Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Blir vin bättre med ålder?

Trådskapare
StefanAkiko

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Ska väl igentligen inte uttala mig, nekrofil som jag är. Men tar mitt favorit område som exempel. En 10 årig Bdx är rent av vedervärdig i min gom, motbjudande primör fruktigt. Medans den samma vid 20 år börjar bli intressant, och vid 30 visa fin mognad.
Edit: Sen att gammalt vin inte är matvänligt!!?? Hämta råvaror ur skogen, och du har en match made in haven.
Du skall absolut uttala dig både ymnigt och rikligt!
Ge gärna något gott exempel på gjorda erfarenheter. Kanske från den dagen du plötsligt insåg vartåthän dina preferenser barkat?
 
Trådskapare
StefanAkiko

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Varför är det ett problem med att få tag på mogna viner på ett lagligt sätt, till ett rimligt pris i Sverige? Hur går det till utomlands?
I många arabiska länder är det svårare än det är i Sverige. Vissa länder tillåter att medborgarna säljer direkt mellan varandra. I länder utan monopol finns alltid ofantligt rikare utbud av bredd och djup hos de passionerade handlarna.

Olika i olika länder.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Återigen för denna tråd: ja, vi vet att du föredrar och vurmar för viner av yngre snitt. Det behöver du inte skriva fler gånger.

Min smak, och många med mig, föredrar vin av lite mognare snitt och hela vägen upp i "Advanced".

Vi tycker helt enkelt de är godare till mat och har mer spännande personligheter.

Även om du vill låta påskina att det är din smak som självklart är godast, så är det ju så att varken den stil du, andra eller "vi" föredrar på något vis kan utgöra något slags facit. Herregud, det är ju personlig smak ;-)

Och där blir dialogen också som mest givande: där man delar med sig av slutsatser och insamlade data man har snarare än värderingar. Att värdera sin egen eller andras smak kan ju bara bli fel.
Självklart är smak personlig. Diskussionen handlar väl om att just diskutera hur vi tänker kring vår smak och inte raljera och boxa in andras i förenklingar och använda halmdockor för att underminera meningsskiljaktighet. Inte heller handlar denna typ av diskussioner om att antyda att det finns mer raffinerade preferenser som mer påminner om den bästa klassiska musik medan andras smakpreferenser mer är som glattig, naiv pop.

Jag vill också dricka viner som är ”advanced”, det är inte där våra smakpreferenser och syn på vin skiljer sig. Min smak handlar inte om frukt, det är enbart en halmdocka som du valt att placera i diskussionen.

Men men. Jag förstår din ståndpunkt. Håller verkligen med om vikten om att alla åsikter rörande smak är lika mycket värda och sanna, men det gäller även mina resonemang och bara för att jag inte håller med dig i detalj innebär inte att jag har en motsatt åsikt jämfört med din. Det finns ju så mycket nyanser mitt emellan också. :)
 
M

Mouton

Självklart är smak personlig. Diskussionen handlar väl om att just diskutera hur vi tänker kring vår smak och inte raljera och boxa in andras i förenklingar och använda halmdockor för att underminera meningsskiljaktighet. Inte heller handlar denna typ av diskussioner om att antyda att det finns mer raffinerade preferenser som mer påminner om den bästa klassiska musik medan andras smakpreferenser mer är som glattig, naiv pop.

Jag vill också dricka viner som är ”advanced”, det är inte där våra smakpreferenser och syn på vin skiljer sig. Min smak handlar inte om frukt, det är enbart en halmdocka som du valt att placera i diskussionen.

Men men. Jag förstår din ståndpunkt. Håller verkligen med om vikten om att alla åsikter rörande smak är lika mycket värda och sanna, men det gäller även mina resonemang och bara för att jag inte håller med dig i detalj innebär inte att jag har en motsatt åsikt jämfört med din. Det finns ju så mycket nyanser mitt emellan också. :)
Dra inte in mig i erat boxande, ja jag svarade enkelt. På en enkel fråga.
 
