Tillfälligt sortiment 20260213

[Merlot]

Värt att notera är att en persom som William Kelley ganska nyligen skrev att "...ingen köper ett vin med ett betyg under 90p...". Men det finns så många olika uppfattningar om hur 100p skalan skall användas att jag själv alltid ser betyget relativt vad recensenten brukar dela ut. Jag tänker alltid att ett betyg från Patrik som har 95-96p måste vara exceptionellt bra, rentav nära ett absolut tak medans 93-95p är ett nära ett snitt för många andra recensenter. Jag har tex själv aldrig delat ut 99-100p men det kan säkert bero på att jag smakat "fel" viner.

 

[Per Stade]

Det här är mig veterligen inte någon tävling, eller hur … Jag beställde det här vinet: Lomond Belladonna SMV 2020.
Jag köper gärna sådana viner som produceras i mycket små mängder, i stället för vissa viner, som tillverkas i tiotals miljoner flaskor årligen …
Det är en gåta för mig hur de kan hålla jämn kvalitet med så stora volymer och hur kan sådana viner vara så eftertraktade av folket? Nej tack, jag är hela tiden på jakt efter viner som inte kostar multum, men är ändå av bra kvalitet och där arealen att odla vin är mycket liten och produktionen likaså. Helst max 1500 flaskor per år, då dricker man något som är exklusivt i min värld.
Vinet som jag menade var deras Lomond Seven Rows Ben Nevis Sauvignon Blanc 2022, only 500 bottles made! Bör vara mycket gott, enligt mina källor, som är oftast MW.

Nu har jag lite svårt att hänga med.
Vilket av de två vinerna beställde du?
Eller bägge?
Hur smakade det eller de?

 

[Patrik Sellin]

Det beror helt och hållet på hur dina betyg är uppbyggda. Hos Munkis är vinet inte prisvärt om det kostar 299 kr och får 14.5 poäng, men däremot är det prisvärt, om vinet får 15 poäng. Din kalibrering skiljer nog lite från Munskänkarnas, och då är det svårt att veta vad du menar. Vi kan inte ens veta om din skala använder samma bas som Munkis gör, det är nog bara du själv som gör det. Men om vi leker med tanken att Munkis använder samma skala som La Revue du vin de France, så motsvarar 14.5 pinnar 89p och 15 pinnar motsvarar 90p.

Det är alltid vanskligt att kalibrera skalor, särskilt om det är begränsat med data och det sprider mellan olika stilar.
@Wintermute gjorde en jämförelse mellan skalorna i tråden som du startade baserad på Bordeaux 2015: https://www.finewines.se/threads/exklusivt-drickande-fast-inte.9225/post-217055
Där motsvarar 89 Tim Atkin-poäng mellan 15,5 och 17 Jancis Robinson poäng med ett typvärde på 16,5 p. Medelvärdet ligger nog lite lägre. Det ger dock en lite skev bild för om man vänder på det så motsvarar 16,5 JR-poäng i medel ungefär 92 TA-poäng. Jag tror att det beror på att Bordeaux 2015 var så bra att det inte finns tillräckligt med data under 90p respektive16p.
Jag bad chatgpt att göra en kalibrering baserad på data för västra stranden 2021 där det finns lite mer låga betyg:

Utifrån den kalibreringen så motsvarar 15p på den 20-gradiga skalan ~87p på 100-skalan, 15,5 motsvarar ~88,5 och 16p motsvarar ~90p.
Jag gav Monzinger 89p för 2024 och 90p för 2023, Munskänkarna gav 16p för 2024 och 15,5p för 2023. Jag tycker att det verkar som om vi har gjort ungefär samma bedömning av vinet (bortsett från att det var tvärtom mellan årgångarna).
Den kalibrering som La Revue du vin de France använder verkar inte överensstämma med resten av världen. Vet du vilka data den är baserad på?

 

[Johan L]

Jag har under ganska många släpp under hösten noterat betygen från Patrik, Munskänkarna och BK Wine.

Om man räknar om mellan skalorna med att 15 = 90, 15,5 = 91 osv så ligger Munskänkarnas betyg i snitt väldigt nära den övre poängen i Patriks trepoängsintervall. BK Wine ligger ytterligare något högre i snitt.

