Vinglas

[The Wall]

Efter att ha köpt Vertitas NW PN kom jag snabbt till insikten att mina Vinum Merlot behövde ett nytt hem och under en kort tid hade jag Veritas och Vinum Merlot parallellt hemma.
Personligen tycker jag det är en stor skillnad i känsla mellan de två serierna

Jag kommer troligen komma till samma slutsats och fullastad med glas närma mig ruinens brant.

 

[LarsW]

Har äntligen skaffat två vinglashållare till min diskamaskin efter att ha handiskat ett femsiffrigt antal glas i mina dar..
Väldigt nöjd med stället och glasen blir renare.

Men stör mig nu lite på min diskmaskin och att man inte kan fälla ned talrikshållarna i den främre delen av underkorgen. Då hade man ju fått plats med fyra ställ och 16 glas per disk istället för 2 resp 8.

Någon här som har tips på en bra maskin där man kan göra detta?

Min nuvarande maskin är en tillsvidare lösning efter att min gamla konkade och tanken var att byta upp mig till ngt bättre med tiden.

 

[The Wall]

Men stör mig nu lite på min diskmaskin och att man inte kan fälla ned talrikshållarna i den främre delen av underkorgen. Då hade man ju fått plats med fyra ställ och 16 glas per disk istället för 2 resp 8.

Någon här som har tips på en bra maskin där man kan göra detta?

Min nuvarande maskin är en tillsvidare lösning efter att min gamla konkade och tanken var att byta upp mig till ngt bättre med tiden.

Visa bifogad bild 20704

Har exakt samma problem. Är frestad att undersöka möjligheten att köpa en lös underkorg, antingen en där ”allt går att fälla” eller helt enkelt modifiera en lite.

 

[The Wall]

Har exakt samma problem. Är frestad att undersöka möjligheten att köpa en lös underkorg, antingen en där ”allt går att fälla” eller helt enkelt modifiera en lite.

Det verkar som om en av Ikeas diskmaskiner har fällbara tallrikshållare i hela underkorgen.
https://www.ikea.com/se/sv/p/hygienisk-integrerad-diskmaskin-30331937/

Kanske går att köpa bara en underkorg?

 

[LarsW]

Det verkar som om en av Ikeas diskmaskiner har fällbara tallrikshållare i hela underkorgen.
https://www.ikea.com/se/sv/p/hygienisk-integrerad-diskmaskin-30331937/

Kanske går att köpa bara en underkorg?

Eftersom jag inte tänkt på det så tog jag en sväng till mitt lokala återbruk.
Och ibland har man tur!
Hittade en underkorg undanslängd i ett hörn. Satt perfekt i min maskin. Måste varit till en tidigare modell då till och med hjulen funkar.
Kostade 40 kr.
Så nu fram med multiverktyget och bort med allt som är i vägen.

Tack för tipset!

 

[The Wall]

Eftersom jag inte tänkt på det så tog jag en sväng till mitt lokala återbruk.
Och ibland har man tur!
Hittade en underkorg undanslängd i ett hörn. Satt perfekt i min maskin. Måste varit till en tidigare modell då till och med hjulen funkar.
Kostade 40 kr.
Så nu fram med multiverktyget och bort med allt som är i vägen.

Tack för tipset!

Snyggt! Det kan kanske behövas någon rostskyddsbehandling på de kapade/borttagna pinnarna. Inte så kul om det blir rost som sen flyger runt i maskinen tänker jag. Alternativet kanske är att böja ner fasta pinnar.

 

[The Wall]

Den observante läsaren kan möjligen ha noterat förekomsten av två nya glas i inläggen från i lördags och söndags; Sophienwald Phoenix Bourgogne och Riedel Veritas New World PN. Det visade sig att Öl & Vinmagasinet hade Sophienwald-glaset så jag slapp lägga ut en förmögenhet på frakt från Österrike och då måste ju nyfikenheten per automatik stillas. Efter en trevlig pratstund fick jag också lära mig att Riedel Veritas är som Riedel Vinum, fast lättare och elegantare och förmodligen även bättre. Jaha, bara att köpa ett glas av Veritas också med andra ord; ”leave no glass unturned” så att säga.

Som en så kallad retare kan meddelas att även ett exemplar av Lehmann F. Sommier Ariane 85 rapporteras vara på ingång från utlandet. Jag skyller givetvis på @buteljen som hetsade mig till att genomföra de senaste inköpen. Eller ja, det föreföll i alla fall som det lämpligaste sättet att lägga fram det på för hustrun eftersom det så småningom kommer att dyka upp kartonger från utlandet. Hon genomskådade givetvis min bluff snabbare än det går att säga ”Pommard!” med orden ”Lika troligt som att Aubert de Villaine planterar Rondo och börjar tappa vin på bag-in-box.”. Min självbevarelsedrift säger mig att det är nog säkrast att vi testar en bra nebbiolo före vilken pinot noir som helst om jag ska lyckas komma någorlunda helskinnad ur det här. Ett tag övervägde jag att nämna att de senaste tillskotten beror på att vi dricker mer nebbiolo än Bordeaux/Bordeaux-blandning hemma så de senaste inköpen är ju till vår fördel. Lyckligtvis hann jag för ovanlighetens skull tänka en gång till innan jag öppnade foderluckan, motfrågan hade givetvis blivit ”så det förra inköpet var helt i onödan?” och på den frågan kan man liksom inte svara rätt utan att hamna fel.

Hemmavid har vi för övrigt även några andra kritiker i form av döttrar på 9 och 11 år som inte har för vana att linda in sina omdömen i diplomatiska utläggningar; Orrefors Difference Mature; ”det där glaset är ju jättefult”. Zalto, Sophienwald och Lehmann; ”de glasen är finast, de ser ut som riktiga vinglas”. Riedel Sommeliers och Superleggero; ”varför har du köpt ljusstakar att dricka ur?”. Riedel Vinum; ”de andra [Zalto, Sophienwald och Lehmann] är finare”. Kort och kärnfullt, lite som att hoppa på någons tår med spikförsedda slalompjäxor.

Nu är det bara att invänta Lehmann-glasets ankomst och under tiden leta rätt på ett för ändamålet lämpligt vin.

 

[buteljen]

Den observante läsaren kan möjligen ha noterat förekomsten av två nya glas i inläggen från i lördags och söndags; Sophienwald Phoenix Bourgogne och Riedel Veritas New World PN. Det visade sig att Öl & Vinmagasinet hade Sophienwald-glaset så jag slapp lägga ut en förmögenhet på frakt från Österrike och då måste ju nyfikenheten per automatik stillas. Efter en trevlig pratstund fick jag också lära mig att Riedel Veritas är som Riedel Vinum, fast lättare och elegantare och förmodligen även bättre. Jaha, bara att köpa ett glas av Veritas också med andra ord; ”leave no glass unturned” så att säga.