Trådskapare
StefanAkiko

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Självklart är smak personlig. Diskussionen handlar väl om att just diskutera hur vi tänker kring vår smak och inte raljera och boxa in andras i förenklingar och använda halmdockor för att underminera meningsskiljaktighet. Inte heller handlar denna typ av diskussioner om att antyda att det finns mer raffinerade preferenser som mer påminner om den bästa klassiska musik medan andras smakpreferenser mer är som glattig, naiv pop.

Jag vill också dricka viner som är ”advanced”, det är inte där våra smakpreferenser och syn på vin skiljer sig. Min smak handlar inte om frukt, det är enbart en halmdocka som du valt att placera i diskussionen.

Men men. Jag förstår din ståndpunkt. Håller verkligen med om vikten om att alla åsikter rörande smak är lika mycket värda och sanna, men det gäller även mina resonemang och bara för att jag inte håller med dig i detalj innebär inte att jag har en motsatt åsikt jämfört med din. Det finns ju så mycket nyanser mitt emellan också. :)

Så sant så :)
Jag gillar fö verkligen @Pontus inlägg:

Jag undrar om du inte kommer att flytta dig på mognadsskalan allteftersom? Så har det varit för min egen del, och för flertalet jag känner. Förutom att söka sig mot ej tidigare druckna nyare viner/vinstilar är det ju lagringen som återstår att utforska. Rent smakmässigt menar jag. Och i takt med att man testar allt fler äldre viner ändras smaken, det är min erfarenhet. Sen gillar jag inte heller urgamla viner. Inte än iallafall. Men jag dricker numera sällan viner som inte fått åtminstone några år i källaren. Och de gånger jag gör det är det mest i utbildningssyfte eller av ren nyfikenhet. Det finns undantag dock.

Sen vet jag att du flera gånger skrivit att ett vin som inte utnärker sig som ungt aldrig kommer att prestera. Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan tycka så och undrar om du verkligen följer upp viner du provade som unga för 10-20 år sen?.Det finns i mitt tycke fullt av viner där sekundäraromerna är hela grejen! Champagne i stram stil inte minst.

Har själv gjort precis den resan, från att föredra fruktdrivet till att föredra viner som mer och mer rör sig mot "Advanced".
 

Mattias Schyberg

Administratör
Så sant så :)
Jag gillar fö verkligen @Pontus inlägg:



Har själv gjort precis den resan, från att föredra fruktdrivet till att föredra viner som mer och mer rör sig mot "Advanced".
Absolut! Det kan absolut bli så att jag på sikt kommer att föredra ännu äldre viner än jag föredrar idag (speciellt i takt med att min vinkällare mognar, vilket ger extra affektion åt det hållet naturligt med samma tänk som att egna barn man uppfostrat värderas högst), men möjligen går det åt ett helt annat håll och kanske kommer jag att hitta andra nyanser och kvaliteter dessutom, men vägen mot ”advanced” är inte enkelriktad. Jag tror att jakten på det perfekta vinet kommer att pågå hela livet, med preferenser som skiftar litegrann under resans gång och där slutmålet är ett oskrivet blad.

Vin med mognad kommer dock alltid vara en intressant del av vinvärlden. Både för dig och för mig, men det ena utesluter inte det andra. Omväxling förnöjer! :)

Men i ärlighetens namn; är steget innan rejält moget, i nivå med 30 år gammalt eller mer, verkligen fruktdrivet? :D
 
Trådskapare
StefanAkiko

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Ska väl igentligen inte uttala mig, nekrofil som jag är. Men tar mitt favorit område som exempel. En 10 årig Bdx är rent av vedervärdig i min gom, motbjudande primör fruktigt. Medans den samma vid 20 år börjar bli intressant, och vid 30 visa fin mognad.
Edit: Sen att gammalt vin inte är matvänligt!!?? Hämta råvaror ur skogen, och du har en match made in haven.
Tycker själv att dricka ssk ung Bdx är att slänga pengarna i sjön medan 30-40-50-årig Bdx gör att gommen går upp i brygga.