 

[Bastardo]

Det är alltid vanskligt att kalibrera skalor, särskilt om det är begränsat med data och det sprider mellan olika stilar.
@Wintermute gjorde en jämförelse mellan skalorna i tråden som du startade baserad på Bordeaux 2015: https://www.finewines.se/threads/exklusivt-drickande-fast-inte.9225/post-217055
Där motsvarar 89 Tim Atkin-poäng mellan 15,5 och 17 Jancis Robinson poäng med ett typvärde på 16,5 p. Medelvärdet ligger nog lite lägre. Det ger dock en lite skev bild för om man vänder på det så motsvarar 16,5 JR-poäng i medel ungefär 92 TA-poäng. Jag tror att det beror på att Bordeaux 2015 var så bra att det inte finns tillräckligt med data under 90p respektive16p.
Jag bad chatgpt att göra en kalibrering baserad på data för västra stranden 2021 där det finns lite mer låga betyg:
Visa bifogad bild 36085
Utifrån den kalibreringen så motsvarar 15p på den 20-gradiga skalan ~87p på 100-skalan, 15,5 motsvarar ~88,5 och 16p motsvarar ~90p.
Jag gav Monzinger 89p för 2024 och 90p för 2023, Munskänkarna gav 16p för 2024 och 15,5p för 2023. Jag tycker att det verkar som om vi har gjort ungefär samma bedömning av vinet (bortsett från att det var tvärtom mellan årgångarna).
Den kalibrering som La Revue du vin de France använder verkar inte överensstämma med resten av världen. Vet du vilka data den är baserad på?

Jättebra, Patrik!
Mycket bra redovisning, men jag har fastnat för min syn på olika poäng så länge sen, att jag kan inte bli av med den förnimmelse så lätt. Den bygger i stort sett Munskänkarnas betygskalor, som jag har följt flera tio år redan och jag hade kontakt med Ulf Jansson länge sen just om vinbetyg etc.
Tyvärr vet jag inte om vad La Revue du vin de France vinbetyg bygger på, men det finns fakta om dem.

Munkisskalan var så här förut:
20 - 18 (Exceptionellt) = 100 - 96 (Extraordinary)
17 - 15 (Högklassigt) = 95 - 90 (Outstanding)
14 - 12 (Mycket bra) = 89 - 80 (Barely above average to very good)
11 - 9 (Bra) = 79 - 70 (Average)
8 - 6 (Enkelt) = 69 - 60 (Under average)
- 59 - 50 (Unacceptable)

La Revue du Vin de France översättningstabell:
0 – 20 skala 0 – 100 skala
20 100
19,5 99
19 98
18,5 97
18 96
17,5 95
17 94
16,5 93
16 92
15,5 91
15 90
14,5 89
14 88
13,5 87
13 86
12,5 85
12 84
11,5 83
11 82
10,5 81
10 80
9,5 79
9 78

Men allting med poäng hit och dit är egentligen bara hårklyveri, det är huvudsaken att man kan tolka poängen på ett smidigt och trovärdigt sätt, så att det kan hjälpa med valet av vin.
Personligen försöker jag alltid hitta viner med så höga poäng som möjligt och som inte kostar för mycket, men det är bra att ha några vardagsviner också i skafferiet. Gränsen för mig personligen går omkring 300 spänn. Över det måste vinet vara väldigt attraktivt, för att jag ska köpa det.

 

[buteljen]

Det är alltid vanskligt att kalibrera skalor, särskilt om det är begränsat med data och det sprider mellan olika stilar.
@Wintermute gjorde en jämförelse mellan skalorna i tråden som du startade baserad på Bordeaux 2015: https://www.finewines.se/threads/exklusivt-drickande-fast-inte.9225/post-217055
Där motsvarar 89 Tim Atkin-poäng mellan 15,5 och 17 Jancis Robinson poäng med ett typvärde på 16,5 p. Medelvärdet ligger nog lite lägre. Det ger dock en lite skev bild för om man vänder på det så motsvarar 16,5 JR-poäng i medel ungefär 92 TA-poäng. Jag tror att det beror på att Bordeaux 2015 var så bra att det inte finns tillräckligt med data under 90p respektive16p.
Jag bad chatgpt att göra en kalibrering baserad på data för västra stranden 2021 där det finns lite mer låga betyg:
Visa bifogad bild 36085
Utifrån den kalibreringen så motsvarar 15p på den 20-gradiga skalan ~87p på 100-skalan, 15,5 motsvarar ~88,5 och 16p motsvarar ~90p.
Jag gav Monzinger 89p för 2024 och 90p för 2023, Munskänkarna gav 16p för 2024 och 15,5p för 2023. Jag tycker att det verkar som om vi har gjort ungefär samma bedömning av vinet (bortsett från att det var tvärtom mellan årgångarna).
Den kalibrering som La Revue du vin de France använder verkar inte överensstämma med resten av världen. Vet du vilka data den är baserad på?