Som en så kallad retare kan meddelas att även ett exemplar av Lehmann F. Sommier Ariane 85 rapporteras vara på ingång från utlandet. Jag skyller givetvis på @buteljen som hetsade mig till att genomföra de senaste inköpen. Eller ja, det föreföll i alla fall som det lämpligaste sättet att lägga fram det på för hustrun eftersom det så småningom kommer att dyka upp kartonger från utlandet. Hon genomskådade givetvis min bluff snabbare än det går att säga ”Pommard!” med orden ”Lika troligt som att Aubert de Villaine planterar Rondo och börjar tappa vin på bag-in-box.”. Min självbevarelsedrift säger mig att det är nog säkrast att vi testar en bra nebbiolo före vilken pinot noir som helst om jag ska lyckas komma någorlunda helskinnad ur det här. Ett tag övervägde jag att nämna att de senaste tillskotten beror på att vi dricker mer nebbiolo än Bordeaux/Bordeaux-blandning hemma så de senaste inköpen är ju till vår fördel. Lyckligtvis hann jag för ovanlighetens skull tänka en gång till innan jag öppnade foderluckan, motfrågan hade givetvis blivit ”så det förra inköpet var helt i onödan?” och på den frågan kan man liksom inte svara rätt utan att hamna fel.

Hemmavid har vi för övrigt även några andra kritiker i form av döttrar på 9 och 11 år som inte har för vana att linda in sina omdömen i diplomatiska utläggningar; Orrefors Difference Mature; ”det där glaset är ju jättefult”. Zalto, Sophienwald och Lehmann; ”de glasen är finast, de ser ut som riktiga vinglas”. Riedel Sommeliers och Superleggero; ”varför har du köpt ljusstakar att dricka ur?”. Riedel Vinum; ”de andra [Zalto, Sophienwald och Lehmann] är finare”. Kort och kärnfullt, lite som att hoppa på någons tår med spikförsedda slalompjäxor.

Nu är det bara att invänta Lehmann-glasets ankomst och under tiden leta rätt på ett för ändamålet lämpligt vin.

haha. Men så perfekt! Ser fram emot rapport! Känner på mig att ariane 85 kommer att vara överlägset . Håller för övrigt helt med dina döttrar angående vilka glas som är snyggast!!!

 

[The Wall]

haha. Men så perfekt! Ser fram emot rapport! Känner på mig att ariane 85 kommer att vara överlägset . Håller för övrigt helt med dina döttrar angående vilka glas som är snyggast!!!

Det ska bli väldigt intressant att jämföra Ariane 85 med Sophienwald och Zalto, jag anar att kuporna kommer ha väldigt liknande form, dock att Ariane 85 troligen kommer att ha det kraftigaste godset i kupan av trion.

 

[The Wall]

Pinot-rally
Lehmann i Tyskland är rätt snabba; det rasslade till på eftermiddagen och vips dök PostNord såsom ombud för DHL upp som gubben med den lätt överdimensionerade lådan på trappan. Eftersom det gick lite fortare än jag hade planerat fick det bli improviserad glasprovning och envig mellan Nya Världen och Den Gamla Dyra Världen. Eftersom jag som vanligt inte var överdrivet snabb hem från jobbet i kombination med att jag skulle administrera glas och laga lite mat fick det bli snabba ryck som pimplaren skulle uttrycka saken.

Den ”vanliga” uppställningen fick utgöras av Gabriel Gold, Zalto Bourgogne, Lehmann Ariane 85, Sophienwald Phoenix Bourgogne. Men, hur funkar vinerna i Riedel-serierna? Tja, fram med Vinum, Veritas, Sommeliers och Superleggero också. Jag råkade säga lite för högt för mig själv ”säg till om det har gått överstyr” varpå min störiga fru hojtade ”TILL!” för full hals och lite till. Befordran från ”störig” till ”extremt störig” är i nära antågande.

Som vanligt ingen plats inomhus så det blir garagebakgrund igen; från vänster till höger: Gabriel Gold, Zalto Bourgogne, Lehmann F. Sommier Ariane 85, Sophienwald Phoenix Bourgogne, Riedel Vinum New world pinot noir, Riedel Veritas New world pinot noir, Riedel Sommeliers Burgundy Grand cru samt Riedel Superleggero Burgundy Grand cru.

Nåväl, hur gick det här då? Jag tror att jag inledningsvis fokuserar på glasupplevelsen för vinupplevelsen (inget av vinerna presterade någon direkt operaföreställning efter 30 min i karaff). 2018 Château de Melin Bourgogne Haute Côte de Beaune fick inleda följd av 2018 Donaldson Family Main Divide Pinot Noir, hur beter sig enkel (nåja) och ung Bourgogne i glasen månntro jämfört med enkel och ung Nya Världen-PN. Den förstnämnda är kanske inte riktigt vårt vin hemmavid, men jag var ändå tvungen att prova.

Gabriel Gold; fjäderlätt (just det vägda glaset; 88 g) med bra balans, doft av…svamp…skogssvamp, till skillnad från den tama svampen som växer inomhus?, ok då förvällda trattisar som just frästs på i smör. Multna löv och lite röda bär, typ övermogna skogshallon dyker upp. I munnen syrligt och lite…obalanserat, ingen superhit, hyggligt ok till maten ändå.

Zalto Bourgogne (just det vägda glaset; 104 g); skönt glas med fin balans, lättsnurrat, bredare doft än Gold, inte alls lika unken utan mer typisk PN med multna löv i en nyfuktig höstskog, litet eldigt stick dyker dock upp, men inget som besvärar. I munnen liknande smak som doft, viss svamptoner som fanns i doften i Gold går igen i smaken, men inte så att det stör utan snarare kompletterar.

Lehmann F. Sommier Ariane 85; utifrån Dionysos 80 trodde jag att glaset skulle vara bredare, längre och tyngre än de andra i uppställningen, men icke; ”näst minst” blev det oväntade omdömet. I handen ganska tungt (192 g). Skottsäker stjälk, snäppet kraftigare än Sophienwald. Kupan är näst minst i sällskapet med möjligen aningen kraftigare gods än Sophienwald, men det är dock en tiondel av hårfint. Lite väl obalanserat för att lyckas åstadkomma en bekväm snurr, men det kan vara en vanesak. Nu har jag placerat glasen i längdmässig storleksordning och allt som kommer efter Zalto känns såklart lite klumpigt. Doftmässigt lite mer ladugård, typ korna har gått ut, än skog, lite mer anonym doft än i Zalto. Mot läpparna känns glaset av förklarliga skäl ”större”/”klumpigare” än Zalto, men det kan vara fråga om en vanesak. Smakmässigt känns svampsmaken (som doften i Gold) mer än pinot-smaken (som i Zalto). Hmm, inte rätt glas för det här vinet känns det som.

Sophienwald Phoenix Bourgogne; högre stjälk, lägre men bredare kupa än Lehmann, lite lättare (151 g) och bättre balanserad än Lehmann. Doftmässigt ligger vinet mellan Zalto och Lehmann lustigt nog så det är nog fråga om finlir vilket man föredrar; lite mer svamp än Zalto men mindre än Lehmann, lite mindre skog än Zalto. I munnen ger vinet det syrligaste intrycket med drag åt lingon i smak och eftersmak. Väldigt märkligt. Viss beska dyker även upp.

Jaha, i Riedel då? Bara att rada upp Vinum New World PN, Veritas New World PN, Sommeliers Burgundy Grand cru och Superleggero Burgundy Grand cru.

Vinum New world PN; lätt unken, lite ”farbror borde kanske duschat igår efter squashmatchen?”. Andra ”dofter”? Kanske. I munnen mer ofräsch svamp än njutbar PN. Fel glas verkar det som.

