Objektiv kvalitetsbedömning av vin

[Hans Artberg]

Djup tråd, många lärda tankar - men så mycket har jag förstått att frågan gäller kvalitet, ev "objektiv" sådan.
När det gäller konstverk - litteratur, musik, måleri - brukar kvalitén fastslås av tiden. De kvalificerade verken blir Klassiker, så nära ett objektivt kvalitetsbegrepp vi kan komma.
Tyvärr gäller det här inte viner. Potentiella klassikerflaskor dör/tar slut innan de hunnit nå statusen. Finns därför inga "Hamlet-viner", tronande i de eviga värdenas bibliotek. Vi får nöja oss med tidsmodet, "årets bästa tjut", i Allt om Vin...

 

[Mattias Schyberg]

Djup tråd, många lärda tankar - men så mycket har jag förstått att frågan gäller kvalitet, ev "objektiv" sådan.
När det gäller konstverk - litteratur, musik, måleri - brukar kvalitén fastslås av tiden. De kvalificerade verken blir Klassiker, så nära ett objektivt kvalitetsbegrepp vi kan komma.
Tyvärr gäller det här inte viner. Potentiella klassikerflaskor dör/tar slut innan de hunnit nå statusen. Finns därför inga "Hamlet-viner", tronande i de eviga värdenas bibliotek. Vi får nöja oss med tidsmodet, "årets bästa tjut", i Allt om Vin...

Håller med i stort men...

...till viss del kan vi nog göra samma koppling till speciella områden och producenter. Ikonvin har ju uppnått sin status på liknande vis även om varje årgång givetvis lever sitt egna liv och kan fastna som sämre än sin status i diverse provningar.

Tycker även det tangerar lite det @Wintermute skrev ovan om region- producent- och druvtypicitet som en form av kvalitetsparametrar som är mätbara blint. Det säger inte allt om ett vin, men en del!

Blint kan vi ju även skilja agnarna från vetet när det gäller bedömarens förmåga, vilket inte är helt oviktigt heller.

 

[Mattias Schyberg]

Djup tråd, många lärda tankar - men så mycket har jag förstått att frågan gäller kvalitet, ev "objektiv" sådan.
När det gäller konstverk - litteratur, musik, måleri - brukar kvalitén fastslås av tiden. De kvalificerade verken blir Klassiker, så nära ett objektivt kvalitetsbegrepp vi kan komma.
Tyvärr gäller det här inte viner. Potentiella klassikerflaskor dör/tar slut innan de hunnit nå statusen. Finns därför inga "Hamlet-viner", tronande i de eviga värdenas bibliotek. Vi får nöja oss med tidsmodet, "årets bästa tjut", i Allt om Vin...

En annan vinkling på dina tidlösa klassiker. Om inte Mona Lisa existerade och jag lyckades måla tavlan idag. Hade målningen blivit lika ansedd som ett stort konstverk av de himla konstintresserade? Jag är tveksam, men är å andra sidan knappast en expert på området.

 

[Omar Khayyam]

Det finns medlemmar i vetenskapsakademin som har funderat över just denna fråga om det går att särskilja ett vins objektiva kvalitet.

Bifogar en länk till kul forskningspapper i den eminenta tidskriften Journal of Wine Economics: https://www.cambridge.org/core/jour...ind-tastings/D58EA9E4DA934A7ED0F8CEE33F780DDC

Spännande och ambitiös studie där deltagarna om jag minns det rätt fick pröva ett litet billigare och ett litet dyrare portugisiskt vin. (har för mig att det billigare kostade USD 5 och det dyrare USD 40 (i Massachusetts för femton år sedan mind you).

De testade också om det var skillnad på om deltagarna var vinkunniga eller inte etc. Ett intressant resultat var att det billigare vinet gjorde bra ifrån sig när man inte visste prisskillnaden. Om jag minns rätt så sänkte gruppen män (men inte gruppen kvinnor) i genomsnitt betyget för det billigare vinet när de fick reda på priserna

Det verkar inte enligt denna studie som om det finns någon signifikant skillnad i hur vi upplever kvaliteten i ett dyrt vin jämför med billigt vin - om vi inte är vinkunniga vill säga. Då var det dyrare vinet det som fick bättre betyg. Betyder det att det finns en inneboende kvalitet som den skolade vinkännaren kan lättare identifiera eller är kvalitetsupplevelsen helt och hållet inlärd och därmed inte inherent i objektet? Svårt att säga - i den frågan är vi tillbaka där vi började, rent filosofiskt. Men slutsatsen är ändå enkel - behåll okunnighetens slöja över tillvaron och dess potentiellt inneboende kvaliteter - kunskap är vanskligt och dyrt.

