Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Låt oss dela en pava - Februari 2019 - Ocean Eight Verve Chardonnay 2015 (95578)

Hur bra var månadens vin (pris är inte en faktor)?

  • 95-100 Klassiskt, ett stort vin

    Votes: 0 0,0%
  • 75-79 Mediokert, ett drickbart vin med ett antal skönhetsfel

    Votes: 0 0,0%
  • 50-74 Kan inte rekommenderas

    Votes: 0 0,0%

  • Total voters
    33
  • Poll closed .

Patrik Sellin

fd Innertällmo Bryggeri
trinity hill ocean eight.jpg

Nya Zeeland mot Australien:
2011 Trinity Hill Chardonnay Gimblett Gravels: Doft av rök, damm, vanilj och tutti-frutti. I smaken finns mango, ananas och lite citron. Ganska bra frukt och syra. Ok för stunden, men ger inga bestående minnen. 84p
2015 Ocean Eight Chardonnay Verve: Doft av stendamm, päronsplitt och björkris. Päronsplitten finns i smaken också, tillsammans fadda gula äpplen och en rejäl dos mineralvatten. Mer drag av albariño än av chardonnay. Syran är godkänd, men frukten är för tunn för att det ska vara roligt. Känslan av "vattnighet" är påtaglig. 81p
Jag säger som Lars Ekborg: "Ingen vann"
 

Crist(al)ian 77

50 Shades of Grape
Administratör
Ocean 11 var den första associationen jag fick, big 5 den andra. Alltså har jag ingen aning om vad jag dricker.:rolleyes:

Sött och blommigt i doften med vanilj och honung. Tropisk frukt och långt i bakgrunden rostade nötter. Trevligt!

I munnen känner jag kalkig mineral och det drar lite i tungan som en syrlig chablis. Samtidigt har det en viss fyllighet med svagt nötig eftersmak och viss bitterher. Bittermandel?

Medellängd och håller med luft.

Lättdrucket och jag gillar det. Drack det till lax med hovmästarsås men känns som vinet passar till det mesta

Svårt att betygsätta. Enkelt, drickvänligt men har ändå kvalité, framförallt på snoken. Efter sågning av förra månadens vin känner jag mig generös och ger;

90 p
 

m_trobeck

Ständigt sökande. Rotlös.
Beställd. Nyfikenheten tog överhanden när jag läste att de var dessa som hade Kooyong tidigare. En producent som jag druckit en hel del från.
Blev att beställa samtliga viner från producenten på en gång :rolleyes:
 

thunberg

Flaskfantast
Administratör
Jag planerar en hemlagad fiskgratäng ikväll. Ni som har provat vinet redan, tror ni det passar till?
 

Jonas Sand

Medlem
Doft: Trevlig. Lite vanilj, eventuellt lite smält smör. Blommigt med drag åt tropisk frukt?
Smak: mer tydlig fatkaraktär med smör. Gul frukt, antingen äpplen eller lite mosiga päron kombinerat med toner av mango samt med en citrusfriskhet. Finns en liten mineralitet som i mitt tycke för mig mot Chablis. Mot slutet upplevs kanske en lite tråkigare bitterhet (jag funderar på det där vita som sitter mellan skal och frukt i citrusfrukter). Okej syra men lite tunn kropp? Medellängd på eftersmak som tyvärr är ganska enkelspårig.
Jag är en total novis på betyg men om man jämför med viner jag druckit och kikat på senare på CellarTracker så tror jag att jag landar på 86-87. Kanske kan växa något med några få års lagring för att få ihop det feta, fruktiga med syran på ett bättre vis. Å andra sidan, vad fan vet jag?
 

Trydebull

Medlem
2015 Ocean Eight Verve Chardonnay

20190216_170606.jpg


Första doften ganska subtilt av vit grape och lime med lite snäckskal och glasputs dör bakom. Lite gröna äpplen.

Efter ca fyra timmar med luft i åtta grader är doften istället mer åt färska valnötter (utan både grönt och vitt skal) och en halvssaltfrisk smörighet med subtila nyanser av ljus och finstämd citron och grape.

