Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Nya Zeeland - ett spännande vinland med identitetsproblem

kayaker

Cyklist
Det verkar som majoriteten håller med mig fast har olika varianter av samma argument. NZ är en vinnation att räkna med, det som är problemet är att de måste släppa sina Frankrike-komplex och satsa på sin egna stil. Alla förutsättningar finns, kvaliteten är hög. En högintressant vinnation med stor potential.
Jämfört med Frankrike så anser jag absolut att de har en egen stil. Däremot så har de Nya Zeeländska producenterna inte lika många stilar som motsvarande antal producenter i Frankrike.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Får nog hålla med @Matlen här. NZ har i min bok stagnerat.

Finns säkert många skäl. Ett av dem är sannolikt den hårda kommersialiseringen med stora ägare, inte sällan utifrån, med avsaknad av lokal förankring.

Ett annat skäl som jag tror är det kanske allra viktigaste är det faktum att NZ aldrig har upplevt någon period med vinöverskott. Affärsmodellen har därmed aldrig ifrågasatts. Hittills.

Jämförelsen med AUS ligger nära till hands. Efter år av hejdlös expansion och fyllda källare tvingades man på allvar rannsaka sin vinproduktion och har kommit tillbaka starkare än någonsin, med mer insikt om sina egna förmågor (och oförmågor), unika stilar, och "rätt" prissättning.
Intressanta synpunkter, väl värda att fundera på. :)
 

Mattias Schyberg

Administratör
Jämfört med Frankrike så anser jag absolut att de har en egen stil. Däremot så har de Nya Zeeländska producenterna inte lika många stilar som motsvarande antal producenter i Frankrike.
Hur känner man igen en NZ PN i femhundraklassen? Kan dock tänka mig att jag själv skulle lyckas, mest troligt på att den förmodligen är lite kraftigare och fruktigare än motsvarande fransos.
 

Vino fino

Medlem
Jag antar att jag är i minoritet här men jag tycker NZ Pinot blir svulstigare och svulstigare i frukt och parfym, samtidigt som de inte backar upp med riktig syra. Tycker även de sticker ut i blindprovningar mot Burg. Observera att jag pratar om de stora husen nu. Många av de mindre producenterna är bättre. I alla fall de jag har provat.

Egentligen gäller samma för Syrah. Vid ett antal provningar har jag och sällskapet tyckt de varit extremt parfymerade, artificiella, nästan karikatyrer. Ett av de värsta exemplen är CJ Pask.

Tyvärr finns inte många småproducenter på vårt underbara Monopol. Några av undantagen är Millton och Michelle Richardson (som var min idol när hon styrde Villa Maria, när hon lämnade skeppet gick det snabbt mot botten).
 

Mattias Schyberg

Administratör
Jag antar att jag är i minoritet här men jag tycker NZ Pinot blir svulstigare och svulstigare i frukt och parfym, samtidigt som de inte backar upp med riktig syra. Tycker även de sticker ut i blindprovningar mot Burg. Observera att jag pratar om de stora husen nu. Många av de mindre producenterna är bättre. I alla fall de jag har provat.

Egentligen gäller samma för Syrah. Vid ett antal provningar har jag och sällskapet tyckt de varit extremt parfymerade, artificiella, nästan karikatyrer. Ett av de värsta exemplen är CJ Pask.

Tyvärr finns inte många småproducenter på vårt underbara Monopol. Några av undantagen är Millton och Michelle Richardson (som var min idol när hon styrde Villa Maria, när hon lämnade skeppet gick det snabbt mot botten).
Kanske har de börjat hitta sin stil om din känsla stämmer, dvs mindre fransk stil? Det var ett tag sedan jag drack något seriöst NZ-vin nu. Syran har väl dock aldrig varit ett problem i NZ, tänker då på din kommentar "backar upp med riktig syra"?
 