 

[Omar Khayyam]

En annan vinkling på dina tidlösa klassiker. Om inte Mona Lisa existerade och jag lyckades måla tavlan idag. Hade målningen blivit lika ansedd som ett stort konstverk? Jag är tveksam, men är å andra sidan knappast en expert på området.

kommer att tänka på denna lilla diamant i världslitteraturens kanon:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pierre_Menard,_författare_till_Don_Quijote
En fantastiskt bra novell för er som inte är bekanta med Jorge Luis Borges. Elegant och tål lagring men går lika bra att läsa nu (98-99 poäng).

 

[Michael_M0!]

Djup tråd, många lärda tankar - men så mycket har jag förstått att frågan gäller kvalitet, ev "objektiv" sådan.
När det gäller konstverk - litteratur, musik, måleri - brukar kvalitén fastslås av tiden. De kvalificerade verken blir Klassiker, så nära ett objektivt kvalitetsbegrepp vi kan komma.
Tyvärr gäller det här inte viner. Potentiella klassikerflaskor dör/tar slut innan de hunnit nå statusen. Finns därför inga "Hamlet-viner", tronande i de eviga värdenas bibliotek. Vi får nöja oss med tidsmodet, "årets bästa tjut", i Allt om Vin...

Är det inte därför som vissa regioner otvivelaktigt är och blir klassiska? Inte bara för att det gjorts vin länge där, utan för att de gör vin av kvalitet. Bordeaux, Borgougne. ”Nya” regioner som Piedmonte som redan är klassiker, vitt vin från Nya Zeeland. De kommer alla bli tidlösa tack vare sin kvalitet och sin ursprungtypiskhet. De överlever trender, hur det än blåser vissa år. De är våra klassiker

 

[Crist(al)ian 77]

Först vill jag säga att argumentera för objektiv sanning och moral är lätt i jämförelse med objektiva estetiska värdeomdömen. Konst och musik är riktigt svårt men vin som upplevs i första hand av smak och doftsinnet är ett riktigt herkulesarbete.

Min utgångspunkt är dock att jag inte är tillfreds med konsekvensen av att helt förneka objektiva värden. Därför argumenterar jag för att det finns ett uns av objektiv kvalitet i viner.

Du behöver läsa noggrannare.

Vad som är objektivt mest kvalitativt ur ett hantverk- och råmaterialperspektiv är inga problem att avgöra när det är känt (på samma vis som med studien kring pris). Det jag skrev var ”sensorisk kvalitet” vilket inte är samma sak utan den smak- och upplevelsemässiga kvaliteten (att vinets hantverksmässiga kvalitet återspeglas i den smakmässiga upplevelsen). Om den inte går att mäta blint med enbart våra sinnen är det helt andra kvalitetsparametrar vi har blandat in i leken. Viktiga parametrar givetvis, men ganska lätta att mäta/bedöma utan rigorösa diskussioner.

Jag hoppas att de flesta här på forumet kan särskilja dina kvalitativa typexempel i ett sensoriskt blindtest alla dagar i veckan, men i takt med att skillnaderna i tillverkningsmetoder och hantverk blir mer lika återstår att skilja agnarna från vetet och här någonstans hör denna diskussion hemma anser jag.
...

Jag har läst men tycker du är otydlig när det kommer till kärnfrågan om objektiv kvalitet.

Utgår från att den "sensoriska kvaliteten" finns i vinet eller vill du placera den hos alla subjekt eller i etern?

Jämförelsen med pris är inte relevant eftersom pris inte påverkar den objektiva kvaliteten. Vinet är vad det är oavsett pris eller vad vi vet om vinet när det gäller producent, årgång, m.m.. Vi kan på goda grunder anta att Margeaux är bättre än badkarsvinet men för att veta måste vi erfara båda vinerna med våra sinnen. Självklart måste provningen ske blint för att undvika att våra förkunskaper inverkar på omdömet (i den här delen är jämförelsen med prisexperimentet relevant).

Om vi nu kan skilja på dessa två viner blint som du själv utgår ifrån så är väl Margeaux ett bättre vin med bättre "sensorisk kvalitet" objektivt sett?

Det är allt som behöver visas.

