SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
Precis hemkommen från en kortare tripp till champagne. Sökte med ljus och lykta efter lite intressant att prova men det är inte lätt att få tid, särskilt som jag bara kunde boka besök på lördag, mitt under skörden.
Spenderade hela fredagen på fälten i Cote des Blancs, 2013 är ju ett ganska underligt år med en exceptionellt sen skörd till följd av det kalla vädret på våren. I maj var det ju bättre väder i Svedala än i Nice såväl som Paris och Champagne. Trots det hög syra och en sockerhalt på 11 g/l (ovanligt högt). Diskussionen bland vinmakarna kändes som "Vi får se om det blir ett kanonår eller bara ett bra år". Detta gäller CdB då, pratade inte så mycket med någon utanför.
Inser att det blir något av en reseskildring men nu kommer vi till dryckerna.
Började lördagen på Henri Giraud. En champagne som jag håller ganska högt och tycker är trevlig, behåller trots pinot noir dominerade viner en shysst fräschör vilket är något jag uppskattar som jag är en BdB-fantast annars. Jag skrev inte ner något men från huvudet:
Henri Giraud Hommage à François Hémart. Ett steg över standardselektionen, finns lite att anmärka på. Inga berg och dalbanor i munnen men klart god, om jag inte missminner mig så 70 PN och 30 CH, 3 år på jästfällningen. Citrus men ändå mineral minner jag mig. Gottgott faktiskt.
Champagne Henri Giraud Code Noir, detta var vad jag tog med mig från HG. Väldigt bra balanserad, tyngd och kraft från PN samtidigt som den behåller fräschör och elegans. Mandel, mogen frukt, mycket mineral. Viss syra kvar.
Champagne Henri Giraud Fût de Chêne MV
MV är det nya NV verkar det som och faktiskt en mycket trevligare beskrivning på blandade årgångar än dess föregångare. En god champagne inget snack om saken men nu börjar jag hålla med Fabrice från Cave des Forums i Reims "Ils sont cher". Knappt syra kvar.
Champagne Henri Giraud Argonne 2002
Också bra men om jag fick kasta om rangen skulle Code Noir och Fût de Chêne faktiskt komma före Argonne. Claude Giraud har ju en kul idé där han väljer ut ekar och resonerar kring ekarna som kring druvor, de får olika smak etc beroende på vart de växer. Då har de också spårbarhet på varenda champagne tillbaka till vilken ek de har valt.
Åt lunch på Les Berceaux i Epernay och hade lite blandade intryck av restaurangen. Servicen var impeccable, förrätten kan endast klassificeras som de bästa sniglarna som jag någonsin inmundigat, Varmrätten som var en hare var torr och kändes jobbig att äta. Jag hoppade över dessert, som fick mycket beröm av övriga gäster och avslutade med ett otroligt fint urval av ostar. Vi gick tillbaka nere i BdB träsket på lunchen och fyllde snabbt på med ett par flaskor Le Mesnil som är Côte des Blancs personifierat för mig: Lätt, mycket finess och elegans - som vatten fast så mycket bättre.
Blev lite rött från Bourgogne till varmrätten, En Jean Pillot från Chassagne-Montrachet och något från Volnay. Blev ganska förvånad när sommelieren (som var mycket kompetent överlag) rekommenderae Volnay till köttet och C-M till fisken. Men det kanske bara är jag som har det fel om foten. Passade i alla fall utmärkt!
Nu till kanske den roligaste delen, vi besökte då Caves des Forums i Reims - mycket trevlig liten källare med massa ovanliga viner. Hemtrevligt och opretantiöst.
Vi började med
Blancs de Noirs Cuvée Boléro 2004 Extra-Brut Det var så mycket mineral i den här pellen att det kändes som att slicka ett ostronskal. Det skulle vara kul att matpara den här men att dricka den rakt upp och ner igen kommer inte på tal. Gjord på druvor från Côte des Bars, första gången för mig. Jordmånen där är tydligen kalk blandad med sand vilket ska skapa denna höga mineralitet.
Clos Cazals Oger Grand Cru 2002 extra brut - kul producent som bara har en enda stycke mark som då råkar vara en clos dessutom =). Känns som bourgogne helt plötsligt. Nu börjar det bli ganska dåligt med minnet eftersom vi aldrig spottade.
Egly-Ouriet Extra Brut VP. 70 PN 30 CH, med sex år på jästfällningen så tycker inte jag att det egentligen är nog för att kalla det VP men låt marketing vara marketing. Jag har druckit väldigt lite E-O men den här satte in mig på rätt spår. Kommer bli mer framöver.
Bereche et fils Reflets d’Antan soléra. Visste inte ens att man gör champagner med solerametoden som innebär att man låter vinet ligga på samma tank och varje år tappar man ut lite och fyller på med årets skörd. Lite som man gör cognac alltså. Denna på 300 liters ekfat från '85-'08 och sen på jästen '08-'12. Häftigare tillverkningsmetod än smak, vilket måste vara trist som ett sådant projekt startat 1985...
Marie-Noëlle Ledru Grand Cru Millésime 2000. Helvete vad trevlig. Gjorde mig bara än mer ledsen att hon inte kunde ta emot mig på lördagen. Nästa resa blir i april så då blir det definitivt besök. Som Henri Giraud fast lite mer kraft och tyngd. Detta var den mest uppskattade av alla champagner vi provade och det var huggsexa om att få köpa de sista '00.
Efter detta var ju stämningen rätt så god. Avslutade inne på Bofinger i Paris men kommer ärligt talat inte ens ihåg vad för champagne som dracks. Hade gett mig in för att mätta mig på champagne och ostron. Första flaskan som beställdes in var Taittingers standard så man kan väl säga att det gick utför rätt så snabbt efter att vi lämnat Reims...