@Stina, som sitter med i Munskänkarnas provningsgrupp och bedömer alla viner har svaret för hur Munskänkarna mappar sin skala mot 100-p skalan.
"Ett högklassigt vin är 15-17,5 p (ca 88-94 på 100 p-skalan)". Så din graf ovan stämmer hyfsat bra. 15 pinnar motsvarar definitivt inte 90 p som någon skrev ovan.

Även om skalorna är lika för Grappe och Munskänkarna så utnyttjar vi skalorna lite olika. 12 p hos Munskänkarna är ett Bra vin. För att komma till Obalanserat vin ger vi 8,5 p Våra 12 p motsvarar i 100p-skalan ungefär 80 p. Ett högklassigt vin är 15-17,5 p (ca 88-94 på 100 p-skalan), så Munskänkarnas skala är lite mer utbredd, och också anledningen till att det sällan är 18 p och över. Oavsett skala måste man lära sig hur den som bedömer ger poäng för att hitta rätt..

 

[Patrik Sellin]

@Stina, som sitter med i Munskänkarnas provningsgrupp och bedömer alla viner har svaret för hur Munskänkarna mappar sin skala mot 100-p skalan.
"Ett högklassigt vin är 15-17,5 p (ca 88-94 på 100 p-skalan)". Så din graf ovan stämmer hyfsat bra. 15 pinnar motsvarar definitivt inte 90 p som någon skrev ovan.

Kul! Kalibreringen på Left bank 2021 verkar funka ganska bra.
Tittar man på rena data blir det:
14,5 84-87+
15 86-88
15,5 87-89
16 88-91
16,5 90-92
17 92-94
17,5 93-96
18 95-97+
Den bygger på data för 14,5 och uppåt så det är inte uppenbart att det går att extrapolera ner till 12p, men om ändå man gör det så hamnar man på 78,35p i 100p-skalan, vilket är förvånansvärt nära de 80p som @Stina gav.

Lutningen i grafen i "left bank 2021" är 2,7 100-poäng/20-poäng. I exemplet från La Revue du Vin de France som @Bastardo citerade är lutningen 2 100-poäng/20-poäng och den börjar på 100/20. Det är inte konstigt att den kalibreringen spårar ur en bit ner på skalan.

Chatgpts första ansats var att lutningen skulle vara 5 - det skiljer ju en faktor fem mellan skalorna. Förslaget var då att 15p i 20p-skalan skulle motsvaras av 75p i 100p-skalan .

 

[Bastardo]

Nu har jag lite svårt att hänga med.
Vilket av de två vinerna beställde du?
Eller bägge?
Hur smakade det eller de?

Sorry! Jag hade en annan text här förut, och märkte senare att jag hade skrivit fel vin först. Då påstod jag att Belladonna SMV hade tillverkats bara 500 flaskor, men det var det vita vinet som hade en så liten produktion. Det vinet har jag inte köpt ännu, men det är möjligt att jag köper ett par sådana också, om de inte blir slutsålda.
Det röda vinet har inte kommit ännu, men jag ska hämta den hem på torsdag, om allt går väl. Systembolaget har inte skrivit korrekt namn på vinet, men det ser man på etiketten, Lomond Belladonna SMV 2020, där SMV är en förkortning för Shiraz - Mourvèdre - Viognier.
Det vita vinet är Seven Rows Ben Nevis Sauvignon Blanc 2022 och båda har fått höga utmärkelser av kända aktörer. Det ser man också på bolis hemsida, där två andra viner är redan sultsålda.

