Silenos
Medlem
Min dag har varit klart mindre slitsam än din @Mouton , men efter din post så fick det bli toscanskt även här. Montevertine, IGT (pga. långsint stönighet, det är egentligen en Chianti) ifrån 2010. Det här vinet har aldrig, på fem försök, inklusive detta, svikit. Det är samma gamla höga slanka syrliga klara finlemmade smaskighet man stöter på. Inte längre purungt, men heller inte speciellt moget, karaktären är densamma som hos den första flaskan, vilket i det här fallet passar mig utmärkt. Snoken är kanske lite godisaktig, om man skall klanka ner på något, men ändock trevlig, och det är fort förlåtet när man smakar. I huvudsak rödfruktigt, med lagom djup för vintypen. Ett mycket sympatisk drag är att tanninsnörpet, som definitivt finns kvar, är av typen: "nämen jag får nog ta en klunk till ganska snart här tror jag"; snarare än: "å jösses, detta kräver fildränkt baguette, pronto". Och att detta är den enda årgången i ägo är ju mäkta märkligt, det får jag ta och råda bot på.