Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Trydebull]

2011 Concha y Toro Don Melchor

Mörkt violett
Doftar fantastiskt. Men jag har inte tagit några ordentliga noter.

Smaker av välbalanserade mörkblåa bär med fin syra och inslag av såväl choklad som lätt blyerts och en del plommon och blåbär - utan att, för min smak lägga sig på fel sida ”översvulstig”-strecket.

Superfin Cab S.

Med mer att ge - och lätt undervärderad från min sida när den druckits för ung tidigare. Den här var ett superfynd i något Danskt snabbköp för fyra-fem år sedan för ca 200 danska - med betydligt bättre kurs än nu dessutom... men nu pratar vi ju inte prisvärdhet här...

Jag säger 91++

 

[Trydebull]

2014 Donnafugata Passito di Pantelleria Ben Rye

Enbart ren sträv aprikos den första veckan. Faktiskt riktigt tråkig och efter en halv vecka var jag på väg att ge upp. Det hände ingenting.

Men, som så många gånger förr med unga söta. Så bjuder den till.
Det blommar en tjockare mer sirapsliknande härligt oljig apelsininfluerad men aprikosdominerad dryck ta form. Lätt kryddig med chili toner och tjockt smöriig efter det.

Den mår nog fint av tio år på rygg.

91+++

 

[LeChat]

1995 Château Grand-Puy-Lacoste

Parfymerad karakteristisk doft av bordeaux, inleder kvällens vinupplevelse. I munnen är den till en början lite sluten och lätt i smaken så den behöver en dos luft för att knäppa upp. Smaken har drag av mognad samtidigt som här finns ungdomlig energi kvar. Vet inte riktigt vilken riktning vinet kommer ta med ytterligare lagring. Gott, men ändå lite med mediokert. I alla fall just nu och denna flaska.

 

[Trydebull]

2014 Clos Erasmus Laurel

Doftar som en full kropp med fin balans och stora saftiga bigarråer, gröna kryddor från trädgården i form av timjan, lagerblad, och inslag av salvia.

Ett dygn senare kommer även hönsskiten som jag tycker hör till en lite bättre Priorat och ännu fler nyanser av den gröna kryddträdgården.

I munnen växer det till sig fint med tid och luft. Lite tunn första timmen men luften ger tillbaka en kropp som dolts. Väldigt bra balans (trots att det inte direkt är fina hemstöpta ljus, vit duk och någon späd liten vaktel som går ner med den här) och det som doften ger tillsammans med väldigt bra balanserad syra och precis lagom saftighet - trots året. Det här är väldigt bra för sin peng!
Med luft tillkommer lite olivolja,

91 eller något i den stilen. Okej, ett plus efter också.

 

[Niclas]

Söndags-husman, panerade fläskkotletter, potatis och brunsås.
-Varför måste men krångla till det ?

Tack @Patrik Sellin för tipset om Malleolus, passade perfekt med en ung Tempranillo till vinbärsgelén.
Bolaget rekommenderar dock nöt eller vilt som tilltugg men nasse funkade fint för mig.
Både näsa och mun fylldes av peppriga vinbär efter ungefär 3 timmars luftning. Var förvånansvärt mjuk med lena taniner och frågan är om denna kommer att vinna på att växa till sig ?
Tack o lov har jag bunkrat rejält så vi får väl se.

 

[LeChat]

2014 Ata Rangi Pinot Noir

Doftar som glas nr 3 gjorde i fredags när vi drack champagne hos @Christer J. Det var en Pol Roger brut vintage 2002. Håller förvisso 60% PN men ändå klart otippad association.
I munnen känns det kantigt och extraherat. Mycket krut i doften! Inte Volnay direkt. Mycket muskler och fat i denna PN. Kan kanske bli bra med tiden men nu är den ganska obalanserad och vulgär.

 

[Adamanko]

Drack den där Giacomo-15 av Merlot igen. Gav första 93, andra 89 och idag ger jag den passande 91. Och har ingen aning om det beror på flaskvariation eller jagvariation. Fortfarande katrinplommon/russin initialt följt av kaffe, choklad och vanilj. Men kan vare sig hitta begeistringen från första flaskan eller tvivlet från andra idag. Det är gott. Vissa klunkar tom mycket gott. Funderar på om jag ska köpa igen men kan inte bestämma mig. Men iaf glad att jag provat det här.

 

[Trydebull]

Drack den där Giacomo-15 av Merlot igen.

Gav första 93, andra 89 och idag ger jag den passande 91.