I munnen är det först överraskande tunt, lite beskt lime-igt.

Med tanke på att producenten även odlar Pinot Gris kan jag inte låta bli att tänka att de druvorna har smittat av sig. Det är exakt så här ung Pinot Gris (absolut ingen faviritdruva hos undertecknad) ter sig...

Med lite mer luft kommer lätta smörtoner, Macademiannötter vita champinjoner och lite rundare smaker med en hint av rök och äppliga toner (gröna). Fortfarande lite störigt bitterbesk och inte balanserad.

Efter fyra timmar är vinet nära välbalanserat. Alla smaker finns kvar men ingen sticker ut på ett oattraktivt sätt. Det bitterbeska försvinner alltså mer med med mer luft och lite högre temperatur (det är ju för tidigt att dricka den här egentligen så det är ju inte konstigt med obalansen) och det skvallrar ju egentligen bara om att det här kommer att kunna bli riktigt trevligt om några år.

Chablis-wannabe?! Ja, det kan man ju få vara. Jag tycker att han lyckas hyfsat faktiskt- baserat på luftat vin. Sen beror det ju på vem och var i Chablis han vill vara...

Jag går på fyra-timmars-noterna och skriver att detta är ett välgjort vin med fina nyanser i sig. Fortfarade för spretigt för att få ett toppbetyg men absolut bra. Jag säger 86-87 med minst ett plus efter.
 
fullsizeoutput_7ad.jpeg



Nya bekantskaper för mig - Ocean Eight Verve Chardonnay (2015) och Felton Road Bannockburn Chardonnay (2017).

Första dagen visar det sig att det blir litet som att jämföra David Bowie på kokain med Bing Crosby. Felton är en smörigt ekad och lyxigt förpackad showman som charmar direkt. Ocean Eight är The Thin White Duke - anemisk, svårförståelig och helt omöjlig att verkligen gilla samtidigt som det inte går att helt avfärda som tunn och anemisk. Där finns kanske något?

Dag två har den leende ytan på Felton Road krackelerat och visar upp en dimmig gyllene färg med en mer elegant kropp och en doft full av bluesig salmiak. Tappar en notch i lyx och stil men vinner i aktning. Ocean Eight - som fortfarande är syradriven och krispig - har å sin sida hittat tillbaka till en mjuk, melodisk, rytm och när jag stänger ner alla andra intryck är där en kittlande myskig komplexitet som spelar på lägsta volym men lik en haiku finns där poesi för den som saktar ner tillräckligt mycket och lägger örat mot präriens gungande golv. Bifogar mina CT notes:

Felton Road: "Yah yah yah, there's some oak on this luscious libation. Day one the nose is full of that enticing vanillin and buttered toast and roasted hazelnuts, but on the palate there's perhaps a little soapy or candied feel, like chewy fruit candies and some spicy bite. Has body and a little heat but nothing is too much. Really enjoyable.

Day two I noticed the cloudy golden color which looks like unfiltered apple juice diluted with water from looking at it. On the nose there's at first a really dominant streak of ammonium chloride (salmiak) which just can't shake completely (but thankfully it dissipates somewhat after just an hour). The acidic material and the luxurious oak and the perfectly balanced fruit makes we wonder if this will not be able to shake juvenile bottle shock and come out on the other side much more in one piece.

In sum: Already showing signs of great. The nose was actually better day one - pop'n'pour - without the ammonium chloride, that is, if you don't mind being charmed by expensive new oak (like me), but the lemony elegance and acidic thrust of the body was more pronounced day two and bodes well for the future. The salty liquorice needs to tune out though for this to reach the very highest peaks."

Ocean Eight: "Yah, this is a seriously crispy chardonnay that is very tight and not so forgiving on the nose. On the palate it has more body than you first think. There's lemon juice, lemon drops and some lemon meringue. Green apple. Gunflint and old muskets fired in haste and the lingering taste of sassafras/root beer/old school tooth paste/childhood Swedish chewing gum jenka. Nice bite from the acids at the very end which lasts surprisingly long and makes me guess that this has a more than decent chance at a good future. Very easy to drink, craves oysters. Pure and ocean like (saline) with good verve so the naming of this cool climate chardonnay was very apt. Not a steal in terms of price but it would absolutely not feel ashamed of itself amongst some steely chablis of good pedigree I think.