Veritas New world PN; alltså…glaset är ju sjukt mycket skönare i handen än Vinum. Märkligt. Nåväl, kupan ser aningen smalare ut, men är å andra sidan lite högre, i näsan kommer en kryddighet fram som jag inte riktigt har hittat tidigare i de andra glasen (jag har i och för sig varit rätt snabb med att prova vinerna och inte letat efter kryddighet). I munnen relativt lent och faktiskt harmoniskt. Det slår mig att jag får intrycket av att Riedel satsat på intrycket av vinet i munnen snarare än i näsan eller kombinationen av de båda. Hm, att jag inte tänkt på det tidigare.

Sommeliers Burgundy Grand cru; ok, kupan är mer än enorm och det lär ta ett tag att vänja sig. Doftmässigt mycket sötare än alla andra glas, på gränsen till smultrondoftljus. Det finns lite trevliga svamp- och skogstoner i bakgrunden, men jag tycker att doftljuset tar överhanden. I munnen känns det nästan som att dricka ur en tratt (inte smala delen då alltså) jämfört med Veritas. Bra syra, men lite svamptoner är på gränsen till att dominera. Nu är det ju vinet inte om en Grand Cru så det kanske förklarar saken.

Superleggero Burgundy Grand cru; det känns lite vådligt att försöka sig på att snurra med den här pjäsen, men det är väl bara att försöka. Knuten och lite anonym doft; inga obehagligheter, men å andra sidan inget som direkt sticker ut heller. I munnen förstärks det ”trattiga” intrycket då godset i kupan märkligt nog känns kraftigare än i Sommeliers. Vinet ger även ett relativt anonymt intryck i munnen; inga smaker eller känslor som sticker ut. Vill man vara diplomatisk säger man att det är ”harmoniskt”. Om man är mindre diplomatisk säger man ”meningslöst”.

Över till 2018 Donaldson Family ”Main Divide” Pinot Noir; en ung och enkel Nya Världen-pinot. Egentligen är även det här ”fel” vin för oss här hemma, men det var ändå värt att testa tänkte jag.

Gabriel Gold; tydlig kryddighet och på gränsen till bränd rosmarin- och backtimjanstam, lätt bränt eneträ, även lite ingefära (?), ger något av ett orientaliskt intryck, klart behaglig doft. I munnen ger vinet ett lätt eldigt intryck med ett litet vaniljigt avstamp. Inte full smörkola utan mer åt vaniljhållet. Lite beska kombinerat med brända örterna. Klart godkänt även om det känns som att några månader…år…skulle göra vinet gott.

Zalto Bourgogne; ”allt är tydligare”; örterna, elden, beskan, faktiskt lite nytrampade rönnbär också (ni vet de rönnbär som inte ryms i ärtröret och som man spottar ut och sedan trampar på), på det hela väldigt fin och harmonisk doft. I munnen lite eldigt, ger dock inte lika påtaglig vila-sig-i-form-känsla som i Gold, men tanken dyker onekligen upp.

Lehmann F Sommier Ariane 85; lite mer försiktig och diskret doft än i Zalto, faktiskt dyker det upp lite bränt gummi (typ Ahr). I munnen står smakmarkörerna lite tillbaka till förmån för eldigheten, kanske inget direkt problem – men vinet känns balanserat en aning…anonymt i munnen.

Sophienwald Phoenix Bourgogne; doftmässigt initial lite anonyn, men om man sniffar lite försiktigt visar det sig att glaset ger ifrån sig en bra komposition av kryddor och eld, lite mer finstämt än Zalto Bourgogne även om de nytrampade rönnbären framträder lite tydligare. Inte nödvändigtvis en nackdel, det beror ju på vad man har för doftmässiga preferenser. I munnen då? Jo, faktiskt ganska lent med viss antydan till smörkola (”that’s a first!”), lite mildare än i de tidigare glasen, ingen direkt eldighet att tala om. Hm, faktiskt väldigt bra skulle jag säga.

Över till familjen Riedel;

Vinum New World Pinot Noir; tydlig kryddighet – orientaliska intrycket gör sig påmint, ger ett intryck av Pinot-extra-allt-men-elegant, typ NZ. Liten antydan till bränt gummi finns i bakgrunden om man letar. I munnen viss beska och faktisk ingen antydan till eldighet, bra smak med viss smörkola i eftersmaken.

Veritas New World Pinot Noir; bra doft, ger ett klart harmoniskt intryck – som Vinum fast…bättre (äh, shit också!), mer finstämt och elegant. I munnen ger vinet ett smörigare intryck med lite kryddighet i som hedervärd tvåa och en eldighet som dyker upp som en sprintande trea. Hm, jag skulle nog vilja ha en kombination av doften från Veritas och smaken från Vinum.

Sommeliers Burgundy Grand cru; vinet ger ett väldigt knutet intryck, man får sniffa länge för att identifiera en antydan till kryddighet, en antydan till eldighet, en antydan till… nåväl, en ansträngning att hitta dofter helt enkelt och det är inte riktigt det jag är ute efter när jag vill dricka ett bra vin. I munnen då? Tja, noll eldighet och en antydan till rönnbärsbeska och smörkola. Väldigt intressant att vinet gav ett så mycket bättre intryck i Veritas New World jämfört med det här glaset. Jag börjar nästan ana att glaset faktiskt har betydelse.

Superleggero Burgundy Grand cru; kryddigheten känns aningen påtagligare än i Sommeliers, möjligen lite elegantare än i Veritas som i jämförelse ger ett hårfint ”inte så slipat” intryck. Inga rönnbärstoner i Superleggero, medan det finns liten antydan till det i Sommeliers. Här är det mer kryddighet och viss beska än i Sommeliers. Veritas ger i sällskapet ett lite mer oborstat intryck, vilket inte är negativt. I munnen framträder beskan tydligare än i Sommeliers och vid en jämförelse med Veritas känns eldigheten tydligare i Veritas än i Superleggero.

Sammanfattning? Château de Melin är inget vin som lär orsaka kravaller hos Monopolbutiken oavsett glas. Möjligen kan några timmar i karaff höja placeringen något, från en fjärde- till en tredjeplats, men just ikväll har vi inte tid att vänta. Sorry, men vinet har fortfarande en bit kvar till andraplats enligt min smaklöksjury, och faktiskt även hustruns dito. Vi får se imorgon om en övernattning dramatiskt förändrar läget. Glasmässigt? Tyvärr går Gold och Vinum bort i den här uppställningen, de är på intet sätt undermåliga glas, men just ikväll kommer de till korta jämfört med de andra glasen, ganska klart dessutom.

Kvar finns således tre Riedel och tre ”andra glas”. Jaha, i Riedel-familjen fördrar jag nog faktiskt Veritas New world pinot i uppställningen.

Bland de övriga då? Sophienwald Phoenix Bourgogne känns klart kraftigare och mindre smärt än Bordeaux, vilket var otippat. Formen är densamma ”men större”, vilket tydligen inbegrep även lite kraftigare gods i såväl kupa som stjälk. Lehmann fortsätter med det skottsäkra intrycket som fransmännen är kända för (ähum?); nåväl, otippat nog smalare kupa och kortare stjälk än Sophienwald. Om jag måste välja mellan Sophienwald och Lehmann blir det faktiskt Sophienwald som blir mitt val av de två; glaset känns helt enkelt mest balanserat och passar mitt NZ-vin bäst.

