Restaurang 28+ * (Göteborg)

28+ är min absoluta favoritrestaurang i Göteborg. Det är inte den mest moderna restaurang man kan hitta. Inga rykande rätter eller ätbara blommor och utsmyckningar. Här handlar det främst om smakupplevelsen, och enligt mina smaklökar så har 28+ stans godaste mat. Vill man uppleva nya spännande och innovativa rätter så bör man dock välja någon av stans andra topprestauranger, typ Bhoga (har ännu inte testat dock) eller Thörnströms kök.

Nåväl, igår blev det åka av. 7-rätters avsmakningsmeny beställdes ihop med lite blandat vin. Valde bort vinmenyn och tog in följande:

2000 George Breuer Rauenthaler Nonnenberg Riesling (91p)



Mycket trevligt och rejält mogen karaktär med fantastisk fin flintamineralitet och lite lagom petroleum på toppen. Ananas och citrus dominerar i den lågmälda frukten. I munnen känns det stramt och lite positivt småbittert. Syran är hyfsad, men det märks att den har rundats av rejält med åldern. Skitgott!

2006 Prunotto Barbaresco (88p)



Ganska fyllig nebbiolofrukt med sedvanliga körsbärstoner och fat. Lite nypon, choklad och aningen tjära hittas också. Saknar lite komplexitet för att bli riktigt nöjd. Bra intensitet och syra, men fortfarande ungdomliga tanniner.

Gott vin men jag hade avsevärt större förväntningar.

Avsmakningsmenyn
(Tyvärr är ljuset väldigt dunkelt på restaurangen, så ha överseende med bildkvaliten.)
Första rätten


Anklever au torchon med färska bär och krutunger

Ser inte märkvärdigt ut men det smakade smått fantastiskt. Tog in ett enkelt glas ädelrötad Monbazillac att svälja ner godsakerna med, för anklever utan sötsaker känns fel.

Andra rätten

(Glömde ta kort tyvärr)
Sommartryffelrisotto med kryddstekt vaktelbröst. Mycket god och perfekt krämig. En höjdare. Vaktelbröstet var möjligen aningen torrt.

Tredje rätten


Vitsparrisstekt hälleflundra med primörer, grönärtpuré, harsyra samt kräftsmörsås

Inget att klaga på här. Fantastisk sås (som alltid) och trevlig fisk. Det är dock tillbehören som gör rätten här. Rieslingen funkade bra, men ett lätt rött eller ekat vitt hade nog fungerat bättre.

Fjärde rätten


Krispig spädgris med rostad jordärtskocka, broccoli, krasse och friterad schalottenlök samt steksky

Fantastiskt gott. Barbarescon var som grädde på moset här. Mumma!

Femte rätten


Saint Maure de Touraine med saltbakade primörbetor, Epoisses de Bourgogne med krusbärskompott

Goda ostar med trevliga tillbehör, jag klagar inte, men här skulle det nog behövts lite andra viner.

Sjätte rätten


Variationer på rabarber och kardemumma med vit chokladkräm samt rabarbersorbet

Helt fantastiskt gott, det enda som fattades var en Muscato d'Asti, typ.

Sjunde rätten


Karamelliserad Valrhonamjölkchoklad med sponge, jord, stenar och chokladglass

Perfekt avslutning på kvällen. Beställde in lite Banuyls av enklare slag och det var såklart en lika klassisk som exellent matchning.

Slutord
Smakupplevelsen är som vanligt det som gör 28+ till en av de absolut bästa restaurangerna jag har besökt. Hans Borén lagar mat som träffar mig rakt i hjärtat och det är oerhört sällan jag blir besviken. Visst, det är inga konstverk man får på tallriken, men känslan för smak och balans är oöverträffad.

 

Jo, men sen tillkommer ju vin och allt det där. Precis som @Anders Landström antyder så brukar plånboken tömmas ganska rejält när man tar in det ena roliga vinet efter det andra. Fan vad jag skulle vilja få lov att ta med mig lite egna vin på restaurang i Sverige! 28+ hade mest troligt blivit hedrade med ett besök minst en gång i månaden i så fall.

 

Igår var det äntligen dags för ett återbesök på Göteborgs absolut bästa restaurang. Som vanligt så blev det en sanslöst trevlig kväll där vi gick all in på deras stora avsmakningsmeny med tillhörande vintema. Inte ett öga var torrt när vi sakteliga vaggade hem sent på kvällen...

(Betygsättningen på vinerna bör tas med en extra stor nypa salt då de dracks glasvis och fokus låg på helhetsupplevelsen)

Förvin och lite aptitretare

Tog in varsitt glas av 2009 Pouilly Fumé Pur Sang för att ha något att börja med. Svingott och krispigt med härliga drag av krusbär, kvitten, steniga mineraler, ett uns ek och citrus med lite grapefruktsbeska i avslutet. Inte riktigt i nivå med de bästa Silex jag har druckit men riktigt bra ändå (90p). Fick in lite trevliga "snittar" av något okänt, lax och griskind till vinet. Underbart gott, speciellt i kombination!




