Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Monopol/Systembolaget - vill vi ha det eller ej, fördelar och nackdelar?

Vino fino

Medlem
Jag kom hem till Sverige efter att ha lärt mig tycka om vin i andra länder och slogs av två saker: hur stark ställning monopolet fortfarande har, och hur pass mycket som ändå har hänt i positiv bemärkelse, på grund av, och sedan, det svenska EU-inträdet. Något att fundera över för alla vinälskande brexit-lovers out there.

Det mest roliga beviset för monopolets begränsande och likriktande funktion på vinutbudet i Sverige var hur omåttligt populär blindprovning som sport var och hur träffsäkra alla munskänkar var, även i helblinda (och då menar jag inte Hans Artberg-style med att blunda när man häller upp från flaskan) provningar, ner på att helblint kunna gissa rätt på producent och vingårdsläge. Något som är närmast omöjligt för vanliga dödliga i ett läge där utbudet är så pass obegränsat som det är på friare jaktmarker. Här får någon sensorisk zenmästare gärna ge mig mothugg, det finns kanske vissa personer som faktiskt har provat i stort alla årgångar av alla vingårdslägen av alla producenter i Bourgogne, men de är få... Alla här har - litet hårdraget - druckit samma cote du Rhone, samma Albarino, samma nya zeeländska pinot noir och kan genom ett stort mått av vinkunskap i kombination med ett effektivt användande av uteslutningsmetoden baserat på bolagets relativt begränsade utbud faktiskt pricka helt rätt. Och antalet munskänkar och svenska cellartrackeranvändare är ju rekordhögt i förhållande till vårt lands befolkning. Min slutsats är enkel, vingissning som folksport har möjliggjorts ffa av bolagets begränsande skygglappar på det i teorin, för en vanlig dödlig, närmast obegränsade variation och utbud på vinhimlen. Det är tänkvärt.

Samtidigt har det hänt mycket och det svenska monopolet har ju i praktiken gradvis i en process av att undermineras och delvis avvecklas, steg för steg. Man kan importera och få hemlevererade viner från firmor i t ex Danmark och Frankrike helt lagligt, man kan ta bilen till Frankrike och komma hem med en vagnslast fina eller billiga grejer så länge det är för privat bruk, man kan sitta på Möja eller i Norrlands inland, mitt i industrisemestern och få hela beställningssortimentet levererat till ön utan extra kostnad, t o m en enstaka flaska, och även om sortimentet som jag argumenterar ovan inte överhuvud taget kan mäta sig med vad som står till buds på mer fria vinmarknader, där man kan beställa från tusen olika aktörer på nätet, inklusive direkt från producenter i många fall, så har det som Ulf Sjödin skriver faktiskt blivit mycket bättre. Finns mycket kvalitetsviner i olika prisklasser att få tag på i Sverige nuförtiden. Genom flera olika kanaler, inklusive systembolaget.

Nej, det vi ser är inte en chock-liberalisering som i Ryssland i början av 1990-talet eller doi Moi i Vietnam i mitten av 1980-talet, utan en mer gradvis reformation - mer lik den kinesiska modellen, där man försöker anpassa sig till en ny verklighet samtidigt som man (eller rättare sagt: för att man) söker skydda kärnan av sina egenintressen i det tidigare existerande systemet. Är det en hållbar modell? Avstannar reformerna? Vad är tidsperspektivet? Har vi som vinälskare tålamod att vänta på att historien tar ut sin rätt (bevittna Margarethe Vestager och före henne t ex Almunia och andra konkurrenskraftskommissionärers långsamma men obestridligt hårda nypor)?

[En revolution som lyckas ersätta ett tidigare illa fungerande samhällssystem med något mer demokratiskt och friare utövar ju en oemotståndlig dragningskraft på oss alla. Amerikanska frihetskriget är ju ett bra exempel. Lika bra gick det inte för alla de republiker som grundades strax efter genom framgångsrika frihetskrig av generalerna San Martin och Bolivar. Arabiska våren är ju ett mer närliggande exempel. Vi hoppas alla på att Tunisien ska klara sig, men det är också det som i närtid verkar minst orealistiskt att hoppas på som utfall.]

Vad är då den modell för social utveckling som följts i Sverige? Till stor del har det ju inte varit Alexanderhugg, utan deltagardemokratiskt förankrade gradvisa steg (ja, det finns tydliga undantag även från denna princip såklart). Här har det visat sig viktigt att agera inte enbart som upprörda privatpersoner, utan också mer organiserat, i föreningar och organisationer som inleder dialog med myndighet och regering och riksdag.