Om vi trattar ner det från 8 glas till bara två; Riedel Veritas New world pinot noir och Zalto Bourgogne, vad händer då? I Veritas känns alkoholen inte lika tydligt som i Zalto, det går att ta ordentliga andetag i Veritas och det enda som känns är..kryddor och skolsuddgummi. I Zalto får man vara lite försiktig med sniffandet, det kan bli alkoholsmocka om man tar i för mycket. Jag tycker nog att man får lite mer dofter i Zalto än i Veritas, dock att man får vara lite försiktig i sniffandet. I munnen ger Veritas lite mer avrundat intryck än Zalto, eldigheten kryper fram lite tydligare i Zalto än i Veritas. Är man någorlunda försiktig i sitt sniffande och klunkande lär man kunna hantera Zalto, men om man kör med konstant öppna spjäll är nog Veritas att föredra.

Något förkortat, just ikväll är Nya Zeeland mitt land och Zalto mitt glas, men Veritas gör på intet sig bort sig, det handlar helt enkelt om vad man är ute efter och vad som ligger på tallriken. Ikväll blev det lite rester; svamprisotto och en lätt omgjord rödvinssås tillsammans med ”fläskytterfilémedaljonger” (dvs jag skivade upp lite benfri kotlettrad) av rapsgris. En av förrätterna utgjordes av smörstekta Östgöta-trattisar på lite köpebaguette, lite lök och en skvätt grädde fick följa med när smörstekningen var avklarad.

Det var snabbkollen (här kan det hända att hustrun begär votering), jag är väldigt nyfiken på hur lite bättre ung Nya Världen-PN och bättre Nya Världen-PN med lite ålder presterar i glasen samt även hur glasen hanterar bortglömd Bourgogne (typ 2005, kul årgång…).

Ung Nya Världen pinot kontra...

...gamla världen pinot.

Edit/tillägg: ”vad hände med fjäderlätta Grassl? undrar den kritiske läsaren. Jo, jag missade helt enkelt att beställa glas så de får väl komma med nästa gång helt enkelt.

 

[lukastollig]

Pinot-rally
Lehmann i Tyskland är rätt snabba; det rasslade till på eftermiddagen och vips dök PostNord såsom ombud för DHL upp som gubben med den lätt överdimensionerade lådan på trappan. Eftersom det gick lite fortare än jag hade planerat fick det bli improviserad glasprovning och envig mellan Nya Världen och Den Gamla Dyra Världen. Eftersom jag som vanligt inte var överdrivet snabb hem från jobbet i kombination med att jag skulle administrera glas och laga lite mat fick det bli snabba ryck som pimplaren skulle uttrycka saken.

Den ”vanliga” uppställningen fick utgöras av Gabriel Gold, Zalto Bourgogne, Lehmann Ariane 85, Sophienwald Phoenix Bourgogne. Men, hur funkar vinerna i Riedel-serierna? Tja, fram med Vinum, Veritas, Sommeliers och Superleggero också. Jag råkade säga lite för högt för mig själv ”säg till om det har gått överstyr” varpå min störiga fru hojtade ”TILL!” för full hals och lite till. Befordran från ”störig” till ”extremt störig” är i nära antågande.

Visa bifogad bild 20730
Som vanligt ingen plats inomhus så det blir garagebakgrund igen; från vänster till höger: Gabriel Gold, Zalto Bourgogne, Lehmann F. Sommier Ariane 85, Sophienwald Phoenix Bourgogne, Riedel Vinum New world pinot noir, Riedel Veritas New world pinot noir, Riedel Sommeliers Burgundy Grand cru samt Riedel Sommeliers Burgundy Grand cru.

Nåväl, hur gick det här då? Jag tror att jag inledningsvis fokuserar på glasupplevelsen för vinupplevelsen (inget av vinerna presterade någon direkt operaföreställning efter 30 min i karaff). 2018 Château de Melin Bourgogne Haute Côte de Beaune fick inleda följd av 2018 Donaldson Family Main Divide Pinot Noir, hur beter sig enkel (nåja) och ung Bourgogne i glasen månntro jämfört med enkel och ung Nya Världen-PN. Den förstnämnda är kanske inte riktigt vårt vin hemmavid, men jag var ändå tvungen att prova.

Gabriel Gold; fjäderlätt (just det vägda glaset; 88 g) med bra balans, doft av…svamp…skogssvamp, till skillnad från den tama svampen som växer inomhus?, ok då förvällda trattisar som just frästs på i smör. Multna löv och lite röda bär, typ övermogna skogshallon dyker upp. I munnen syrligt och lite…obalanserat, ingen superhit, hyggligt ok till maten ändå.

Zalto Bourgogne (just det vägda glaset; 104 g); skönt glas med fin balans, lättsnurrat, bredare doft än Gold, inte alls lika unken utan mer typisk PN med multna löv i en nyfuktig höstskog, litet eldigt stick dyker dock upp, men inget som besvärar. I munnen liknande smak som doft, viss svamptoner som fanns i doften i Gold går igen i smaken, men inte så att det stör utan snarare kompletterar.

Lehmann F. Sommier Ariane 85; utifrån Dionysos 80 trodde jag att glaset skulle vara bredare, längre och tyngre än de andra i uppställningen, men icke; ”näst minst” blev det oväntade omdömet. I handen ganska tungt (192 g). Skottsäker stjälk, snäppet kraftigare än Sophienwald. Kupan är näst minst i sällskapet med möjligen aningen kraftigare gods än Sophienwald, men det är dock en tiondel av hårfint. Lite väl obalanserat för att lyckas åstadkomma en bekväm snurr, men det kan vara en vanesak. Nu har jag placerat glasen i längdmässig storleksordning och allt som kommer efter Zalto känns såklart lite klumpigt. Doftmässigt lite mer ladugård, typ korna har gått ut, än skog, lite mer anonym doft än i Zalto. Mot läpparna känns glaset av förklarliga skäl ”större”/”klumpigare” än Zalto, men det kan vara fråga om en vanesak. Smakmässigt känns svampsmaken (som doften i Gold) mer än pinot-smaken (som i Zalto). Hmm, inte rätt glas för det här vinet känns det som.

Sophienwald Phoenix Bourgogne; högre stjälk, lägre men bredare kupa än Lehmann, lite lättare (151 g) och bättre balanserad än Lehmann. Doftmässigt ligger vinet mellan Zalto och Lehmann lustigt nog så det är nog fråga om finlir vilket man föredrar; lite mer svamp än Zalto men mindre än Lehmann, lite mindre skog än Zalto. I munnen ger vinet det syrligaste intrycket med drag åt lingon i smak och eftersmak. Väldigt märkligt. Viss beska dyker även upp.

Jaha, i Riedel då? Bara att rada upp Vinum New World PN, Veritas New World PN, Sommeliers Burgundy Grand cru och Superleggero Burgundy Grand cru.

Vinum New world PN; lätt unken, lite ”farbror borde kanske duschat igår efter squashmatchen?”. Andra ”dofter”? Kanske. I munnen mer ofräsch svamp än njutbar PN. Fel glas verkar det som.