 

[Bastardo]

@Stina, som sitter med i Munskänkarnas provningsgrupp och bedömer alla viner har svaret för hur Munskänkarna mappar sin skala mot 100-p skalan.
"Ett högklassigt vin är 15-17,5 p (ca 88-94 på 100 p-skalan)". Så din graf ovan stämmer hyfsat bra. 15 pinnar motsvarar definitivt inte 90 p som någon skrev ovan.

Kan du ta reda på vad är exakt översättningstabell hos Munkis just nu? Jag har frågat på FB:s Munkisforum flera gånger, utan att få något svar.

La Revue du Vin de France har angett den här översättningstabellen, som jag har bifogat och det stämmer mycket bra enligt mina forskningar, men så klart kan alla ha egen uppfattning om den saken.
Kruxet med den översättningstabellen som ni förespråkar är, att den är INTE linjär! Hur kan man hoppa ibland tre steg och ibland fyra? Jag vet att så var det länge sen hos Munkis, men det är inte så i dag. Varför kan de inte skriva om det helt öppet på tidningen In Vino, eller på annat sätt informera hur ser översättningstabellen ut i dag? Vad är så himla svårt med det?

 

[buteljen]

Sen dess är det här ändrat i så fall? Kan du ta reda på vad är exakt översättningstabell just nu? Jag har frågat på FB:s Munkisforum flera gånger, utan att få något svar.
Jag ska leta lite på min ’hårddisk’, om jag hittar lite mer fakta.

Munkisskalan var så här förut:
20 - 18 (Exceptionellt) = 100 - 96 (Extraordinary)
17 - 15 (Högklassigt) = 95 - 90 (Outstanding)
14 - 12 (Mycket bra) = 89 - 80 (Barely above average to very good)
11 - 9 (Bra) = 79 - 70 (Average)
8 - 6 (Enkelt) = 69 - 60 (Under average)
- 59 - 50 (Unacceptable)

Du har fått det där om bakfoten. Munskänkarnas skala har aldrig sett ut så. Du har ju svart på vitt från Stina (som sitter med och bedömer) hur skalan används så det finns ju ingen anledning att insistera på något annat?

 

[Bastardo]

Kul! Kalibreringen på Left bank 2021 verkar funka ganska bra.
Tittar man på rena data blir det:
14,5 84-87+
15 86-88
15,5 87-89
16 88-91
16,5 90-92
17 92-94
17,5 93-96
18 95-97+
Den bygger på data för 14,5 och uppåt så det är inte uppenbart att det går att extrapolera ner till 12p, men om ändå man gör det så hamnar man på 78,35p i 100p-skalan, vilket är förvånansvärt nära de 80p som @Stina gav.

Lutningen i grafen i "left bank 2021" är 2,7 100-poäng/20-poäng. I exemplet från La Revue du Vin de France som @Bastardo citerade är lutningen 2 100-poäng/20-poäng och den börjar på 100/20. Det är inte konstigt att den kalibreringen spårar ur en bit ner på skalan.

Chatgpts första ansats var att lutningen skulle vara 5 - det skiljer ju en faktor fem mellan skalorna. Förslaget var då att 15p i 20p-skalan skulle motsvaras av 75p i 100p-skalan .

Jag tycker att den skala som La Revue du Vin de France använder är förträfflig. Linjärt och lätt att förstå, inga krusiduller där man hoppar ojämna steg mellan betygen. Sen är det en helt annan sak att få alla aktörer att använda samma kalibrering, det kan man bara glömma, men det vore bra, om man har samma värdering i det stora hela.

Som Munkisskalan var förr, hade man så här, (från ett mail daterat 2004-09-12)
20 - 18 (Exceptionellt) = 100 - 96 (Extraordinary) – fem steg
17 - 15 (Högklassigt) = 95 - 90 (Outstanding) – sex steg
14 - 12 (Mycket bra) = 89 - 80 (Barely above average to very good) – tio steg
11 - 9 (Bra) = 79 - 70 (Average) – tio steg
8 - 6 (Enkelt) = 69 - 60 (Under average) – tio steg
- 59 - 50 (Unacceptable) – tio steg

Från samma mail, som ovan
”Munskänksskalan får därmed den bästa nyanseringen där vi tycker det är
viktigast, d v s i toppen (20 = 100, 19 = 98,99 18 = 96,97 17 = 94,95
16 = 92,93 och 15 = 90,91), medan det blir mer approximativt på mittfältet. I
botten lämnar vi som sagt helt tomt, antagandes att det ändå bara är
masochister som intresserar sig för exakt hur DÅLIGT ett vin är.”
Då använde man inte halvpoäng, som i dag.