Jag är själv lyckligt ovetande om någon sådan sammanslutning som för en sådan dialog med ett seriöst tonläge och ihärdighet, utifrån ett konsumentperspektiv, och, särskilt viktigt ur ett legitimitetsperspektiv, inte som en partipolitiskt kopplad ansats (även om det också kan behövas sådant, är det för lätt att avfärda i den politiska debatten)? Har t ex Munskänkarna en årlig dialog med systembolaget om hur förbättra utbud och service? Sverige har ju en oerhört stark mat-och hospitalitetsindustri, även om andra regler delvis gäller för dem så kanske det finns någon sammanslutning där som kan och vill påverka?

Detta är ju redan alltför långrandigt så sammanfattningsvis tror jag att det, givet det ständigt hotande trycket från EU att rättsligt pröva den svenska gränsdragningen kring monopolet, så borde det finnas relativt goda förutsättningar för en välorganiserad grupp att inleda en mer systematisk dialog med ledningen på systembolaget om fortsatt förbättring av utbud och service. Dvs att inte prima facie avfärda Ulf Sjödins utsträckta hand.

Att enbart förlita sig på genomslaget av enskilda personer som skriver in och föreslår förbättringar eller framför klagomål kan nog vara mindre effektivt. Det kan man alltid vifta bort som några enstaka lyxvinskonsumenters synpunkter och ställa dessa synpunkter mot den delvis fiktive svenne-banan genomsnittskonsumenten (som naturligtvis i aggregat är många fler) som ju enligt butikshyllornas oemotstridliga logik enbart behöver industriellt producerade och dåliga boxviner från globalt sett mycket stora aktörer, samtidigt som vi vet att det finns så mycket prisvärda bra grejer från riktigt småskaliga producenter som aldrig hittar fram till konsumenter i Sverige. Vilket enligt mig är den stora sorgen. :(

Alternativt kan man ju ta en mer passiv hållning och göra det bästa av situationen (korka upp ett gott vin som ju det bevisligen inte helt saknas i forumbesökarnas källare :)) och hoppas att historien tar ut sin rätt någon gång, i sann, lugn, livsnjutaranda.
The revolution can wait, first, let's have a drink, for crying out loud! :cool:
Som vinälskande Brexit-lover känner jag mig direkt inbjuden att ge några kommentarer. ;) Som alla vet skapades den internationella handeln av viner från de numera etablerade europeiska distrikten (möjligtvis med undantag av Mosel och Tokaji) av efterfrågan från ett enstaka land, århundraden innan alla kol- och stålunioner ens var påtänkta. Och trots medlemskap i tullzonen med alla murar lyckades samma land lyfta vinindustrin i Australien och Chile på åttio- och nittiotalet. Att påstå att EU varit bra för vinälskare universellt är djupt okunnigt. Att EU varit bra för vinälskare bosatta i Sverige är en helt annan femma.

När det gäller bästa sättet att påverka Systembolagets sortiment eller deras vara eller icke-vara kan man fundera över paralleller. Mig veterligen finns inget enstaka exempel på s.k. gräsrotsdemokrati som lett till avskaffandet av ett monopol på någon marknad (jag kan givetvis ha fel, men på rak arm kan jag inte påminna mig något, inte i hela världen). Där de faktiskt har avskaffats har det skett genom strukturomvandlingar som beslutats på mer eller mindre molnfri höjd. Däremot har konsumentkraft och organiserade gräsrötter definitivt kunnat påverka utbudet på en fri marknad, det finns otaliga exempel, år efter år. Men det är en helt annan fråga.

Tillbaka till grundfrågan då: Hur bemöta SB:s rationalisering av sitt fantastiska uppdrag och sin fläckfria exekvering av detta uppdrag? För egen del noterar jag att konsumenter eller presumtiva konsumenter aldrig har bjudits in till någon saklig, objektiv debatt om detta. Normalt, i en fri marknad, regleras detta naturligt. Men eftersom jag nekas denna möjlighet tvingas jag föra diskussionen på samma nivå som agendasättaren: när de säger att de är fantastiska kontrar jag med att de är katastrofala. Patienten utan sjukdomsinsikt som inte vill föra en objektiv diskussion behöver höra att han eller hon är sjuk. Jag har inga förhoppningar om att SB kommer reformera sig självmant (det kommer att ske genom strukturomvandlingar). Men min moraliska kompass säger mig att, hur mikroskopisk min påverkan än är, det är bättre att skrika sanningen i mörkret. Särskilt kan man påverka vänner, kollegor, folk runtomkring. Men då gäller sakliga och objektiva argument i lugn ton. När man pratar med propagandamaskineriet ska man använda deras språk.
 
Last edited:
Som vinälskande Brexit-lover känner jag mig direkt inbjuden att ge några kommentarer. ;) Att påstå att EU varit bra för vinälskare universellt är djupt okunnigt. Att EU varit bra för vinälskare bosatta i Sverige är en helt annan femma.
.

