - Vieilli en Soléra
Appellation Banyuls Controllée
S.C.A. Parcé & Fils propriétaires-récoltantes
9, Allées du Général de Gaulle
Cuvée Réservée
Sélection du Restaurant " L'Ambroisie " à Paris

Det finns en del fler ord, men som knappast spelar roll.

Bör vara det här vinet https://alpenz.com/product-sostrera.html även om det heter Solera på din flaska, det betyder ju samma sak men kanske har ändrats på etiketten över olika år. Så tidigast kan det vara 1946. Och det är rött.

 

[StefanAkiko]

Bör vara det här vinet https://alpenz.com/product-sostrera.html även om det heter Solera på din flaska, det betyder ju samma sak men kanske har ändrats på etiketten över olika år. Så tidigast kan det vara 1946. Och det är rött.

Tack för fantastiskt gott detektivarbete! Som jag läser det, startades soleran 1925 med det första uttaget ur systemet under nådens år 1946. Hade det varit en Sherry hade den förmodligen hetat någonting med "Solera 1925".

Restaurang L'Ambroisie *** i Paris som verkar ha beställt detta vin (enligt de japanska etiketterna är detta vin industriellt importerat, vilket kan verka underligt), startades 1986 och har hållit sina 3 stjärnor sedan 1988 och fram till idag. Världens längsta obrutna session med tre stjärnor! I sanning imponerande.

Blykapsyler förbjöds 1991-ish (om jag minns rätt).

Slutsatser så här långt:
Röd Banyuls Solera 1925, förmodligen buteljerad någonstans mellan 1986 och 1991. Magnifikt vin!

 

[LeChat]

2012 Château La Croix Pomerol

Hade egentligen tänkt en Bandol till kvällens mixed grill med fransk potatissallad, men den låg så illa till så orkade inte plocka fram den i värmen.

Drack denna senast för drygt ett år sedan och här har inte hänt så mycket sen dess. Fortfarande i en ganska ung fas men riktigt trevlig att umgås med redan nu.
Bra energi och ett bra bett. En del skulle nog säga matkrävande, beror på hur tanninkänslig en är.
Inga utanpåliggande fattoner som stör utan snyggt integrerade, bra balanserat och smaskig frukt. En fas jag verkligen gillar.

 

[StefanAkiko]

Tintilia. Första besöket hos denna ovanliga druva. Verkar bara odlas i det lilla området Molise.

2007 Azienda Agricola Cianfagna Tintilia del Molise kruč, (svårbedömd p)​

Ser i glaset ut som en klassisk Bdx i tidig mognadsfas.

Brinnande vass... Det tog mig ett tag att minnas denna arom. Som små barn tog vi torkad vass och låtsades att det var cigarrer. De smakade aska + rök + "brinnande ogräs". Kommer fortfarande ihåg det efter cirka 50 år... Första gången i ett vin! Det finns också blöt färg, mer rök och lite röd frukt. ...och ett slags förfärlig gummiliknande-ört-grej som är mycket svår att krama ut glädje av. Infettade kullager och kugghjul.

I munnen: Jag var innan plopp rädd för ett ålderstiget och trött vin, men det var en helt onödig oro. Det här är fortfarande ungt och sannerligen piggt! Syror av flera olika slag. Vacker pH-känsla, bitter avslutning och en avslutande tannindel med ett grovt grepp. Smakmässigt domineras den av brinnande vass. De röda frukterna som visar sig tydligt direkt vid entrén är ävenledes prominenta och blir kvar under nästan hela åkturen. I avslutningen förvandlas de röda frukterna till en bilmekanikers verkstad, särskilt från de med fett insmorda metalldelarna. Det finns lite chark, nötköttsblod och således en slags perverterad Syrah-känsla i slutet av detta **ovanliga** vin.

Jag vill nog mena på att finishen delvis liknar den bittra upplevelsen av att bita på ett bananskal. Plus att någon skrivit rejält med en BIC-penna.

Lätt ett av de mest ovanliga BRA röda vinerna jag någonsin druckit. Egendomligt. Svårt. Konstigt balanserat. Eljest. Överväldigande brinnande vass... Rökighet. Aska…

Drack det utan mat eller andra tilltugg. Borde finnas en maträtt där ute som gifter sig med rök i övermått?!? Idé, någon?