Som du skriver: visst funkar duktigt åldrande viner riktigt bra till mat. Fattas bara annat ;-)
 
M

Mouton

Tycker själv att dricka ssk ung Bdx är att slänga pengarna i sjön medan 30-40-50-årig Bdx gör att gommen går upp i brygga.

Som du skriver: visst funkar duktigt åldrande viner riktigt bra till mat. Fattas bara annat ;-)
Vi har samma smak, det märks.
Som ett enkelt exempel kan jag ta förra helgens halv gamla Bdx;)
Chateau Lamarque -83
En billig enkel Bdx, men ändå så bjuder den på en dans inget ungt primört vin någonsin kommer i närheten av.
Första doften är rätt murrig, andra snurren kommer tobaken, tredje stallet och en härlig mörk frukt.
4,5 och såvidare snurren ändrar det karaktär var enda gång.
Samma i smaken, ingen ung Bdx eller för den delen annat ungt, kommer i närheten av denna mångfald.
Det är som ett annat vin för varje sniff, mun. Inte varje glas. Det är väl denna resa från öppnandet, som lockar.
Som att prova 10 gamla bdx, men från samma flaska.
Behöver jag ens nämna alla 10, satt som en smäck till försiktigt grillad ryggbiff och kantareller.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Vi har samma smak, det märks.
Som ett enkelt exempel kan jag ta förra helgens halv gamla Bdx;)
Chateau Lamarque -83
En billig enkel Bdx, men ändå så bjuder den på en dans inget ungt primört vin någonsin kommer i närheten av.
Första doften är rätt murrig, andra snurren kommer tobaken, tredje stallet och en härlig mörk frukt.
4,5 och såvidare snurren ändrar det karaktär var enda gång.
Samma i smaken, ingen ung Bdx eller för den delen annat ungt, kommer i närheten av denna mångfald.
Det är som ett annat vin för varje sniff, mun. Inte varje glas. Det är väl denna resa från öppnandet, som lockar.
Som att prova 10 gamla bdx, men från samma flaska.
Behöver jag ens nämna alla 10, satt som en smäck till försiktigt grillad ryggbiff och kantareller.
Hade ungefär samma upplevelse igår med en rioja från 2009, direkt från bolaget. Mumma! ;)
 

Daniel A

Administratör
Nu har jag sedan trådstart druckit 50-tal, 80-tal och 90-tal och låtit frågeställningarna jäsa lite. Mycket intressant tråd!

För mig känns det lite roligt att läsa hur folk börjat uppskatta mogna viner med tiden (eller förväntas göra det…). Jag brukar tänka att mitt vinintresse startade på riktigt när jag registrerade mig på Cellartracker (2012, för den nyfikne). Det ligger bara 23 flaskor på det året, men 14 av dem var äldre än 10 år. Ögonöppnare från dessa forna tider (som jag fortfarande tydligt minns) var en madeira från 1908, ‘93 tokaji, ‘79 och ‘94 vouvray, ‘87 savennieres och en 1970 Faustino I. Det känns nästan som ett skämt. Det är ju fan typ det jag dricker fortfarande, sju år senare. Har min smak inte utvecklats över huvud taget (börja på topp, stanna på topp :ängel:)?!

Dessa viner fann jag otroligt mycket mer intressanta än allt annat jag druckit på den tiden (boxvin, blandad vit Loire och Chianti). Jag tyckte ofta att de fruktiga, unga vinerna påminde om saft. Delförklaring till det här är nog min tidigt utvecklade fäbless för cognac, som alla gånger är mörkare/murrigare/tyngre än vin. Jag fick snarlika smakar i dessa gamla viner, främst madeira (som fortfarande är en stor passion tack vare den där 1908an). När jag året efter upptäckte vin jaune och sherry så var jag hopplöst förlorad i Mogna Viners Träsk.

Som bekant är dock mogna viner inte helt lätt att få tag på. Jag letar efter dem konstant, men har lyckligtvis haft vett nog att utforska alla möjliga hörn av vinvärlden. Nu har jag en stadig fot i Mogna Viners Träsk men jag klampar också glatt runt i Fruktknullarskogen, Naturvinskärret, Bubbelviken, och fan vet var. Det ena utesluter inte det andra. Så svaret på frågan blir, för min del: vin blir inte nödvändigtvis bättre med ålder, bara annorlunda.