Bra och tänkvärt svar! Min text handlade främst om svenska monopolet, och poängen om EU var främst riktad till vinälskande brexit-lovers här i landet, dvs dig bland annat ;), för att påminna om att i just den här strukturomvandlingen finns ett mycket tydligt och direkt positivt kausalsamband med vårt svenska EU-inträde.

Vad gäller britterna så kan vi resonera om det också såklart. Att de har haft en oerhört stark påverkan inom EU för mer fri handel, inkl. med omvärlden, är helt klart. Att britterna kommer att fortsätta konsumera vin från Frankrike är också uppenbart, även efter Brexit. Kommer Brexit att leda till ökad frihandel? Knappast, inte så länge PM May prioriterar sätta stopp för fri rörlighet för personer, från EU till UK före alla andra frågor. Hur slår det mot alkoholhandeln mer specifikt? Svårt att sia om just nu. Att det blir dyrare med franska viner just nu i UK pga pundet är såklart litet besides the point, handlar väl om vilken handelsrelation mellan UK och EU som förhandlas på sikt? Sen är en aspekt att UK andel av världshandeln inte är riktigt lika stor idag som under imperiets glansdagar på 1800-talet, vilket påverkar deras förhandlingsstyrka i förhållande till Hollande och Merkel.

Gräsrotspåverkan? Jag menar, med filosofen Hannah Arendt i den utmärkta lilla skriften Om makt, att det finns en mycket stor lyhördhet hos politiken för vad folk faktiskt tycker och tänker och, med ekonomen Mancur Olson i The Logic of Collective Action, att vi har en mycket hög grad av påverkan från diverse särintressen i samhället, och inte bara på elitens stratosfäriska nivåer. Jag tror sen på alldeles egna erfarenhetsgrunder att detta gäller i än högre grad i ett land som Sverige. IOGT-NTO är ju ett bra exempel på det...;)

Är det en framkomlig väg vad gäller fortsatt gradvis strukturomvandling av svensk alkoholpolitik? För mig är det en öppen fråga, ditt svar är fullt rimligt men det kan också vara så att det faktiskt inte ens har prövats att från organiserat konsumenthåll påverka och utöva inflytande. Det var den fråga jag ställde. Men jag vet för litet om det. Sen håller jag också verkligen med dig om att det behövs sanningssägare som tar tydliga ytterpositioner och kan skapa en reflekterande spegel för den ibland litet snäva svenska debatten.
 

Per Stade

Lege artis
Låt oss gå 25 år bakåt i tiden.
Det fanns ett radio- och TVmonopol. Det fanns ett televerk. När det gäller drycker så var det ett oligopol med ett fåtal aktörer på ölmarknaden. Och som bekant var Systembolagets urval inte stort.
Det är svårt att tro att ett avskaffande av monopolet kommer att innebära att sortimentet blir mindre.
 

Kostjan

Mot bättre vetande
Låt oss gå 25 år bakåt i tiden.
Det fanns ett radio- och TVmonopol. Det fanns ett televerk. När det gäller drycker så var det ett oligopol med ett fåtal aktörer på ölmarknaden. Och som bekant var Systembolagets urval inte stort.
Det är svårt att tro att ett avskaffande av monopolet kommer att innebära att sortimentet blir mindre.
Nu är du så där klok igen.
 

ChristianB

DipWSET
"Vi söker dig som har god analytisk förmåga och är van att arbeta med kundinsikter och dra slutsatser ur stora mängder data. Du har utbildning från högskola eller universitet inom ekonomi och/eller marknad, eller annan relevant inriktning. Du har gedigna vinkunskaper, motsvarande WSET Diploma och har stor förståelse för hur vinbranschen fungerar internationellt."

Höga krav minsann...
 
A propos min egen ide om kunddialog för att gradvis förbättra systembolagets service....

Följande drama utspann sig alldeles nyss på ett genomtrevligt lokalt systembolag nära mig.