Jag har inte ens hunnit lägga in mina på CT och du har redan dragit tre korkar... Jag måste skaffa mer tid!

Nåväl, kul, det känns ju som att de är värda att testa i varje fall - varken du eller Patrik verkar ju tycka att det behöver ligga till sig men jag tänker ändå att mina ska få lite ryggläge...

 

[Patrik Sellin]

Jag har inte ens hunnit lägga in mina på CT och du har redan dragit tre korkar... Jag måste skaffa mer tid!

Nåväl, kul, det känns ju som att de är värda att testa i varje fall - varken du eller Patrik verkar ju tycka att det behöver ligga till sig men jag tänker ändå att mina ska få lite ryggläge...

Jag har samma erfarenhet som @Adamanko: den första "riktiga" flaskan var ~88-89p och kändes som den behövde mycket mer tid, flaska två var helt färdig och 91+p. Vet inte heller om det beror på flaskor eller sinnesstämning.

 

[Håkan]

Visa bifogad bild 18234
1995 Château Grand-Puy-Lacoste

Parfymerad karakteristisk doft av bordeaux, inleder kvällens vinupplevelse. I munnen är den till en början lite sluten och lätt i smaken så den behöver en dos luft för att knäppa upp. Smaken har drag av mognad samtidigt som här finns ungdomlig energi kvar. Vet inte riktigt vilken riktning vinet kommer ta med ytterligare lagring. Gott, men ändå lite med mediokert. I alla fall just nu och denna flaska.

Låter som en typisk 95a. Har snart sugit mig i en låda Ducru Beaucaillou och ingen flaska har varit i närheten av mina förväntningar.

 

[LeChat]

Låter som en typisk 95a. Har snart sugit mig i en låda Ducru Beaucaillou och ingen flaska har varit i närheten av mina förväntningar.

Jag hoppas att GPL -95 har mer att ge om ca 5 år men det känns lite tveksamt. Hur har du upplevt DB -95 från första flaskan till nu och vad tror du om framtiden?

 

[Håkan]

Jag hoppas att GPL -95 har mer att ge om ca 5 år men det känns lite tveksamt. Hur har du upplevt DB -95 från första flaskan till nu och vad tror du om framtiden?

Ducati Beaucaillou 95 har alltid kännts vresigt. Det var min allra första större investering som primör. Jag minns att första flaskan kändes oerhört sluten och att i princip alla andra har känns att de ploppats för tidigt. Men nu börjar det här för ungt kännas lite som att det aldrig riktigt kommer komma ut utan enbart torka ut. Jag har två flaskor kvar så jag lever fortfarande på hoppet.

 

[namkrad]

ICA vinbar igen med Ruinart Rose.
Riktigt bra med doft av bröd och smak av smultron. Sååå bra och snart dax att gå mot Folii (är det tänkt)

 

[buteljen]

Drack ett spännande vin i Berlin i helgen. Fick det serverat blint och min första gissning var ett Vin Jaune, min andra gissning var en sherry. Vinet är klassificerat som Vino de la Tierra de Cadiz men är en Palo Cortado såsom den gjordes historiskt - icke förstärkt, med soltorkade druvor för att få upp alkoholhalten och med druvsorter som mognar senare och har tjockare skal. Det senare innebär att de har svårare att sätta flor. Buteljeras ungt (efter ca två år).

Innan phylloxeran fanns en mängd olika druvsorter i Jerez som användes för att göra vin (43 st enligt google). Late ripening-varianter med tjockare skal medförde att vinet fick svårare att bilda ett flortäcke och därför blev stilen oxidativ. Olika delar av regionen odlade olika druvsorter vilket resulterade i olika stilar - oloroso, fino, amontillado etc. Efter phylloxeran så planterade “alla” Palomino, vilket är en early ripener som lätt sätter flor och istället mognar biologiskt under flortäcket. 1840 uppgick biologiskt mognade viner till 10-20 % av produktionen, idag är den runt 80%.

Att förstärka sherry är tydligen en ganska sen företeelse. Historiskt utvecklades alltså oxidativa stilar naturligt, nu adderar man alkohol för att döda flortäcket. Innan 70-talet så fick man upp alkoholstyrkan genom att soltorka druvorna (asoleo) snarare än att fortifiera vinet. Men på 70-talet när sherryproduktionen industrialiserades så blev det rutin att fortifiera.