Day two there's more on the nose - some timid musky complexity with them green'apples. But also slightly looser structure. A budding flower that needs air and time and patience and the music turned down to lower volume so you can hear it sing."

Poängmässigt... jag tvekar men om jag måste så kanske Felton var på 92 dag 1 och Ocean Eight på 86. Dag 2 möts de som Bing och David i en duett på 91. Båda har en framtid helt säkert men inte uppenbart tillsammans.
 
Last edited:

Trydebull

Medlem
Visa bifogad bild 15852

Nya bekantskaper för mig - Ocean Eight Verve Chardonnay (2015) och Felton Road Bannockburn Chardonnay (2017).

Första dagen visar det sig att det blir litet som att jämföra David Bowie på kokain med Bing Crosby. Felton är en smörigt ekad och lyxigt förpackad showman som charmar direkt. Ocean Eight är The Thin White Duke - anemisk, svårförståelig och helt omöjlig att verkligen gilla samtidigt som det inte går att helt avfärda som tunn och anemisk. Där finns kanske något?

Dag två har den leende ytan på Felton Road krackelerat och visar upp en dimmig gyllene färg med en mer elegant kropp och en doft full av bluesig salmiak. Tappar en notch i lyx och stil men vinner i aktning. Ocean Eight - som fortfarande är syradriven och krispig - har å sin sida hittat tillbaka till en mjuk, melodisk, rytm och när jag stänger ner alla andra intryck är där en kittlande myskig komplexitet som spelar på lägsta volym men lik en haiku finns där poesi för den som saktar ner tillräckligt mycket och lägger örat mot präriens gungande golv. Bifogar mina CT notes:

Felton Road: "Yah yah yah, there's some oak on this luscious libation. Day one the nose is full of that enticing vanillin and buttered toast and roasted hazelnuts, but on the palate there's perhaps a little soapy or candied feel, like chewy fruit candies and some spicy bite. Has body and a little heat but nothing is too much. Really enjoyable.

Day two I noticed the cloudy golden color which looks like unfiltered apple juice diluted with water from looking at it. On the nose there's at first a really dominant streak of ammonium chloride (salmiak) which just can't shake completely (but thankfully it dissipates somewhat after just an hour). The acidic material and the luxurious oak and the perfectly balanced fruit makes we wonder if this will not be able to shake juvenile bottle shock and come out on the other side much more in one piece.

In sum: Already showing signs of great. The nose was actually better day one - pop'n'pour - without the ammonium chloride, that is, if you don't mind being charmed by expensive new oak (like me), but the lemony elegance and acidic thrust of the body was more pronounced day two and bodes well for the future. The salty liquorice needs to tune out though for this to reach the very highest peaks."

Ocean Eight: "Yah, this is a seriously crispy chardonnay that is very tight and not so forgiving on the nose. On the palate it has more body than you first think. There's lemon juice, lemon drops and some lemon meringue. Green apple. Gunflint and old muskets fired in haste and the lingering taste of sassafras/root beer/old school tooth paste/childhood Swedish chewing gum jenka. Nice bite from the acids at the very end which lasts surprisingly long and makes me guess that this has a more than decent chance at a good future. Very easy to drink, craves oysters. Pure and ocean like (saline) with good verve so the naming of this cool climate chardonnay was very apt. Not a steal in terms of price but it would absolutely not feel ashamed of itself amongst some steely chablis of good pedigree I think.

Day two there's more on the nose - some timid musky complexity with them green'apples. But also slightly looser structure. A budding flower that needs air and time and patience and the music turned down to lower volume so you can hear it sing."

Poängmässigt... jag tvekar men om jag måste så kanske Felton var på 92 dag 1 och Ocean Eight på 86. Dag 2 möts de som Bing och David i en duett på 91. Båda har en framtid helt säkert men inte uppenbart tillsammans.
@Omar Khayyam! Att väva in den referensen till Bowie och (B) Crosby tillsammans med den extremt balanserade refereringen av vinerna i sig är världsklass. Punk.
 