Veritas New world PN; alltså…glaset är ju sjukt mycket skönare i handen än Vinum. Märkligt. Nåväl, kupan ser aningen smalare ut, men är å andra sidan lite högre, i näsan kommer en kryddighet fram som jag inte riktigt har hittat tidigare i de andra glasen (jag har i och för sig varit rätt snabb med att prova vinerna och inte letat efter kryddighet). I munnen relativt lent och faktiskt harmoniskt. Det slår mig att jag får intrycket av att Riedel satsat på intrycket av vinet i munnen snarare än i näsan eller kombinationen av de båda. Hm, att jag inte tänkt på det tidigare.

Sommeliers Burgundy Grand cru; ok, kupan är mer än enorm och det lär ta ett tag att vänja sig. Doftmässigt mycket sötare än alla andra glas, på gränsen till smultrondoftljus. Det finns lite trevliga svamp- och skogstoner i bakgrunden, men jag tycker att doftljuset tar överhanden. I munnen känns det nästan som att dricka ur en tratt (inte smala delen då alltså) jämfört med Veritas. Bra syra, men lite svamptoner är på gränsen till att dominera. Nu är det ju vinet inte om en Grand Cru så det kanske förklarar saken.

Superleggero Burgundy Grand cru; det känns lite vådligt att försöka sig på att snurra med den här pjäsen, men det är väl bara att försöka. Knuten och lite anonym doft; inga obehagligheter, men å andra sidan inget som direkt sticker ut heller. I munnen förstärks det ”trattiga” intrycket då godset i kupan märkligt nog känns kraftigare än i Sommeliers. Vinet ger även ett relativt anonymt intryck i munnen; inga smaker eller känslor som sticker ut. Vill man vara diplomatisk säger man att det är ”harmoniskt”. Om man är mindre diplomatisk säger man ”meningslöst”.

Över till 2018 Donaldson Family ”Main Divide” Pinot Noir; en ung och enkel Nya Världen-pinot. Egentligen är även det här ”fel” vin för oss här hemma, men det var ändå värt att testa tänkte jag.

Gabriel Gold; tydlig kryddighet och på gränsen till bränd rosmarin- och backtimjanstam, lätt bränt eneträ, även lite ingefära (?), ger något av ett orientaliskt intryck, klart behaglig doft. I munnen ger vinet ett lätt eldigt intryck med ett litet vaniljigt avstamp. Inte full smörkola utan mer åt vaniljhållet. Lite beska kombinerat med brända örterna. Klart godkänt även om det känns som att några månader…år…skulle göra vinet gott.

Zalto Bourgogne; ”allt är tydligare”; örterna, elden, beskan, faktiskt lite nytrampade rönnbär också (ni vet de rönnbär som inte ryms i ärtröret och som man spottar ut och sedan trampar på), på det hela väldigt fin och harmonisk doft. I munnen lite eldigt, ger dock inte lika påtaglig vila-sig-i-form-känsla som i Gold, men tanken dyker onekligen upp.

Lehmann F Sommier Ariane 85; lite mer försiktig och diskret doft än i Zalto, faktiskt dyker det upp lite bränt gummi (typ Ahr). I munnen står smakmarkörerna lite tillbaka till förmån för eldigheten, kanske inget direkt problem – men vinet känns balanserat en aning…anonymt i munnen.

Sophienwald Phoenix Bourgogne; doftmässigt initial lite anonyn, men om man sniffar lite försiktigt visar det sig att glaset ger ifrån sig en bra komposition av kryddor och eld, lite mer finstämt än Zalto Bourgogne även om de nytrampade rönnbären framträder lite tydligare. Inte nödvändigtvis en nackdel, det beror ju på vad man har för doftmässiga preferenser. I munnen då? Jo, faktiskt ganska lent med viss antydan till smörkola (”that’s a first!”), lite mildare än i de tidigare glasen, ingen direkt eldighet att tala om. Hm, faktiskt väldigt bra skulle jag säga.

Över till familjen Riedel;

Vinum New World Pinot Noir; tydlig kryddighet – orientaliska intrycket gör sig påmint, ger ett intryck av Pinot-extra-allt-men-elegant, typ NZ. Liten antydan till bränt gummi finns i bakgrunden om man letar. I munnen viss beska och faktisk ingen antydan till eldighet, bra smak med viss smörkola i eftersmaken.

Veritas New World Pinot Noir; bra doft, ger ett klart harmoniskt intryck – som Vinum fast…bättre (äh, shit också!), mer finstämt och elegant. I munnen ger vinet ett smörigare intryck med lite kryddighet i som hedervärd tvåa och en eldighet som dyker upp som en sprintande trea. Hm, jag skulle nog vilja ha en kombination av doften från Veritas och smaken från Vinum.

Sommeliers Burgundy Grand cru; vinet ger ett väldigt knutet intryck, man får sniffa länge för att identifiera en antydan till kryddighet, en antydan till eldighet, en antydan till… nåväl, en ansträngning att hitta dofter helt enkelt och det är inte riktigt det jag är ute efter när jag vill dricka ett bra vin. I munnen då? Tja, noll eldighet och en antydan till rönnbärsbeska och smörkola. Väldigt intressant att vinet gav ett så mycket bättre intryck i Veritas New World jämfört med det här glaset. Jag börjar nästan ana att glaset faktiskt har betydelse.

Superleggero Burgundy Grand cru; kryddigheten känns aningen påtagligare än i Sommeliers, möjligen lite elegantare än i Veritas som i jämförelse ger ett hårfint ”inte så slipat” intryck. Inga rönnbärstoner i Superleggero, medan det finns liten antydan till det i Sommeliers. Här är det mer kryddighet och viss beska än i Sommeliers. Veritas ger i sällskapet ett lite mer oborstat intryck, vilket inte är negativt. I munnen framträder beskan tydligare än i Sommeliers och vid en jämförelse med Veritas känns eldigheten tydligare i Veritas än i Superleggero.

Sammanfattning? Château de Melin är inget vin som lär orsaka kravaller hos Monopolbutiken oavsett glas. Möjligen kan några timmar i karaff höja placeringen något, från en fjärde- till en tredjeplats, men just ikväll har vi inte tid att vänta. Sorry, men vinet har fortfarande en bit kvar till andraplats enligt min smaklöksjury, och faktiskt även hustruns dito. Vi får se imorgon om en övernattning dramatiskt förändrar läget. Glasmässigt? Tyvärr går Gold och Vinum bort i den här uppställningen, de är på intet sätt undermåliga glas, men just ikväll kommer de till korta jämfört med de andra glasen, ganska klart dessutom.

Kvar finns således tre Riedel och tre ”andra glas”. Jaha, i Riedel-familjen fördrar jag nog faktiskt Veritas New world pinot i uppställningen.

Bland de övriga då? Sophienwald Phoenix Bourgogne känns klart kraftigare och mindre smärt än Bordeaux, vilket var otippat. Formen är densamma ”men större”, vilket tydligen inbegrep även lite kraftigare gods i såväl kupa som stjälk. Lehmann fortsätter med det skottsäkra intrycket som fransmännen är kända för (ähum?); nåväl, otippat nog smalare kupa och kortare stjälk än Sophienwald. Om jag måste välja mellan Sophienwald och Lehmann blir det faktiskt Sophienwald som blir mitt val av de två; glaset känns helt enkelt mest balanserat och passar mitt NZ-vin bäst.

