Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

Det är väl sant för fler asiatiska länder, priserna ligger snäppet över Europa. Tur att tullen är flexibel.

SB, finns inga öppna dörrar på finewines.se, vi har rivit bort den inklusive dörrfoder och allt

 

Palmer & Co. 1996 BdB på Magnum.
Riktigt fin, kändes mittemellan mogen och fortfarande fräscht syrlig.

 

Krug 1998

Har bara druckit den tidigare vid Krug-infernot för en massa år sedan, då minnesbild var att den var sämst av alla.
Nu kändes den betydligt bättre, riktigt smarrig. Syrliga hallon och lite kola. Längtar till nästa!

 

Fler som sett ljuset. Håller 1998 som ett riktigt bra vin.

 

Drack Palmer 1998 på magnum för några veckor sen, upplevde den precis som din -96.
Och Krug 1998 drack ja i somras och blev kär! Riktigt fin.

 

Absolut. Men den var nog fortfarande "sämst" av alla Krug vi provade

 

Men...
Jag blir alldeles mållös... Min plånbok skälver i panikångest över vissa mer moderna inköp. Och det är sant att vi tidigare (dvs som studenter) hade bättre möjlighet dricka Le Pin, Mouton Rotschild och Latour än vad vi har som vuxna.
Tiden är helt ur led.
Jag skyller mindre på att Världen är stor än att vin-investerings-fonder drivit upp priserna för att hålla nere de relativa kostnaderna för lagring per kubikmeter vin.
Mats, var hittade du dessa listor? För riktigt SÅ gammal att du själv hämtade hem dem är du väl ändå inte

 

Söta viner är inte så himla dumt alla gånger...
2008 Bodegas Bentomiz Málaga Ariyanas Dulce
Gyllengul. Doft av rosor, aprikos och apelsin. Söt, blommig, balanserad smak med citrustoner. Mycket bra.
1997 Domaines Schlumberger Gewurztraminer Vendanges Tardives Cuvée Christine
Mörkt gul, nästan koppar. Påträngande doft av dill (kräftspad), vanilj, honung och grape. Måttligt söt med en besk och bitter eftersmak.
Obalanserad. Inget att komma tillbaka till.
1997 Château Raymond-Lafon
Mörkt gul, koppartoner. Komplex doft av aprikoser, sultanrussin, gummi och Karlssons klister. Lite brända toner.
Söt, mycket lång smak med russin och aprikos. Mycket bra balans.
Provades också med en Roquefort (Papillon) - perfekt!
2009 Ruppertsberger WZV Hoheburg Ruppertsberger Linsenbusch Riesling Eiswein
Vackert ljusgul, nästan åt det vattniga hållet. Elegant, söt doft med grape, ananas, krusbär och rabarber.
I munnen lite spritsig, precis som annan torr tysk riesling. Mycket söt (170g/l) men bra syra som balanserar. Rabarber och citrus också i smaken. Möjligen väl hög syra, kanske kan vinna på att vila några år.
Borde vara kanon till någon dessert på vårens första rabarber. Mycket bra.
2005 Barone Ricasoli Vin Santo del Chianti Classico Castello di Brolio
Bärnstensfärgad. Oxiderad, knäckig, stor doft med russin och bränt socker. Knäck och torkad frukt i den mycket långa smaken. Mycket bra.

 

Hittade dem när jag fick ta över svärfars vinsamling och hopsamlade papper och tidskrifter om vin. Tyvärr var inga av vinerna jag fick från någon av de listorna, det mesta var hemmagjort...........

Och nej, fullt så gammal är jag ju inte, men den från -74 kom ut bara några år innan jag snodde min första flaska hemgjort vin, tömde den på 20 min, spydde som en gris men var lycklig och kände att "Faan, det här är vad jag vill göra i livet!"

 

Nej, verkligen inte. Sött vin kan vara alldeles ... underbart!
Och ni verkar ha haft en alldeles underbar afton
Tyvärr börjar jag själv mer och mer oroa mig för diabetes typ 2 och har svårt att avslappnat gulpa i mig söta viner så som jag gjorde förr. Men, goda som Rackaren är de.

 

Tänk ändå att Liwet kan vara så vackert

 

La Garde har onekligen legat ganska still prismässigt. Möjligt att deras 45:a var extremt bra och långlivad jämfört med de viner de producerar idag.