@Omar Khayyam! Att väva in den referensen till Bowie och (B) Crosby tillsammans med den extremt balanserade refereringen av vinerna i sig är världsklass. Punk.
Tack! I vinet, inspirationen.

Som det så ofta är händer det grejer i glasen under några timmar, särskilt om flaskorna dricks under ett par dagar.
Kan ärligt talat säga att det fanns ett par timmar igår kväll när salmiaken i Felton var så intensiv, och när luft och värme (och ett dygn på halvflaska i kylen) hade börjat mjuka upp australiensarn så pass att jag föredrog den senare: i den stunden var det kanske 91-85, fördel mornington. Sen hämtade Felton upp det hela.

Om det blev ett drama i tre akter tog Felton hem segern i akt I och III medan mornington hävdade sig mer än väl i akt II. 91 är snarare generöst än snålt för ocean eight men kändes ändå rättvist. Felton hade fått behålla 92 om det inte var för påsen med hockeypulver och mortlad lakrisal.
 

john b

Medlem
Öppnar Ocean eight i god tid innan middagen och
unnar mig ett VAB-glas på direkten.
Första doften som slår emot mig är vanilj och smör. Det vädras bort på ett par minuter och kvar är lite mineraler och gröna äpplen. Rostad ananas långt borta? Ganska klen doft.

Smaken är splittrad. Både oljig och lite surbesk. Som lime blandat med matolja. Det hänger kvar lite äpplekart och kanske lite citron och beska ostronskal. Rätt tunt och inte så kul. Jag hade inte gissat Australien på detta vinet. Tror ekdoften och ickefruktigheten hade fått mig mot bourgogne.

In i kylen och nästa bedömning om 4h.
 

john b

Medlem
Kunde inte editera efter ett par timmar så får citera mig själv, som alla större tänkare.

Öppnar Ocean eight i god tid innan middagen och
unnar mig ett VAB-glas på direkten.
Första doften som slår emot mig är vanilj och smör. Det vädras bort på ett par minuter och kvar är lite mineraler och gröna äpplen. Rostad ananas långt borta? Ganska klen doft.

Smaken är splittrad. Både oljig och lite surbesk. Som lime blandat med matolja. Det hänger kvar lite äpplekart och kanske lite citron och beska ostronskal. Rätt tunt och inte så kul. Jag hade inte gissat Australien på detta vinet. Tror ekdoften och ickefruktigheten hade fått mig mot bourgogne.

In i kylen och nästa bedömning om 4h.
Fruktigare doft. Mer ananas och lite rundare. Mindre äpplekart. Mer inbjudande. Smaken dock inte så positiv. Mer oljig och besk karaktär som inte balanseras upp lika bra av syran längre. Detta vin passar inte mig så bra just nu helt enkelt.

83 poäng.
 

lukastollig

Pudelfantast
Oceans 8 Chadonnay Verve 2014 + 2015

CAAB09AE-D102-4298-808E-C92DEBFBB0E5.jpeg


Jag slog till på både 2014 och 2015 av sagda vin. De var, naturligt nog, rätt likartade. 2014 uppvisar redan lätta mognadstoner med lite boka äpplen och rejält mogen, nästan söt citron. Inte speciellt intensiv, varken i doft eller smak. Lite lätt smörig men även inslag av ull (lanolin). Frukten försiktig. Lätt petroleum och kalk. En del beska. Medelhög syra. Medellång. Ingen hit. 84 poäng

2015 har lite friskare känsla. Mer frukt, mer energi. Igen citron, äpplen (inte boka denna gång) och lite lätt lime. Tydlig mineral, lätt rök. Inte så mycket ull som i 2014, men den finns där. Medellång, lätt beska. 86 poäng.
 
Nånting fruktig och fotsvett, men lite blaskig doft. Inget står ut, ganska fyllig känsla, men tunt i smaken. Citrus, någon lite fet känsla, kanske gula plommon. Lite metalliskt. 83-84p

Det är inget fel på det men, men har inte nog med finess eller smak nog för att stå själv och balansen mellan friskt och fylligt hamnar för mig också snett.
 