Mattias Schyberg

Administratör
Jämfört med Frankrike så anser jag absolut att de har en egen stil. Däremot så har de Nya Zeeländska producenterna inte lika många stilar som motsvarande antal producenter i Frankrike.
Kan absolut tänka mig att det är svårt att ha fler enskilda producenter än Bourgogne. Det är dock inte bara en fördel då det även finns mycket skräpvin i Bourgogne enligt de som har koll.
 

chambertin

Medlem
För mig är PN från Central Otago det mest spännande jag upplevt av Pinot Noir de senaste 5 åren.
Även mycket intresant Chardonnay kommer därifrån men har inte haft förmånen att prova så mycket ännu.
Inser att det är en försvinnande liten del av volymen vin som produceras i NZ men detsamma gäller ju för Bourgogne i Frankrike och det dyker ju upp titt som tätt vad gäller exempel på diversifiering och unik profil.

Dominansen av likriktad SB är ju ett problem kanske för NZ profilering som vinnation men som 0-konsumnet av dessa viner så ser jag personligen inte problemet. Spaniens stora produktion av Airen är inget jag bekymrar mig över heller. Man får någonstans anta att producenterna odlar de sorter som passar och som går att sälja. Kanske trist för oss som vinintresserade att så stor del av vinarealen används till slätstruket vin men så ser det ju ut mer eller mindre i de flesta vinländer även om det verkar som om NZ är lite extremt med dominansen av SB och några få stora aktörer.

Efterfrågan på bra Bourgogne-stylad PN har varit hög ett tag nu och NZ har kanske lyckats allra bäst i den nischen. Länge verkade det omöjligt för nya världen att emulera Bourgogne-PN eller ens komma i närheten men finns det massor med kul i NZ, Oregon och lite även i RSA. I alla fall jag applåderar den utvecklingen och ser inte alls problemet med att jag som konsument kan köpa bra "Pinne" som inte är från Bourgogne.
 

Mattias Schyberg

Administratör
För mig är PN från Central Otago det mest spännande jag upplevt av Pinot Noir de senaste 5 åren.
Även mycket intresant Chardonnay kommer därifrån men har inte haft förmånen att prova så mycket ännu.
Inser att det är en försvinnande liten del av volymen vin som produceras i NZ men detsamma gäller ju för Bourgogne i Frankrike och det dyker ju upp titt som tätt vad gäller exempel på diversifiering och unik profil.

Dominansen av likriktad SB är ju ett problem kanske för NZ profilering som vinnation men som 0-konsumnet av dessa viner så ser jag personligen inte problemet. Spaniens stora produktion av Airen är inget jag bekymrar mig över heller. Man får någonstans anta att producenterna odlar de sorter som passar och som går att sälja. Kanske trist för oss som vinintresserade att så stor del av vinarealen används till slätstruket vin men så ser det ju ut mer eller mindre i de flesta vinländer även om det verkar som om NZ är lite extremt med dominansen av SB och några få stora aktörer.

Efterfrågan på bra Bourgogne-stylad PN har varit hög ett tag nu och NZ har kanske lyckats allra bäst i den nischen. Länge verkade det omöjligt för nya världen att emulera Bourgogne-PN eller ens komma i närheten men finns det massor med kul i NZ, Oregon och lite även i RSA. I alla fall jag applåderar den utvecklingen och ser inte alls problemet med att jag som konsument kan köpa bra "Pinne" som inte är från Bourgogne.
Fick lite rysningar av kvaliten på ditt inlägg. Tack! Detta trots att jag inte är lika mån om schyssta alternativa PN i burgundisk stil. ;)
 

Mattias Schyberg

Administratör
Då är ju nästintill inget bra med Nya Zeeland

SB är visserligen en egen stil men sterila och tråkiga, och dessutom likadana allihopa. PN är bra (kanske för bra?) men alldeles för lika Bourgogne och därför också dom tråkiga. Kvar finns då Gimblett och några andra öar här och där, men pratar vi om så få hektar så dom motsvarar några större vingårdar... Dessutom så är kanske även dom är för lika sina franska motsvarigheter (exempelvis Syrah'erna från Gimblett).