Om vi trattar ner det från 8 glas till bara två; Riedel Veritas New world pinot noir och Zalto Bourgogne, vad händer då? I Veritas känns alkoholen inte lika tydligt som i Zalto, det går att ta ordentliga andetag i Veritas och det enda som känns är..kryddor och skolsuddgummi. I Zalto får man vara lite försiktig med sniffandet, det kan bli alkoholsmocka om man tar i för mycket. Jag tycker nog att man får lite mer dofter i Zalto än i Veritas, dock att man får vara lite försiktig i sniffandet. I munnen ger Veritas lite mer avrundat intryck än Zalto, eldigheten kryper fram lite tydligare i Zalto än i Veritas. Är man någorlunda försiktig i sitt sniffande och klunkande lär man kunna hantera Zalto, men om man kör med konstant öppna spjäll är nog Veritas att föredra.

Något förkortat, just ikväll är Nya Zeeland mitt land och Zalto mitt glas, men Veritas gör på intet sig bort sig, det handlar helt enkelt om vad man är ute efter och vad som ligger på tallriken. Ikväll blev det lite rester; svamprisotto och en lätt omgjord rödvinssås tillsammans med ”fläskytterfilémedaljonger” (dvs jag skivade upp lite benfri kotlettrad) av rapsgris. En av förrätterna utgjordes av smörstekta Östgöta-trattisar på lite köpebaguette, lite lök och en skvätt grädde fick följa med när smörstekningen var avklarad.

Det var snabbkollen (här kan det hända att hustrun begär votering), jag är väldigt nyfiken på hur lite bättre ung Nya Världen-PN och bättre Nya Världen-PN med lite ålder presterar i glasen samt även hur glasen hanterar bortglömd Bourgogne (typ 2005, kul årgång…).
Visa bifogad bild 20731
Ung Nya Världen pinot kontra...
Visa bifogad bild 20732
...gamla världen pinot.

Det börjar urarta till ren och skär galenskap detta, men mycket kul läsning!

 

[The Wall]

Det börjar urarta till ren och skär galenskap detta, men mycket kul läsning!

Min störiga, men mycket kloka, fru har samma uppfattning när det gäller galenskapen men en aning divergerande när det kommer till underhållsvärdet. Eller för att citera henne: ”zzzz...zzz...zzz”. Mer än så fick jag dessvärre inte ur henne.

 

[Michael_M0!]

Min störiga, men mycket kloka, fru har samma uppfattning när det gäller galenskapen men en aning divergerande när det kommer till underhållsvärdet. Eller för att citera henne: ”zzzz...zzz...zzz”. Mer än så fick jag dessvärre inte ur henne.

Kul läsning bra sätt för oss andra att få lite hjälp med glas också.
Köper man Zalto online? Finns det en risk att glasen går sönder under leverans?

 

[The Wall]

Kul läsning bra sätt för oss andra att få lite hjälp med glas också.
Köper man Zalto online? Finns det en risk att glasen går sönder under leverans?

Tack!
Zalto finns online lite här och var, men jag tror att det lägsta priset finns hos vinglaset.se. Vill man peta, klämma och känna och bor i Stockholmstrakten finns Zalto hos Öl & Vinmagasinet på Karlbergsvägen. Det är den enda butik som jag har sprungit på som har Zalto, och även Sophienwald för övrigt. De gånger jag har beställt från vinglaset.se har glasen kommit fram hela. Om jag inte minns fel brukar man även kunna åka och hämta glasen i Hjorthagen efter överenskommelse.

 

[buteljen]

Pinot-rally
Lehmann i Tyskland är rätt snabba; det rasslade till på eftermiddagen och vips dök PostNord såsom ombud för DHL upp som gubben med den lätt överdimensionerade lådan på trappan. Eftersom det gick lite fortare än jag hade planerat fick det bli improviserad glasprovning och envig mellan Nya Världen och Den Gamla Dyra Världen. Eftersom jag som vanligt inte var överdrivet snabb hem från jobbet i kombination med att jag skulle administrera glas och laga lite mat fick det bli snabba ryck som pimplaren skulle uttrycka saken.

Den ”vanliga” uppställningen fick utgöras av Gabriel Gold, Zalto Bourgogne, Lehmann Ariane 85, Sophienwald Phoenix Bourgogne. Men, hur funkar vinerna i Riedel-serierna? Tja, fram med Vinum, Veritas, Sommeliers och Superleggero också. Jag råkade säga lite för högt för mig själv ”säg till om det har gått överstyr” varpå min störiga fru hojtade ”TILL!” för full hals och lite till. Befordran från ”störig” till ”extremt störig” är i nära antågande.

Visa bifogad bild 20730
Som vanligt ingen plats inomhus så det blir garagebakgrund igen; från vänster till höger: Gabriel Gold, Zalto Bourgogne, Lehmann F. Sommier Ariane 85, Sophienwald Phoenix Bourgogne, Riedel Vinum New world pinot noir, Riedel Veritas New world pinot noir, Riedel Sommeliers Burgundy Grand cru samt Riedel Superleggero Burgundy Grand cru.

Nåväl, hur gick det här då? Jag tror att jag inledningsvis fokuserar på glasupplevelsen för vinupplevelsen (inget av vinerna presterade någon direkt operaföreställning efter 30 min i karaff). 2018 Château de Melin Bourgogne Haute Côte de Beaune fick inleda följd av 2018 Donaldson Family Main Divide Pinot Noir, hur beter sig enkel (nåja) och ung Bourgogne i glasen månntro jämfört med enkel och ung Nya Världen-PN. Den förstnämnda är kanske inte riktigt vårt vin hemmavid, men jag var ändå tvungen att prova.

Gabriel Gold; fjäderlätt (just det vägda glaset; 88 g) med bra balans, doft av…svamp…skogssvamp, till skillnad från den tama svampen som växer inomhus?, ok då förvällda trattisar som just frästs på i smör. Multna löv och lite röda bär, typ övermogna skogshallon dyker upp. I munnen syrligt och lite…obalanserat, ingen superhit, hyggligt ok till maten ändå.

Zalto Bourgogne (just det vägda glaset; 104 g); skönt glas med fin balans, lättsnurrat, bredare doft än Gold, inte alls lika unken utan mer typisk PN med multna löv i en nyfuktig höstskog, litet eldigt stick dyker dock upp, men inget som besvärar. I munnen liknande smak som doft, viss svamptoner som fanns i doften i Gold går igen i smaken, men inte så att det stör utan snarare kompletterar.

Lehmann F. Sommier Ariane 85; utifrån Dionysos 80 trodde jag att glaset skulle vara bredare, längre och tyngre än de andra i uppställningen, men icke; ”näst minst” blev det oväntade omdömet. I handen ganska tungt (192 g). Skottsäker stjälk, snäppet kraftigare än Sophienwald. Kupan är näst minst i sällskapet med möjligen aningen kraftigare gods än Sophienwald, men det är dock en tiondel av hårfint. Lite väl obalanserat för att lyckas åstadkomma en bekväm snurr, men det kan vara en vanesak. Nu har jag placerat glasen i längdmässig storleksordning och allt som kommer efter Zalto känns såklart lite klumpigt. Doftmässigt lite mer ladugård, typ korna har gått ut, än skog, lite mer anonym doft än i Zalto. Mot läpparna känns glaset av förklarliga skäl ”större”/”klumpigare” än Zalto, men det kan vara fråga om en vanesak. Smakmässigt känns svampsmaken (som doften i Gold) mer än pinot-smaken (som i Zalto). Hmm, inte rätt glas för det här vinet känns det som.