Den här producenten tycker att man har tappat fokus på druva och vingård och att produktionsprocessen, med fokus på flor, maskerar ursprunget. Så var det alltså inte historiskt.

Vinet var en 2016 Agostado Palo Cortado från Cota 45. Druvblandningen består av Palomino (20%) och två historiska druvsorter Uva Rey och Perruno (båda late ripener). Druvorna har soltorkats en kort tid för att öka sockerhalten och ge mer alkohol. Vinet börjar alltså sin bana under flor men är senare oxidativt lagrat. Buteljeras ofiltrerat och ungt (efter endast ca två år.)

Kul att hitta viner man blir extra nyfiken på!!!

(I Montilla Moriles finns väl också producenter som producerar vin av sherrytyp med andra druvor (PX) utan att fortifiera. Vet dock ej om de har samma fokus på historia och ursprung som denna producent har).

 

[buteljen]

Middag på tvåstjärninga restaurangen Rutz i Berlin. Valde att dricka Riesling till hela menyn förutom ett glas Chambolle Musigny (VV Hudelot Baillet) till huvudrätten (hjort).

Vinet var 2011 Marienburg Falkenlay, Riesling GG från Clemens Busch i Mosel

Weingut Clemens Busch har 16 hektar av vingården Marienburg Grosse Lage (totalt 25 ha). Vingården är uppdelad i ett antal lieu-dits och detta vin kommer från Falkenlay (Örnnästet) som är ett av de bästa och mest mineraliska lägena (grå skifferjord). Falkenlay producerar oftast söta botrytiserade viner men detta är torrt (8g RS). Det branta, solexponerade läget, ålder på rankorna (75 år) och lågt skördeuttag ger en fantastisk aromatik o härlig mineralitet. Tropiska toner och stor, rik kropp. Till en början lite slutet men efterhand blommade det ut och var en helt perfect match till duvan som serverades sist i avsmakningsmenyn.

 

[LarsW]

Drack ett spännande vin i Berlin i helgen. Fick det serverat blint och min första gissning var ett Vin Jaune, min andra gissning var en sherry. Vinet är klassificerat som Vino de la Tierra de Cadiz men är en Palo Cortado såsom den gjordes historiskt - icke förstärkt, med soltorkade druvor för att få upp alkoholhalten och med druvsorter som mognar senare och har tjockare skal. Det senare innebär att de har svårare att sätta flor. Buteljeras ungt (efter ca två år).

Innan phylloxeran fanns en mängd olika druvsorter i Jerez som användes för att göra vin (43 st enligt google). Late ripening-varianter med tjockare skal medförde att vinet fick svårare att bilda ett flortäcke och därför blev stilen oxidativ. Olika delar av regionen odlade olika druvsorter vilket resulterade i olika stilar - oloroso, fino, amontillado etc. Efter phylloxeran så planterade “alla” Palomino, vilket är en early ripener som lätt sätter flor och istället mognar biologiskt under flortäcket. 1840 uppgick biologiskt mognade viner till 10-20 % av produktionen, idag är den runt 80%.

Att förstärka sherry är tydligen en ganska sen företeelse. Historiskt utvecklades alltså oxidativa stilar naturligt, nu adderar man alkohol för att döda flortäcket. Innan 70-talet så fick man upp alkoholstyrkan genom att soltorka druvorna (asoleo) snarare än att fortifiera vinet. Men på 70-talet när sherryproduktionen industrialiserades så blev det rutin att fortifiera.

Den här producenten tycker att man har tappat fokus på druva och vingård och att produktionsprocessen, med fokus på flor, maskerar ursprunget. Så var det alltså inte historiskt.

Vinet var en 2016 Agostado Palo Cortado från Cota 45. Druvblandningen består av Palomino (20%) och två historiska druvsorter Uva Rey och Perruno (båda late ripener). Druvorna har soltorkats en kort tid för att öka sockerhalten och ge mer alkohol. Vinet börjar alltså sin bana under flor men är senare oxidativt lagrat. Buteljeras ofiltrerat och ungt (efter endast ca två år.)

Kul att hitta viner man blir extra nyfiken på!!!

(I Montilla Moriles finns väl också producenter som producerar vin av sherrytyp med andra druvor (PX) utan att fortifiera. Vet dock ej om de har samma fokus på historia och ursprung som denna producent har).

Vansinnigt spännande!
Habegär etablerat!