Nej, Nya Zealand behövs nog inte... :D
De behövs av den anledningen att de kan göra viner som klimatmässigt är åt det svalare hållet och att de har fantastiska förutsättningar för vinodling (vi som gillar vin önskar ju mer och bättre vin). Men som det är idag så indikerar efterfrågan att man vill ha billigare alternativ till Bourgogne, vilket möjligen är bra för att få ner de absurda priserna. Men för mig som trots allt är vinintresserad så är det viner som har en egen stil jag är intresserad av (mångfald globalt). Men det är ju de som köper som avgör och de vill tydligen ha alternativ till svindyr Bourgogne, vilket jag kan förstå, trots att jag själv inte tillhör den kategorin. :)

Kanske är det just konkurrens som behövs för att få bukt med galopperande priser i Bourgogne? Är inte det fantastiskt bra när man tänker efter...? Jaja, jag är inte direkt målgruppen så jag lutar mig tillbaka och äter mina popcorn. :D
 
Last edited:

Vino fino

Medlem
Efterfrågan på bra Bourgogne-stylad PN har varit hög ett tag nu och NZ har kanske lyckats allra bäst i den nischen. Länge verkade det omöjligt för nya världen att emulera Bourgogne-PN eller ens komma i närheten men finns det massor med kul i NZ, Oregon och lite även i RSA. I alla fall jag applåderar den utvecklingen och ser inte alls problemet med att jag som konsument kan köpa bra "Pinne" som inte är från Bourgogne.
Säger inte emot. Men frågan är om "Bourgogne-stylad" PN är det vi vill ha (från andra ställen än Bourgogne)? Kanske. Kanske inte.

Vad gäller bästa PN i alla kategorier utanför Bourgogne, vilket är en helt annan fråga, är det långt ifrån säkert att NZ gör den. Man ska passa sig för hänvisa till vinskribenter för att underbygga sina argument men i detta fall råkar jag (fullständigt medveten om att jag bara provat en bråkdel av allt som produceras och dessutom föredrar Martinborough) vara överens med Decanter om att Australien är riktmärket här.
Kolla augusti 2013 för Australien och januari 2014 för Otago. Decanter's slutsats var för övrigt i likhet med andra kommentarer här på forumet att nyazeeländarna börjat slappa till sig och stöper allt i samma form, samtidigt som de höjer priserna. Victoria och Yarra är ikapp, och vinner på valuta och egen unik stil.

(Jag kan höra ekot från en gemensam bekant som skriker Jag sa ju det!! Yellow Tail! Yellow Tail!)
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
För en 10 år sedan lyckades jag komponera en mckt lyckad Chardonnay-flight. En Criots-Batard-Montrachet, en Batard-Montrachet och en Puligny-Montrachet, alla premier cru från bra år, av respekterade odlare och från världens bästa SB. Det fjärde vinet var en NZ Chard, tillika den dyraste som fanns på SB då, ca 350kr. En Mua eller Rua eller Kua eller vaffan den hette :vägg: (Tänk om CT hade funnit i min värld då...)

Under provningen blev alla snabbt rörande överens om att detta var vit Bourgogne av god kvalitet. Då jag sa att det var så, men att ett vin var från NZ, så enades folk snabbt att det var BM:en iom sin överdrivna frukt och "sockriga fatkaraktär", men att det mest klassiska vinet, med återhållet stramt uttryck (det fr NZ naturligtvis) och perfekt integrerad ekbehandling skulle överleva dem alla och så småningom passera 95 poäng...

Ya. Ya.