Så, några reflektioner och frågor och kommentarer:

Kommentar
Jag tycker absolut att @Mattias Schyberg har en poäng i att (“över”)mogna viner ofta har en intressant doft, men kan vara platta och trista i munnen. De gamla dammiga Bordeauxerna “från” Kalmar gör sig påminda - 1928or och 1929or av Ch. Ludon, druckna 2016 och 2018.

Kommentar, igen
Jag håller också med @Mattias Schyberg om att de bästa vinerna är de som är komplexa, intensiva, balanserade och med ryggrad/struktur. För att jag ska gå upp i brygga måste alla dessa (förvisso diffusa) komponenterna vara på plats, både i nos och mun. Grovt generaliserat verkar det här inte hända innan 10 år, eller efter 30-40 år (sött och starkt fungerar annorlunda).

Fråga
Jag har aldrig druckit ett vin jag ansett vara dött. Vad betyder det?

Kommentar, igenigen
Tycker @Poussard tar upp en intressant sak. Att lagra viner själv, länge. Känns som att det är många risker med det. Jag har svårt att förlika mig med tanken på att ett vin jag köper idag skulle kunna hänga med mig till pensionen och beyond (hoppas att det blir så dock!). 10 år känns som en tidshorisont jag kan hantera, men 20-30-40 år?! Galenskaper.

Reflektion
Ålder på vin är ett märkligt fenomen! Mognad behöver INTE betyda hög ålder. Hur vin hanterar stigande ålder känns extremt osäkert på det stora hela (men mer säkert med beprövade regioner och producenter). Jag drack en 2010 Bressan, Pinot Nero i veckan. Fantastiskt vin, fullt med multna löv, torkade örter, jord och annat göttigt som jag förknippar med mogna viner. Men det är bara 9 år gammalt?! Jämför jag det med min blindgissningsbane Bordeaux så känns det bara fånigt - där kan ju viner bete sig som bångstyriga ungdomar även om de har 20-30 år på rygg. Men, men. Det gör det hela mer intressant!

Reflektion/fråga
Angående mognad i relation till ålder. En intressant kommentar som ofta dyker upp på BYOBs: ett gammalt vin som smakar/doftar ungt (eller åtminstone mycket yngre än vad den förutfattade meningen säger om dess uppvisade beteende), betraktas alltid som lite exceptionellt. Inget konstigt med det, jag gör likadant. Men varför? Vad är det vi värderar här?

Nyfikenhetsfråga
till @StefanAkiko - du nämner att du ganska tidigt testade vin jaune. Minns du vad, och hur det kom sig att du/ni kom i kontakt med vinet?
 

Mattias Schyberg

Administratör
Nu har jag sedan trådstart druckit 50-tal, 80-tal och 90-tal och låtit frågeställningarna jäsa lite. Mycket intressant tråd!

För mig känns det lite roligt att läsa hur folk börjat uppskatta mogna viner med tiden (eller förväntas göra det…). Jag brukar tänka att mitt vinintresse startade på riktigt när jag registrerade mig på Cellartracker (2012, för den nyfikne). Det ligger bara 23 flaskor på det året, men 14 av dem var äldre än 10 år. Ögonöppnare från dessa forna tider (som jag fortfarande tydligt minns) var en madeira från 1908, ‘93 tokaji, ‘79 och ‘94 vouvray, ‘87 savennieres och en 1970 Faustino I. Det känns nästan som ett skämt. Det är ju fan typ det jag dricker fortfarande, sju år senare. Har min smak inte utvecklats över huvud taget (börja på topp, stanna på topp :ängel:)?!

Dessa viner fann jag otroligt mycket mer intressanta än allt annat jag druckit på den tiden (boxvin, blandad vit Loire och Chianti). Jag tyckte ofta att de fruktiga, unga vinerna påminde om saft. Delförklaring till det här är nog min tidigt utvecklade fäbless för cognac, som alla gånger är mörkare/murrigare/tyngre än vin. Jag fick snarlika smakar i dessa gamla viner, främst madeira (som fortfarande är en stor passion tack vare den där 1908an). När jag året efter upptäckte vin jaune och sherry så var jag hopplöst förlorad i Mogna Viners Träsk.