Persongalleri:
två sommarjobbande ungdomar som fått en retur som de står och diskuterar vid kassan
En kö(r) bestående av tio kunder av typen har-inte-duschat-på-länge-och-och-ska-köpa-så-många-billiga-öl-som-mynten-räcker-till
en kund som ska hämta en och en halv låda viner från beställningssortimentet, inkl. månadens vin på finewines.se
en trevlig äldre och mycket rutinerad dam i den ordinarie personalen

Dialog:
Sommarjobbare (till ordinarie damen som hjälpt kunden med vinerna från BS till kassan och öppnat en extra kassa för att ta hand om denna procedur) : jag har en fråga, kan vi ta emot en returnerad oöppnad flaska även om den är kyld? Vad gör vi med den? Kan vi sälja den sen?
Ordinarie personal: ja, det borde vi ju, så länge den inte gått sönder.
Kund (med försynt tonfall): en liten tanke bara, är ju att det vore inte så konstigt om man säljer livsmedel som ska förtäras kylda, att man också faktiskt säljer dem kylda...
Ordinarie: ja, men då skulle vi ju behöva kyla så många av varorna.
Kund: men ni behöver ju inte kyla allt, räcker ju med ett urval av produkterna.
Ordinarie, litet mer sträng i rösten nu: men snälla rara, då skulle ju allt ta slut på en förmiddag...
Övriga kunder, nu i relativt lång kö, som en grekisk kör, med en röst (teatraliskt hostande, harklande, knäppande med fingrar, himlande med ögon etc): ÄHHRRMPF!
Kund: ja, det var bara en tanke alltså.. Ha en trevlig dag och tack för hjälpen
Ordinarie (med glad och blid röst): tack detsamma!
 

Per Stade

Lege artis
Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som igår.....
En gång i tiden när SB började med självbetjäning, så fanns de mer exklusiva vinerna i vinkylar. Och jag såg vid ett studiebesök i Nordstan att de hade ett speciellt rum för de nästan godsakerna.

(Litet förtydligande till yngre vinälskare: En gång i tiden, förra årtusendet alltså, så fanns hela sortimentet bakom en disk med kassaapparater. De mest frekventa varorna låg under disken, en halv böj gjorde den äldre kraftiga damen, det var bara sådana, som arbetade på bolaget på den tiden, för att ta fram en halvflaska renat, vilken följaktligen kallades en halvböj i folkmun. Det sträva rödvinet och ölen stod på hyllorna bakom disken. De bättre varorna fanns på lagret bakom eller i källaren. Det var inte populärt i kön till disken om kunden längst fram köpte exklusiva viner.)
 
Last edited:
Bra rapport.

Nu är ju SB väldigt noga med att skilja på sin och statens roll, därför redovisar de bara försäljning exklusive alkoholskatt och moms.
Om man räknar hela försäljningen, så ser det ut så här (MSEK för 2014):

- Försäljning (SB) 26 431
- Vinst efter skatt 251 (hela vinsten delas ut till staten)
- Alkoholskatt 11 555
- Moms 9 496
- Omsättning i butik 47 482

Så det som ser ut som en välgörenhetsaktivitet (0,95% i vinst) är i själva verket en källa för 21 miljarder SEK statliga intäkter.

Om monopolet skulle falla så lär knappast alkoholskatten försvinna, det blir bara en dyrare hantering med att samla in den från fler aktörer, mer lik momsredovisning.

Tråkigt nog drabbar alkoholskatten Svenne Banan hårdast: 23,60 SEK/flaska vin oavsett pris och 167,83 SEK/70 cl-flaska 37,5%-ig sprit, tänk Campos de Luz 59 SEK och Explorer Vodka för 192 SEK eller 40% resp 80% av inköpspris. Och ja, bara i Sverige är det moms på skatt, så skatterna är inkl. moms.

Jag tycker att alkoholskatten är värre än monopolet, för att viner över 150-200 SEK kostar lika mycket i Sverige som utomlands, beroende på härkomst. Europeiska viner i spannet 100-200 SEK är i genomsnitt c:a 30% dyrare i Sverige, och dubbelt-tredubbelt så dyra om de kostar < 100 SEK, jämfört med härkomstlandet. Ett exempel från senaste släppet: Keller's instegsriesling kostar 159 SEK i Sverige och 10,90 EUR i Tyskland.

Kvalitetsviner från Nya Världen kan ofta vara dyrare i Mellaneuropa än i Sverige, jag minns inte vilken australier det var men priset i Tyskland var c:a 45 EUR och i Sverige 300 SEK. Det var inget vin som var känt utanför nördkretsar, så det är en hyllvärmare även i Tyskland och då lägger vinhandlaren på 100% på inköpspriset. Här syns den goda effekten av vinskatt per liter.

Som sagt, det är Svenne Banan som betalar mest alkoholskatt, inte vi vinnördar.

Däremot så går det naturligtvis inte att diskutera bort sortimentsutarmningen med en monopolist, ur en vin-nörds synvinkel. Jag refererar till ovan nämnda artikel som visar det med tydlighet och så kan vi lägga det åt sidan.