 

[Patrik Sellin]

Bierzo mot Valdeorras:
2016 Raul Pérez Bierzo Ultreia St. Jacques: Lingon, tranbär, bläck, läder och choklad. Trots två timmar i karaff är det ogint och bråkigt till att börja med. I glaset utvecklas det dock snabbt. Stramt, svalt, elegant med bra syra.
2015 Telmo Rodríguez Valdeorras As Caborcas: Tulpanerna och hyacinterna ligger långt utanför glaset. Här hittar vi också lingon, tranbär, bläck, läder och choklad. Syran är monstroös, likaså mineraliteten, som att slicka på kalksten. Det gröna tonerna tydliga. Stramare, svalare och elegantare än St. Jacques.
St. Jacques är mer matvänligt, As Caborcas är allra bäst helt utan sällskap. För priset är St. Jacques ett klipp om man gillar något svalt och stramt, men samtidigt drickfärdigt. As Caborcas spelar i annan liga: doften är översvallande, likaså mineralitet och syra. 96 hos Parker och Suckling är kanske att ta i, men uppskattar man stilen så är det fantastiskt.

 

[Skrutt]

Drack ett spännande vin i Berlin i helgen. Fick det serverat blint och min första gissning var ett Vin Jaune, min andra gissning var en sherry. Vinet är klassificerat som Vino de la Tierra de Cadiz men är en Palo Cortado såsom den gjordes historiskt - icke förstärkt, med soltorkade druvor för att få upp alkoholhalten och med druvsorter som mognar senare och har tjockare skal. Det senare innebär att de har svårare att sätta flor. Buteljeras ungt (efter ca två år).

Innan phylloxeran fanns en mängd olika druvsorter i Jerez som användes för att göra vin (43 st enligt google). Late ripening-varianter med tjockare skal medförde att vinet fick svårare att bilda ett flortäcke och därför blev stilen oxidativ. Olika delar av regionen odlade olika druvsorter vilket resulterade i olika stilar - oloroso, fino, amontillado etc. Efter phylloxeran så planterade “alla” Palomino, vilket är en early ripener som lätt sätter flor och istället mognar biologiskt under flortäcket. 1840 uppgick biologiskt mognade viner till 10-20 % av produktionen, idag är den runt 80%.

Att förstärka sherry är tydligen en ganska sen företeelse. Historiskt utvecklades alltså oxidativa stilar naturligt, nu adderar man alkohol för att döda flortäcket. Innan 70-talet så fick man upp alkoholstyrkan genom att soltorka druvorna (asoleo) snarare än att fortifiera vinet. Men på 70-talet när sherryproduktionen industrialiserades så blev det rutin att fortifiera.

Den här producenten tycker att man har tappat fokus på druva och vingård och att produktionsprocessen, med fokus på flor, maskerar ursprunget. Så var det alltså inte historiskt.

Vinet var en 2016 Agostado Palo Cortado från Cota 45. Druvblandningen består av Palomino (20%) och två historiska druvsorter Uva Rey och Perruno (båda late ripener). Druvorna har soltorkats en kort tid för att öka sockerhalten och ge mer alkohol. Vinet börjar alltså sin bana under flor men är senare oxidativt lagrat. Buteljeras ofiltrerat och ungt (efter endast ca två år.)

Kul att hitta viner man blir extra nyfiken på!!!
Visa bifogad bild 18270
(I Montilla Moriles finns väl också producenter som producerar vin av sherrytyp med andra druvor (PX) utan att fortifiera. Vet dock ej om de har samma fokus på historia och ursprung som denna producent har).

Kul att läsa och lärorikt! Men vad tyckte du om vinet, alltså personligen?

 

[glenn_peter]

Habegär etablerat!

Samma här!
Undrar om jag tolkar det rätt och dryckesbutiken har det här vinet? Producenten har dom ju och vinet har bytt namn från Encrucijado till Agostado.
https://www.essenciawine.com/producto/agostado-2016/
http://dryckesbutiken.se/producers/ramiro-ibanez/

 

[buteljen]

Kul att läsa och lärorikt! Men vad tyckte du om vinet, alltså personligen?

Jag tyckte naturligtvis det var bra, annars hade jag förmodligen inte spenderat tid på att ta reda på mer fakta om det . Tog inga noter men jag kände ju direkt att vinet legat under flor. Gissade först på Vin Jaune i o m att det var mörkare i färgen än en fino, hade även lite högre syra och kände lite torkad frukt (aprikoser) i kombination med en nötighet. När det inte var en Vin Jaune så gick tankarna iväg åt en Amontillado pga nötigheten och färgen. Välgjort. 92p?