Som bekant är dock mogna viner inte helt lätt att få tag på. Jag letar efter dem konstant, men har lyckligtvis haft vett nog att utforska alla möjliga hörn av vinvärlden. Nu har jag en stadig fot i Mogna Viners Träsk men jag klampar också glatt runt i Fruktknullarskogen, Naturvinskärret, Bubbelviken, och fan vet var. Det ena utesluter inte det andra. Så svaret på frågan blir, för min del: vin blir inte nödvändigtvis bättre med ålder, bara annorlunda.

Så, några reflektioner och frågor och kommentarer:

Kommentar
Jag tycker absolut att @Mattias Schyberg har en poäng i att (“över”)mogna viner ofta har en intressant doft, men kan vara platta och trista i munnen. De gamla dammiga Bordeauxerna “från” Kalmar gör sig påminda - 1928or och 1929or av Ch. Ludon, druckna 2016 och 2018.

Kommentar, igen
Jag håller också med @Mattias Schyberg om att de bästa vinerna är de som är komplexa, intensiva, balanserade och med ryggrad/struktur. För att jag ska gå upp i brygga måste alla dessa (förvisso diffusa) komponenterna vara på plats, både i nos och mun. Grovt generaliserat verkar det här inte hända innan 10 år, eller efter 30-40 år (sött och starkt fungerar annorlunda).

Fråga
Jag har aldrig druckit ett vin jag ansett vara dött. Vad betyder det?

Kommentar, igenigen
Tycker @Poussard tar upp en intressant sak. Att lagra viner själv, länge. Känns som att det är många risker med det. Jag har svårt att förlika mig med tanken på att ett vin jag köper idag skulle kunna hänga med mig till pensionen och beyond (hoppas att det blir så dock!). 10 år känns som en tidshorisont jag kan hantera, men 20-30-40 år?! Galenskaper.

Reflektion
Ålder på vin är ett märkligt fenomen! Mognad behöver INTE betyda hög ålder. Hur vin hanterar stigande ålder känns extremt osäkert på det stora hela (men mer säkert med beprövade regioner och producenter). Jag drack en 2010 Bressan, Pinot Nero i veckan. Fantastiskt vin, fullt med multna löv, torkade örter, jord och annat göttigt som jag förknippar med mogna viner. Men det är bara 9 år gammalt?! Jämför jag det med min blindgissningsbane Bordeaux så känns det bara fånigt - där kan ju viner bete sig som bångstyriga ungdomar även om de har 20-30 år på rygg. Men, men. Det gör det hela mer intressant!

Reflektion/fråga
Angående mognad i relation till ålder. En intressant kommentar som ofta dyker upp på BYOBs: ett gammalt vin som smakar/doftar ungt (eller åtminstone mycket yngre än vad den förutfattade meningen säger om dess uppvisade beteende), betraktas alltid som lite exceptionellt. Inget konstigt med det, jag gör likadant. Men varför? Vad är det vi värderar här?

Nyfikenhetsfråga
till @StefanAkiko - du nämner att du ganska tidigt testade vin jaune. Minns du vad, och hur det kom sig att du/ni kom i kontakt med vinet?
Härligt och balanserat klassinlägg! :)
 

Mattias Schyberg

Administratör
Jag har aldrig druckit ett vin jag ansett vara dött. Vad betyder det?
Kastade mig direkt över tangenbordet för att ge min syn på saken, men insåg att jag nog hellre väljer att lämna utrymme för fler åsikter då jag nog har förmedlat min bild hyggligt redan. :)

Reflektion/fråga
Angående mognad i relation till ålder. En intressant kommentar som ofta dyker upp på BYOBs: ett gammalt vin som smakar/doftar ungt (eller åtminstone mycket yngre än vad den förutfattade meningen säger om dess uppvisade beteende), betraktas alltid som lite exceptionellt. Inget konstigt med det, jag gör likadant. Men varför? Vad är det vi värderar här?
Jag skulle tro att det beror på att vinet visat sig så lagringsdugligt att det till och med har mer att ge till den tålmodiga som gillar att ruva länge.
 