Svenne Banan och Karl Müller har dock stora likheter i sin vinsmak. I Tyskland säljer discount-kedjor som t ex Aldi och Lidl 50% av alla viner, till ett snittpris av 2,99 EUR. Sedan säljer REWE och Edeka (Hemköp och ICA) 40% av alla vinflaskor till ett snittpris av 4,99 EUR. Vinhandlare, småbutiker, vingårdar säljer resterande 10% till ett snittpris (!) av 10,00 EUR. I Sverige är segmentet över 100 SEK/flaska också c:a 10% av marknaden dvs en lika solklar minoritet som i Tyskland.

Om vi då skulle ta bort alkoholskatten i Sverige, så är det paradoxalt nog de människor som stödjer monopolet som har mest att vinna. Hur kan vi nå ut till Svenne Banan, få hen att förstå det och agera för att slopa alkoholskatten? För det är nyckeln till monopolets fall, eftersom det inte finns någon finansiell anledning att ha kvar monopolet om alkoholskatten försvinner (11,6 miljarder SEK i 2014).

Folkhälsa i all ära, men, som salig Brecht skrev, "Erst das Fressen, dann die Moral" och moms betalar alla ändå. Tack för att du läst hela vägen hit.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Bra rapport.

Nu är ju SB väldigt noga med att skilja på sin och statens roll, därför redovisar de bara försäljning exklusive alkoholskatt och moms.
Om man räknar hela försäljningen, så ser det ut så här (MSEK för 2014):

- Försäljning (SB) 26 431
- Vinst efter skatt 251 (hela vinsten delas ut till staten)
- Alkoholskatt 11 555
- Moms 9 496
- Omsättning i butik 47 482

Så det som ser ut som en välgörenhetsaktivitet (0,95% i vinst) är i själva verket en källa för 21 miljarder SEK statliga intäkter.

Om monopolet skulle falla så lär knappast alkoholskatten försvinna, det blir bara en dyrare hantering med att samla in den från fler aktörer, mer lik momsredovisning.

Tråkigt nog drabbar alkoholskatten Svenne Banan hårdast: 23,60 SEK/flaska vin oavsett pris och 167,83 SEK/70 cl-flaska 37,5%-ig sprit, tänk Campos de Luz 59 SEK och Explorer Vodka för 192 SEK eller 40% resp 80% av inköpspris. Och ja, bara i Sverige är det moms på skatt, så skatterna är inkl. moms.

Jag tycker att alkoholskatten är värre än monopolet, för att viner över 150-200 SEK kostar lika mycket i Sverige som utomlands, beroende på härkomst. Europeiska viner i spannet 100-200 SEK är i genomsnitt c:a 30% dyrare i Sverige, och dubbelt-tredubbelt så dyra om de kostar < 100 SEK, jämfört med härkomstlandet. Ett exempel från senaste släppet: Keller's instegsriesling kostar 159 SEK i Sverige och 10,90 EUR i Tyskland.

Kvalitetsviner från Nya Världen kan ofta vara dyrare i Mellaneuropa än i Sverige, jag minns inte vilken australier det var men priset i Tyskland var c:a 45 EUR och i Sverige 300 SEK. Det var inget vin som var känt utanför nördkretsar, så det är en hyllvärmare även i Tyskland och då lägger vinhandlaren på 100% på inköpspriset. Här syns den goda effekten av vinskatt per liter.

Som sagt, det är Svenne Banan som betalar mest alkoholskatt, inte vi vinnördar.

Däremot så går det naturligtvis inte att diskutera bort sortimentsutarmningen med en monopolist, ur en vin-nörds synvinkel. Jag refererar till ovan nämnda artikel som visar det med tydlighet och så kan vi lägga det åt sidan.

Svenne Banan och Karl Müller har dock stora likheter i sin vinsmak. I Tyskland säljer discount-kedjor som t ex Aldi och Lidl 50% av alla viner, till ett snittpris av 2,99 EUR. Sedan säljer REWE och Edeka (Hemköp och ICA) 40% av alla vinflaskor till ett snittpris av 4,99 EUR. Vinhandlare, småbutiker, vingårdar säljer resterande 10% till ett snittpris (!) av 10,00 EUR. I Sverige är segmentet över 100 SEK/flaska också c:a 10% av marknaden dvs en lika solklar minoritet som i Tyskland.

Om vi då skulle ta bort alkoholskatten i Sverige, så är det paradoxalt nog de människor som stödjer monopolet som har mest att vinna. Hur kan vi nå ut till Svenne Banan, få hen att förstå det och agera för att slopa alkoholskatten? För det är nyckeln till monopolets fall, eftersom det inte finns någon finansiell anledning att ha kvar monopolet om alkoholskatten försvinner (11,6 miljarder SEK i 2014).

Folkhälsa i all ära, men, som salig Brecht skrev, "Erst das Fressen, dann die Moral" och moms betalar alla ändå. Tack för att du läst hela vägen hit.
Tack för mycket intressanta funderingar och för en ny saklig nyans i "debatten"!
 