Första förrätten

In kommer en fullständigt magiskt god älgbiffscarpaccio med löjrom, kräm från lantäggula och lite finstämt syltade lökar. Mumma! Till denna rätt serverades 2013 Weingut Keller Dalsheimer Hubacker Riesling GG. Extraherad, ung och krispig helt befriad från petroleum (ping @Per Stade). Riktigt trevlig och smått perfekt till maten. Inte det mest komplexa vin jag druckit visserligen, fritt från minnet hittade jag en del aprikos, päron, citrus, vita blommor och honung. Riktigt fin syra och fet munkänsla med otroligt lång eftersmak. 91p




Andra förrätten

Kryddstekt vaktelbröst med cavatelli, brysselkål, champinjoner samt smörad rosmarinbuljong. Riktigt gott, men långtifrån en favorit denna kväll. Fullständigt balanserad rätt dock, med fantastiskt god buljong som slevades upp till sista droppen. Till denna rätt serverades en aningen trist klassiker: 2009 Pieropan La Rocca. Lite torkade ljusa frukter (sultanrussin, aprikos, havtorn), rostad vanilj och citrus. Ganska fet och fyllig med stringent syra. Ingen höjdare, detta trots att vinet såklart andas kvalitet. 87p




Första huvudrätten

Lardobakad torskrygg med romanesco, pumpakärnor samt skummig grönsaksbuljong. Inte min kopp av te alls, torsk brukar sällan passa mina smaklökar särskilt väl. Tyckte även att torsken var aningen underkokt och slemmig, vilket förmodligen är enligt plan, men inte något jag applåderar. Trots mina klagomål så är det inget fel på rätten som så. Till denna torsk så serverades 2010 Dujac Fils et Pére Nuits St. Georges 1er Cru Les Damodes. Finstämd och lågmäld med dyra fat, lingon, stall, sandelträ och rotfrukt. Ung och oförlöst, men trevlig och lättdrucken, detta utan att göra mig nämnvärt berörd. 88p




Andra huvudrätten

Utskuren renkalvsadel med ostronskivling, rökt morotspuré samt lingon och vodkasky. Inget att klaga på här. Mustigt och smakrikt och lite av en smakmässig käftsmäll. Renkalven smälte verkligen i munnen och såsen var så god att den passat för vilken gud som helst! Till denna magnifika rätt så blev det åka av med följande vinbomb: 2011 Mas Doix Priorat Salanques. Sanslöst ung och koncentrerad med mängder av plommon och röda bär ihop med lakritsrot, vanilj och viol. Så in i bänken gott med all ungdomlig frukt till denna smakrika rätt! 92p




Första efterrätten

Två viner och två ostar, vad mer finns det att säga. Makalöst goda båda två. Livarot AOP med kvittenchutney Parades ihop med 2002 Pol Roger Sir Winston Churchill. En läcker Champagne med en hel del anklever, nougat, citrus, kvitten och något apelsinzest. Megaintensivt, ungt och trevligt till tusen. 93p. Passade perfekt till osten.

Den andra osten var en magiskt trevlig Stilton som var nästintill orange i färgen. Svingod! Serverades till portvin, närmare bestämt 1977 Graham's Vintage Port Magnum. Wow, vilket portvin! Klart det bästa jag har druckit. Massor av torkad frukt, läder och vanilj med lite tjära och kryddskåp. Ett uns potpurri och viol kan anas också. Förvånansvärt torrt i eftersmaken (för att vara port) och sanslöst intensivt. 94p





Andra efterrätten

Yes, vilket vin, vilken magisk efterrätt och vilken häftig kombination. Smått lyrisk, detta var ett av kvällens ögonblick. Saffransmunk med ”bränd vit Valrhonachoklad”, blodapelsingelé och apelsinsorbet. De kanderade blodapelsinsskalen var sublima! Till detta serverades 1996 Chateau d'Yquem. Smått fantastisk Sauternes klart i paritet med de bästa jag har druckit. Massiva drag av saffran, kokos och marsipan ihop med kanderad apelsin, aprikos och vanilj. Vilken kombination med efterrätten! 96p




Tredje efterrätten

Sista rätten för kvällen. Hasselnötsbavaroise med citronkräm och salt karamellglass. Massivt och härligt som avslutning. Karamell med tydliga explosioner av sälta är smått fantastiskt trevligt! Till detta så serverades en (för mig) udda Sherry på Moscatel. N.V Emilio Lustau Jerez Moscatel Emilin. Massiva drag av kola, rostade nötter, torkad frukt och nästan lite "fino-karaktär" under ytan. Angenämt oxiderat och komplext till tusen. 91p




Ett av de bästa besöken på 28+ är ett faktum. Som vanligt så handlar allt om den smakmässiga upplevelsen och mindre om att vara modern och rätt i tiden. Inga överdrivna presentationer eller udda och tveksamma smakkombinationer. Allt genomsyras av sann kärlek till mat och de bästa tänkbara råvaror oavsett ursprung, och inom detta område så har jag aldrig upplevt något bättre. Själv så tycker jag det är hög tid för en andra stjärna!

 

Dyra fat är lite den parfymerade tonen som drar åt sandelträ och allmänt fina bibliotekstoner, typ.

 

Jag tror dock att min kommentar om "dyra fat" mest är lathet, i brist på mer nyanserat språk.

Jag tror att åldern på faten är mer intressant ur ett beskrivningsperspektiv...

 

De ingick allihop utan Pur Sang som vi beställde separat

 

Så är det helt klart. Förr har det ofta serverats Sauternes redan till förrätten, vilket också är lite speciellt. Börja på topp liksom. Jag gillar det i vilket fall som helst...