LeChat

Medlem
Tack för många intressanta inlägg! Har varit på väg några gånger att själv skriva något i ämnet men har svårt att samla ihop alla tankar som snurrar i skallen och få ner det till ett vettigt inlägg. Mycket kloka tankar och bra beskrivningar. Härligt att sitta och läsa efter en hård dags slit med fönsterrenovering och samtidigt kunna njuta en 1975 Château Haut-Batailley. Har provat en flaska ganska nyligen och denna flaska får jag nog säga är minst lika bra. Ett medelåldersvin för en medelåldersman. :cigarr:
7F453647-BB86-478C-A75F-B22120284E3A.jpeg
 

Pontus

Medlem
Nu har jag sedan trådstart druckit 50-tal, 80-tal och 90-tal och låtit frågeställningarna jäsa lite. Mycket intressant tråd!

För mig känns det lite roligt att läsa hur folk börjat uppskatta mogna viner med tiden (eller förväntas göra det…). Jag brukar tänka att mitt vinintresse startade på riktigt när jag registrerade mig på Cellartracker (2012, för den nyfikne). Det ligger bara 23 flaskor på det året, men 14 av dem var äldre än 10 år. Ögonöppnare från dessa forna tider (som jag fortfarande tydligt minns) var en madeira från 1908, ‘93 tokaji, ‘79 och ‘94 vouvray, ‘87 savennieres och en 1970 Faustino I. Det känns nästan som ett skämt. Det är ju fan typ det jag dricker fortfarande, sju år senare. Har min smak inte utvecklats över huvud taget (börja på topp, stanna på topp :ängel:)?!

Dessa viner fann jag otroligt mycket mer intressanta än allt annat jag druckit på den tiden (boxvin, blandad vit Loire och Chianti). Jag tyckte ofta att de fruktiga, unga vinerna påminde om saft. Delförklaring till det här är nog min tidigt utvecklade fäbless för cognac, som alla gånger är mörkare/murrigare/tyngre än vin. Jag fick snarlika smakar i dessa gamla viner, främst madeira (som fortfarande är en stor passion tack vare den där 1908an). När jag året efter upptäckte vin jaune och sherry så var jag hopplöst förlorad i Mogna Viners Träsk.

Som bekant är dock mogna viner inte helt lätt att få tag på. Jag letar efter dem konstant, men har lyckligtvis haft vett nog att utforska alla möjliga hörn av vinvärlden. Nu har jag en stadig fot i Mogna Viners Träsk men jag klampar också glatt runt i Fruktknullarskogen, Naturvinskärret, Bubbelviken, och fan vet var. Det ena utesluter inte det andra. Så svaret på frågan blir, för min del: vin blir inte nödvändigtvis bättre med ålder, bara annorlunda.

Så, några reflektioner och frågor och kommentarer:

Kommentar
Jag tycker absolut att @Mattias Schyberg har en poäng i att (“över”)mogna viner ofta har en intressant doft, men kan vara platta och trista i munnen. De gamla dammiga Bordeauxerna “från” Kalmar gör sig påminda - 1928or och 1929or av Ch. Ludon, druckna 2016 och 2018.

Kommentar, igen
Jag håller också med @Mattias Schyberg om att de bästa vinerna är de som är komplexa, intensiva, balanserade och med ryggrad/struktur. För att jag ska gå upp i brygga måste alla dessa (förvisso diffusa) komponenterna vara på plats, både i nos och mun. Grovt generaliserat verkar det här inte hända innan 10 år, eller efter 30-40 år (sött och starkt fungerar annorlunda).

Fråga
Jag har aldrig druckit ett vin jag ansett vara dött. Vad betyder det?