För kvalitet: 90p
För nöje utan mat: 70p

Efter ett glas var jag färdig och ploppade istället en 1999 Brane Cantenac.

 

[StefanAkiko]

2016 Mitolo G.A.M., 92p
Mörkt svartröd. Rik, ymnig, vacker Oz Shiraz med en fantastisk uppsättning syror som håller vinet vackert. Tanninerna är väldigt mjuka (det enda jag skulle vilja ha mer riv i).
Härligt vin till gourmetpizza och ett veritabelt fynd på denna prisnivå.

Fortfarande bara en Akachan. Kommer att utvecklas väl under cirka 10 år eller så.

1985 Château Carbonnieux, F
Överjävligt överoxiderad. Fullständigt odrickbar sörja…
Avskyr korkar!

1999 Château Cantenac Brown, 93p
Mognande Bdx i förg, doft och smak.

Näsa:
Inledningsvis: överdos brett. Jag älskar brett, men det här är bara för mycket.
2 timmar senare: Liten ton av brett, bra tobak, Bdx-jord, damtvål, mörka örter och en vacker mineralkvalitet.

Smak:
Inledningsvis: Brett som FAN! Det här är ett riktigt bondvin!
2 timmar senare: En medelkroppig skönhet i zonen. Fortfarande en god klick Brett, men helt ok eftersom det finns så många andra fantastiska kvalitetsfaktorer kring detta vin. pH är M+ och går något mot kartighet, Tanniner M-, Kroppen är mot mager. Ganska lång och mycket typiskt Bdx.
Aromaterapi: svarta vinbär, svarta vinbärsgodis, nyklippt gräs, sumi bläck, olivspad, röda vinbär, lingon, torkande cement, läder (gammal, svettig sadel), farfars piptobak, lite CF paprika och hundra andra underbara saker!

Blint tror jag att jag skulle ha skrivit: "Pauillac".

Min poäng kan verka lite hög för vissa, men i mitt liv finns det glest med röda viner som klår en mogen Bdx.

 

[Vingubben]

Visa bifogad bild 26731

2016 Mitolo G.A.M., 92p
Mörkt svartröd. Rik, ymnig, vacker Oz Shiraz med en fantastisk uppsättning syror som håller vinet vackert. Tanninerna är väldigt mjuka (det enda jag skulle vilja ha mer riv i).
Härligt vin till gourmetpizza och ett veritabelt fynd på denna prisnivå.

Fortfarande bara en Akachan. Kommer att utvecklas väl under cirka 10 år eller så.

1985 Château Carbonnieux, F
Överjävligt överoxiderad. Fullständigt odrickbar sörja…
Avskyr korkar!

1999 Château Brane Cantenac, 93p
Mognande Bdx i förg, doft och smak.

Näsa:
Inledningsvis: överdos brett. Jag älskar brett, men det här är bara för mycket.
2 timmar senare: Liten ton av brett, bra tobak, Bdx-jord, damtvål, mörka örter och en vacker mineralkvalitet.

Smak:
Inledningsvis: Brett som FAN! Det här är ett riktigt bondvin!
2 timmar senare: En medelkroppig skönhet i zonen. Fortfarande en god klick Brett, men helt ok eftersom det finns så många andra fantastiska kvalitetsfaktorer kring detta vin. pH är M+ och går något mot kartighet, Tanniner M-, Kroppen är mot mager. Ganska lång och mycket typiskt Bdx.
Aromaterapi: svarta vinbär, svarta vinbärsgodis, nyklippt gräs, sumi bläck, olivspad, röda vinbär, lingon, torkande cement, läder (gammal, svettig sadel), farfars piptobak, lite CF paprika och hundra andra underbara saker!

Blint tror jag att jag skulle ha skrivit: "Pauillac".

Min poäng kan verka lite hög för vissa, men i mitt liv finns det glest med röda viner som klår en mogen Bdx.

Du drack nog Cantenac-Brown och inte Brane-Cantenac?