I dag ser det ut så här:
18-20 Exceptionellt vin
15-17.5 Högklassigt vin
12-14.5 Bra till mycket bra vin
9-11.5 Medelbra vin
6-8.5 Enkelt vin

Inte ens i närheten av linjärt med så många olika steg mellan lika stora hopp i värden.

 

[Soignerad]

Det här är mig veterligen inte någon tävling, eller hur … Jag beställde det här vinet: Lomond Belladonna SMV 2020.
Jag köper gärna sådana viner som produceras i mycket små mängder, i stället för vissa viner, som tillverkas i tiotals miljoner flaskor årligen …
Det är en gåta för mig hur de kan hålla jämn kvalitet med så stora volymer och hur kan sådana viner vara så eftertraktade av folket? Nej tack, jag är hela tiden på jakt efter viner som inte kostar multum, men är ändå av bra kvalitet och där arealen att odla vin är mycket liten och produktionen likaså. Helst max 1500 flaskor per år, då dricker man något som är exklusivt i min värld.
Vinet som jag menade var deras Lomond Seven Rows Ben Nevis Sauvignon Blanc 2022, only 500 bottles made! Bör vara mycket gott, enligt mina källor, som är oftast MW.

Tack för svar, värdet ligger ju i att få tips och hitta sånt man kanske inte annars hittat. Även om allting alltid är en tävling. Jämnt.
Att stora producenter (från EU bulkvin till GCC som Mouton-Rotschild) lyckas hålla så jämn kvalitet är inte så konstigt:

Dels sprider de sin risk (många lotter, flera vingårdslägen, många leverantörer), dels olika blends + systematisk provning och standardiserade processer som bl a vinifikation, hygien, temperatur, analys osv - även om kvalitetsproducenterna såklart är skickligare hantverkare på alla plan.

Utöver det skapar stor volym stor sample size av vilket följer att man statistiskt minskar variansen i normalutfallet samt minskar tailrisk genom urval och kontroll.

Håller med om att upplevelsen blir större om man ansträngt sig för att komma över en ovanlig flaska. Särskilt tillsammans med vinintresserade som fattar grejen. Den finansiella risken att köpa för små/okända/random/odlar flaskor på chans är större även om flaskan har lägre pris än ett dyrare kvalitetsvin. Men det är att kanske att överanalysera det hela och teoretisera ett steg för långt.

Sydafrika är verkligen inte min hemmaplan men en liten (tror jag?) kvalitetsproducent jag själv verkligen gillar är Kershaw MW. Så mycket att jag tvekade inför att att outa det här. Men antar att hans namn och viner redan är välkända här bland konnässörerna...

 

[Soignerad]

Apropå betyg och skalor: personligen är jag allergisk mot betygsinflationen senaste åren/decennierna - även om vädret blivit "bättre", kvaliteten jämnare, metoderna mer vetenskapliga/mätbara och vinmakarna skickligare vilket skickat upp betygen. För mig är 90 respektive 95 den heliga gränsen.

>95 SKA VARA en exceptionellt spektakulär klassiker värd en extra uppoffring, för ett mycket särskilt tillfälle, en upplevelse som går långt utöver det vanliga osv...
>90 SKA VARA en unik extraordinär överlägsen upplevelse...
>85 ÄR ett riktigt välgjort och välsmakande vin man gärna dricker men utan att vara spektakulärt eller unikt

Poäng och prisvärdhet (och tillgänglighet) är helt olika frågor, man måste separera dem, det är omöjligt försöka sätta betyg efter både upplevelse och pris:
2012 Bollinger Vieilles Vignes Françaises är det enda vinet i mina noteringar med 100 poäng och jag sänker inte betyget pga vad flaskan kostade, det blir ju jättekonstigt.