...sen är det ju alltid gott med en flaska Yellow Tail PN!
 

vininfo.nu

Medlem
De behövs av den anledningen att de kan göra viner som klimatmässigt är åt det svalare hållet och att de har fantastiska förutsättningar för vinodling (vi som gillar vin önskar ju mer och bättre vin). Men som det är idag så indikerar efterfrågan att man vill ha billigare alternativ till Bourgogne, vilket möjligen är bra för att få ner de absurda priserna. Men för mig som trots allt är vinintresserad så är det viner som har en egen stil jag är intresserad av (mångfald globalt). Men det är ju de som köper som avgör och de vill tydligen ha alternativ till svindyr Bourgogne, vilket jag kan förstå, trots att jag själv inte tillhör den kategorin. :)

Kanske är det just konkurrens som behövs för att få bukt med galopperande priser i Bourgogne? Är inte det fantastiskt bra när man tänker efter...? Jaja, jag är inte direkt målgruppen så jag lutar mig tillbaka och äter mina popcorn. :D

Tja, det var jag som sa att NZ SB var tråkiga och du som indikerade samma sak gällande deras PN. Det var detta som fick mig att fråga just om ifall NZ behövdes. Det finns ju liksom inte så mkt mer...

Vet inte heller om just NZ konkurrerar med Bourgogne när det gäller priserna. Även bra NZ kostar ju liksom... Dessutom så dricker i alla fall jag bra fransk PN hela tiden...
 

Mattias Schyberg

Administratör
För en 10 år sedan lyckades jag komponera en mckt lyckad Chardonnay-flight. En Criots-Batard-Montrachet, en Batard-Montrachet och en Puligny-Montrachet, alla premier cru från bra år, av respekterade odlare och från världens bästa SB. Det fjärde vinet var en NZ Chard, tillika den dyraste som fanns på SB då, ca 350kr. En Mua eller Rua eller Kua eller vaffan den hette :vägg: (Tänk om CT hade funnit i min värld då...)

Under provningen blev alla snabbt rörande överens om att detta var vit Bourgogne av god kvalitet. Då jag sa att det var så, men att ett vin var från NZ, så enades folk snabbt att det var BM:en iom sin överdrivna frukt och "sockriga fatkaraktär", men att det mest klassiska vinet, med återhållet stramt uttryck (det fr NZ naturligtvis) och perfekt integrerad ekbehandling skulle överleva dem alla och så småningom passera 95 poäng...

Ya. Ya.

...sen är det ju alltid gott med en flaska Yellow Tail PN!
Halleluja för blindprovningar! Alltid kul att upptäcka hur mycket sanningar det genererar. Ditt exempel har stor igenkänningsfaktor. o_O
 

Mattias Schyberg

Administratör
Tja, det var jag som sa att NZ SB var tråkiga och du som indikerade samma sak gällande deras PN. Det var detta som fick mig att fråga just om ifall NZ behövdes. Det finns ju liksom inte så mkt mer...

Vet inte heller om just NZ konkurrerar med Bourgogne när det gäller priserna. Även bra NZ kostar ju liksom... Dessutom så dricker i alla fall jag bra fransk PN hela tiden...
Inget fel på fransk PN (Alsace kan ju också), inte heller att Bourgogne knappt odlar annat än PN och Chardonnay.

Intressant artikel av Jancis Robinsson: http://www.jancisrobinson.com/m/article/a20110114
 

vininfo.nu

Medlem
Inget fel på fransk PN (Alsace kan ju också), inte heller att Bourgogne knappt odlar annat än PN och Chardonnay.

Intressant artikel av Jancis Robinsson: http://www.jancisrobinson.com/m/article/a20110114

Inget fel att NZ snart bara gör SB heller, men jag köper dom inte. Sedan tycker jag det är synd att dom låter druvsorten tränga ut allt annat. Har även läst mig till att detta "problem" även diskuteras i NZ självt.
 
Last edited:

Mattias Schyberg

Administratör
Inget fel att NZ snart bara gör SB heller, men jag köper dom inte. Sedan tycker jag det är synd att dom låter druvsorten tränga ut allt annat. Har även läst mig till att detta "problem" även diskuteras i NZ självt.
Visst, SB är en tråkig druva vanligtvis. Pur Sang och Silex duger dock bra. ;)
 

kayaker

Cyklist
Hur känner man igen en NZ PN i femhundraklassen? Kan dock tänka mig att jag själv skulle lyckas, mest troligt på att den förmodligen är lite kraftigare och fruktigare än motsvarande fransos.
Samtliga 8 NZ-pinnar (Felton Road, Escarpment, Craggy Range) vi provade i vårt projektarbete 2010 hade tydliga blåbärstoner. Ingen av de 8 Bourgognerna hade det. Det var bl.a. detta jag frågade Larry McKenna om.
 