 

[StefanAkiko]

Du drack nog Cantenac-Brown och inte Brane-Cantenac?

Håhåjaja. Precis så!

*En redigering senare*

Tusen tack för din braiga koordination mellan ögon och fingrar!

 

[Fredrik L]

Det var ett tag sedan jag lade upp något, så det är väl dags. Var lite sugen på att kolla läget hos ett gäng 2011or och så förstås ha med ett lite enklare referensvin.

Frascole Chianti Rùfina 2015 är i en trevlig fas. Ganska rustik, men med trevliga söta bär, hyfsad syra och lite brett. Et relativt enkelt vin som jag ändå tyckte levererade över sin prisnivå. Från vingårdar relativt högt uppe i dalgången, vilket kanske gav viss fräschör trots varm årgång.

Monteraponi Chianti Classico Riserva Il Campitello 2011 var tråkigt nog lite väl långt gången. Frukten hade blivit väl torkad, eller kanske var den värmeskadad. Annars fina syror, och lite tanniner kvar. Mycket tråkigt när det gäller detta vin som jag brukar gilla starkt.

Capanna Brunello 2011 var mycket god. Mjuka jordgubbar, hallon och lite körsbär fyller ut bra i munnen, parat med en uppfriskande syra, och tanniner som inte gör sig särskilt påminda. Härligt och i fin drickfas.

Giacomo Fennochio Barolo Bussia 2011 har hög syra, fint sandpappriga tanniner och syrlig röd frukt. Börjar komma in i ett optimalt drickfönster, men kan nog lägga på sig lite mer med ytterligare något års lagring.

 

[IsKr]

Tintilia. Första besöket hos denna ovanliga druva. Verkar bara odlas i det lilla området Molise.

Visa bifogad bild 26730

2007 Azienda Agricola Cianfagna Tintilia del Molise kruč, (svårbedömd p)​

Ser i glaset ut som en klassisk Bdx i tidig mognadsfas.

Brinnande vass... Det tog mig ett tag att minnas denna arom. Som små barn tog vi torkad vass och låtsades att det var cigarrer. De smakade aska + rök + "brinnande ogräs". Kommer fortfarande ihåg det efter cirka 50 år... Första gången i ett vin! Det finns också blöt färg, mer rök och lite röd frukt. ...och ett slags förfärlig gummiliknande-ört-grej som är mycket svår att krama ut glädje av. Infettade kullager och kugghjul.

I munnen: Jag var innan plopp rädd för ett ålderstiget och trött vin, men det var en helt onödig oro. Det här är fortfarande ungt och sannerligen piggt! Syror av flera olika slag. Vacker pH-känsla, bitter avslutning och en avslutande tannindel med ett grovt grepp. Smakmässigt domineras den av brinnande vass. De röda frukterna som visar sig tydligt direkt vid entrén är ävenledes prominenta och blir kvar under nästan hela åkturen. I avslutningen förvandlas de röda frukterna till en bilmekanikers verkstad, särskilt från de med fett insmorda metalldelarna. Det finns lite chark, nötköttsblod och således en slags perverterad Syrah-känsla i slutet av detta **ovanliga** vin.

Jag vill nog mena på att finishen delvis liknar den bittra upplevelsen av att bita på ett bananskal. Plus att någon skrivit rejält med en BIC-penna.

Lätt ett av de mest ovanliga BRA röda vinerna jag någonsin druckit. Egendomligt. Svårt. Konstigt balanserat. Eljest. Överväldigande brinnande vass... Rökighet. Aska…

Drack det utan mat eller andra tilltugg. Borde finnas en maträtt där ute som gifter sig med rök i övermått?!? Idé, någon?

För kvalitet: 90p
För nöje utan mat: 70p

Efter ett glas var jag färdig och ploppade istället en 1999 Brane Cantenac.

Om vinet har toner av rök i doft och smak så kunde det ju passa med oxtartar och om man vill, en lätt sotad sådan. Carpaccio med rå hyvlad champinjon, askolja, lite tryffel, flingsalt och kanske några gröna blad till kunde passa. Syltade senapsfrön för att bryta lite mot det rökiga och lite beska.