Kommentar, igenigen
Tycker @Poussard tar upp en intressant sak. Att lagra viner själv, länge. Känns som att det är många risker med det. Jag har svårt att förlika mig med tanken på att ett vin jag köper idag skulle kunna hänga med mig till pensionen och beyond (hoppas att det blir så dock!). 10 år känns som en tidshorisont jag kan hantera, men 20-30-40 år?! Galenskaper.

Reflektion
Ålder på vin är ett märkligt fenomen! Mognad behöver INTE betyda hög ålder. Hur vin hanterar stigande ålder känns extremt osäkert på det stora hela (men mer säkert med beprövade regioner och producenter). Jag drack en 2010 Bressan, Pinot Nero i veckan. Fantastiskt vin, fullt med multna löv, torkade örter, jord och annat göttigt som jag förknippar med mogna viner. Men det är bara 9 år gammalt?! Jämför jag det med min blindgissningsbane Bordeaux så känns det bara fånigt - där kan ju viner bete sig som bångstyriga ungdomar även om de har 20-30 år på rygg. Men, men. Det gör det hela mer intressant!

Reflektion/fråga
Angående mognad i relation till ålder. En intressant kommentar som ofta dyker upp på BYOBs: ett gammalt vin som smakar/doftar ungt (eller åtminstone mycket yngre än vad den förutfattade meningen säger om dess uppvisade beteende), betraktas alltid som lite exceptionellt. Inget konstigt med det, jag gör likadant. Men varför? Vad är det vi värderar här?

Nyfikenhetsfråga
till @StefanAkiko - du nämner att du ganska tidigt testade vin jaune. Minns du vad, och hur det kom sig att du/ni kom i kontakt med vinet?
Lagra i +20 år = galenskaper? Är det detta @Mattias Schyberg menar är balanserat och håller hög klass :)? Personligen gillar jag att ha koll på lagringshistoriken jämfört med att köpa gammalt med ganska hög osäkerhet. Ingen galenskap att köpa på auktion dock, jag gör det själv ibland.
 

Bearman

a´lea iacta est iterum
Klart att viner som är "lite" dyrare blir bättre med lagring om man köper dem unga... har hur många exempel på detta. Har inte sparat viner i decennium, men FW viner som är tex är röda har jag koll på... inget vin som jag sparat har blivit sämre med några år. Många av dessa är knappt varit värda sitt pris när man druckit dem unga... Många "bättre" viner (läs: "lite dyrare" röda och även bubbel och vita) blir otroligt mycket bättre efter några år.... Har inte många exempel på FW viner ännu efter ca +10 år där jag funderar på att jag borde druckit dem tidigare, snarare tvärtom
 
Last edited:

Mattias Schyberg

Administratör
Klart att viner som är "lite" dyrare blir bättre med lagring om man köper dem unga... har hur många exempel på detta. Har inte sparat viner i decennium, men FW viner som är tex är röda har jag koll på... inget vin som jag sparat har blivit sämre med några år. Många av dessa är knappt varit värda sitt pris när man druckit dem unga... Många "bättre" viner (läs: "lite dyrare" röda och även bubbel och vita) blir otroligt mycket bättre efter några år.... Har inte många exempel på FW viner ännu efter ca +10 år där jag funderar på att jag borde druckit dem tidigare, snarare tvärtom
Jag vet inte om du har läst hela tråden, men det är nog få som inte håller med om att de flesta kvalitetsviner med lagringspotential blir mer angenäma att dricka med viss mognad. Den dörren var mest troligt vidöppen redan från start, däremot kvarstår frågan om viner blir som bäst i sin slutfas i livet eller om det finns tidigare faser som beroende på preferens och resonemang är mer optimala. :)
 

Mattias Schyberg

Administratör
Lagra i +20 år = galenskaper? Är det detta @Mattias Schyberg menar är balanserat och håller hög klass :)? Personligen gillar jag att ha koll på lagringshistoriken jämfört med att köpa gammalt med ganska hög osäkerhet. Ingen galenskap att köpa på auktion dock, jag gör det själv ibland.
Jag känner inte igen mig i det påståendet alls. Har aldrig pratat ålder i siffror så vitt jag minns.