Sophienwald Phoenix Bourgogne; högre stjälk, lägre men bredare kupa än Lehmann, lite lättare (151 g) och bättre balanserad än Lehmann. Doftmässigt ligger vinet mellan Zalto och Lehmann lustigt nog så det är nog fråga om finlir vilket man föredrar; lite mer svamp än Zalto men mindre än Lehmann, lite mindre skog än Zalto. I munnen ger vinet det syrligaste intrycket med drag åt lingon i smak och eftersmak. Väldigt märkligt. Viss beska dyker även upp.

Jaha, i Riedel då? Bara att rada upp Vinum New World PN, Veritas New World PN, Sommeliers Burgundy Grand cru och Superleggero Burgundy Grand cru.

Vinum New world PN; lätt unken, lite ”farbror borde kanske duschat igår efter squashmatchen?”. Andra ”dofter”? Kanske. I munnen mer ofräsch svamp än njutbar PN. Fel glas verkar det som.

Veritas New world PN; alltså…glaset är ju sjukt mycket skönare i handen än Vinum. Märkligt. Nåväl, kupan ser aningen smalare ut, men är å andra sidan lite högre, i näsan kommer en kryddighet fram som jag inte riktigt har hittat tidigare i de andra glasen (jag har i och för sig varit rätt snabb med att prova vinerna och inte letat efter kryddighet). I munnen relativt lent och faktiskt harmoniskt. Det slår mig att jag får intrycket av att Riedel satsat på intrycket av vinet i munnen snarare än i näsan eller kombinationen av de båda. Hm, att jag inte tänkt på det tidigare.

Sommeliers Burgundy Grand cru; ok, kupan är mer än enorm och det lär ta ett tag att vänja sig. Doftmässigt mycket sötare än alla andra glas, på gränsen till smultrondoftljus. Det finns lite trevliga svamp- och skogstoner i bakgrunden, men jag tycker att doftljuset tar överhanden. I munnen känns det nästan som att dricka ur en tratt (inte smala delen då alltså) jämfört med Veritas. Bra syra, men lite svamptoner är på gränsen till att dominera. Nu är det ju vinet inte om en Grand Cru så det kanske förklarar saken.

Superleggero Burgundy Grand cru; det känns lite vådligt att försöka sig på att snurra med den här pjäsen, men det är väl bara att försöka. Knuten och lite anonym doft; inga obehagligheter, men å andra sidan inget som direkt sticker ut heller. I munnen förstärks det ”trattiga” intrycket då godset i kupan märkligt nog känns kraftigare än i Sommeliers. Vinet ger även ett relativt anonymt intryck i munnen; inga smaker eller känslor som sticker ut. Vill man vara diplomatisk säger man att det är ”harmoniskt”. Om man är mindre diplomatisk säger man ”meningslöst”.

Över till 2018 Donaldson Family ”Main Divide” Pinot Noir; en ung och enkel Nya Världen-pinot. Egentligen är även det här ”fel” vin för oss här hemma, men det var ändå värt att testa tänkte jag.

Gabriel Gold; tydlig kryddighet och på gränsen till bränd rosmarin- och backtimjanstam, lätt bränt eneträ, även lite ingefära (?), ger något av ett orientaliskt intryck, klart behaglig doft. I munnen ger vinet ett lätt eldigt intryck med ett litet vaniljigt avstamp. Inte full smörkola utan mer åt vaniljhållet. Lite beska kombinerat med brända örterna. Klart godkänt även om det känns som att några månader…år…skulle göra vinet gott.

Zalto Bourgogne; ”allt är tydligare”; örterna, elden, beskan, faktiskt lite nytrampade rönnbär också (ni vet de rönnbär som inte ryms i ärtröret och som man spottar ut och sedan trampar på), på det hela väldigt fin och harmonisk doft. I munnen lite eldigt, ger dock inte lika påtaglig vila-sig-i-form-känsla som i Gold, men tanken dyker onekligen upp.

Lehmann F Sommier Ariane 85; lite mer försiktig och diskret doft än i Zalto, faktiskt dyker det upp lite bränt gummi (typ Ahr). I munnen står smakmarkörerna lite tillbaka till förmån för eldigheten, kanske inget direkt problem – men vinet känns balanserat en aning…anonymt i munnen.

Sophienwald Phoenix Bourgogne; doftmässigt initial lite anonyn, men om man sniffar lite försiktigt visar det sig att glaset ger ifrån sig en bra komposition av kryddor och eld, lite mer finstämt än Zalto Bourgogne även om de nytrampade rönnbären framträder lite tydligare. Inte nödvändigtvis en nackdel, det beror ju på vad man har för doftmässiga preferenser. I munnen då? Jo, faktiskt ganska lent med viss antydan till smörkola (”that’s a first!”), lite mildare än i de tidigare glasen, ingen direkt eldighet att tala om. Hm, faktiskt väldigt bra skulle jag säga.

Över till familjen Riedel;

Vinum New World Pinot Noir; tydlig kryddighet – orientaliska intrycket gör sig påmint, ger ett intryck av Pinot-extra-allt-men-elegant, typ NZ. Liten antydan till bränt gummi finns i bakgrunden om man letar. I munnen viss beska och faktisk ingen antydan till eldighet, bra smak med viss smörkola i eftersmaken.

Veritas New World Pinot Noir; bra doft, ger ett klart harmoniskt intryck – som Vinum fast…bättre (äh, shit också!), mer finstämt och elegant. I munnen ger vinet ett smörigare intryck med lite kryddighet i som hedervärd tvåa och en eldighet som dyker upp som en sprintande trea. Hm, jag skulle nog vilja ha en kombination av doften från Veritas och smaken från Vinum.

Sommeliers Burgundy Grand cru; vinet ger ett väldigt knutet intryck, man får sniffa länge för att identifiera en antydan till kryddighet, en antydan till eldighet, en antydan till… nåväl, en ansträngning att hitta dofter helt enkelt och det är inte riktigt det jag är ute efter när jag vill dricka ett bra vin. I munnen då? Tja, noll eldighet och en antydan till rönnbärsbeska och smörkola. Väldigt intressant att vinet gav ett så mycket bättre intryck i Veritas New World jämfört med det här glaset. Jag börjar nästan ana att glaset faktiskt har betydelse.

Superleggero Burgundy Grand cru; kryddigheten känns aningen påtagligare än i Sommeliers, möjligen lite elegantare än i Veritas som i jämförelse ger ett hårfint ”inte så slipat” intryck. Inga rönnbärstoner i Superleggero, medan det finns liten antydan till det i Sommeliers. Här är det mer kryddighet och viss beska än i Sommeliers. Veritas ger i sällskapet ett lite mer oborstat intryck, vilket inte är negativt. I munnen framträder beskan tydligare än i Sommeliers och vid en jämförelse med Veritas känns eldigheten tydligare i Veritas än i Superleggero.

Sammanfattning? Château de Melin är inget vin som lär orsaka kravaller hos Monopolbutiken oavsett glas. Möjligen kan några timmar i karaff höja placeringen något, från en fjärde- till en tredjeplats, men just ikväll har vi inte tid att vänta. Sorry, men vinet har fortfarande en bit kvar till andraplats enligt min smaklöksjury, och faktiskt även hustruns dito. Vi får se imorgon om en övernattning dramatiskt förändrar läget. Glasmässigt? Tyvärr går Gold och Vinum bort i den här uppställningen, de är på intet sätt undermåliga glas, men just ikväll kommer de till korta jämfört med de andra glasen, ganska klart dessutom.