Attachments

  • IMG_20190224_194407.jpg
    IMG_20190224_194407.jpg
    27,4 KB · Visningar: 201

Mattias Schyberg

Administratör
Äntligen dags för mig att bikta mig. Så här sen brukar jag inte vara, men av någon anledning har jag missat att plocka upp en flaska varenda gång jag varit på bolaget, men igår ledde klumpfötterna mig rätt. :)

BE4E4C1C-5C1E-4711-98D7-8DD2C9F0D34D.jpeg


Lätt fatat med krutig mineralitet och späd kropp. Hade alla gånger övervägt Bourgogne som ursprung, men med dragning åt Chablis snarare än sydligare breddgrader. Elegant och komplext vin med härliga aromer av mandelmjöl, ambra, kanderad citron, limeskal och gröngula äpplen med nyanser av krutrök, fransk nougat och krita. Det är först med rikligt med luft som det visar sig från sin bästa sida.

Massiv syra, men aningen tunn frukt. Ett uns bitter grapefrukt i avslutet. Känns som druvmaterialet skördats något för tidigt. Fantastisk arom och ett intressant vin som är riktigt njutbart till Tête de Moine, men jag saknar lite kropp och fruktintensitet för att det ska kännas helt optimalt balanserat och värt ett återköp med tanke på prislapp. (89p)
 

Mats

Gone todash....
Passade på att även köpa Verve -14 och deras pinot -13. Verve -14 luktade svavel, rök och bäbisbajs och smakade mest grapefruit och lite beskt och murket. Har nog gjort sitt. Pinoten var ganska trist men det som var bra med den var att den i varje fall inte var någon jäkla hallon- eller jordgubbssaft.

Luktar piggelin och lime och smakar lime och svamp med en liten beska. Balanserat med lagom syra och håller ihop som en enhet men är lite trist och opersonlig. Klart bättre och piggare än det ett år äldre syskonet. 84 p.
 

thunberg

Flaskfantast
Administratör
Drack denna för ett par helger sedan, glömt att skriva ner mina tankar. I början intetsägande doft (mycket kall), mest fat. Med värme kommer en svag hint av citrus/lime och päronsplit. I munnen följs det åt av baknougat (Odense). Inte jättemycket som händer, gott men menlöst och opersonligt. Kunde varit vilken chardonnay som helst. Ett plus för balansen, det är inget som sticker ut eller känns fel.
Velar lite poängmässigt men hamnar nog på 83 pinnar.
 

Daniel B

IT- & dryckesnörd
Tekniskt ansvarig
Tänka sig att jag var med den här gången! Ställde den mot 2015 Chanin Chardonnay Bien Nacido Vineyard för att jämföra stilarna!

Initialt mycket krispig, frisk citruston i både doft och smak. Det här är inte vad jag förväntar mig av en chardonnay med den skarpa och friska stilen med vit sten och så mycket citrus. Jag tycker att den växer med tiden och luftning, men mycket mer än lite nötter och äpplen kommer inte fram under den tiden vi har något kvar av den. I mitt tycke ganska medioker och ett typiskt "Jaha, inget mer?"-vin. Gott men inte mer, lite av ett dussinvin. 84p
 
Trådskapare
H

Håkan

Medlem
Tänka sig att jag var med den här gången! Ställde den mot 2015 Chanin Chardonnay Bien Nacido Vineyard för att jämföra stilarna!

Initialt mycket krispig, frisk citruston i både doft och smak. Det här är inte vad jag förväntar mig av en chardonnay med den skarpa och friska stilen med vit sten och så mycket citrus. Jag tycker att den växer med tiden och luftning, men mycket mer än lite nötter och äpplen kommer inte fram under den tiden vi har något kvar av den. I mitt tycke ganska medioker och ett typiskt "Jaha, inget mer?"-vin. Gott men inte mer, lite av ett dussinvin. 84p
Och hur var Chanin?
 
Toppen