Fast nu förskjuter du frågan till att skilja "agnarna från vetet" när det gäller viner med mer likartade förutsättningar. Eftersom vi är överens om att våra sinnen (mätinstrument) är ytterst begränsade och kanske bara klarar några få steg (plonk-medel-bra) så är det betydligt svårare och i många fall omöjligt. När det gäller den här delen av bedömningen är jag helt enig om att det blir en intersubjektiv bedömning av kvalitet. Den intersubjektiva delen är även den största delen som jag ser det men det betyder inte att det inte finns ett uns av objektiv kvalitet.

 

[Mattias Schyberg]

Om vi nu kan skilja på dessa två viner blint som du själv utgår ifrån så är väl Margeaux ett bättre vin med bättre "sensorisk kvalitet" objektivt sett?

Det är allt som behöver visas.

Ja, om du frågar mig och övriga på forumet är det så. Troligtvis för att vi har liknande erfarenheter och kunskap om vin och en likartad förståelse kring grundläggande kvalitetsbegrepp som vi med relativ lätthet kan detektera sensoriskt i det fallet. Jag upplever även att jag kan detektera ”objektiva” skillnader mellan många kvalitetsvin, men här blir grupperingen som kommer att hålla med mig avsevärt mindre till antalet och uppfattningen mellan individer tenderar att spreta mer. I min lilla värld är dock skillnaderna lika relevanta som i ditt exempel med Margaux och handtrampat badrumsvin, men det kommer enbart de som upplever sensorisk kvalitet på samma vis som jag hålla med om.

Här någonstans kommer poängen med intersubjektivitet in. Att frikoppla sensorisk kvalitet från objektets bojor då våra sinnen är en nödvändig komponent för att den sensoriska kvaliteten vi upplever ska kunna existera över huvud taget.

Jag ser heller inga problem med att överge ambitionen att blanda in objektivitet när en intersubjektiv förståelse för ett vins sensoriska kvaliteter är lika användbart som en ”objektiv sanning”, dvs kvalitet oberoende av den enskilda individens personliga tycke och smak.

Finns många exempel när individen inte gillar en viss vintyp, men ändå kan förstå vinets intersubjektiva kvaliteter. En påläst, sensoriskt tränad och erfaren vinnörd kan troligtvis bedöma vad som är en högkvalitativ champagne även om personen inte gillar vintypen. Ibland kan det till och med vara en fördel på grund av att det blir lättare att inte låta tycke och smak ”vilseleda” i bedömningen med mer impulsmässiga hedonistiska bedömningskriterier än en analys av vedertagna kvalitetsparametrar.

Med allt detta sagt. Jag tror vi tjänar på att komma bort från tanken på puritansk objektivitet och kalla det för något annat. Jag gillar ordet ”intersubjektiv kvalitet” för att jag på så vis slipper att försvara en form av pseudobjektivitet.

 

[Jimmy Forsman]

För att herrarna @Crist(al)ian 77 och @Mattias Schyberg ska kunna förlikas i sina tankar så måste de finna en gemensam värld att debattera inom. Om vi väljer den värld där vi alla lever och verkar (och inte något evigt – vare sig metafysiskt evigt eller som en kosmologisk konstant), utan den värld som människor bebor så betyder "objektivt" någonting som är möjligt att studera och mäta. Och visst kan man på det sättet ta fram parametrar som kan visa på vad som skiljer ett "bra" vin från ett "dåligt" och ett "utmärkt" vin, det kan ha att göra med mängden syra, eller torrextrakt eller fan och hans moster, och – framför allt – kombinationen av de olika mätbara aspekterna i en flaska. Problemet med detta, som med alla former av statistik, är att den bara visar siffror, normer och vad som avviker från sagda norm; som bäst den objektiva kvaliteten en "paint by numbers", du får en dator att dra en linje mellan dessa punkter för att få fram en bild av, exempelvis, en vinflaska. Ju mer och fler punkter du har, ju tydligare kommer vinflaskan att bli. Men det kommer alltid att vara en, förvisso allt mer precis, avbild av en vinflaska. Men vi som vinnördar är inte intresserade av bilden på en vinflaska. Vi är intresserade av många vinflaskor, av olika vinflaskor och – ännu viktigare – innehållet i dessa vinflaskor. Problemet är, som jag skrev inledningsvis, att vi måste finna en gemensam värld utifrån vilken vi måste föra diskussionen. Jag hoppas att vi kan enas om att vi lever och verkar i en värd som bebos och definieras av människor. Om vi ger 10 människor samma "paint by numbers" som datorn kan återskapa identiskt vid varje försök och ber dem att fylla i den så kommer vi att få 10 förvisso i grunden lika men ändå distinkt olika bilder. Det kan bero på skakningar, misstag, distraktioner, dagsform... vilken som helst av en mängd olika anledningar. Oavsett vilket kommer bilden att ha nyanserats. Om man sedan tar samma 10 personer och tränar dem, individuellt men tillsammans, att fylla i "paint by numbers" flaskan så kommer bilderna allt eftersom att bli allt mer lika, även om det naturligtvis alltid, eftersom det rör sig om levande varelser som utför abetet, kommer att vara skillnader, om än små, mellan bilderna. Det är dessa skillnader som ger den objektiva bilden dess liv. Vad som gör att vi kan smaka och diskutera och bråka och käfta om ett vin (eller vad som helst). Vad jag vill säga är alltså att även om det är möjligt att objektivt stipulera vad det är som skiljer ett "stort" vin från ett "dåligt" vin gällande de ingående partiklarna och dess sammansättning så är diskussionen om dess kvalitet någonting mellanmänskligt. Och för vinnördar så borde båda aspekterna vara lika intressanta.