Kvar finns således tre Riedel och tre ”andra glas”. Jaha, i Riedel-familjen fördrar jag nog faktiskt Veritas New world pinot i uppställningen.

Bland de övriga då? Sophienwald Phoenix Bourgogne känns klart kraftigare och mindre smärt än Bordeaux, vilket var otippat. Formen är densamma ”men större”, vilket tydligen inbegrep även lite kraftigare gods i såväl kupa som stjälk. Lehmann fortsätter med det skottsäkra intrycket som fransmännen är kända för (ähum?); nåväl, otippat nog smalare kupa och kortare stjälk än Sophienwald. Om jag måste välja mellan Sophienwald och Lehmann blir det faktiskt Sophienwald som blir mitt val av de två; glaset känns helt enkelt mest balanserat och passar mitt NZ-vin bäst.

Om vi trattar ner det från 8 glas till bara två; Riedel Veritas New world pinot noir och Zalto Bourgogne, vad händer då? I Veritas känns alkoholen inte lika tydligt som i Zalto, det går att ta ordentliga andetag i Veritas och det enda som känns är..kryddor och skolsuddgummi. I Zalto får man vara lite försiktig med sniffandet, det kan bli alkoholsmocka om man tar i för mycket. Jag tycker nog att man får lite mer dofter i Zalto än i Veritas, dock att man får vara lite försiktig i sniffandet. I munnen ger Veritas lite mer avrundat intryck än Zalto, eldigheten kryper fram lite tydligare i Zalto än i Veritas. Är man någorlunda försiktig i sitt sniffande och klunkande lär man kunna hantera Zalto, men om man kör med konstant öppna spjäll är nog Veritas att föredra.

Något förkortat, just ikväll är Nya Zeeland mitt land och Zalto mitt glas, men Veritas gör på intet sig bort sig, det handlar helt enkelt om vad man är ute efter och vad som ligger på tallriken. Ikväll blev det lite rester; svamprisotto och en lätt omgjord rödvinssås tillsammans med ”fläskytterfilémedaljonger” (dvs jag skivade upp lite benfri kotlettrad) av rapsgris. En av förrätterna utgjordes av smörstekta Östgöta-trattisar på lite köpebaguette, lite lök och en skvätt grädde fick följa med när smörstekningen var avklarad.

Det var snabbkollen (här kan det hända att hustrun begär votering), jag är väldigt nyfiken på hur lite bättre ung Nya Världen-PN och bättre Nya Världen-PN med lite ålder presterar i glasen samt även hur glasen hanterar bortglömd Bourgogne (typ 2005, kul årgång…).
Visa bifogad bild 20731
Ung Nya Världen pinot kontra...
Visa bifogad bild 20732
...gamla världen pinot.

Edit/tillägg: ”vad hände med fjäderlätta Grassl? undrar den kritiske läsaren. Jo, jag missade helt enkelt att beställa glas så de får väl komma med nästa gång helt enkelt.

Lysande . Verkar ju som att det blir till att köpa ytterligare några Zalto att diska sönder . Men det går ju drygt två Zalto på ett Superleggero så det kanske går att räkna hem på något vis . Lite besviken att Ariane 85 vägde nästan dubbelt så mycket som Zalto . Tusen tack för dessa genomgångar!!
Vad säger dina grannar om din nya vana att ställa upp vinglas på rad vid garaget ??

 

[The Wall]

Lysande . Verkar ju som att det blir till att köpa ytterligare några Zalto att diska sönder . Men det går ju drygt två Zalto på ett Superleggerio så det kanske går att räkna hem på något vis . Lite besviken att Ariane 85 vägde nästan dubbelt så mycket som Zalto . Tusen tack för dessa genomgångar!!
Vad säger dina grannar om din nya vana att ställa upp vinglas på rad vid garaget ??

Vi har slutat nästan helt med handdiskning efter några haverier i närheten av diskhon och kör sedan en tid tillbaka glasen i ställning i diskmaskin för att minska risken för att glasen kraschar i samband med diskning. "Det blir så dyrt när jag diskar" som hustrun brukar säga. Hustrun råkade för övrigt vispa ner ett Zalto Bx-glas från köksbänken för något år sedan och det enda som hände var att stjälken gick av.

Än så länge har grannarna inte sagt något, men det är väl bara en tidsfråga gissar jag

 

[The Wall]

Riedel Vinum och Riedel Veritas
Efter att ha viftat lite med Riedel Veritas New world PN börjar det rycka okontrollerat i "byta-ut-fingret"; våra Vinum kommer nog att få ge plats för Veritas så småningom. I min enfald har jag dock levt med vanföreställningen att "det är ju bara att byta ut glas mot glas", men se det var ju inte riktigt så enkelt visar det sig. Veritas råkar stoltsera med Old world Syrah (som liknar Vinum Tempranillo, fast större) och New world Shiraz (som liknar Vinum Syrah). Jaha, vad gör man nu? Finns det någon som har provat glasen parallellt med både gamla och nya världen-syrah/shiraz i glasen? Det finns tydligen galningar som håller på med sådant har jag hört. Nu dricker vi förvisso mer norra Rhône än Aussie-shiraz hemma plus att jag tycker att Vinum Syrah inte riktigt presterar på topp när det kommer till norra Rhône så valet av Veritas-glas borde vara enkelt, men man kan ju inte veta säkert.

 

[The Wall]

En liten pinsam justering; det Sophienwald-glas med Bourgogne-kupa som jag nyligen har införskaffat verkar vara Grand Cru-serien och inte Phoenix-serien. Skillnad? Grand Cru är större (h 255 mm, vol 950 ml) än Phoenix (h 225, vol 710 ml). Hm, det här verkar kräva lite vidare efterforskning, det var inte särskilt länge sedan som det bara fanns Phoenix-serien att välja på.

 

[Sonderlese]

En liten pinsam justering; det Sophienwald-glas med Bourgogne-kupa som jag nyligen har införskaffat verkar vara Grand Cru-serien och inte Phoenix-serien. Skillnad? Grand Cru är större (h 255 mm, vol 950 ml) än Phoenix (h 225, vol 710 ml). Hm, det här verkar kräva lite vidare efterforskning, det var inte särskilt länge sedan som det bara fanns Phoenix-serien att välja på.

Ajdå, det bådar inte gott... eller gör det? Kan vara en fråga om perspektiv ... din perspektiv, din frus perspektiv, vår perspektiv, Sophienwalds perspektiv... spännande!

 

[The Wall]

Ajdå, det bådar inte gott... eller gör det? Kan vara en fråga om perspektiv ... din perspektiv, din frus perspektiv, vår perspektiv, Sophienwalds perspektiv... spännande!

Det är lite både och; jag blir ju lite nyfiken på hur Phoenix-kupan beter sig, även om jag anar att "större kupa är bättre". Dessutom, eftersom Grand Cru verkar kosta mer än Phoenix (enligt Sophienwalds hemsida) har jag hört av mig till Öl & Vinmagasinet (där jag köpte glaset) för en eventuell kompletteringsbetalning.