Galenskapen är nog snarare den långa väntetiden från ungt till ”fullmoget” skulle jag tro. Det är nog fiffigare ur ett njutningsperspektiv att skaffa färdiglagade viner – alternativt viner som åtminstone har kommit en bit på väg – i den mån man kan hitta det än att vänta till ålderdomen innan man kan börja njuta. Men här kan man ju givetvis resonera olika beroende på sin situation.

I mitt fall handlar det även om ekonomi. Jag lägger redan oförskämt mycket pengar på mitt vinintresse och om jag då även ska säkra framtiden med ”fullmogna” viner lär jag behöva öka inköpen lavinartat alternativt hålla mig från att njuta nu när intresset är i full blom. Men visst är det kul att pilla undan lite flaskor här och där när det är möjligt, men få inköpta viner i min källare kommer troligtvis aldrig överleva mer än ca 10 år med mitt bristande tålamod. :)
 

Daniel A

Administratör
Lagra i +20 år = galenskaper? Är det detta @Mattias Schyberg menar är balanserat och håller hög klass :)? Personligen gillar jag att ha koll på lagringshistoriken jämfört med att köpa gammalt med ganska hög osäkerhet. Ingen galenskap att köpa på auktion dock, jag gör det själv ibland.

Jag var nog otydlig - galenskapen handlar om långlagring utifrån mina personliga förutsättningar. Där känns det svårt att hantera en lagringshorisont på 20+ år. Delvis handlar det om platsbrist, icke-optimala lagringsförhållanden och ekonomi. Men också sådana där deppiga tankar som stölder, bränder, släktens cancerhistoria och världens undergång. :) Tålamodet är en annan sak som kan komma i vägen, men det försöker jag lösa genom att köpa avsevärt mycket fler viner än jag kan dricka (praktiska och ekonomiska hindren ställer till det här dock). Jag hoppas som sagt att jag har viner idag som inte kommer drickas förrän om 20+ år, men det kommer nog bli mer av slump än planering.

Auktionsköp ägnar jag mig gärna åt för att kompensera för min bristande framtidstro och mitt bristande tålamod. Har inget emot att betala en premie för att köpa viner som är i potentiellt bra drickfas, en bit på vägen, eller "advanced". Däremot så är det inte så mycket jag verkligen vill ha som dyker upp på auktioner (i Sverige eller någon annanstans). Klassiska regioner och klassiska producenter finns det ju gott om, men producenter jag brinner för dyker ju bara upp vid blå måne. Det här är en av de stora anledningarna till att jag började lagra vin - så att jag kan dricka favoriter rimligt mogna; kanske en självklarhet och anledningen för många. Men det är ganska frestande att sluta köpa nysläppta viner och bara lägga pengarna på auktioner och producentbesök.
 

Johan L

Medlem
Reflektion
Ålder på vin är ett märkligt fenomen! Mognad behöver INTE betyda hög ålder. Hur vin hanterar stigande ålder känns extremt osäkert på det stora hela (men mer säkert med beprövade regioner och producenter). Jag drack en 2010 Bressan, Pinot Nero i veckan. Fantastiskt vin, fullt med multna löv, torkade örter, jord och annat göttigt som jag förknippar med mogna viner. Men det är bara 9 år gammalt?! Jämför jag det med min blindgissningsbane Bordeaux så känns det bara fånigt - där kan ju viner bete sig som bångstyriga ungdomar även om de har 20-30 år på rygg. Men, men. Det gör det hela mer intressant!

Ett vin går ju ofta igenom två typer av lagring. Lagring på tank eller fat och sedan lagring på flaska. Lagring på fat har ju en betydligt större påverkan per tidsenhet på drycken (oavsett om det är öl, vin eller sprit vi talar om) än fortsatt lagring på flaska. Därtill kan ju samma tid på fat ge ganska olika påverkan beroende på en massa faktorer så som träslag, behandling av träet, storlek på fatet, klimat i utrymmet där fatet står osv. Om det är applicerbart på ditt exempel kan jag inte säga, men om två viner har väsentligt olika fatlagringar kan ju det vara en delförklaring till att de är i olika mognadsfaser vid samma ålder.
 
Toppen