 

[Bastardo]

Tack för svar, värdet ligger ju i att få tips och hitta sånt man kanske inte annars hittat. Även om allting alltid är en tävling. Jämnt.
Att stora producenter (från EU bulkvin till GCC som Mouton-Rotschild) lyckas hålla så jämn kvalitet är inte så konstigt:

Dels sprider de sin risk (många lotter, flera vingårdslägen, många leverantörer), dels olika blends + systematisk provning och standardiserade processer som bl a vinifikation, hygien, temperatur, analys osv - även om kvalitetsproducenterna såklart är skickligare hantverkare på alla plan.

Utöver det skapar stor volym stor sample size av vilket följer att man statistiskt minskar variansen i normalutfallet samt minskar tailrisk genom urval och kontroll.

Håller med om att upplevelsen blir större om man ansträngt sig för att komma över en ovanlig flaska. Särskilt tillsammans med vinintresserade som fattar grejen. Den finansiella risken att köpa för små/okända/random/odlar flaskor på chans är större även om flaskan har lägre pris än ett dyrare kvalitetsvin. Men det är att kanske att överanalysera det hela och teoretisera ett steg för långt.

Sydafrika är verkligen inte min hemmaplan men en liten (tror jag?) kvalitetsproducent jag själv verkligen gillar är Kershaw MW. Så mycket att jag tvekade inför att att outa det här. Men antar att hans namn och viner redan är välkända här bland konnässörerna...

Tack för tipset!
Jag ’får prata’ med revisorn och höra vad han säger … De enklare viner kan jag mycket väl tänka mig att köpa.
Trevligt att vi tycker lika angående vin, som inte tillverkas i så stora kvantiteter. Jag tycker det är kanske ännu roligare, när det gäller sällsynt och ovanlig whisky eller konjak, och det bästa med allt är, att det behöver inte kosta så mycket pengar ändå. Inte helt gratis, så klart, men man måste veta vad man köper och dricker, och det kan ta lite tid att komma dit.
P.S. Jag har inte riktigt samma åsikter om vinpoäng som du i ett annat inlägg här ovan; OM det var allvarligt menat.

 

[MartinBz]

Sydafrika är verkligen inte min hemmaplan men en liten (tror jag?) kvalitetsproducent jag själv verkligen gillar är Kershaw MW. Så mycket att jag tvekade inför att att outa det här. Men antar att hans namn och viner redan är välkända här bland konnässörerna...

Kershaw är nog inte en hemlighet här på forumet, men mycket uppskattad (även en av mina personliga favoriter - fast jag har flera i SA)!

 

[Per Stade]

Sorry! Jag hade en annan text här förut, och märkte senare att jag hade skrivit fel vin först. Då påstod jag att Belladonna SMV hade tillverkats bara 500 flaskor, men det var det vita vinet som hade en så liten produktion.

OK det är kanske kul att prova ett vin som det bara har gjorts 500 flaskor av.
Men om jag nu tycker att det är den bästa SB som jag smakat och vill köpa ett par lådor.
Risken är stor att det är slut.
Hur kul är det?

 

[PinotGringo]

OK det är kanske kul att prova ett vin som det bara har gjorts 500 flaskor av.
Men om jag nu tycker att det är den bästa SB som jag smakat och vill köpa ett par lådor.
Risken är stor att det är slut.
Hur kul är det?

Är inte det tjusningen med vin? Flyktigheten. FOMOn! Eller är det att konservera och upprepa samma upplevelse?

Tycker för övrigt att den här tråden borde arkiveras för eftervärlden. Hur har vinbetyg kommit att handla om att hitta ett vins objektiva kvalité? (Genuint nyfiken.) Och varför används en 100-gradig skala, när 1–50 överhuvudtaget inte används, och det som i praktiken används ändå är typ en tjugogradig skala på 80–100? (Allt under skulle ju kunna vara en överkryssad, död munskänkare?) Men väldigt underhållande att läsa, och imponerande hur analytiska och datadrivna ni är kring frågan.

 

[Bastardo]

OK det är kanske kul att prova ett vin som det bara har gjorts 500 flaskor av.
Men om jag nu tycker att det är den bästa SB som jag smakat och vill köpa ett par lådor.
Risken är stor att det är slut.
Hur kul är det?