Montrose 49 borde nog vara det som levde längst och utvecklades bäst på den första listan.

Mouton-Rothschild 55 var ju välkänd från bondfilmen diamantfeber när denna listan trycktes så man borde gissa att de vinet gick som smör.

Petrus 1949 är det man helst köpt utan tvekan hade Mouton 49 funnits på helflaska eller magnum hade jag nog nästan hellre valt den.

Helt förbluffad över att dessa viner fanns på systemet så sent som 1974.

 

2006 Littorai Pinot Noir Cerise Vineyard. Mycket trevlig Pinot Noir från Anderson Valley, på rekommendation av sommelieren på restaurang Spago i Beverly Hills. Ett mycket trevligt vin, klassiskt i stilen. Det ska bli spännande att utforska kaliforniska (stilla) viner när jag väl bor här.

 

Klassisk = bourgogne? Jag tycker att oftast får man dra sig lite mer norrut i USA för att få den stilen

 

Vid det tillfället kanske. Vi får se om 10 år eller så. Man får se bortom den initiala upplevelsen av ett vin. Den är inte lika kraftig som andra Krug men den har en bra struktur och skön balans, egenskaper som behövs för längre lagring Hoppas att jag fortfarande känner de flesta av er vid den tiden så kan vi prova.

 

Skulle nog säga mer söderut till St Rita Hills, tycker att det är det området idag som gör dom elegantaste pinot vinerna idag. Ted Lemon på Littorai är väl tillsammans med en handfull till några av Sonomas allra vassaste producenter.

 

Joubert Morgon Côte du Py 2011 (till julgranspyntande med lite mellanlagrad grevé och korv med smörgåsgurka. Vinet är enligt inportören biologisk och osvavlat) Doftar rent o friskt av röda bär; körsbär, hallon och lite jordgubb. Grusig mörk mineralitet. Fin grön örtighet och lätt jordiga toner. Lite animaliskt - tänk skinkspad.
Smakmässigt är det de friska, syrliga röda bären, bra mineralitet, fin kryddighet och viss dov jordighet.

Svalt och balanserat med det man förväntar sig från en sjyst Beaujolais. Inget extra kanske men trevligt och passade med plocket till granbestyren.

Kaesler Stonehorse Shiraz Grenache Mourvedre, Barossa Valley 2008 (ryggbiff med ankfettslungad klyftpotatis, örtig rödvinssås samt salvia- och persiljesmör) Doftar massivt av mörka mogna bär; körsbär, björnbär, blåbär. Kryddigt av torkade örter och peppar. Choklad, vanilj, jordighet och torkade charkuterier.
I munnen är det väldigt mycket mörka söta bär, chokladiga fat och eldig alkohol (16%!!)

Detta är på gränsen till portvin. Lite väl massivt och sötfruktigt men funkade ändå till maten ...i små klunkar då det är extremt svulstigt. Inte min typ av vin riktigt men var ändå lite kul i sin okompromisslöshet.

 

Ja, jag menade i bourgogne-stil. Den här vingården ligger på 300 meters höjd på en brant sluttning, inte nere i dalgången, och ligger mitt i "the fog layer", enligt producentens hemsida. Det gör att druvorna mognar druvorna långsammare än i de svalaste delarna av Anderson Valley.

Jag är nybörjare på amerikanska viner men när jag väl flyttat till Los Angeles ska det bli mitt mål att lära mig allt om amerikanska västkustviner. Och fortsätta dricka champagne, så klart.

 

Köpte en Cheval 55 åt brorsan när han fyllde 30 för 20 år sedan.
Vi drack den nere på Grappe runt 2000 någonstans, den var helt magisk då!
Fortfarande spänstig och full av frukt och kraft.
Var du med på den Forsman?

 

Paul Déthune 1999



Degad 2004. Såg ut på korken som det varit lätt läckage men efter öppning så tror jag inte att så är fallet. Mogen doft som får mig lite att tänka på Comtessa från Paul Bara även om Pinotinnehållet i den här är endast 40%. Mörkt gyllengul färg. Finns en del fräschör i smaken med syra och frukt men kaffe, och choklad börjar ta över. Något svag mousse men det störde inte. I förhållande till Comtessa 1999an är Déthunen fortfarande vitalt och har inte fallit ihop. Det här är inget stort vin men det är ett gott vin. Drick inom 1-2 år eller så