Som vinälskande Brexit-lover känner jag mig direkt inbjuden att ge några kommentarer. ;) ...txt...
Att påstå att EU varit bra för vinälskare universellt är djupt okunnigt. ...txt...

Njaäee, för att vara en "vinälskande Brexit-lover" förstår jag ditt påstående, men håller inte riktigt med. C:a hälften av EU:s pengar går till jordbruket och därmed också vinindustrin. Av den anledningen har EU trots allt varit bra universellt för vinälskare, ta t ex moderniseringen av Portugals vinindustri som till viss del finansierades av EU-bidrag.

Naturligtvis har de brittiska öarna drivit delar av vinindustrin under tidigare år, men det beror nog mer på att klimatet varit för ogynnsamt för att odla inhemskt vin. Trots det kan vi vara tacksamma för britternas insats, som en av flera utvecklade ekonomier vid den tiden.

Ta t ex Kroatien som har gjort vin i många år, en del av dessa bakom järnridån. De befinner sig ungefär där Portugal var innan de gick med i EU dvs de gör (delvis) bra vin, som inte går att sälja pga. för höga kostnader. Men med EU-bidrag så har även Kroatien chansen att ta en plats i global vinindustri.
 

Vino fino

Medlem
Njaäee, för att vara en "vinälskande Brexit-lover" förstår jag ditt påstående, men håller inte riktigt med. C:a hälften av EU:s pengar går till jordbruket och därmed också vinindustrin. Av den anledningen har EU trots allt varit bra universellt för vinälskare, ta t ex moderniseringen av Portugals vinindustri som till viss del finansierades av EU-bidrag.

Naturligtvis har de brittiska öarna drivit delar av vinindustrin under tidigare år, men det beror nog mer på att klimatet varit för ogynnsamt för att odla inhemskt vin. Trots det kan vi vara tacksamma för britternas insats, som en av flera utvecklade ekonomier vid den tiden.

Ta t ex Kroatien som har gjort vin i många år, en del av dessa bakom järnridån. De befinner sig ungefär där Portugal var innan de gick med i EU dvs de gör (delvis) bra vin, som inte går att sälja pga. för höga kostnader. Men med EU-bidrag så har även Kroatien chansen att ta en plats i global vinindustri.
Ja herregud. Det var en fin mängd av osakligheter.

För det första är alkoholskatten en punktskatt liksom koldioxid, tobak mfl, där moms tillkommer. Som alla vet är aktiebolaget Systembolaget AB liksom alla andra bolag redovisningsskyldiga för intäkter och utgifter exklusive moms. Därav "noga med att skilja på sin och statens roll". Hokus Pokus. Abakadabra.
Sen har vi moms “bara i Sverige”, det som i majoriteteten av länder jag känner till läggs på efter alkoholskatten. Köp en flaska vin i Storbritannien, Frankrike, Danmark, eller varför inte Brasilien, och kolla. Men det kan väl inte vara någon nyhet?

Screen Shot 2016-10-13 at 23.45.25.png


Att alkoholskatten sedan bestämmer monopolets vara eller icke-vara är ett löjligt påstående. Majoriteten av världens länder har alkoholskatt samtidigt som de absolut inte har ett monopol.

För det andra är du en av få som försvarar den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken CAP. Visst har bidragseuros från nettoskattebetalare som mig bidragit till Portugals och Kroatiens utveckling (fattas bara annat), likaväl som de bidragit till smörberg, vinsjöar och total korruption, mm. Frågan var ju om EU universellt bidragit till vinälskarna, inte om ett regn av oförtjänta euros bidragit till att göra någon enskilds vinvardag bättre. För det har EU förstås inte, om man räknar med vad man fått för pengarna. Man hade lika gärna kunna givit mig pengarna i handen för att handla på eget bevåg. Eller elda upp dem i min kakelugn, för den delen. Men då hade givetvis inte skräp från Portugal eller Kroatien premierats. Eller för den delen patetiska skattemiljarder till att marknadsföra Champagne.

En variant på temat är att varje region står på sina egna ben och säljer vin på sina egna meriter. Dvs det läge som gällde innan EU och när Storbritannien var den dominerande importören, den som faktiskt drev vinutvecklingen under århundraden utan dopade stödinsatser. Men det är förstås helt otänkbart. Eller var, innan Brexit.
 