Sådana aha-upplevelser förekommer numera ytterst sällan för min egen del, tyvärr. Det var länge sedan jag tyckte att något vin var det bästa som jag har smakat, men lycka till att du kommer själv uppleva det flera gånger.

Jag brukar kunna lita på de bästa av mina källor, speciellt då, när de går emot flera andra namnkunniga bedömare. Då brukar jag beställa i alla fall två till tre flaskor och hoppas att jag har samma känsla för vinet som de har. Och sen brukar jag kika på flera andra källor också, OM de finns över huvud taget, och bilda min egen uppfattning om viner, innan jag slår till.

Det händer ganska sällan att jag köper någonting bara hux flux … men det är större chans att det händer med husviner, än de riktiga godbitarna.
Vivino är inte populär här på forumet, men tänk, att det var just där, som jag hittade information om att många tyckte att det vin du frågade om doftade i ganska många inlägg petroleum, men ingen proffstyckare hade nämnt det. Vad sägs om det? För du kan inte vara ensam om att inte gilla Rieslingviner med petroleumdoft.

Ett tips angående Vivino: läs bara de recensioner där tyckaren har recenserat minst 500-1000 olika viner. På det viset kan du vara ganska säker på att recensenten är allvarligt intresserad av viner och borde kunna en hel del om dem.
Minst litar på jag CT:s tyckande med ibland bara några få människor som står bakom genomsnittpoängen. Det är fullständigt opålitligt, fast forumet verkar gilla stället ändå … kanske därför att så många medlemmar hänger där.

 

[Per Stade]

Är inte det tjusningen med vin? Flyktigheten. FOMOn! Eller är det att konservera och upprepa samma upplevelse?

Tycker för övrigt att den här tråden borde arkiveras för eftervärlden. Hur har vinbetyg kommit att handla om att hitta ett vins objektiva kvalité? (Genuint nyfiken.) Och varför används en 100-gradig skala, när 1–50 överhuvudtaget inte används, och det som i praktiken används ändå är typ en tjugogradig skala på 80–100? (Allt under skulle ju kunna vara en överkryssad, död munskänkare?) Men väldigt underhållande att läsa, och imponerande hur analytiska och datadrivna ni är kring frågan.

Självklart har du rätt, det är den unika upplevelsen som hägrar.
Men jag dricker nästan bara vin tillsammans med mat.
Och då kan upplevelsen av samma vin variera enormt.

 

[Merlot]

Jag har även sett uppfattningen att av alla de viner man testar så bör den procentuella fördelningen vid tex 1000 tals viner ge x% av 100p, y% av 99p osv. Om då alltför många 100p delas ut så får denna recensent anses ha en inflaterad uppfattning om betygssystemet.

Problemet uppstår i en värld med enbart mer eller mindre mediokra viner. Då skulle det bästa av alla mediokra viner ändå ge 100p. Urvalet blir viktigt och en persom som enbart dricker mycket enkla eller billiga viner behöver ändå dela ut 100p enligt schablonen, vilket skulle vara fel om det verkligen inte är ett exceptionellt vin.

Jag kan ändå tycka att det finns något tilltalande i detta synsätt men svårigheten blir ju bla att se till att urvalet verkligen är representativt. En känd vinkritiker som testat 50 000 viner får anses leva upp till urvalskriteriet, men hur skall då en amatör med begränsad budget kunna kalibrera betygsskalan på samma sätt? Och vad skall man anse om att en recensent tex på CT aldrig delar ut högre än 97p efter att ha testat några av världens erkänt stora rariterer samt mer eller mindre det mesta av allt annat. Är inte detta också en omvänd betygsinflation som är lika förkastlig som den som är för generös?

Själv har jag en tendens att ge ett vin chans först efter en noggrann gallring och då hamnar jag ofta, för att trigga ett inköp, på betyg som redan är högt satta av flertalet andra recensenter. Mina betyg riskerar då i teorin att bli avsevärt högre än om jag slumpvis testat det mesta som ges ut. Jag borde inte, när jag gör ett inköp, bry mig så mycket om vad andra tyckt. Det är lätt att bli vilseledd och smak är personligt. Men jag gör det ändå för att jag vet att det ofta är mindre risk att gå på en mina och för att jag upplever att det fungerar bra! Därmed inte sagt att jag till viss del inte experimenterar ändå.