För att utveckla resonemanget lite vidare: det finns uppenbarligen nedskrivna instruktioner för hur man skapar ett bra vin, vilka metoder man använder, jästsorter, vid vilken sockerhalt man skördar druvorna, vilket pH-värde osv. Men ändå så påverkas det färdiga vinet av hur det utvecklas under mognadsprocessen, exempelvis på individuella ekfat.

 

[Jimmy Forsman]

Djup tråd, många lärda tankar - men så mycket har jag förstått att frågan gäller kvalitet, ev "objektiv" sådan.
När det gäller konstverk - litteratur, musik, måleri - brukar kvalitén fastslås av tiden. De kvalificerade verken blir Klassiker, så nära ett objektivt kvalitetsbegrepp vi kan komma.
Tyvärr gäller det här inte viner. Potentiella klassikerflaskor dör/tar slut innan de hunnit nå statusen. Finns därför inga "Hamlet-viner", tronande i de eviga värdenas bibliotek. Vi får nöja oss med tidsmodet, "årets bästa tjut", i Allt om Vin...

Att det är ett demonstrativt felaktigt påstående räcker det med att titta på Bordeaux årgång 1982 och dess i det närmaste mytologiska status i vinkretsar, eller för den delen Krug 88 och dess presentation i det här forumet. Att någonting är en "klassiker" förutsätter inte att det är bundet i en fysisk form, vilket du riktigt skriver när det gäller teater och musik (som naturligtvis ändras och tolkas i och med varje uppsättning) , och detsamma gäller också även vin. Vi talar exempelvis fortfarande om romarnas vin från berget Falernum som var det främsta vin som kunde köpas för pengar, och på samma sätt talas om Carusos framträdanden trots att inspelningar av dessa är få och skrapiga. Att läsa en vinrecension om ett vin, för att ta ett exempel, kan för en vinnörd ge en lika stor njutning som för en Shakespearefantast att läsa Hamlet. (Även om jag håller med om att det är en haltande jämförelse.)

 

[Hans Artberg]

Att det är ett demonstrativt felaktigt påstående räcker det med att titta på Bordeaux årgång 1982 och dess i det närmaste mytologiska status i vinkretsar, eller för den delen Krug 88 och dess presentation i det här forumet. Att någonting är en "klassiker" förutsätter inte att det är bundet i en fysisk form, vilket du riktigt skriver när det gäller teater och musik (som naturligtvis ändras och tolkas i och med varje uppsättning) , och detsamma gäller också även vin. Vi talar exempelvis fortfarande om romarnas vin från berget Falernum som var det främsta vin som kunde köpas för pengar, och på samma sätt talas om Carusos framträdanden trots att inspelningar av dessa är få och skrapiga. Att läsa en vinrecension om ett vin, för att ta ett exempel, kan för en vinnörd ge en lika stor njutning som för en Shakespearefantast att läsa Hamlet. (Även om jag håller med om att det är en haltande jämförelse.)

Om du vill kalla berömda viner och konstverk som inte längre existerar i sinnevärlden för klassiker så går väl det bra.
Men själv skulle jag om döingarna hellre använda uttrycket legendariska.

 

[Per Stade]

Många inlägg, många ord.
Kokar vi ner det så blir sammanfattningen vad jag skrivit förut:

Det finns massor av mätbara egenskaper hos vin.
Mätbara skillnader är en objektiv kvalitetsdimension.