Pontus

Medlem
En variant på temat är att varje region står på sina egna ben och säljer vin på sina egna meriter. Dvs det läge som gällde innan EU och när Storbritannien var den dominerande importören, den som faktiskt drev vinutvecklingen under århundraden utan dopade stödinsatser. Men det är förstås helt otänkbart. Eller var, innan Brexit.
Vinbönder har väl haft stöd på nationell nivå långt innan EU?
 

vintomas

Numera lågaktiv bloggare
Njaäee, för att vara en "vinälskande Brexit-lover" förstår jag ditt påstående, men håller inte riktigt med. C:a hälften av EU:s pengar går till jordbruket och därmed också vinindustrin. Av den anledningen har EU trots allt varit bra universellt för vinälskare, ta t ex moderniseringen av Portugals vinindustri som till viss del finansierades av EU-bidrag.

Naturligtvis har de brittiska öarna drivit delar av vinindustrin under tidigare år, men det beror nog mer på att klimatet varit för ogynnsamt för att odla inhemskt vin. Trots det kan vi vara tacksamma för britternas insats, som en av flera utvecklade ekonomier vid den tiden.

Ta t ex Kroatien som har gjort vin i många år, en del av dessa bakom järnridån. De befinner sig ungefär där Portugal var innan de gick med i EU dvs de gör (delvis) bra vin, som inte går att sälja pga. för höga kostnader. Men med EU-bidrag så har även Kroatien chansen att ta en plats i global vinindustri.
Jag är också av åsikten att EU har varit bra för kvaliteten i vinproduktionen i bl.a. Portugal, men av helt andra skäl än den ekonomiska stödpolitiken. När Portugal gick med i EU tvingades de avskaffa de tidigare monopolen/oligopolen kring portvinsindustrin. Förr fick portvin bara exporteras (eller rentav säljas?) av de stora husen i Porto/Vila Nova de Gaia, och de fick bara ta "förstäkningsspriten" från ett statligt monopol, där kvaliteten inte var särskilt bra. Numera finns det även småaktörer i Dourodalen och de kan köpa bättre sprit där helst de hittar den. På Madeira medförde EU-inträdet att de var tvungna att följa reglerna kring etikettering av vinerna, vilket bl.a. innebär att om det står Sercial eller Verdelho på flaskan, måste det vara minst 85% av druvsorterna Sercial eller Verdelho i innehållet. Det behövde de inte följa tidigare, utan de tyckte att det räckte att det var Sercial- eller Verdelho-stil och så producerade man vinet av den mer lättodlade Tinta Negra Mole.

Jag har inte letat upp några aktuella siffror för just vinområdet, men stödet till sektorn bör vara betydligt mindre än förr. För några år sedan gjordes en större reform av stödet, som innebar att de tidigare stödformerna (successivt?) ersattes av något slags (billigare) marknadsföringsstöd. Förr fanns två huvudsakliga stödformer, båda inriktade på att hantera överskottet inom vinproduktionen: stöd för att avveckla vingårdar ("grubbing up") och nöddestillation ("emergency distillation"). Det senare innebär att köpa upp vinöverskottet och destillera det till teknisk etanol. Även om priset som betalades var lågt, innebär en sådan åtgärd att jämviktspriset på marknaden förstås blir högre, även om det nog inte räckte för att täcka de långsiktiga produktionskostnaderna.

Det ekonomiska stödet har nog enbart haft relevans för den allra lägsta kvalitetsklassen av bulkviner i Sydeuropa. Det har inget med fine wines eller ens medium wines att göra. Orsaken till överskottet är att befolkningen i de vinproducerande länderna inte längre dricker stora mängder skräpviner till vardags, och det är en förändring som pågått i flera decennier. (Möjligen har trenden börjat plana ut på senare år, för det har varit tal om att balansen på den globala vinmarknaden har gått från överskott till balans eller ett litet underskott.) Viner av denna "kvalitetsklass" gick heller inte att exportera. Stödet har mer handlat om att tycka synd om vinbönder som producerar enkla bulkviner, än handlat om något av intresse för vinsnobbar. :) Detta skiljer vinnäringen från mycket annan jordbruksproduktion, för inom t.ex. spannmåls- och sockerproduktion är produktionen inte alls lika "graderad" i kvalitetsklasser med helt olika efterfrågan och prisbild. När man använder skattepengar till stöd för spannmålsproducenter har alltså även de rika storbönderna gynnats, vilket sticker i ögonen på många skattebetalare, särskilt i norra Europa. På vinsidan har inget av stödet gått till kvalitetsproducenter, just eftersom överskottet befinner sig i ett visst marknadssegment. D.v.s. i Frankrike har EU inte betalat pengar till Latour eller La Tâche utan enbart till Monsieur La Pisse i Languedoc. :)
 

vintomas

Numera lågaktiv bloggare
Vinbönder har väl haft stöd på nationell nivå långt innan EU?
Åtminstone har jordbruket haft ett stöd på nationell nivå, som ersattes av det "likriktade" stödet inom EG (som det hette då) från 1962, om man får tro Wikipedia. Jag har ingen aning om ifall just vinbönderna fick något nationellt stöd före den gemensamma jordbrukspolitiken. Har åtminstone i Tyskland hört att 1950- och 1960-talen var goda tider för vinproducenterna. Vinöverskottet bör ha börjat uppstå på 1970-talet (p.g.a. förändringarna i konsumtion) och blivit värre på 1980-talet.
 