Arvid

Medlem
Dyker lite snabbt in här.

Om man har en hållning om NZ (eller likaså ZA, Oregon, Australien) som baserar sig på det som fanns tillgängligt här även bara för ett par år sedan så kan man lika gärna börja om. Kvaliteten (tillsammans med ett par riktigt fina, ranka årgångar) som görs idag hos vissa producenter är fullständigt outstanding. Jag har inte blindprovat mot Bourgogne eller Oregon (och jag ser inte poängen i att NZ ska smaka precis som Bourgogne heller), men det finns planer om en sådan provning senare på året.

Jag kämpar dock fortfarande med att indentifiera klara regionala stilar. Att årgången spelar enormt stor roll är för mig tydligare. Exempelvis hade jag en förutfattad mening om Central Otago,i stor grad baserad på årgångarna 08 och 09, men är fullständigt förälskad i 10 och 11. Vinerna härifrån är generellt lite mörkare - mer "lila" i frukten, och blåbär är inte alls ovanligt att finna. Jag finner mer rustika Pommard-klons-smaker à la mogna jordgubbar i Martinborough (en region som i mitt tycke lider lite av lättja, närheten till en stor marknad och turism).

Sök producenter som Bell Hill, Pyramid Valley, Burn Cottage, Mount Edward, Dog Point (speciellt för Chard och deras stora SB, men hygglig Pinot också). Neudorf för fantastisk value. Får ni tag i det så är vinerna från Bilancia det bästa ifrån Hawkes Bay.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Samtliga 8 NZ-pinnar (Felton Road, Escarpment, Craggy Range) vi provade i vårt projektarbete 2010 hade tydliga blåbärstoner. Ingen av de 8 Bourgognerna hade det. Det var bl.a. detta jag frågade Larry McKenna om.
Intressant med blåbär, har inte tänkt i de banorna, men det låter inte alls orimligt. Mer frukt och fylligare är min "känsla", vilket dock med lätthet kan kopplas på en dragning åt blåbär. Mindre örtighet och rotfrukt tycker jag mig ana också.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Dyker lite snabbt in här.

Om man har en hållning om NZ (eller likaså ZA, Oregon, Australien) som baserar sig på det som fanns tillgängligt här även bara för ett par år sedan så kan man lika gärna börja om. Kvaliteten (tillsammans med ett par riktigt fina, ranka årgångar) som görs idag hos vissa producenter är fullständigt outstanding. Jag har inte blindprovat mot Bourgogne eller Oregon (och jag ser inte poängen i att NZ ska smaka precis som Bourgogne heller), men det finns planer om en sådan provning senare på året.

Jag kämpar dock fortfarande med att indentifiera klara regionala stilar. Att årgången spelar enormt stor roll är för mig tydligare. Exempelvis hade jag en förutfattad mening om Central Otago,i stor grad baserad på årgångarna 08 och 09, men är fullständigt förälskad i 10 och 11. Vinerna härifrån är generellt lite mörkare - mer "lila" i frukten, och blåbär är inte alls ovanligt att finna. Jag finner mer rustika Pommard-klons-smaker à la mogna jordgubbar i Martinborough (en region som i mitt tycke lider lite av lättja, närheten till en stor marknad och turism).

Sök producenter som Bell Hill, Pyramid Valley, Burn Cottage, Mount Edward, Dog Point (speciellt för Chard och deras stora SB, men hygglig Pinot också). Neudorf för fantastisk value. Får ni tag i det så är vinerna från Bilancia det bästa ifrån Hawkes Bay.
Härligt att få lite bekräftelse på att det jag har hoppats på har börjat hända, dvs att NZ börjat hitta hem och hittat sin egna stil och förhoppningsvis slutar att vara ett billigt alternativ till Bourgogne istället för ett komplement.
 
Toppen