Tråden heter ”Objektiv kvalitetsbedömning av vin”.
För att göra objektiva bedömningar krävs mätdata.
Det betyder inte att det är enda eller ens bästa sättet att bedöma vin.

Det är kanske dags att starta en ny tråd?

 

[Wintermute]

Många inlägg, många ord.
Kokar vi ner det så blir sammanfattningen vad jag skrivit förut:

Gällande: [Tråden heter ”Objektiv kvalitetsbedömning av vin”. För att göra objektiva bedömningar krävs mätdata.]
Mätbarhet behöver inte innebära repeterbarhet eller entydighet. Om hela forumet, med fritt valda mätinstrument, skulle utvärdera utsagan "Har ett mjölkpaket en höjd som är större än dess bredd?", då skulle vi nog få en hyfsad entydighet. Detta för att både individspridningen och vår typiska mätonoggrannhet är mindre än den skillnad vi försöker bekräfta eller förkasta.
Om vi däremot vill jämföra bredd och djup hos samma mjölkpaket, då skulle vi sannolikt inte få samma entydighet.

När vi lyfter över frågan till vinprovning av individer (som t ex kan vara hårt drillade i att känna igen det som i den etablerade vinkanonen (inte en sådan som man skjuter med, utan mer som https://sv.wikipedia.org/wiki/Kulturkanon)) anses vara bra viner, då skulle vi ibland få en god entydighet, ibland en sämre, beroende på hur stor skillnad (och vilken sorts skillnad) det är på vinerna. Med det resonemanget kan man hävda att det kanske finns ett objektivt godhetstal för viner, men att de mätinstrument som översätter vinet till en siffra inte är tillräckligt noggranna. Både vad gäller repeterbarhet (när jag är blodsockerlåg tycker jag att det är smarrigare med söta viner) och individuell bias (när vissa vinprovare översätter viner till siffror ger de för höga skattningar för överextraherade viner).

Den som känner sig hugad (kanske jag!) kan försöka göra en Mätsystemanalys (MSA) på t ex forumets månatliga vinprovningar.

 

[Jimmy Forsman]

Dina "objektiva mätbara skillnader" kan på sin höjd avgöra om ett vin exempelvis är våtare än ett annat vin. För att kunna avgöra om väta är en kvalitetsfaktor så måste du jämföra viner av olika våthetsgrader mot varandra och hur de har poängbedömts. Först då kan du få en idé om vätan är direkt kopplat till kvalitet. Problemet uppstår naturligtvis i att kvalitetsbedömningen genom poäng i grund och botten är beroende av subjektiva bedömningar oavsett hur kalibrerade "smakinstrumenten" eller "provarna" är.

Det är alltså en fråga som inte går att avgöra utan ett samspel mellan det objektiva och det subjektiva. Därav diskussionen... Som alltså är både relevant och kul.

 

[Mattias Schyberg]

Vid arbete i sensorisk panel skiljer vi på subjektiv bedömning och sensorisk analys.

Skillnaden i en stel panelmiljö är att sensorisk analys innebär att vi mäter specifika egenskaper som inte har koppling till gillande eller preferenser annat än i undantagsfall. Om en egenskap är – låt oss säga ”balans” – med en angiven definition för egenskapen och vad panelen ska bedöma, då bedöms just den egenskapen som sedan resulterar i gruppens resultat. Vanligtvis bedöms egenskaper på en skala som man behöver kalibrera sig mot med hjälp av referensprodukter.

Metoden är objektiv, men inte resultatet som blir statistik som visar gruppens samlade bedömning, men relativt sätt användbart för att rangordna eller jämföra olika produkters prestanda inom det aktuella mätkriteriet.

Sensorisk analys genomförs av en tränad panel med tydliga anvisningar kring hur och vad som ska mätas. En panel som mäter hur gott något upplevs ses inte som sensorisk analys utan som en subjektiv preferensbedömning. Statistik erhålls dock även här, men fyller ett helt annat syfte.

Om vi kan definiera kvalitativa sensoriska egenskaper hos ett vin – som går att detektera av en tränad panel – kan dessa egenskaper också mätas med hjälp av sensorisk analys. Metodiken kan då anses objektiv, men inte det statistiska resultatet även om de flesta nog skulle köpa att det hamnar ganska nära. Dock krävs fortfarande människans sinnen för egenskapen ska kunna manifestera sig i symbios med våra sinnen.