Vino fino

Medlem
Jag är också av åsikten att EU har varit bra för kvaliteten i vinproduktionen i bl.a. Portugal, men av helt andra skäl än den ekonomiska stödpolitiken. När Portugal gick med i EU tvingades de avskaffa de tidigare monopolen/oligopolen kring portvinsindustrin. Förr fick portvin bara exporteras (eller rentav säljas?) av de stora husen i Porto/Vila Nova de Gaia, och de fick bara ta "förstäkningsspriten" från ett statligt monopol, där kvaliteten inte var särskilt bra. Numera finns det även småaktörer i Dourodalen och de kan köpa bättre sprit där helst de hittar den. På Madeira medförde EU-inträdet att de var tvungna att följa reglerna kring etikettering av vinerna, vilket bl.a. innebär att om det står Sercial eller Verdelho på flaskan, måste det vara minst 85% av druvsorterna Sercial eller Verdelho i innehållet. Det behövde de inte följa tidigare, utan de tyckte att det räckte att det var Sercial- eller Verdelho-stil och så producerade man vinet av den mer lättodlade Tinta Negra Mole.

Jag har inte letat upp några aktuella siffror för just vinområdet, men stödet till sektorn bör vara betydligt mindre än förr. För några år sedan gjordes en större reform av stödet, som innebar att de tidigare stödformerna (successivt?) ersattes av något slags (billigare) marknadsföringsstöd. Förr fanns två huvudsakliga stödformer, båda inriktade på att hantera överskottet inom vinproduktionen: stöd för att avveckla vingårdar ("grubbing up") och nöddestillation ("emergency distillation"). Det senare innebär att köpa upp vinöverskottet och destillera det till teknisk etanol. Även om priset som betalades var lågt, innebär en sådan åtgärd att jämviktspriset på marknaden förstås blir högre, även om det nog inte räckte för att täcka de långsiktiga produktionskostnaderna.

Det ekonomiska stödet har nog enbart haft relevans för den allra lägsta kvalitetsklassen av bulkviner i Sydeuropa. Det har inget med fine wines eller ens medium wines att göra. Orsaken till överskottet är att befolkningen i de vinproducerande länderna inte längre dricker stora mängder skräpviner till vardags, och det är en förändring som pågått i flera decennier. (Möjligen har trenden börjat plana ut på senare år, för det har varit tal om att balansen på den globala vinmarknaden har gått från överskott till balans eller ett litet underskott.) Viner av denna "kvalitetsklass" gick heller inte att exportera. Stödet har mer handlat om att tycka synd om vinbönder som producerar enkla bulkviner, än handlat om något av intresse för vinsnobbar. :) Detta skiljer vinnäringen från mycket annan jordbruksproduktion, för inom t.ex. spannmåls- och sockerproduktion är produktionen inte alls lika "graderad" i kvalitetsklasser med helt olika efterfrågan och prisbild. När man använder skattepengar till stöd för spannmålsproducenter har alltså även de rika storbönderna gynnats, vilket sticker i ögonen på många skattebetalare, särskilt i norra Europa. På vinsidan har inget av stödet gått till kvalitetsproducenter, just eftersom överskottet befinner sig i ett visst marknadssegment. D.v.s. i Frankrike har EU inte betalat pengar till Latour eller La Tâche utan enbart till Monsieur La Pisse i Languedoc. :)
Jag håller med dig i huvudsak (dvs att uniforma kvalitetsregler har drivits igenom i unionen, samtliga med ursprung i fransk nationell lagstriftning) men vi faktiskt betalar 1,15 miljarder euro om året till vinsektorn. Vilket är skandalöst. Bidragsdelen (anser jag) är helt åt skogen, regelverket är på det hela taget bra. Nästan fyra miljarder svenska kronor om året går till Spanien där 88% av totalen (mina och dina skattepengar) hamnar hos sex stycken--- sex--- bodegor.

Tyvärr har stödet förutom i Spanien också på andra ställen, anmärkningsvärt nog Champagne, hamnat i händerna på både dem som du kallar fine och medium wines. Inte nog med att bidragen gick till folk som inte behövde stöd, pengarna gick också till korruption.

https://www.ft.com/content/982ed0e4-8a1d-11e4-9b5f-00144feabdc0
 
Toppen