Exempelvis går den vedertagna bedömningsmetoden BLIK att mäta med hjälp av sensorisk analys, men även många andra sensoriska sensationer där en gruppering konsekvent kan uppnå någorlunda samstämmighet vid flertalet repeterade försök.

Med metodiker likt ovan skulle vi kunna närma oss någon form av objektivitet rörande upplevelsebaserade kvalitetskriterier. Min syn är dock att det innebär att man bedömer något med hjälp av objektiva metoder snarare än att resultatet mynnar ut i att vi kan utnämna ett objektivt bästa vin.

Att kunna ”byta hatt” vid en bedömning av smak är också en form av objektiv bedömningsmetodik. Låt säga att man utvärderar en bib som ska passa en viss målgrupp i Svedala. Om man då har insikt kring vad tilltänkt konsument gillar (exempelvis sötma och mjukhet utan komplexitet) så kan vi också mäta den typen av egenskaper med objektiva verktyg för att säkerställa att bibben blir tillräckligt läskig för en vinnörd.

Vad vill jag ha sagt med detta då? Inte mer än att begreppet objektivitet kan vara relvant även inom sensorisk kvalitet, men inte för att mäta tycke och smak. Den bästa metoden för det är via konsumenttest på en väl utvald målgrupp.

 

[Johan L]

En intressant fråga i sammanhanget är, om man ponerar en person som provat en otrolig mängd viner men alltid gjort det helt blint och dessutom inte har någon inläst kunskap om vin som färgar dess intryck av viner, hur skulle denne bedöma viner jämfört med oss? Där någonstans kanske man kan börja prata objektiv kvalitetsbedömning.

 

[Mattias Schyberg]

En intressant fråga i sammanhanget är, om man ponerar en person som provat en otrolig mängd viner men alltid gjort det helt blint och dessutom inte har någon inläst kunskap om vin som färgar dess intryck av viner, hur skulle denne bedöma viner jämfört med oss? Där någonstans kanske man kan börja prata objektiv kvalitetsbedömning.

Helt klart, men på den nivån blir objektiviteten nog inte särskilt användbar som värdemätare utan kan likställas med en persons ärliga personliga smak utan ovidkommande brus. Intressant tanke oavsett.

Om vi istället ponerar att vi fick plockade ut ett tillräckligt stort statistiskt urval ur befolkningen med förutsättningar som i ditt exempel ovan och den grupperingen kan rangordna vinerna efter kvalitet/gillande med hög träffsäkerhet – och om de är tämligen överens – då får resultatet ett objektivt värde. Smått omöjligt att realisera visserligen.

 

[Hans Artberg]

Jag tycker att du misstar dig och resonerar konstigt eller möjligen har missat kontexten.

Du kan givetvis inte begära att en annan individ ska roas på samma vis som du, men det hindrar dig inte från att motivera varför du roas och vad i texten du anser är briljant utifrån din kunskap i ämnet.

För min del är dikten lite som Beaujolais Nouveau: Enkel och smårolig, men saknar djup. Toalettpoesi som fyller sitt syfte i stunden.

Upptäckte inte det här svaret förrän nu.
Om du kallar Aspenströms dikt toalettpoesi borde du i konsekvensens namn kalla Mouton-Rothschild fylledricka...

 

[Mattias Schyberg]

Upptäckte inte det här svaret förrän nu.
Om du kallar Aspenströms dikt toalettpoesi borde du i konsekvensens namn kalla Mouton-Rothschild fylledricka...

Säkert, men förklara gärna diktens kvaliteter och hur du resonerar? Jag är övertygad om att det finns kvaliteter för den som förstår dem på ett djupare plan och du anser dig göra just det. Jag kan ana själv och förstår leken med ord, men vad är det som gör texten till en motsvarighet till Mouton Rothschild enligt dig?

Vi diskuterar ju kvalitet och kvalitetsparametrar ur ett "objektivt" perspektiv trots allt. Är alla texter av kvalitet lika bra eller hur skiljer vi dem åt på en enkel skala från dålig, ok, bra eller fantastisk? Vilka komponenter innehåller en "stor text"?

 

[Mattias Schyberg]

En briljant text enligt mig består ofta av element med följande egenskaper (beroende på texttyp) : Överraskningsmoment, budskap, harmoni och "musikalitet" när man läser, precision, lekfullhet, humor, är utmanande, inspirerande, lärorik, nytänkande, klartänkt, uttrycksfull med mera...